En blåsig rekord-dag

Idag misslyckades meteorologerna till hälften: det blåste mycket (rätt) men regnade nästan inte (fel). Efter dessa veckor med mycket regn tyckte vi att det var helt åkej…

Vi fick årsrekord i besökare/dag också – hela 75 besökare. (förra årets juli-rekord låg på 122 personer, men allt är ju relativt)

Det betyder att vi hittills har räknat till 1397 besökare totalt, men än är det ju inte ens augusti.
Med 29 schemalagda öppetdagar kvar behöver vi faktiskt bara 21,5 besökare om dagen för att kunna dela ut det riktiga årets-besökare-diplomet, och det ska vi väl klara av? (fast vi behöver ju hjälp av er, kära läsare)

Eftersom det alltid är kul med bilder kommer här en bild:



Den visar ett av våra turistbroschyrsskåp såhär en medeldag denna fuktiga sommar. Lägg märke till att det bara är våra och Transjös foldrar som fortfarande står upp – alla andra har vissnat i fukten.
Våra foldrar trycks av Eklundens grafiska i Växjö – de har också valt papperskvalitet åt oss, med den äran!

Kom ihåg: vi har öppet varje dag till och med den 16:e augusti kl 10-16 – därefter lördag-söndag hela september ut.

Vill du komma på någon annan tid är det bara att boka: kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se så kan vi säkert komma överens.

(halva) Årets besökare

I tre år har vi delat ut en liten glasbit och ett diplom till ”årets besökare”, dvs den besökare som råkat vara nummer 2017, 2018 resp 2019 att komma in i museet.
(Vi har säkert räknat fel, men vi försöker räkna så gott vi kan.)

I år (eländes virus!) ser det ut som att vi inte kommer upp i så många besökare under säsongen – just nu ligger vi på ungefär 50% av förra årets siffror.

Eftersom det vore tråkigt att bryta traditionen så fixade vi ett diplom av halva storleken och halverade ett bergdalatroll för att istället dela ut ett ”halva årets besökare” (eller borde det heta ”årets halva besökare”, kanske?) – alltså besökare nummer 1010.

Detta inträffade idag!

Förra året inträffade det den 27:e juli, så kanske vi kan säga att vi är liiite över 50%?

Och… skulle det inträffa att vi faktiskt får 1010 besökare till, så har vi ju kvar den andra trollhalvan att dela ut…

För er som inte kan komma hit:

... en virtuell rundvandring i vårt museum.



Vi saknar besökare i år, så vi vill gärna "väcka aptiten". Det finns (nog) inte så mycket mer att se här på plats, men på plats kan en titta närmare, läsa skyltar, prova själv (att veva på guillocheringsmaskinerna, till exempel), diskutera, fråga...

(på plats kan en till exempel själv få se en gräddsnipa med dubbelhaka - hoppsan, borde kanske inte länkat till de bilderna...)

Vi har öppet alla dagar tom 16:e augusti kl 10-17. Vi tar ingen inträdesavgift, men blir glada för frivilliga donationer.

För er som, i dessa tider, önskar boka privat visning: mejla till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se
Vid bokade visningar tillåts inga andra att komma in i lokalen. Vi tar ingen formell inträdesavgift för grupper som är mindre än 15 personer, men ser förstås gärna en donation även då.
Det går bra att boka visningar utanför ordinarie tid också - samma villkor gäller.

ENDAST FÖR NÖRDAR: hur göra ett 3-delat pantograferat motiv

Vi har ju 4 stycken 3-delade pantografmotiv.

Vi vet förstås inte hur det gick till att göra dem, men vi har en, vad säger man, ”kvalificerad gissning”:

Pantografen (som måste ha drag-fjädrar till nålarna, som stora pantografen hos oss har) riggades med tre nålar på varje tallrik.

Två av dessa hakades av:

Motiv nr ett anbringades på ritbordet, ritades.

Nu kommer den tidsödande (och därför dyrbara) proceduren: någon går från tallrik till tallrik för att haka av den nyss använda nålen och haka på nästa nål.

Motiv nr två anbringades på ritbordet, ritades.

Åter den tidsödande proceduren: nål nr 2 hakades av, nål nr 3 hakades på.

Motiv nr 3 anbringades på ritbordet, ritades.

