Föreningsarkeologi

I tisdags träffade vi Gunnar och Anders L. De befann sig i källaren på Hovet Folkan, för att gräva ut, organisera och förteckna föreningens tillhörigheter i "schäsen" (vår skrubb).

Är det förresten nå’n som vet/kommer ihåg varför den kallas just schäsen? För mig, stockholmare som jag är, är en schäs en hästdragen vagn...

Nå.
De lär ha att göra i ytterligare några... timmar... men jag tog några pärmar med mig hem, bland annat en innehållande en katalog från Nya, 1939-40.

Den finns att läsa här (än så länge finns ingen länk någon annanstans, men det kommer).
Katalogen innehåller 69 blad, som (de flesta) har en beteckning för servisen, och en beteckning för mönstret – tex Servis Succé / "Tusse" eller Servis Roy. B.4.kt.f. Antik.

En del av serviserna/modellerna har (för mig, servisanalfabeten) "konstiga" ben, till exempel Ola:

Det måste betyda att Ola har ett ben som har slipats till kvadratiskt tvärsnitt – men "skaften" mellan fot och kvadratbenet, mellan kvadratbenet och cuppan: hur blev de till? De måste också vara slipade, eller?

Hur mycket extrajobb/extra tid tog det att få till "skaften", jämfört med andra ben som har slipning hela vägen?

Björn har ett liknande ben, men med 6 fasetter:

Om någon har ett glas med sådant/liknande slipat ben, snälla: tag en bild på det och skicka hit?!?

Det finns även ett antal serviser (med namn Roy) som har fyrkantiga fötter.
Det märkliga med Roy-varianterna är (tycker jag, då) först och främst att även seltersglasen har fyrkantfot, men inget ben:

Ännu en gång: om någon har ett seltersglas med fyrkantfot, snälla: kan vi få en bild?

Förresten – hur gjordes 4-kantfoten? Var den alltid pressad, avsvalnad, uppvärmd och ditsatt som en "klump"? (Någonstans har jag läst att det var så – men var?)

En sista bild:

Såvitt jag kan se står det Servis S./" B. 18." uppe i hörnet. Servisen hette alltså S (utan nummer eller annan specifikation?)
Och nog är det synd att gömma den gulliga lilla ekorren under beteckningen B.18...?

UPPROP: ALLA som vet något om slipning, blomslipning, gravyr, serviser från Nya: snälla, snälla, kolla katalogen och försök identifiera teknikerna använda för de olika dekorationerna! (och berätta för oss, förståss – tex till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se )

Kom ihåg att vi är många (rentav tusenden) som inte kan skilja mellan de olika dekorationsteknikerna… så inget, hur uppenbart det är för en expert, är för litet att benämna.

(törs jag gissa att ekorre B18 är blomslipad? Eller heter det kasad – och vad är isåfall skillnaden?)

Digitaliseringen

går framåt.

Nu finns ännu en (eller två, beroende på hur en räknar) av föreningens gamla skrifter att läsa i elektronisk form.

Alla nyutgivna skrifter finns på nedladdningssidan.
På den sidan finns också en del andra föreningsmeddelanden (stadgarna, till exempel), men även en hel del annat.

Alla kanske vet om att vi där samlat de glaskataloger vi kommit över, men nu har vi också listat alla de nya glasbruksortsbeskrivningar som Länsstyrelserna givit ut.

Ett sista försök

att slå förra årets besökssiffra: OM vi på marknaden (som var idag) hade fått 720 besökare så hade det hänt.


Så blev det inte. Dagens besökssiffra blev 56. Med tanke på väderförutsägelserna (åska och drivis, eller iallafall snöstorm) tycker vi det var ganska ok.
Nu blev det ju inte snöstorm, men kallt var det!

Vi har nu tinat upp, efter ett par timmar vid brasan...

Vi ses på tisdag, på Hovet Folkan, kl 14 (som vanligt)!

Konst- och bruksglasföreningen

kom på besök i fredags kväll. De skulle besöka museet, och äta hyttsill.

Det är första gången vi har haft ett kvällsbesök på hösten. Det borde inte kommit som en överraskning för oss (men vi är väl lite korkade, kanske), men det visade sig att det var MÖRKT.

Det visade sig också att alla glasbrukslampor var trasiga – både den på gaveln och den vid bakdörren. Alltså måste vi fixa något slags belysning...

Nå. Vi trevade oss in, och fick fart på inomhusbelysningen. Och då uppenbarade sig denna fantastiska syn:

(föreställer projektionen av vårt ”månglas” i fönstret, samt skuggan av en gammaldags flugfångare)

Inne i museet har tre nya glas tagit plats. De två nya Kerstin tillsammans med de gamla:

samt en ny present, ett Elon snaps (tack, Lasse-i-Hässle!) – nu har vi nio olika Elon. Hur många fanns?

Konst- och bruksglasföreningen intog sin sill, och besåg museet:

Nästa begivenhet i Bergdala är Höstmarknaden som inträffar på lördag 27/10. Då har vi såklart öppet, vår vanliga tid 10-16. Alla välkomna!

och, apropå det:

när vi ändå talar om nedladdningssidan - det har tillkommit några kataloger, bl a från Orrefors och Strömbergshyttan.

