Juni 2016 fortsatte med grundarbete. Vi monterade upp Opel-Rekord-framrutan ovanför dörren den 12, satte upp en lastpall som räcke på utsidan så besökarna inte skulle trilla och så att vi faktiskt kunde häkta upp dörren så den inte blåste igen och en hel del sådant. Vi hade också låtit göra en informationsskylt som vi monterade upp utanför glasshoppen, en skylt som talade om att vi fanns.
Vi började också förbereda en planglasdisplay utanför dörren, på norra gaveln. Vi hade ju tidigare skrivit boken "planglas" och vi hade en del exempel från Pilkingtons i Halmstad, så vi ville utnyttja de kunskaperna. Och det var också månaden när vi började med försäljning av dubblett- och överskottsböcker ut våra samlingar.
Under juni månad 2017 började vi på allvar att utnyttja fönstren. Till en början sågade vi till trähyllor som vi monterade i fönstren och så satte vi plast innanför. Senare fick vi anledning att ompröva detta, men mer om det då. När vi nu hade pantografen i drift och började demonstrera den för besökarna upptäckte vi en konstig sak. Som ni kanske vet har man problemet med att röra tunga delar ovanför varandra i pantografen genom att saker vilar på rullar. Men det visade sig att de här rullarna flyttar sig när man kör pantografen. Så när det har varit tillräckligt många demonstrationer riskerar man att en eller ett par rullar "kalvar ur". Men nu när vi såg problemet hittade vi på att koppla samman rullarna med varandra. En tunn aluminiumlist som hänger under rullarna och så ett najtrådsomtag runt midjan på rullarna. På det viset håller vi rullarna på ett konstant avstånd från varandra samtidigt som hastigheten på vandringen i sidled blir lägre. Det tyckte vi var smart...
Den 12 juni hämtade vi vertikalpantografen och de två Guillocheringsmaskinerna från Kosta. Evenemanget bevakades av Radio Kronoberg och innehöll flera spänningsmoment. När vi flyttade vertikalpantografen till den plats vi trodde den skulle stå på så gick golvet sönder! Golvet i sliperibyggnaden är så konstruerat att man har hällt ett tunt lager cement direkt på marken. Det är allt... Här och där har vattnet underminerat det här och på den plats vi ställde pantografen var det sisådär en 2-3 centimeter cement, 10-20 centimeter luft och sedan kom marken. Pantografen är dryga två meter hög och väger rätt många hundra kilo. Det blev inte alls bra. Vi fick dit en järnplatta som underlag så den åtminstone inte skulle välta men jösses vad rädda vi var... Som tur var hade radioreportern åkt sin väg före detta debacle.
Men Guillocheringsmaskinerna fick vi på plats...
Vi gjorde en annan grej också i Juni -17: Vi hade bjudit in konst- och hantverksgruppen från Lessebo att ha utställning hos oss. De hade varit på besök tidigare och tittat på våra grejer och så hade de gjort olika "artists impression" inspirerade av våra föremål. Ett kul inslag som uppskattades av våra besökare.
Den sjätte juni 2018 monterade vi en termoskolv i en liten låda på väggen. Den sista maj hade vi varit på besök hos Trelleborgs museum. Trelleborg var ett av de fyra glasbruk som gjorde termosar och vår förhoppning var att vi skulle kunna tillskansa oss en termoskolv. Det är en väldans avancerad produkt, faktiskt. Det lyckades! Så nu sitter den på väggen, med en beskrivning.
Inför säsongen 2018 hade vi bjudit in Mona Gyllinger att låta sig inspireras av våra saker och hon hade gjort ett par fina målningar. Så 2018 års konstutställning i museet var Mona Gyllinger. Och ja: Vi köpte in alster från utställningarna, så det finns litet konst också i våra samlingar.
I övrigt hände det inte så mycket under juni 2018 utan verksamheten flöt på, besökarna kom och gick och vi fick en del bidrag i bössan.
Under juni 2019 fortsatte förberedelserna för det stora eventet GAS 2020. Vi satte upp broschyrskåp på den långsida som vetter mot glasbrukets parkering. Från början var de försedda med plywooddörrar men efter vintern 2019/-20 insåg vi att de måste ersättas och då blev det dagens aluminumdörrar istället. Vi hade också fått status av infopoint vilket bland annat ledde till att vi fick tillgång till informationsmaterial och tack vare kommunens turismkoordinator spreds information om oss på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det var också mera normalt väder än året före och turisterna hittade till oss. Under juni månad 2019 räknade vi in 541 besökare.
