Ett fenomen

Ni minns guillocheringsmaskinsmodellen? Som vi fick specialbyggd, levererad i mars’17?

I nästan 8 år har den fungerat – vi har tillochmed haft med den till bibblan (på den tiden det fans utställningsmöjlighet där).

I sin krafts dagar gjorde den detta:


Intresset för den har under åren varit mycket måttligt, eventuellt beroende på att vi tog betalt: man var tvungen att stoppa i fem kronor för att den skulle röra sig (men vi hade växel för den som ville!). (Jag menar: hela FEM kronor, ”och tänk om den inte gör nå’t?!?”)

Redan på den tiden satt skylt nr 4 (om guillochering) monterad på modellens gavel.
I höstas, alltså nå’n gång i september ’24 blev den trött, så trött att vi stängde av den. Vi avsåg förståss att fixa den, men med det ena med det andra så blev det inte gjort under vintern, så den står fortfarande stilla, med ”kaputt”-texten alltjämt där.

Och gissa vad: i år har ALLA besökare tittat, noga, spekulerande, upp, ner och framochtillbaka – men de har sällan frågat.

Så nu uppstår frågan: ska vi låta den stå, så att den iaf tilldrar sig uppmärksamhet – eller ska vi försöka få igång den igen? Kan det vara så att en kaputt-maskin är bättre att ha än en fungerande modell?

Två vinterdagar i Bergdala

Ni kanske vet hur det är med pensionärer? Kan inte sitta stilla, söker nya "projekt" hela tiden...

Nå. Det fanns ju en hel del att göra i BGM: g-modellen skulle åter på sin plats (hemkörd blev den häromdagen), anslutas till elektriciteten, skruvas fast i väggen mm mm.

Dessutom kommer årets första buss om en vecka, då behöver ju pressarna vara tillbaka, glasföremålen finnas i skåpet, osv osv.
Alltså försåg vi oss med långkalsonger, handskar, div tillbehör.

Det första som mötte oss var nyttan av att ha en vindruta över dörren:

G-modellen placerades, skruvades fast, anslöts till elen (den fungerade).

Pressarna flyttade vi runt lite – nu står de såhär:

Glasen hamnade i skåpet (utom de som blivit fågelskitiga, en undrar hur – ingen fågel i sikte – de fick gå i bilen för hemtransport och diskning).
Jag tror att de (glasföremålen) förökat sig under vintern, hade svårt att få plats för dem alla.

Under tiden smidde Z planer – varför inte montera ihop v-panton? Argument bet inte, så vi släpade fram sidstyckena. Efter lite pyssel hade vi fått en bult på var sida att "ta" (det återstår 2 bultar på var sida, men för det behövs flera händer och kanske nå’t verktyg...)

Bildbevis på de två bitande bultarna:

Vi la på bordet, lyckades fästa det nog för att det är säkert att luta sig mot –
voilá, en igenkännbar v-panto:

Men det var igår. Vi måste ju hitta på nå’t idag också.

Minns ni centrifug-idén?
Eftersom vi faktiskt äger ännu en (halv-trasig) mjölkseparator, så började vi fixa med den (lyckligtvis fanns den hemma, så vi behövde inte långkallingar idag)

Efter lite pysslande hade vi en fungerande glas-centrifug (nåja...).
Utväxlingen är skrämmande, dvs en behöver nästan inte veva alls för att få fart på grejen. Den lilla hinken innehåller rödfärgat vatten och lampolja (plus en luftbubbla – den får vara kvar så länge).

Det slutade med en liten film:



(Ja, Lasse mfl – jag ska försöka avhålla honom från att montera *hela* v-panton – jag tycker också att ni andra ska få en chans att delta i det skojiga!)

Utställningen står kvar på biblioteket

ytterligare 6 dagar – till den siste februari, alltså onsdag nästa vecka.
Vi kommer att vara där även på lördag 24/2 kl 10 – 13.

Så vad har vi gjort under utställningstiden?

Vi har:
- talat med "allmänheten" (även om vi kunde hoppats på ett större antal)
- hållit ett föredrag (med måttligt antal åhörare)
- läst i diverse "specialare" som bibblan har (till exempel har de två tjocka pärmar med renskrivna svar på Nordiska museets frågelista till glasarbetare (lista nr 80 Glasbruksarbete (JEA,MR) 49 1942)
- mekat en del med g-modellen, som ju inte gillade att flyttas

Idag har grabbarna dessutom gjort en upptäckt: deras mobiltelefoner har kamera! Därför satte de igång att fota...

