Nu på väggen:

Degeln och glasbitarna från igår är nu uppmonterade på väggen, med beledsagande text.

Illustrationen känner ni igen från igår, texten kommer småningom på hemsidan, nånstans under industri-fliken. (Tillsvidare måst en komma hit för att läsa: öppet alla dagar 7-16, ingen entreavgift, donationer välkomna)
Det handskrivna mellan degel och glas kommer småningom att bli bättre (alltså inte handskrivet).


Eftersom det var länge sen kommer en bild på dagenns glasråvara: pellets.

Om du inte redan läst sagan om hur glaspelletterna kom till, kan du läsa den här.

Nya artefakter till museet!

Minnesgoda glas- och miljötekniskt intresserade filurer minns att dåvarande Glafo, glasforskningsinstitutet, har hållit igång ett projekt som hette "Från usch till resurs". Det pågick hela 2015 till och med halva 2018. Vad det handlade om var att rena glaskrosset från deponier så att man av gammalt, blyinnehållande glas som läcker bly till grundvattnet skall kunna göra dels glas och dels bly som båda går att återanvända.

Bilden här ovanför visar en bit glas bestående av cirka 50/50 klarglas från pellets och sådant återvunnet glas med mindre än 0.1 % bly. Det ni! Snyggt - eller hur?

Bilden nedanför visar en itusågad experimentdegel där man ser glaset i den övre delen och sedan ser blyet som en metallisk klump i botten (ja-ja, till höger i bilden då!).

Visst är det häftigt?
Nu går man vidare i ett nytt projekt för att visa att det går att skala upp den här processen till industriell skala. Äntligen kan vi kanske överge tekniken att gräva upp den förorenade markenn med glas och hela middetjossan bara för att sedan gräva ner alltihopa igen - fast på ett nytt ställe...

Vill ni se det vänstra så skall ni komma till oss. Vi kommer snart att ställa ut föremålen som vi just idag har fått från Christina Stålhandske på RISE (fd glafo). Vill ni se hur det ser ut när man har planterat växter på förorenad mark så kan ni dra åt Orrefors! Utanför hyttan i Orrefors park finns en demonstration av hur det går till. Det är också en bra idé att se utställningen Efterklang på Smålands museum.

Alldeles snart (om inte just idag så inom de närmaste dagarna) kommer det en beskrivning av teknikerna på glastekniska museets hemsida och vi håller just på att räkna ut hur vi skall bygga displayen för artefakterna på bästa sätt. Välkomna till museet!

Nu kan det regna

...för nu finns en ny hängränna:

Senare fick vi 10 besökare, och det regnade en skvätt.

Jag gillar när det regnar ibland, då känner jag mig mindre nervös för eventuella solkatter på hygget.


UPPDATERING: idag (12/6) regnade det ordentligt, men jag ville inte gå ut just då. Men några droppar fastnade faktiskt:

(klicka på bilden, så syns kanske dropparna)

Museum i full fart!

Från och med idag håller vi öppet alla dagar till och med söndagen den 18:e augusti.

Alla dagar samma tider: kl 10 till 16.
(Det går givetvis att beställa specialvisningar på andra tider också: om vi kan, kommer vi!)

Precis som vanligt tar vi inget inträde, men blir glada för donationer. Vi har inte råd att ta emot kort, men kontanter eller Swish går bra.

En annan nyhet är att museet numera drivs av an stiftelse, som heter Stiftelsen Bergdala Glastekniska Museum. Stiftelseformen innebär att vi inte längre är beroende av föreningen Glas i Hovmantorp.

I stiftelsens styrelse finns en representant från Kulturparken Småland och en representant från Lessebo kommun.

Så, alltså: museet lever och håller öppet – alla eventuella rykten om något annat är inte sanna.

Bilden visar destinationsutvecklaren Bodil och kulturchefen Jenny från kommunen, i samspråk med några av museets ”aktivister”.

Efterlysning!

Till museet skulle vi gärna ha en eller två konserveringsburkar i glas *med innehåll*.

De får gärna ha etiketter av typen "kalops juli 1943", "skärbönor 1958" - det går förstås bra även med "ärtsoppa 2018".

Har du en sådan att skänka blir vi glada - men, för säkerhets skull, innan du kommer hit med den: förvarna! (Vad vet jag - det kanske finns hundratals så'na burkar "där ute", och så många behöver vi inte...)

Bilden nedan finns på konserveringsburksskylten i museet, men en eller två riktiga burkar är ju mer spännande att titta på!

Av Gunnar har vi fått burkar både från Bergdala (tyvärr omärkt i glaset) och från Sandvik. Tack, Gunnar!
Sandviks burkar är av en något annorlunda modell - tyvärr saknas locket. Skulle någon ha ett sådant över: vi kan ge det ett gott hem!
Försök att fota dem så att texten syns är för svårt för mig, så här kommer istället bilden från omslaget till föreningsskriften Tradition - förnyelse

Apropå konservering: ni vet väl att vi har publicerat en receptsamling från Sandviks glasbruk? Läs/ladda ned den här.
(Förresten finns an hel del annat intressant att läsa/ladda ned från museets nedladdningssida!)


Från och med imorgon (lördag 8/6) kommer museet att vara öppet alla dagar kl 10-16.
Alla välkomna, alla dagar!

Vad kommer att hända?

Efter incidenten med flodhästen har vi gått runt på den avverkade ytan.

Den är (inte så förvånande) full av glasbitar – små, stora, tunna, tjocka…

Tänk om det blir en torr och solig sommar i år också? Tänk om solen ligger på någon av glasbitarna? Tänk om det går lika fort att sätta eld på naturen som det gjorde att sätta eld på en hylla? (Cigarettpaketet är bara en storleksmarkör)

Så jag ringde räddningstjänsten för att få råd. Det visade sig att jag oroar mig i onödan, för ”inga bränder startar så, egentligen”.
Och det känns ju skönt att veta...

Se’n ringde jag kommunen, frågade vad som kommer att hända med (på kort sikt) staketeländet, och (på längre sikt) med saneringen.
Svaret kan sammanfattas i ”vi får se”.

Men en kan ju hoppas att åtminstone staketet blir uppstädat innan den stora turistströmmen kommer…

Slippa släpa sladd

... kommer vi numera att göra, eftersom ”vi” (nå’n måste ju fota också, ju) har byggt ett överkörningsskydd till kabeln.

Nu ligger den säkert, och vi behöver inte släpa in den varje dag.