Juni 2020 fortsatte som det hade börjat det året. Våra drömmar om över 4000 besökare var grundligt krossade och vi fick inrikta all kraft på att förbättra utställningen, läsa på i de böcker vi hade och försöka utveckla vår rutin på att guida besökare. Så vi byggde hyllor, flyttade om, gjorde nya displayer i fönstren... Och så blev hela hemsidan tvåspråkig - Svenska och Engelska.
Det var också under juni som vi ersatte de tidigare plywooddörrarna på de yttre broschyrskåpen med aluminiumdörrar. Plywooden hade slagit sig under vintern så vi fick formtillverkade aluminiumramar gjorda som vi monterade. En klar förbättring! Och så satte vi upp trekantiga snurrskyltar, samma modell som vi har inne i museet, även utomhus.
Och den 29 juni fick vi det officiella uppdraget att vara en info-point. Om inte viruset hade varit, och om GAS 2020 hade varit och om allting hade gått i lås och besökarna köat så HURRA!!! Men nu? Jaha ... och?
Juni 2021 började dokumentationsarbetet att sätta spår. Så länge vi bara hade helgöppet gick det något så när bra att fotografera våra föremål hemma och sedan sköta själva dokumentationen i museet mellan de ganska glesa besöken. Men när vi började med sjudagarsöppet gällde det att kunna kombinera fotograferandet med att man var på plats. Under vindstrappan i museet, omedelbart bakom glaspärledraperiet, finns ett litet utrymme där man borde kunna inrätta en liten fotostudio. Det är ett utrymme som är ungefär 60 cm brett och där taket utgörs av trappan upp till vinden. Så det krävdes litet infodring med masonitskivor, matt svart färg på väggarna och högblank vit färg på baksidan och "taket", rejäl belysning och diverse annat smått och gott. Men i mitten av juni fanns "fotosmatten" på plats.
Att fotografera glas är en konst och våra dokumentationsbilder är inte avsedda att vara konstnärliga. Men de skall visa föremålet och, vad värre är, de skall visa dekoren. En av grejerna med glastekniska museet är just att visa dekorationsteknikerna. Och då är det så, att glas är genomskinligt. Och djupetsade mönster är också genomskinliga. Om man tittar i vår inventarieförteckning och jämför bilderna på djupetsade glas med låga inventarienummer med bilder som har inventarienummer väl över 1500 och 2000 kommer man att se hur övning ger färdighet.
Efter vårterminens slut 2022 började vår sommarjobbare. Tanken var att han skulle skriva samman en databashanterare åt oss, en som skulle kunna kommunicera med RAÄ's rikstäckande K-Samsök. Vi förberedde projektet genom att ordna ett digitalt möte med en av RAÄ's systemutvecklare, etablerade kontakt med supportavdelningen på vårt webbhotell och hoppades.
Eftersom vi har den grundläggande dokumentationen i en excel-fil kan man enkelt skriva ut all information i något som kallas "kommaseparerade filer". Dem kan man sedan överföra till vad vi skulle kunna kalla traditionella kartotekskort med fasta rubriker, fast på filer. Och dessa kartotekskort kan man sedan stoppa in i en "riktig" databas.
Sommarjobbarens uppdrag var att tala om exakt vilket format kartotekskorten skulle ha, att skriva det program som kunde läsa av kartotekskorten och stoppa in dem i databasen plus att skriva det tillämpningsprogram i databashanteraren som skulle göra våra föremål sökbara.
Mer om det senare.
Under juni satte vi också upp ett regnskyddande tält ovanför ett av picknickborden utanför museet. Det är inte så sällan som folk sitter där utanför och har picknick, nämligen.
Juni -23 började vi se att besöksströmmen nog var på väg tillbaka till nivåerna före viruset, detta trots att det var en varm månad. Trenden från -22 var också tydlig. På grund av inflationen höll svenskarna hårt i slantarna men den svaga kronkursen gjorde att utländska besökare kom i hög utsträckning och var desto mer generösa.