Jag ville ju inte vara sämre jag, men jag använde en dum kamera, en såndär som en inte kan telefonera med…

Vilka bilder som blev bäst? Det vet ju inte jag, jag har ju bara mina egna... De två första tagna genom skåpets glasskivor, den tredje på ett bord med ljus uppifrån.

Välkomna i ytterligare 6 dagar - vill du träffa oss, är vi där på lördag!

Vi återkommer om torsdag 1:e mars – kanske flyttar vi hem modellen då, isåfall blir det inget på Folkan.
Meddelas här och i mejl till medlemmar.

Utställningen:

När allt glas (fast så mycket är det inte) blivit diskat skulle det packas ned:

Så for vi då till biblioteket i förmiddags, och började fixa:

Eftersom vi inte har så mycket glas – och även om vi hade, hur skulle vi kunna visa det? – så dekorerade vi väggarna med mönsterrecept ut Kutzschers katalog.

På den fristående skärmen återanvände vi förra årets teknik-tidslinje (kompletterad med att par nya uppgifter).

På andra sidan har vi en presentation av oss (föreningen) och oss (BGM), samt en liten glas-ordlista (huvudsakligen kopierad ur den gamla Glas till tusen-skriften – som i sin tur kopierat det mesta ur Hermelins Fakta om glas), och några bilder på olika Kutzscher-guillocheringsmaskiner.

När Lasse kom fick han och Björn åka till Bergdala och hämta guillocheringsmakinsmodellen. När vi väl lyckats bära in den trilskades den en aning, men förhoppningsvis kommer den att fungera bättre när den acklimatiserat sig, torkat och blivit varm.

Lasse har nu programmerat om den, så att den startar slumpvis ett par-tre gånger i timmen (plus att det förstås fortfarande går att stoppa i en femma).
Dock lämnade vi den avstängd så länge, men den kommer att sättas igång på lördag.

Under utställningstiden, alltså hela februari, kommer vi att hålla våra möten på biblioteket torsdagar kl 14 – 16. Vi kommer också att försöka vara där på lördagar mellan 10 och 13.

Alla som vill berätta något för oss, visa oss sina glas (helst guillocherade, förstås) eller bara komma och glo på oss är välkomna på ovanstående tider.

Alla som vill titta på våra grejor, men föredrar att slippa prata med oss är välkomna alla andra tider då biblioteket är öppet.

Första vårträffen

höll vi, som tidigare annonserats, på Hovet Folkan.

Fyra stycken var vi, pratade först om den stundande utställningen.

Ett tillfinnandes förslag var att montera kugghjulskrumerursdekorerade glas i vitmålade rör, med ljus uppifrån/inifrån, så att skuggorna kommer att avteckna sig inuti rören.

En och annan leksak fanns också på förslag: en pantograf (en som bara gör en kopia, större, samma storlek eller mindre) och ett par spirografer.

Annat vi funderade över var om det är möjligt att frakta dit guilloche-modellen – det lutade väl åt att vi nog kan det, med lite planering och en släpkärra. Och nog måste den väl komma att göra succé?!?

Småningom övergick vi till att tala om möjliga planer för nästa år (alltså 2018), alltså verksamhetsplanen, och även om möjliga datum för det kommande årsmötet. Något slutgiltigt datum blev inte fastställt.

Ett och annat intressant förslag dök upp, som till exempel en utflykt till Trelleborg för att botanisera i museets magasin. Kanske, kanske det kan finnas nå’t pantograferat där?

Nästa vecka ses vi på Folkan igen – men veckan därpå är det ju februari, och alltså blir det då möte på bibblan.

Vertikalpantograftillbehör?

Vi har ju en del märkliga plåtvinklar som vi inte vet vad de ska vara till.

(det finns en omgång till, spegelvänd)

Vi vet ju att de hör till panton, eftersom det finns en etikett:

Häromdagen kom jag på att det finns en del obegripliga bultar härochdär på vertikalpanton, så jag började jämföra – det finns ställen grejorna skulle kunna passa på!
(Frågan är förståss varför...)