Nytt för idag (på den sidan) är också föreningens gamla skrift om bruksföremål från Hovmantorp.

Ännu en sida: Länsstyrelserna i Kronoberg och Kalmar har givit ut en serie skrifter om glasbruksorter. (de var från början menade som uppdateringar av de gamla KUL-projekten, om ni minns) hur som, de har åstadkommit inte mindre än 20 skrifter - hitta dem samlat här.

Mängen-sidan har fått kompletteringar också.

Har du en katalog, eller nå't annat, som du skulle vilja tillgängliggöra? Kontakta mig, så hjälper jag till!

Vet du någon annan sida med gamla kataloger (eller andra intressanta skrifter)? Kontakta mig, så länkar jag till den.

Från lösmäng til pellets

I personaltidningen Mängen gick en lång reportageserie om utvecklingen av metoder och maskineri för tillverkning av pellets som råmaterial till glasmassa.

Den korta versionen:
- om det ginge att bli av med hanteringen av lösmägen vid glasbruken skulle många problem kunna elimineras
- om råvarorna kunde blandas och göras till pellets i en central fabrik...
- några år senare: succé!

Firman Glasma i Emmaboda startade sin produktion 1979.
Numera slipper glasbruken att hantera dammiga, delvis giftiga råvaror lokalt.

Arbetsmiljön har blivit bättre.

Utsläppen till den lokala miljön blev samtidigt mycket lägre.

Läs reportageserien "Från lösmäng till pellets" här!

Den kan också läsas från nedladdningssidan på hemsidan, här.

Personaltidningen Mängen har gjorts tillgänglig för oss av Björn Boode i Åfors.
Jag har inte hittat något om pelletfabriken under året 1977, men kanske det saknas något nummer?
Har DU något att bidra med - ett saknat nummer av Mängen, eller egna erfarenheter av arbetet med pelletteringen, så kan du väl höra av dig?
Mejl till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se når oss.

Studieresa till IFÖ-verken ...

Vi blev för en liten tid sedan kontaktade av IFÖ-verkens industrihistoriska museum. Och då kan man ju undra varför. Men det är alldeles förnuftigt faktiskt:

Det är (eller var) som så att Axel Hermansen, ja just precis han, mannen bakom Hermansenugnen, inte bara var den som sålde ugnar till nästan alla de sydsvenska glasbruken utan också var en av dem som fick fart på IFÖ-verken.

Och IFÖ-museets eldsjälar (det är samma där som hos oss: Ett relativt fåtal eldsjälar driver verksamheten i praktiken) har nu gett sig till att öppna ett gammalt skåp med ritningar. Och där fanns en massa ritningar på ugnar till olika bruk från ungefär 1908 till och med 1950. Och även om Tommy (han som kontaktat oss och tog hand om oss hette Tommy och han assisterades av sin kompis Lennart) redan hade lovat att han skulle försöka fixa kopior på ritningarna så kunde ju en grupp som vår förstås inte hålla sig utan ALLA skulle vara FÖRST med att få en bra bild på ritningen i telefonen!!!

Ni känner igen dem, va? Lasse i randig tröja och bakom honom har vi Berne från hembygdsföreningen i Kosta. Och så kommer Tommy från IFÖ som inte kan hålla sig för skratt när han såg alla studsa upp på en gång med glittrande ögon. Och så har vi Thomas Karlsson och Kerstin som mest gav sig på detaljer.
Jag vill påpeka att jag alltså INTE fotograferade ritningar utan här visade prov på förtröstansfull tillit till våra kollegor och vänner på det industrihistoriska museet: Jag litade på Tommys löfte om att vi skulle få kopior endera på papper eller i digital form eller båda. Jo då. Så'n är jag. Så de' så!!

Tommy, förresten, som alltså tog mest hand om oss, visade sig vara en glad och engagerande guide...

...som fick gruppen att drömmande blicka mot de högre sfärerna och andaktsfullt träda in under WC-portalen...
Men skämt åsido: De har gjort ett fint museum och det ligger mitt i staden (Bromölla) och de sliter som djur - men trots det har de inte fler besökare än vad vi har. Vi pratade ju förstås inte bara teknik och Hermansenugnar utan det blev ju också en massa prat "små-arbetslivsmuseer-emellan" om dtabaser, digitalisering, anslagsmöjligheter, kommunens engagemang och annat.
Kort sagt känns det som att vi har litet att lära av varandra och det skall bli trevligt att välkomna dem på ett återbesök till våra museer (även Kosta museum, förstås) fram i vår.

Åsså en liten knorr på det här som belöning till er som har lyckats läsa ända hit: Ni vet "Blomstervasfabriken" i Hovmantorp? Den där firman som målade och i någon mån slipade vaser från 1895 och framåt? Dom hade minsann ambitioner dom: 1908 begärde de en offert på en glasugn, jag tror det var en fyra-deglars, från IFÖ-verken! Det ni: Det hade ni ingen aaaaning om. Men nu vet ni och det beror på att Glastekniska Museet åkte på studieresa till IFÖ-verrken. Och om ni går med i föreningen Glas-i-Hovmantorp så kan ni också få vara med på så spännande resor.