Juni 2024 var första gången som någon av kommunens skolor faktiskt skickade sina elever på studiebesök till oss. Vi har ända från början försökt intressera dem. Det fanns en gång i tiden ett ämne som hette "hembygdskunskap" och när vi ser hur litet även vuxna faktiskt vet om områdets (glas-)industrihistoria inser vi att det verkligen behövs en "duvning" för ungdomarna. Men det har varit nollintresse från skolornas sida. Utom det här året när det på morgonen den 10 juni kom tre bussar med åttondeklassare från Bikupan i Lessebo. Det var förstås si-och-så med tonåringarnas intresse men vi tror ändå att vi fyller en funktion vad gäller deras allmänbildning och deras förståelse för sin omvärld.
Jaha. När vi hade skolbesök för första gången någonsin förra året (-24) var åtminstone lärarna entusiastiska och vi pratade en del om hur nästa års (dvs 2025) besök skulle förberedas. Vi berättade nämligen ganska mycket fler saker än vad lärarna hade trott. Men nu har juni -25 passerat, skolorna har stängt för sommaren och icke ett enda besök från någon av kommunens skolor... Annars har det varit en halvbra juni med hyfsad tillströmning av besökare.
Trenden från de senaste två åren verkar hålla i sig. Klimatförändringen och de senaste årens extrema värmeböljor i medelhavsområdet har ändrat turistströmmarna. Tyskar, belgare, holländare och andra från kontinenten kommer hit upp till norden och de kommer allt tidigare. Det är synd att det inte finns någon mellankommunal organisation som kan samordna det här. Vi är många små aktörer som skulle kunna erbjuda turisterna en vistelse utöver det vanliga och som skulle kunna sysselsätta dem i en vecka eller två men vi mäktar inte med att sköta det hela i egen regi.
Vi finns på GPS N 56° 50.091', E 15° 13.333', alldeles intill Bergdalahyttan. Öppettider 2025: vernissagehelgen kl 10-16; maj lör 10-16, sön 12-16; from 7e juni alla dagar kl 10-16 tom 24:e augusti
2025-07-01
2025-06-30
Snart juli!
(faktiskt redan imorgon - )
En sak som brukar hända i början (åkej, ibland i slutet) av varje månad är att det byts ”föremål” i museets podium på bibblan i Lessebo.
Denna gång hände det i slutet – vi har nämligen bytt föremål idag, eftersom bibblan så påpassligt har kvällsöppet på måndagar. Som vanligt var det inte *ett* föremål, utan snarare en teknik. Denna gång blev det gravering.
Kolla gärna här!
En annan sak som åtminstone *borde* hända är att turism-organisationen (alltså Destination Glasriket) anser att ”säsongen har börjat”, så att de kan öppna turistinformationen också i Kosta.
Sedan Dest Glasriket tagit över turistinformationerna (det var väl ett par år sedan) har stackars Kosta (nåja, jag menar väl turisterna därstädes) verkligen fått jobba på att hitta information om att det faktiskt finns andra orter, andra glasbruk i vår kommun.
Det är nästan så att man tror att det är kosta som betalar dem - .
Trots detta kan vi rapportera att det går hyfsat för oss här på museet, i juni har vi haft över 500 besökare.
Men imorgon börjar juli, och då fortsätter vi att ha öppet varje dag kl 10-16!
En sak som brukar hända i början (åkej, ibland i slutet) av varje månad är att det byts ”föremål” i museets podium på bibblan i Lessebo.
Denna gång hände det i slutet – vi har nämligen bytt föremål idag, eftersom bibblan så påpassligt har kvällsöppet på måndagar. Som vanligt var det inte *ett* föremål, utan snarare en teknik. Denna gång blev det gravering.
Kolla gärna här!
En annan sak som åtminstone *borde* hända är att turism-organisationen (alltså Destination Glasriket) anser att ”säsongen har börjat”, så att de kan öppna turistinformationen också i Kosta.
Sedan Dest Glasriket tagit över turistinformationerna (det var väl ett par år sedan) har stackars Kosta (nåja, jag menar väl turisterna därstädes) verkligen fått jobba på att hitta information om att det faktiskt finns andra orter, andra glasbruk i vår kommun.
Det är nästan så att man tror att det är kosta som betalar dem - .
Trots detta kan vi rapportera att det går hyfsat för oss här på museet, i juni har vi haft över 500 besökare.