Såhär skulle de F-formade grejorna kunna passa:

Den stora saken skulle kunna monteras såhär:

Det finns tre ställen där de två raka bitarna kan monteras – alla utan samband med de två nyss-monterade grejorna - .
I vissa hål finns medskickade bultar, alla likadana, ser ut som nå’n variant på vagnsbultar?

Ovanstående hände igår.

Idag diskuterade jag med Lasse – efter ett antal ”men-kanske-såhär-då” kläckte han idén: en inbyggd trappa! Vi funderade lite mer, men just idag är vi alla sålda på den iden: det blir två trappsteg med bekväm steghöjd, och från det översta når tillochmed jag utan problem att placera/ta ner glas från översta våningen!
Dessutom hittade vi trampspakslåsningsgrejen (som kan låsa nålarna i infällt läge, så att en inte behöver hålla ned trampan med ben-och-fotkraft).
Detta firade vi med kanelbullar till kaffet.

Museet har också fått (skaffat) ett tillskott: 6 nya stämpeletsningsplåtar.

De upphittades på en loppis i närheten av Flygsfors, innehåller många "små" specialare ("Lilly – Nils 19 7/7 46" och "(monogram) 1902 17/1 1952"), diverse "humoristiska" pluntor (typ "älg-jagar-jägare"), några texter i spegelskrift (sattes sådana på insidan av glasen, eller vad?) samt en hel del "anteckningar" och signaturer. En ganska vanlig signatur är H Heintze...
Eftersom vi har några panto-plåtar signerade (krumelur) Heintze (se här ) ... kanske krumeluren kan läsas som "H"? (Jag har tidigare spekulerat i J, A, F – "F" speciellt som Klas Hjalmar gärna berättar om en Fred Heintze som var syrare - )

Dessutom har vi idag passerat 2800 besökare!
Det firar vi med en bild på intresserade barn som beundrar g-modellen:

(den har väl inte varit den pengamässiga succé vi hoppats på, eftersom de riktiga g-maskinerna finns att veva på - men alla som faktiskt offrar en femma på modellen blir förtjusta)

Kom ihåg att på söndag är det sista dagen för varje-dags-öppethållandet! Åtminstone september månad ska vi försöka hålla öppet på lördag-söndag - sedan får vädret avgöra.

Centri- och andra figurer

I torsdags som var pysslade Lasse och Björn vidare med elektriciteten (sån’t blir det inte vidare spännande bilder av, som ju alla sett tidigare). Men snart är det nog klart!

Under tiden pysslade jag med att visa runt vår första bokade grupp för året: ett gäng jägare (av alla udda intressegrupper att boka visning, men varför inte?) kommande från hela Småland. De hade olika bakgrund, bland dem fanns tex en som bra kunde förklara för sina kompisar hurusom en guillocheringsmaskinsmodell kunde jämföras med en apparat för precisionstillverkning av gängade stänger.
(Tänk vad mycket en kan ha kugghjul till...)

På lördagen var det mycket lugnt (dvs inga besökare alls) – vilket å andra sidan gjorde att vi hann beundra många aspekter av centrifugering. Björn filmade, men har ännu inte hunnit redigera ihop nå’t.

Vi monterade också den andra Notre Dame-tallriken, i sin (någorlunda hyfsat reparerade) originalförpackning, i fönstret över plåtarkivet. Locket var ändå räddningslöst trasigt, så det kändes helt ok att klippa sönder det. (Locket är det enda som daterar tallriken – att den skulle vara en årstallrik visste vi, och att 1970 var den första – men hur många år gavs de ut?)

Söndagen började med att vi fick två nykylda skålar, varav en genast hamnade i vitrinskåpet (tack, Magnus!).

Jag utnyttjade en av de nya "arbetsplatserna" för att fylla i mönstret på Deutsches Turnfest, denna gång med svart vaxkrita. (Förra året provade vi med att fylla det med vit fingerfärg – det fungerade hyfsat, men fingerfärgen hade flagnat under vintern.)

Se’n kom det besökare: totalt hade vi 11 personer.

Vi fortsatte pyssla, städa, organisera (om) i verksta’n. Nu ser det ut såhär:

Söndagen kändes betydligt bättre än lördagen gjort (och vi klarade oss utan långkalsonger!), så vi tog hem den blå skålen för att prova den med chips i (vilket var Magnus förslag, och den fungerade alldeles utmärkt till det.)