(Fler) funderingar om putsning

Med all respekt for Gunnars kompis (han som skrev "Lås in alla skrapor, knivar, stålborstar, stålull och dylikt i ett skåp, släng nyckeln i strömmen."), så tycker jag inte att det rådet är relevant i vårt fall.

Motivering:
- dehär plåtarna är inte, och har aldrig varit, till för att vara perfekta blänkande dekorationer
- dehär plåtarna har aldrig haft en "perfekt" yta (se rep-bilder nedan)
- dehär plåtarna har de senaste 15-20 åren legat oskyddade i öppna lådor, som vi dessutom har rotat i

Dessutom har dehär plåtarna "råkat ut" för vem-vet-vad under åren - de är fettingrodda, de är ärgiga (heter det ärg på mässing, förresten?) och allmänt smutsfläckiga.

Några bilder (försök till extremnärbilder, med kontrasten aningen uppskruvad för tydlighets skull)
Lägg märke till alla horisontella repor, fotade både på odiskade och diskade/polerade ytor.
Reporna runt blomman måste väl ha uppkommit vid användning? (själv har jag inte bidragit till dem, jag lovar!)
Dessutom finns massor med andra ytskador... (klicka för förstoring)

som jämförelse, en bild ur broschyren nedan - lägg märke till att den är en 320x förstoring:

Efter lite mer googling under veckan har jag bara hittat ett "professionellt" putsråd. Det kommer från firman Nordic Brass - för broschyren om ytbehandling av mässing, klicka här - öppnas i nytt fönster.
Som vi ser finns här massvis med recept som borde passa alla som gillar att leva farligt. (Men som kanske inte är alldeles nödvändiga, bland annat eftersom vi inte behöver en helt metall-ren yta?)

Men där finns också (på sidan 6) ett par förslag till hur man kan hindra återoxidering:

"Inoljning och vaxning
Lackering och laminering används när man önskar ytor
som under längre tid är underhållsfria. Om man istället är
beredd att lägga ner arbete, kan man underhålla och för-
bättra den vackra lystern hos ytor på föremål av koppar
och kopparlegeringar genom att med jämna mellanrum
olja eller vaxa dem. Vanliga oljor är paraffinolja, linolja, ri-
cinolja och citronolja.
Lämpliga vaxer är blandningar av karnaubavax och terpen-
tin eller bivax och terpentin, liksom kommersiellt tillgäng-
liga hårdvaxer för billack.
Medlen förs lämpligen på och gnids in med trasa. Tätare
intervall mellan behandlingarna ger mer attraktiva utseen-
den. Intervallet beror även på vilken nötning detaljerna ut-
sätts för. Några veckor till en gång per halvår kan vara ak-
tuella intervaller. Inoljning eller vaxning med intervall på
något år av naturligt eller konstgjort patinerade ytor före-
kommer också. Man kan förbättra medlens skyddsverkan
genom att blanda in en inhibitor av t ex triazoltyp."

Eftersom museal hantering ("konservering") ofta handlar om att försöka undvika att göra svår-återställbara åtgärder, så föreslår jag detdär med "kommersiellt tillgängliga hårdvaxer för billack" - både billigt, lättillgängligt och någorlunda möjligt att tvätta bort (till skillnad från de flesta sorts lacker). Inte särskilt farligt att hantera, heller...

...och eftersom jag är en tjatig tjockskallig kärring, så föreslår jag fortfarande svinto som första åtgärd...

Diverse småjobb idag

Först lyfte vi alla rörliga delar till ritbordet på plats, för att se om allt rörde sig någorlunda lätt. (BZ kommer nästa vecka, och han har en bestämd hypotes om hur alltihopa, inklusive hur man ställer skalan på mönstret från plåt till glas, är tänkt att fungera. Jag tänkte det kan bli lättare att förklara om alla delar är någorlunda på plats.) Bilderna från ritbordsoperatörens synvinkel, men själva bordsskivan är fortfarande inte på plats.

Sedan diskuterade vi (igen) hur bred pantografen blir när hopmonterad, och hur man kan få alla delar i våg och lod. Många nya idéer kom upp, från att ställa på stålbalkar (gammal idé) via att vi gjuter en perfekt plint (under pantografdelarna där de står, vilket föranledde en avstickare i diskussionen till att handla om lyftmöjligheter) till att vi flyttar ut hela konkarongen till det södra rummet, eftersom golvet är bättre där.
Efter en stund undrade någon hur bred den egentligen blir när hopmonterad; åter blev någon förvånad över att den blir bredare än den just nu står.