Men imorgon börjar juli, och då fortsätter vi att ha öppet varje dag kl 10-16!
2025-05-31
MAJ gånger tio
Maj 2016 var, ur ren verksamhetssynpunkt, inte så dramatisk. Vi höll öppet och tog efter bästa förmåga emot så många besökare vi kunde. Men samtidigt hände det grejer i Stockholm. Vi hade ju insett att vi behövde få in pengar för att dra igång verksamheten. I avtalet med Bergdala Fastighets AB ingick att vi skulle underhålla byggnaden, till exempel. Den 30 maj 2016 fattade Riksantikvarieämbetet beslut om att vi fick ett bidrag för att få igång verksamheten. Det innebar att vi kunde byta nockpannor och göra en del reparationer och ändringar inne i byggnaden. Dessutom ingick i ansökan att vi ville anlita en modellsnickare för att göra en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Nu kändes det verkligen att vi var "på G".
För att inte störa för mycket gjorde vi så att tisdagar var arbetsdagar när vi jobbade med maskinerna och med utställningen. Vi ville ju inte störa våra besökare alla dagar. Ett mål var att få den stora pantografen manövrerbar. Vi ville ju att den skulle kunna demonstreras. Men då gällde det att få grejerna att faktiskt röra sig. Så en hel del tid gick åt till att justera olika saker, slaglängder på dragstänger, motvikter, rensa ut gammalt vax och diverse sådant. Som tur var kunde vi använda Tores maskintvätt för att få saker rena - annars hade vi aldrig lyckats.
Flaskmaskinen var ett annat bekymmer. Men vi lyckades få den rörlig. Och belysning. Det fanns ju inte el i byggnaden så till en början hade vi ganska primitiv belysning. Men under maj fick vi upp fyra stycken LED-strålkastare som kom från Kupan i Växjö. Dem har vi fortfarande kvar.
Och så började vi sätta upp pantografplåtarna på väggen.
Till maj år 2017 hade vi gjort en del förbättringar: I april hade vi fått vår första reklamfolder från tryckeriet. Ursprungsversionen var bara på svenska och den var litet mera "tafflig" än den vi har idag, men i alla fall. Vid det laget hade vi också fått modellen av en Guillocheringsmaskin på plats och i funktion med myntinkast.
Vi hade då också rivit en vägg och börjat planera för att utöka utställningsytan. Vi hade nu fått ett vitrinskåp och så skulle vi ha plats för två Guillocheringsmaskiner och en pantograf till. För att klara det hade vi fått golvet delvis omgjutet och vi hade lejt folk att bila bort ett stort fundament. Och så var vi tvungna att förbättra visningen av alla våra mönsterplåtar. Det senare löste sig med den långbänk vi fortfarande har där plåtarna står lätt åtkomliga.
Inför 2017 års säsong hade vi vitrinskåpet på plats, vi hade mönsterplåtarna placerade så att besökarna kunde se dem och bläddra bland dem, flaskmaskinen och den stora pantografen fungerade någotsånär och vi hade en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Saker börjad komma i ordning. Vi fick också ordning på screentrycksmaskinen.
När vi gick in i maj månad år 2018 hade vi ett nytt projekt på gång. Nu kände vi att vi hade en fungerande verksamhet och vi hade en hyfsat stor grundutställning med de artefakter vi hade. Så nu började det bli dags med litet mera seriös grundforskning. Vi hade nu två pantografer av olika utseende, vi hade sett den som Kulturarvscentrum hade och vi hade läst att den första importerades till Reijmyre 1880, troligen från firma Bougner & Co i Paris. Ingen av våra, och inte heller den på KAC, hade tillverkarskyltar och vi hade uppgift om att både pantografer och Guillocheringsmaskiner importerades från Tyskland, England och Frankrike. Kunde vi reda ut det här, månne?
Det slovakiska glasbruket Rona har fortfarande tillverkning av pantograferat glas och dessutom hittade vi en bild på deras äldsta pantograf. Den såg helt annorlunda ut. Dessutom, inte så långt från Rona men i Tyskland, låg Lamberts Glashütte där man fortfarande munblåser fönsterglas med cylindermetoden. Man gör faktiskt även både oxögonglas och valsar glas enligt Perrottos metod. Dessutom fanns en intressant bild på Crystalex hemsida, det ligger i Tjeckien ganska nära de två andra, som visade ytterligare en annorlunda pantograf. Så vi började fundera på och planera för en studieresa. Mer om den senare.
