Utställning(ar) på The Glass Factory

Idag var vi på TGF för att övervara vernissagen av "På lunchrasten" – en utställning av sölade objekt.
Den var spännande, men vi överlåter åt TGF att själva presentera den.

En översiktsbild:

Samtidigt pågår en utställning av slipat glas, "The cutting edge".

Som en gör, "när vi ändå är här", tittade vi på den också.

Och, minsann: i en av montrarna fanns två glas, pantograferade och målade:

Det syns inte tydligt, men det danska (lilla) statsvapnet är målat med guld. Det ser kanske ut som om det målats "ovanpå" etsningen (alltså att hela överkanten på medaljongen finns under målningen).

... klart att vi har plåten! I två versioner, dessutom: en med två mönsterrapporter, en med endast en rapport. (Den senare plåten är ganska svår att avläsa, men i alla fall)

Dessutom: vi fick låna en plåt förra sommaren – en Kosta-plåt med "det lilla danska statsvapnet"

vars glas (kanske) är beskrivna på digitaltmuseum...

Alltså, kamrater: vi har (kanske) TVÅ kungliga plåtar (jfr denna post)!!!

Hur marknadsför vi oss?

Eftersom vi inte har nå'n marknadsföringsbudget att tala om, har vi försökt att komma in på så många "turistsajter" som möjligt (alla gratis, förstås).

Vi har satt ihop en lista över dem vi hittills kommit in på - listan finns här. (Länken finns också i högerspalten)

Har du förslag på flera sajter att kontakta? (de måste vara gratis...)
Berätta för oss!

(Vi jobbar på att komma med på Visitsmaland)

Att resa är att lära,

sägs det.
Även om vi inte blev så många har vi hunnit uppleva och lära både väntade och oväntade saker.

Bland de mera oväntade var att det inte hursomhelst går att beställa vadsomhelst som finns på en meny (”kocken tycker inte att dessa saker passar ihop”), eller att staden Puchov har ett betydande antal pubar/ölstugor/”saloons”/sportbarer som samtliga serverar endast alkoholhaltiga drycker, alltså utan möjlighet att få en bit mat till pilsnern.

Idag har vi studerat Rona glasbruks äldsta pantograf - se här en liten video:



samt även den näst äldsta:

Strax bär det hemåt, där vi lär ha att göra en stund med att få till en reseberättelse - många bilder blev det...

Cylinderglas

vet vi numera har man gör… nämligen såhär:

… om vi berättade för er andra vad detta föreställer, så skulle ni ju veta lika mycket som vi, så det blir inget med det!

Men på Lamberts i Waldsassen har de en hyttkatt:

Internet är fantastiskt!

Nu minns jag inte vilket sökord jag använde, men i alla fall hamnade jag på ett gammalt inlägg på "antikprat".

Där står
"
Grogglas? Höjd 14 cm, diameter 6/7, vikt 190 gr.

Omkring sekelskiftet 1900 eller litet senare köpte eller fick en släkting (född 1869) till mig 6 glas av chefen - som han kände - på Kosta Glasbruk. Enligt uppgift hade det engelska kungahuset gjort en beställning och dessa glas tillhörde en provtillverkning och skulle väl egentligen ha kasserats. De har aldrig använts. Tre har getts bort, ett i taget.
Ytorna (inre och yttre) är helt släta men glaset ger ett tydligt intryck av att vara 10-kantigt.
"

Inlägget beledsagades av två bilder:

Mönstret finns dels i en av de gamla mönsterböckerna

dels på plåt nummer 68A

Tänk om det är sant!

En fantastisk historia (men amerikansk)

Av en slump hittade jag till hemsidan för National Heisey Glass Museum i Newark, Ohio.

Detta glasbruk (som jag aldrig hade hört talas om) etsade mycket, tydligen.
På sidan om etsning finns inte bara beskrivningar av hur det gick till, det finns också en bild på en pantograf.

(våra är lite ... bättre, va?)

En kan lära sig att Heisey började etsa 1916.

Guillocheringsmaskiner slutande de använda ca 1920, bland annat för att mönstren var "simplistic" – vad översätter vi det med? Simpla (i en negativ mening)?

Så skaffade de sig en pantograf, ungefär 1920. Även dessa mönster ansågs som "simpla" och "mekaniska", med de hade ju i alla fall "större frihet".

Nå. Sedan kommer deras stolthet: "plate etching" (som vi kallar stämpeletsning). Det visar sig ha varit ganska pyssligt (och personalintensivt).

Senare utvecklade de "double plate etching" och något de kallade "silhouette etching".

De blästrade också - det kallades "carving".

Detaljbeskrivningarna (inkl pantografbilden) kommer längre ned på sidan – så läs hela sidan till slut!

Är Lasse den nye Ingvar Kamprad?

Ni vet den där glasdegeln som vi har utanför museet. Den har redan tagit en del stryk under förra vintern. Så därför hade vi tänkt skydda den från Kung Bore, i alla fall litet.

Och nu var det så att för någon månad sedan så nämnde Lasse att han hade fyra stycken glasrutor från en gammal buss stående. I våra kretsar är sådant fullständigt normalt. Alltnog: Han frågade ifall ett par av dem kanske skulle vara användbara för att skydda degeln och då tyckte vi att det var en utmärkt idé.

Så då tog Lasse litet mått med sig hem och sedan kom han farandes med ett platt paket idag. Nåja: Han hade inte stoppat ner det i en papplåda - men bortsett från det var det precis som en IKEA-sats.

Litet måste förstås ordnas på plats - men det var allt det lilla det.

Paus för kaffe och eftertanke: "Men om det nu kommer fyra enhörningar, en drake, tre vildsvin och en älg sättandes ur skogen; Kan de inte knuffa undan frambenen på den här konstruktionen då, så att den trillar ner på degeln? Och om de gör det så går ju bussrutorna sönder. Och om de gör det så blir det ju inte bra i alla fall?!"

HÄPP!!! Visst blev det fint?

Sedan började vi packa ihop för att åka hem och DÅ kom alla människor. Och när vi till slut stängde mitt för näsan på ett par tyskar och Kerstin och jag hade handlat middag på Konsum och skulle hem, DÅ ringde det en fransösk besökare och ville komma in och titta på vårt spännande museum... Det är på gott och ont att vi har börjat få ett visst namn och rykte.