Voilá: ett tredelat motiv omsluter nu hela glaset (alltså: omsluter nu alla 24 glasen)

Frågan som då inställer sig är förstås: syns skarvarna? – svaret är: ja, OM du vet var de är, så kan de anas.

Bilden är på Sverigeglaset:

("hacken" är lättare att se i verkligheten än på bild)

Som ju alla förstår måste ju detta varit en extremt dyrbar etsningsprocedur. Icke desto mindre är det den enda möjliga metoden, såvitt vi har kunnat tänka ut - .

Är det någon som känner till hur många glas som faktiskt tillverkades?

Är det någon som sett ett Gävleglas? Det ritades samtidigt (åtminstone gjordes plåtarna samtidigt, i juni 1946) – men vi har inte lyckats hitta ens ett foto på resultatet.

Gävle museum har inget, trots att det har en del memorabilia från 500-åtsjubileet…

Kanske de aldrig ens gick i produktion?

NU i ett museum nära mig: Stockholmsglaset!

Det hänger nu under mönsterplåtarna, åtkomligt både från väggsidan och inifrån pantografen.
(Glöm inte att klicka på bilderna för förstoring!)

Hänger i en säker bur, i en lekare så det går att vrida som en vill, vid jämförelser med plåtarna eller ritningen.

Detta exemplar pryds dessutom av en extra text: Ingvar Sommaren 1952

Här finns nu utrymme för spekulation:

- vi vet att ritningen och plåtarna gjordes 1946 – ritningen i februari, plåtarna i maj. (Hur vet vi det? För att plåtarna är signerade och daterade - i slutet av denna bloggpost)

- Ingvar etc är uppenbart också etsat: kan glasen ha varit i produktion ännu 1952, och etsaren hade en kompis Ingvar som fick ett av dem (som alltså etsades samtidigt som resten)?

- eller hade Stockholms turistbyrå köpt på sig ett lager av glasen, anställt en etsare som på beställning vaxade botten på glasen och skrev dit önskad text vartefter turisterna önskade?

(Och förresten: varför var det en souvenirtävling under våren 1946? Nå’n som minns, eller är bättre på att googla?)

Hursomhelst finns glaset nu till beskådande för hugade!

Snart på en teat… - nej, på ett MUSEUM, ska det ju vara – nära dig (eller i alla fall nära mig)

Härom veckan fick vi erbjudande om att köpa ett Stockholmsglas av Börje Å.

Vi tackade förstås ja, och började fundera över var och hur vi kan montera det för visning: nära plåtarna (som ju hänger över pantografen) måste det ju vara.

Sverigeglaset monterade vi ju på en av vertikalpantografens tallrikar:

… men det går ju inte för detta.

Glaset måste vara skyddat, vridbart och nära plåtarna och ritningen.

Efter en del funderande och pysslande har vi idag en halvfärdig säker glasbehållare, som just nu ser ut såhär:

Återstår (utöver att ta av skyddsplasten på röret) att få till en bra upphängning, men vi har grejor till det.

Kanske blir det färdigt idag, men säkrare är att vänta med besöket till torsdag eller fredag. (eller senare under sommaren, förståss – vi har öppet varje dag kl 10-16 tom 16:e augusti, sedan lör-sön tom 27:e september).

Det går långsamt fram ...

... men det går ändå fram - Vi hurra för den resan när vi kom till Köpenhamn.

Så står det i visan "Från Engeland till Skottland" och det gäller även våra besökssiffror. Idag passerade vi 500 besökare - elfte juli förra året passerade vi 1200. Men vi kämpar på.

Nu har vi fått en ny fin marknadsföringsfilm från Mats Harrysson. Den ligger på hans facebooksida, här. Ni måste inte logga in på facebook för att se just den här filmen - men om ni gör det så finns där hur mycket vackra bilder och filmsnuttar och grejer som helst... Dela gärna filmen på facebook eller andra fora, för det är det den är gjord för.

Hjälp oss också med att sprida ryktet att vi finns.
Och, hörni, ni som läser den här bloggposten: Handen på hjärtat, Har just NI varit här i år?
Annars är det dags!

HURRA!

Idag har vi passerat 300 besökare i år, mycket tack vare att 2919-års ”årets besökare” kom på återbesök.