Och så gjorde vi ett par sammanställningar av intervjumaterial från våra 53 CD'ar med intervjuer med gamla glasarbetare som vi lade ut på hemsidan. Dessutom hade Kerstin vid det här laget satt ihop en logga för museet, faktiskt den som vi fortfarande använder. Och så hade vi fått idén att ha en sommarutställning i fönstret bakom pantografen.
När maj 2019 kom var planeringen för GAS 2020 i full gång. Kommunen hade anställt en turistsamordnare och för första gången kunde informationsmaterial faktiskt distribueras till oss små besöksmål.
Sommarutställningen 2019 förbereddes visserligen i slutet av april men jag nämner den här, i maj-krönikan. Vi fick låna glasdjur från Karin Witte och en solig dag kom hon och började ställa upp dem på trähyllorna i fönstret. Då upptäckte vi att trähyllor inte är någon bra idé. En flodhäst av kristallglas fungerade som brännglas och redan inom några minuter började det ryka om hyllan. Så utplaceringen av djur fick anstå tills vi hade fått fram brandsäkra aluminiumhyllor till alla fönstren, andra halvan av maj.
Annars var vi nu såpass varma i kläderna att vi inte behövde göra speciellt mycket inne i utställningen utan vi höll öppet "som vanligt" helt enkelt.
Däremot hände något i omgivningen. Hela baksidan spärrades av eftersom markundersökningarna visade på väldigt höga föroreningshalter. Detta aktualiserade frågan om glasindustrin som miljöbov och vi fick från dåvarande Glasforskningsinstitutet en experimentdegel som illustrerar en modern metod att sanera förorenad glasbruksmark. Man var också inne i museet och tog prover på vårt golv för att se att arsenikhalterna inte var så höga att vi skulle förbjudas ta emot besökare. Det var de inte, tack-och-lov.
Men så var det ju det där om att Föreningen Glas-i-Hovmantorp hade beslutat att lägga ner sig... Efter mycket funderande och diskussioner med de medlemmar som var mest engagerade i just museiverksamheten blev huvudförslaget att bilda en stiftelse för museet. Stiftelseformen har både för- och nackdelar. Till fördelarna hör att en stiftelse varken har någon ägare eller några medlemmar. En stiftelse är en juridisk person som bara finns i sin egen rätt. Till nackdelarna hör att en stiftelse inte har några medlemmar och följaktligen inte kan få någon inkomst i form av medlemsavgifter.
Det är länsstyrelserna som har översyn av stiftelser, i vårt fall länsstyrelsen i Skåne. Så min (Björn Z's) roll blev att övertyga länsstyrelsen om att vi skulle klara vårt åtagande att underhålla byggnaden och att vi skulle kunna bedriva och utveckla en verksamhet utan att egentligen ha några pengar och utan att ha några fasta inkomster. Vad stiftelsen skulle göra var baserat uteslutande på immateriella värden. Som tur var hade vi redan från början särredovisat museiverksamheten i föreningens bokföring. Så det gick att hänvisa till tre års verksamhet, 2016, -17 och -18 som visade att vi hade stadigt ökande intäkter i form av frivilliga bidrag från besökarna. Det tog ett antal telefonsamtal, men länsstyrelsen accepterade till slut mina argument och strax före lunch den 24 maj 2019 skrev länsstyrelsen i Skåne ut vårt registreringsbevis. Hela stiftelsebildningen var alltså avklarad på ungefär två månader
Maj 2020: Viruset hade nu kopplat greppet. På nyårsaftonen rapporterade världshälsoorganisationen WHO om ett okänt virus som orsakade en sjukdom som påminde om lunginflammation och som hade dykt upp i Wuhan i Kina. Redan den andra januari 2020 rapporterades om 27 fall i staden och den 21 januari kom de första fallen i Europa. Den 31 januari rapporterades det första fallet i Sverige. Sedan gick det fort: den 11 mars fanns sjukdomen redan i 114 länder. Under mars månad utfärdades rekommendationer om hur många som fick samlas vid offentliga sammankomster och ett antal olika restriktioner i avsikt att begränsa smittspridningen kom ut. I april hade vi öppet två dagar och hade noll besökare.