Gunnar påminde sig att vi sett ett brott på någon balk vid flytten, och var fanns detta brott? Vi hittade det så småningom, och det verkar som om lite skräddarsmide och ett par bultar kan hjälpa upp det. (Dessvärre var brottet precis intill en "knöl" för en lagernålsgenomföring, därav behovet av skräddarsmide.)
TILLÄGG: bild på brottet. Alla sorters tips på möjliga lagningar välkomna! (använd gärna "kommentera"-funktionen)(klicka på bilden för att se den i större format - gäller som vanligt alla bilder)

Leif hade med sig ett par bra strålkastare, så han och Nicke satte igång att skruva upp dem i bärlinan. (Eftersom min vanliga kamera har lagt av hade jag lånat en annan, men förstod inte hur jag skulle få igång blixten. Alltså blev bilden minst sagt oskarp...)

Gunnar kom på att det vore bra att återmontera motvikten på pressen, så det gjorde vi. (Lite pyssligare än "gjorde" var det, men det gick till slut)

Vi diskuterade också hur man ska/kan ge sig på att rengöra mönsterplåtarna. Jag gjorde under veckan några experiment (se bilder i föregående post), men herrarna enades om att det skulle vara häftigare om det kunder göras med konstiga kemikaliebad, eller möjligen med citron-och-salt. (Att mina experiment med vinäger resp ättika-och-salt inte var särskilt framgångsrika kunde enkelt förklaras med att varken vinäger eller ättika är samma sak som citron. Vilket förstås är alldeles sant.)

Experiment med mönsterplåtsrengöring

Jag valde en liten för de första experimenten.
Bilder på före:

Första insats blev att bara diska den - hett vatten, diskmedel och en skurduk (blå).

Nästa fick bli lite Häxan på framsidan. Jobbigt, inte särskilt effektivt... (obs bara putsat en del för jämförelsens skull)

Så gav jag mig på baksidan med alla möjliga medel och husmorstips, med varierande resultat. (Klicka på bilden, de olika medlen/metoderna är markerade)

(sedan la min kamera av, så nästa bild blev med blixt inomhus - flera huskurer)

Slutligen tog jag fram stålullen - både torr och i form av svinto. Svinton gav det överlägset bästa resultatet, dessutom med minst arbetsinsats.

Slutsats: börja med diskning, sedan svinto. Sedan får avgöras vad/om det måste putsas vidare.
Plåten fick sedermera numret 51.

Den rör sig! (nog)

Efter museibesöket kunde vissa av oss inte låta bli att bege oss till vår egen apparat... och med kombinationen en redig ingenjör och en observant museibesökare tror vi att vi (B&K, alltså) lyckades förstå hur det egentligen fungerar! (när rengjort så att det rör sig, mm, mm - förstås)

Redan på museet framgick ju hur ritbordet (eller mönsterbordet, eller vad det kan heta) fungerar: med tre "nivåer" med ömsevis sida-till-sida respektive fram-och-återgående rörelser kan man följa ett intrikat mönster "i alla riktningar".

Men: sedan måste ju dessa rörelser omsättas till det jag hittills kallat tallriksdelen, som ju i sin sammankoppling med mönsterbordet bara rör sig fram-och-åter. (för att senare omsätta dessa rörelser till fram-och-åter respektive uppåt-och-nedåt, förstås)

På museet konstaterade vi ju att deras och vår apparat var isärtagna på olika ställen.

När B&K kontemplerat vårt mönsterbord häromdagen (efter att först ha någorlunda lagt ihop det efter modell från museet) hördes plötsligt ett högt AHAAA - NU förstår jag.
Det var B som insåg hur sida-till-sida i bakänden på mönsterbordet blev till fram-och-åter på (den övre nivån av) tallriksdelen... nämligen såhär:
OM våra två "stora hjul" (märkta höger och vänster) sitter mellan mönsterbordets märkliga "koppar" med "piggar" i (grejer som vi tidigare bestämt såg ut som om de skulle utgöra lager för något) och de motsvarande (men uppochnedvända, och därmed mindre synliga) dito på tallriksdelarna - DÅ har vi löst mysteriet med att göra sida-till-sida-rörelser till fram-och-återrörelser... (Polhems "Mekaniska alfabet", ni minns? Kuriosa: till slut fanns 103 "bokstäver"... tur vi inte har så många att skriva med...)

Nå. Bilder på Polhem, jag menar rullarna/hjulen i sin tänkta position:

Men detta var för flera dagar se'n. Idag plockade vi isär delarna till mönsterbordet för att se om vi kunde få dem rena nog att röra sig. Resultat okänt; vi lämnade delarna indränkta i lacknafta med förhoppningen att de blir bättre/renare nästa vecka.