För ett år sedan idag hade vi summa 933 besökare – alltså ett tapp på cirka 70%.

Alltså fattas bara sådär 1710 besökare tills 2020-års besökare kan koras - och det betyder faktiskt mindre än 70 besökare per dag på återstående planerad öppet-säsong!

Nå, det kunde (kanske) varit värre...

Om markföroreningar, igen

I november 2018 togs ett antal markprover för att förbereda saneringen

I december 2018 fick vi en ny utsikt - och vi hoppades förståss att avverkningen var något slags löfte om att saneringen var förestående.

Förra sommaren hade den (saneringen) inte påbörjats, men utsikten var ju lika hopplös – här ett exempel från juni.

Sommaren gick, och i augusti fick vi i alla fall staketet fixat.

Om saneringen hördes ingenting, den kommer väl i sinom tid. I tidningarna kunde en läsa att statens saneringspengar för förorenade områden tagit slut för året.

Nu har det blivit sommar igen (ett och ett halvt år efter avverkningen). Slyet har blivit högt, och utsikten ser ut såhär.

Men saneringen, då? Nja, den kommer väl så småningom (får vi verkligen hoppas!).

Häromdagen fick vi besök av ett gäng forskare som har en ny metod att lokalisera föroreningar med hjälp av elektricitet. (Reportage i Smålandsposten, kanske låst artikel, här)

Några bilder:

Den sista bilden visar Richard (som står för metoden) med ett par elektroder.

Så, vem vet? – kanske saneringen äntligen kommer närmare?

Amerikanskt pressglas - inte sällan lystrat

Det tycks finnas (ha funnits?) en delvis annorlunda pressglastradition i Amerika. På den mycket innehållsrika (men något svårnavigerade) hemsidan Carnival glass worldwide finns mycket matnyttigt och spännande för dem som är intresserade av pressglas.

Begreppet ”carnival glass” syftar på pressat och lystrat glas – namnet tycks komma från 1930-talet då lystrat glas tydligen ofta lottades ut (i USA) på kringresande tivolin (”carnivals”).

En märklig (för oss) idé var/är att ha olika mönster på utsida och insida.

Från denna sidan kan vi se flera spännande filmer. I den första (#4 Frank Fenton talks about Red Carnival, moulds & more) får vi veta mycket om olika in- och ut-sidor.
Vid 3min 31sek finns en stillbild på ett fat med både ut- och insida. Vid 4min 55sek finns en ganska bra bild på de olika delarna: formen med ett mönster och mallen med det andra mönstret.
Jag har bett om tillstånd att visa bilderna här, men har tyvärr inte fått det.

Den mest spännande filmen (tycker jag) är den som heter "Sea Mist Green Carnival Plate Production at Fenton"
Den är ganska lång (16 min), men visar hur en specialbeställd pressnings-session kunde gå till vid Fenton Art Glass år 1998. Man utgår från en (alltså en enda form) skål-form (med olika in- och utsida), från vilken man tillverkar fat (assietter) (huvudbeställningen) men också ett antal ”whimsies”: alltså skålar med böljande brätten, med hänkel, omformade till ”kannor”…
Filmen har longörer i mitten, men hoppa inte över för mycket: från ca 6 min (till ca 10 min) tillverkas flera ”whimsies”. En avancerade whimsy görs vid ca 13:20.
Lägg också märke till lystringen (vid ca 3 min): glasbiten förs fram till i mynningen på ett dragskåp – ”lystersprutaren” sprutar på de lystrande metallsalterna (i ångform? eller kanske i nå’n uppslammad vätska?)

Ägarna tillåter inte "inbäddnig" av filmerna. Kanske måste ni gå via tidigare länk - isåfalll är det den sista filmen jag menar.

Vad gäller amerikansk tradition (åtminstone vid Fenton) kan vi notera att de använder hylsa (kallad ”snapper”), aldrig någon annan typ av puntel. En hylsa lämnar inget märke under föremålet.

För att det ska bli nå’n bild alls i detta inlägg kommer här en (kanske) Hovmantorps nya (vänster) och en (kanske) Eda (höger). Båda finns i museet, som ju håller öppet varje dag kl 10-16 nu, till och med den 16:e augusti.