Under maj uppmanade vi besökarna att hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp. Vi höll öppet fem helger och räknade in 18 besökare. GAS 2020 var inställt och nu gällde det att övervintra.
När vi började med helgöppet i maj 2021 var ännu striktare virusrestriktioner i kraft. För vår del högst sju besökare i museet samtidigt. Men samtidigt började man vänja sig. Man höll avstånd mellan grupper, det gick åt massor med handsprit. När vi introducerade grupper i museet stod vi på behörigt avstånd och så fort vi kom nära en grupp hade vi ansiktsvisir strategiskt utplacerade. Det funkade, helt enkelt. Men visst märktes det att viruset fortfarande befann sig i luften. Drömmen om 4000 besökare under säsongen var fortfarande avlägsen.
När vi såg tillbaka på utvecklingen de fem år vi haft verksamheten igång och konstaterade den positiva trenden vad gällde besökarnas frivilliga bidrag tog vi ett vågat beslut. På mötet den 4 maj beslöt styrelsen för stiftelsen att inrätta ett årligt pris som skulle delas ut i samband med den internationella kulturarvsdagen som infaller i mitten av september. Den 21 maj kungjorde vi att Glastekniska Museets Pris, 15 000:-, skulle delas ut i Bergdala Glasbruks hytta fredagen den 10 september. Däremot talade vi förstås inte om vem som skulle få det...
Dokumentationsarbetet fortsatte och i slutet av maj passerade vi 900 dokumenterade föremål, vart och ett med sitt nummer, sitt foto och sin beskrivning. Books glassliperi i Kosta lade ner sin verksamhet vid den här tiden och hörde av sig till oss med en fråga om det var någonting vi ville ha till museet. Vårt rykte var nu sådant att de som händelsevis hittade någonting underligt med anknytning till glas eller glastillverkning hörde av sig till oss. Så sista veckan i maj hämtade vi en slipstol och ett antal stenskivor från Kosta. Däremot tog det tid innan vi fick den på plats... Vi fick också litet tavlor, handverktyg och böcker från Kulturparken Småland.
Inför maj 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktig databas.
Viruset fanns fortfarande kvar men nu började vaccinationstäckningen bli god och även om vi alla fortfarande höll fast vid rekommendationerna om avstånd och vi alla gick runt och luktade handsprit började livet så sakta återgå till mera normala gängor. Besöksfrekvensen steg. Men nu var det annat som påverkade oss.
I februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Det här påverkade en massa olika saker. Bland annat ledde det till oro i ekonomin världen över, det uppstod brist på en del varor som vanligtvis kom från Ukraina och det ledde i sin tur till att man höjde priserna på ett antal olika varor. Små valutor som den svenska kronan tog stryk och många varor fick höjda priser. De här fenomenen har egna namn på ekonomiska. När man passar på att höja priset på någonting kallas det "inflation". Och när det blir billigt att köpa pengar som tillhör en liten valuta kallas det att valutan är "svag".
Alltså blev den svenska kronan svag och vi fick en kraftig inflation. Resultatet av det såg vi redan tidigt under säsongen: Svenska besökare höll hårt i slantarna och vi såg i insamlingsbössan att antalet svenska pengar blev färre än tidigare år. Å andra sidan gjorde den svaga svenska kronan dels att det kom fler utländska turister än vad det gjort tidigare år, de kom tidigare på säsongen och de lämnade större bidrag än de gjort förut. Så svenska sedlar blev färre i bössan, men euro-sedlarna blev fler. Många utlänningar har fått för sig att Sverige är ett land där man inte använder pengar överhuvudtaget och vi inrättade ett paypal-konto för att kunna ta emot betalningar från kreditkort.
När maj började 2023 hade vi fått en donation som ökade stiftelsens kapital från 50 000:- till 500 000:-.
Under våren hade en grupp studenter på Linnéuniversitetet genomfört ett projekt om hur man skulle kunna popularisera kulturarvet och vi var ett av studieobjekten. De hade kommit fram till en strategi som var ganska ambitiös men tyvärr stötte den på patrull när vi tog upp diskussionen med andra museer.