"Besiktning" av pantografen på Kulturarvscentrum

Igår var vi på Pinnmon, för att jämföra vår pantograf med deras (som en gång stod i Åfors, tror vi alla).

Det kommer att ta ett tag tills jag kan få ordning på allt vi lärde oss - .

Till att börja med: vår och museets är olika. Inte mycket, men fortfarande olika. (Varken vi eller museet har funnit nå't slags tillverkarmärke, men vissa detaljer är olika - olika tillverkare eller bara olika årgångar?)
Bland de skillnader som var lättast att upptäcka är att Åforsmodellen har 5 ritstift/tallrik, medan vår bara har 4. Samt att deras "tallrikar" är mycket mindre.
(Vad man alltså kan fråga sig är: hur mycket är utbytbart - finns, till exempel, möjlighet att skifta till 5 stift/tallrik på vår, när vi väl klassificerat alla extradelar?)

Dessutom är de isärtagna (ritbordet, mönsterbordet eller vad det kan heta, från själva arbetsdelen, den jag hittills kallat tallriksdelen) på olika sätt/ställen. Detta bidrar till förvirringen: men inte har vi en så'n där på det stället?!? Och det har vi ju inte, eftersom vår "så'n där" sitter i den andra delen...

Skitiga blev vi (deras är inte mycket renare än vår), drog publik gjorde vi (kan all magasinspersonal ha beundrat oss vid något tillfälle?) men till slut hade vi (och museipersonalen, som dock var i minoritet) fått till rörelseapparaten på ritbordet - tror vi i alla fall.

Nu gäller det att vi alla kommer ihåg vad/hur det ska vara, så att vi kan göra samma sak här hemma på tisdag!

(Nej, det blir inga bilder: alla bilderna föreställer små intrikata detaljer här-och-där...)

Vad har vi här, då?

Idag kom det inte många entusiaster: det var bara Bela och jag (och sedan kom Jerry från Smålandsposten, men han hör ju inte till ”oss”).

Vi började med att skruva dit den gejder (tror vi ju att det är) som vi tog bort från mönsterbordet inför flytten.
Vi trodde oss också ha identifierat tyngderna vi lyfte av – problemet var bara att så fort vi rörde vid trampan trillade de av igen. Och visst var de inte fastskruvade, där borta i källaren?

Se’n försökte vi få nå’n ordning på övriga delar till mönsterbordet, men det var inte så lätt…
Vi hittade en grej, en lång en, med två ”glidplattor” som (var och en) kan snurra, men i övrigt är fast placerade. Vi kunde inte enkelt lista ut var den ska sitta.

Så hittade vi en annan grej, som vi efter moget övervägande bestämde skall fungera som ”bredd-hållare” mellan de två tallriksdelarna. (Tittar noga på bilden, så syns det att hålen i bredd-balken passar med bultarna i ändarna på tallriksdelarna.)

Hur de övriga delarna till ritapparaten ska sitta lyckades vi inte lista ut, men vi hittade några glidrullar som passar på gejdrarna. Här ligger de i mönsterbordet (som är uppochned) – fyra lika, fyra lika men något mindre plus två långa (så långa att vi inte kunde hitta någon plats/gejder de passar till).

Vi gör bedömningen att nästa steg måste bli ett besök på museet. Mer om det kommer i mejl, så småningom.
(Ja, och så var SMP på besök – reportage kanske på torsdag)

PS:
Björn hade några (inte värst bra) bilder från museet.
Men... ett par delar kunde jag nog identifiera (håller du med, Bela?)

Jag tror att alla tre bilderna visar en av de grejor vi förstod skulle vara under själva "armen" - men vad detdär litet vridbara plattjärnet är till för kan jag för dagen inte gissa. Besök på museet kvarstår nog som nästa steg!

Återställare

Idag fixade vi dörren till Strömbergshyttans källare.
När vi var färdiga var det som om vi aldrig varit där.

Därefter for Leif och jag till Bergdala för att beundra pantografen på plats. Bildbevis saknas, men vi pulade och drog och lyfte och... tror att vi kanske kommer att förstå precis hur den fungerar, när vi fått pula lite mer.

Vi spekulerade också om hur man kan få mönsterplåtarna rena och, framför allt, fina och glänsande blanka. Samt om hur vi ska kunna få reda på vilka plåtar som är vilka (alltså, ungefär: denhär plåten användes till att göra mönster på servisen "tuppen och åsnan" (eller vad den nu kan ha hetat)
(En teori jag har, efter att ha rotat lite bland plåtarna, är att en hel del av dem är för "specialbeställningar", till restauranger osv. Tiden får utvisa...)