ENDAST FÖR NÖRDAR: hur göra ett 3-delat pantograferat motiv

Vi har ju 4 stycken 3-delade pantografmotiv.

Vi vet förstås inte hur det gick till att göra dem, men vi har en, vad säger man, ”kvalificerad gissning”:

Pantografen (som måste ha drag-fjädrar till nålarna, som stora pantografen hos oss har) riggades med tre nålar på varje tallrik.

Två av dessa hakades av:

Motiv nr ett anbringades på ritbordet, ritades.

Nu kommer den tidsödande (och därför dyrbara) proceduren: någon går från tallrik till tallrik för att haka av den nyss använda nålen och haka på nästa nål.

Motiv nr två anbringades på ritbordet, ritades.

Åter den tidsödande proceduren: nål nr 2 hakades av, nål nr 3 hakades på.

Motiv nr 3 anbringades på ritbordet, ritades.

Voilá: ett tredelat motiv omsluter nu hela glaset (alltså: omsluter nu alla 24 glasen)

Frågan som då inställer sig är förstås: syns skarvarna? – svaret är: ja, OM du vet var de är, så kan de anas.

Bilden är på Sverigeglaset:

("hacken" är lättare att se i verkligheten än på bild)

Som ju alla förstår måste ju detta varit en extremt dyrbar etsningsprocedur. Icke desto mindre är det den enda möjliga metoden, såvitt vi har kunnat tänka ut - .

Är det någon som känner till hur många glas som faktiskt tillverkades?

Är det någon som sett ett Gävleglas? Det ritades samtidigt (åtminstone gjordes plåtarna samtidigt, i juni 1946) – men vi har inte lyckats hitta ens ett foto på resultatet.

Gävle museum har inget, trots att det har en del memorabilia från 500-åtsjubileet…

Kanske de aldrig ens gick i produktion?

NU i ett museum nära mig: Stockholmsglaset!

Det hänger nu under mönsterplåtarna, åtkomligt både från väggsidan och inifrån pantografen.
(Glöm inte att klicka på bilderna för förstoring!)

Hänger i en säker bur, i en lekare så det går att vrida som en vill, vid jämförelser med plåtarna eller ritningen.

Detta exemplar pryds dessutom av en extra text: Ingvar Sommaren 1952

Här finns nu utrymme för spekulation:

- vi vet att ritningen och plåtarna gjordes 1946 – ritningen i februari, plåtarna i maj. (Hur vet vi det? För att plåtarna är signerade och daterade - i slutet av denna bloggpost)

- Ingvar etc är uppenbart också etsat: kan glasen ha varit i produktion ännu 1952, och etsaren hade en kompis Ingvar som fick ett av dem (som alltså etsades samtidigt som resten)?

- eller hade Stockholms turistbyrå köpt på sig ett lager av glasen, anställt en etsare som på beställning vaxade botten på glasen och skrev dit önskad text vartefter turisterna önskade?

(Och förresten: varför var det en souvenirtävling under våren 1946? Nå’n som minns, eller är bättre på att googla?)

Hursomhelst finns glaset nu till beskådande för hugade!

Snart på en teat… - nej, på ett MUSEUM, ska det ju vara – nära dig (eller i alla fall nära mig)

Härom veckan fick vi erbjudande om att köpa ett Stockholmsglas av Börje Å.

Vi tackade förstås ja, och började fundera över var och hur vi kan montera det för visning: nära plåtarna (som ju hänger över pantografen) måste det ju vara.

Sverigeglaset monterade vi ju på en av vertikalpantografens tallrikar:

… men det går ju inte för detta.

Glaset måste vara skyddat, vridbart och nära plåtarna och ritningen.

Efter en del funderande och pysslande har vi idag en halvfärdig säker glasbehållare, som just nu ser ut såhär:

Återstår (utöver att ta av skyddsplasten på röret) att få till en bra upphängning, men vi har grejor till det.

Kanske blir det färdigt idag, men säkrare är att vänta med besöket till torsdag eller fredag. (eller senare under sommaren, förståss – vi har öppet varje dag kl 10-16 tom 16:e augusti, sedan lör-sön tom 27:e september).

GUBBEN NOACH-plåtarna

Som jag skrev här så trodde jag att de tre plåtarna innehöll texten till Gubben Noach, men att den såg konstig ut.

Nu är vi ett antal personer som, var för sig, har försökt tyda texten på den tredje, svartbrända, plåten.
De två rena(re) plåtarna är lättlästa, där var vi helt överens om bokstäverna. På den tredje läste vi var för sig, och kompromissade oss fram till den högra spalten i tabellen här:

(kanske bör påpekas: i tabellen finns inget försök att "avbilda" plåtarna, bara att återge bokstäverna i den ordning de står)

Den riktiga texten (plockad från runeberg.org) lyder såhär:
(vers 1)
Gubben Noach, gubben Noach
var en heders man
När han gick ur arken
planterade han på marken
Mycket vin, ja mycket vin, ja
detta gjorde han.

(vers 8)
Inga skålar, inga skålar
gjorde då besvär
då var ej den läran:
jag skall ha den äran
Nej i botten, nej i botten
drack man ur såhär.

För nog måste det vara de två verserna som åsyftas?

Var det en medveten ”lustifikation” (typ: ju fler supar, desto svårare att läsa) – eller var det tre helt misslyckade plåtar?
Eller... var det månde en Helt Annan Visa?

Vi har ju tre andra tredelade motiv, nämligen Stockholmsglaset, Sverigeglaset och Gävleglaset.
Dessa tre skiljer sig ju från Gubben Noach genom att vara rent figurativa.
GN har åtta rader, som förefaller ”fortsätta”, dvs det finns inget tecken eller speciellt avstånd mellan orden/”raderna” – så hur var det tänkt att drinkaren skulle läsa?
Det finns ett ornament efter slutet på första versen, MEN sedan börjar vers 8 på samma rad.
Det finns ingen anledning att tro att meningen skulle vara att raderna skulle gå i spiral: det skulle varit mycket lättare att få till en jämn spiral om den vore inritad på plåtarna.

Som Alice (i Underlandet) uttryckte det: Curiouser and curiouser!

På utställningen finns...

som syntes i förra inlägget, en lång upplyst hylla.
Detta är vad som finns i den: (klicka på bilderna för förstoring!)

alltså en kavalkad av olika dekorationstekniker (belysta snett underifrån med en garderobsbelysning från ett känt möbelföretag i närheten – tänk så många grejor som kan användas på ”alternativa” sätt!).

Eftersom vi både har en stämpelplåt och ett glas med Calmare nyckel, så har vi sammanfört dem:

Vi visar också något som inte så många sett: vårt fjärde exempel på ett tre-delat pantografmotiv.

Av någon anledning har de inte blivit diskade – men det har ju också sin poäng: såhär såg ett antal plåtar ut när de kom till oss.

Dessa tre plåtar innehåller texten till Gubben Noach (ja, trodde jag alltså, tills jag jämförde med den riktiga texten...)

Här är i alla fall den första raden, hopsamlad från alla tre plåtarna:

Texten jag kan tyda ut av mina bilder blir mycket märklig, så jag får återkomma om den (hoppas det är jag som har fel, och inte plåtarna).

Eftersom det inte var nå’n rusning av visningssugna besökare ägnade vi oss åt en del litteraturstudier. Här Zäta, läsande i en (av flera) pärm(ar) med intervjuer om glasarbete.

Fyra dagar innan vernissage

Eftersom det var soligt och varmt för några dagar sen, gjorde vi närboende några pyssel-insatser, som till exempel att fixa några fönster att placera en del av vårt ökande glasbestånd.

På köpet fick vi go-fika och en regnbågsupplevelse:

Slutligen gjorde vi iordning för årets innovation: årets sommarutställning.

Idag var det ju allt annat än soligt och varmt, men däremot var det arbetstisdag.
Gunnar kom med sina "pinnar":

Efter en stund såg de ut såhär:

(i bakgrunden Gunnar på väg till hyttan för att hitta några B-dala att fylla ut med)

Under tiden pysslade Jörgen och Lasse med "trappan" till v-panton.

Det slutade med att Jörgen tar med sig tillsågade bitar hemifrån nästa vecka.

Mitt i alltihop kom "pressen", i form av Carl-Magnus från VK. Sedan han blivit vederbörligen imponerad av interiören, samt intervjuat Gunnar om pinnarna, gick han och hämtade sin lilla drönare (det är alltså den lilla vita grejen):

Ett irriterande oljud för den, men det är ju alltid kul att se andra leka! Förhoppningsvis fick han till några kul bilder – fast vi får vänta till fredag...

Efter kaffepaus och lite mer pyssel fick vi gå hem. Då fanns, på v-pantons ritbord, plåtarna till Sverigeglaset (som vi förhoppningsvis lyckas montera på ett säkert sätt på en av glashållarna)

Nu kommer besökare som precis kommer om hörnet att mötas av detta:

(Märkligt: diffusare ljus än idag är svårt att tänka sig, ändå blev det en massa speglingar. I alla fall så står det i vänstra rutan 2018 utställning / exhibition och i högra "pinnar" & snapsglas / shot glasses.)

Välkomna på lördag och/eller söndag, båda dagarna kl 10-16!

Ett nytt glas som måste ses!

Vi vet ju sedan tidigare att det är helt omöjligt att få några bra bilder på Skavonius' glas, Sverigeglaset, Stockholmsglaset och Gävleglaset.

Icke desto mindre: Här är en bild på "Sverigeglaset". Men nu ni; Sedan igår äger vi ett "Sverigeglas" som har skänkts till oss av Ola Strömbom i Högsby. Ola besökte museet i somras och tyckte vi gör en god insats så han lovade "på stående fot" bort ett Sverigeglas.
Dessutom, när jag träffade honom igår, så skulle han göra ett försök att hitta en eller två bitar "NiFe"-glas. Det var ju många bruk som gav sig på ugnseldfast glas under 20-30-talen men för de flesta gick det inte så bra. Men Jungner lyckades. Fas Kerstin och jag har inte lyckats hitta något. Så vi får se vad som kan hända...

Vårt Stockholmspanorama – kan vi orientera oss?

Som tidigare visats har jag (K) kommit över en skiss till Stockholmsglaset – intressant nog ritat i bågform.
(Visst, glaset var väl aningen konat, men panto-plåtarna skulle ju vara raka. Vem gjorde om perspektivet, Skawonius eller plåtmakaren?)

Vi har suttit här hemma och försökt klura på vad det är vi ser.

Vårt första antagande: "utsikten" har ingenting med geografin att göra.
(Varför det? Tja, bland annat för att det bara finns ett håll en kan se slottet på detdär sättet, och det är från Kungsträdgårdssidan, eller egentligen från Helgeandsholmen, med ett mycket smalare vattendrag framför)

Vissa saker var ju lätta att identifiera: Västerbron (byggdes 1935; skissen/plåtarna är från 1946), Stadshuset, Slottet.

Sedan blev det värre.

Här är vårt förslag (dagens, iaf :-) (klicka för större bild)

Från vänster: Högalidskyrkan (som visserligen har två torn, men) på grund av formen på tornet.

Utsiktstornet Bredablick på Skansen, dels pga vad som kan vara kåtor vid tornets fot, dels pga formen

Katarina kyrka: står högt på Södermalm, syns "över hela sta’n", har rätt profil

Katarinahissen (för vad kan det annars vara?)

Slottet i mitten, alltså – men tre kyrktorn bakom?

Riddarholmskyrkan och Klara kyrka har ganska likartade profiler (tycker vi), så de två "lika" tornen drar vi lott om.

Återstår då två kyrkor, markerade med gröna pilar. Förslag, någon?

Alla synpunkter/förslag/kritik/annan input ytterst välkomna!

(Egentligen spelar det väl ingen roll, men... Och, ja, jag borde bytt färger på pilarna, men kan inte mitt bildprogram bra nog för att byta i efterhand. Rött = rätt, grönt = okänt är alltså vad som gäller. Alla stadsbilder kommer från Wikipedia.)

UPPDATERING 8/4:

Det har kommit tips… en uppdaterad bild (klicka för förstoring):

Ett förslag är att det vi kallade Högalidskyrkan skulle kunna vara Engelbrekts kyrka, som ser ut såhär:

De två höga smala spirorna, som vi ovan kallade Riddarholmskyrkan eller Klara kyrka – det finns förstås flera kyrkor med höga, smala torn, till exempel Tyska kyrkan (vänster) och Johannes kyrka (höger)

"Alla" vill att Storkyrkan ska finnas med (jag också), men hur jag tittar kan jag inte gå med på att den mittersta (bakom Slottet) skulle föreställa denhär…:

Återstår den vänstra okända (med grön pil). Skulle det kunna vara Sofia?

Detalj från ritningen:

Det skulle kunna vara en gavel av en kyrkobyggnad, där tornet finns vid den bortre gaveln.
Eller är det två byggnader?

Ett annat förslag var Maria Magdalena kyrka – men i mina ögon passar den bättre som gissning på "Storkyrkan" ovan?

(fortfarande bilder från Wikipedia)

Flera synpunkter/idéer/förslag är fortfarande välkomna!