Vi hade också varit i kontakt med ägarna till ett gammalt glassliperi i Fagerhult. Det sliperiet stängdes på 1930-talet och övergavs i då befintligt skick. De bara låste dörren och gick hem. En tanke var att man skulle kunna flytta ner hela sliperiet med sin inredning och ställa upp det i Bergdala för att kunna visa besökarna hur ett riktigt sliperi faktiskt såg ut på den tiden. Tyvärr var intresset för att donera det till oss minimalt.
Vi insåg nu också svagheten i att ha våra glasföremål i kartonger nere i själva museet. Vi hade ju nu börjat ställa ut månadens föremål på biblioteket i Lessebo. Nu skulle vi alltså varje månad välja ut några stycken föremål som illustrerade någon teknik som vi ville belysa. Att hitta föremålen i inventariet hade blivit ganska enkelt tack vare excel-filen. Även om sökfunktionen i excel är väldigt primitiv kunde man hitta lämpliga föremål och deras inventarienummer. Eftersom varje föremål också är fotograferat kunde man också välja ut sådana som var små nog att få plats i montern. Så långt – lätt som en plätt.
Men så gällde det att ställa upp en stege på det ojämna golvet, att klättra upp, sträcka sig efter den låda som innehöll det önskade föremålet, dra ut lådan och sedan backa ner från den ostadiga stegen utan att tappa lådan eller själv falla. Det var ganska många lådor så man kunde behöva sträcka sig långt. Och en del av lådorna var tunga. Och sedan skulle lådan upp igen. Teoretiskt var det här en bra lösning, men inte i praktiken.
På vårens styrelsemöte föreslogs att vi skulle bygga förvaringshyllor på vinden. Inte nog med att det skulle göra det möjligt för oss själva att se glaset vilket skulle göra det lättare att plocka ut de föremål som skulle till biblioteket. Dessutom skulle man inte behöva klättra på en stege som stod vingligt på ett ojämnt golv. Och utöver detta skulle det frigöra utrymme i hyllorna på södra gaveln, plats där vi kunde ställa upp andra artefakter som vi inte hade kunnat visa.
Maj 2024 hade vårt picknicktält blåst sönder och också slagit ner en del takpannor. Så säsongen inleddes med litet reparationsarbete. Det var en ganska varm månad med relativt få besökare, bara 63 stycken att jämföra med rekordåret 2019 när vi hade 160.
När maj månad år 2025 började hade vi sammanlagt haft museet öppet i drygt 900 dagar. Under april, maj och juni 2016 räknade vi inte besökare men med realistiska antaganden om antalet öppetdagar de månaderna blir första maj 2025 öppetdag nummer 920, ungefär. Då är även de "udda" öppetdagarna inräknade, sådana när vi har varit bokade för grupper, Bergdala Marknad eller liknande.
För att inte störa för mycket gjorde vi så att tisdagar var arbetsdagar när vi jobbade med maskinerna och med utställningen. Vi ville ju inte störa våra besökare alla dagar. Ett mål var att få den stora pantografen manövrerbar. Vi ville ju att den skulle kunna demonstreras. Men då gällde det att få grejerna att faktiskt röra sig. Så en hel del tid gick åt till att justera olika saker, slaglängder på dragstänger, motvikter, rensa ut gammalt vax och diverse sådant. Som tur var kunde vi använda Tores maskintvätt för att få saker rena - annars hade vi aldrig lyckats.
Flaskmaskinen var ett annat bekymmer. Men vi lyckades få den rörlig. Och belysning. Det fanns ju inte el i byggnaden så till en början hade vi ganska primitiv belysning. Men under maj fick vi upp fyra stycken LED-strålkastare som kom från Kupan i Växjö. Dem har vi fortfarande kvar.
Och så började vi sätta upp pantografplåtarna på väggen.
Till maj år 2017 hade vi gjort en del förbättringar: I april hade vi fått vår första reklamfolder från tryckeriet. Ursprungsversionen var bara på svenska och den var litet mera "tafflig" än den vi har idag, men i alla fall. Vid det laget hade vi också fått modellen av en Guillocheringsmaskin på plats och i funktion med myntinkast.
Vi hade då också rivit en vägg och börjat planera för att utöka utställningsytan. Vi hade nu fått ett vitrinskåp och så skulle vi ha plats för två Guillocheringsmaskiner och en pantograf till. För att klara det hade vi fått golvet delvis omgjutet och vi hade lejt folk att bila bort ett stort fundament. Och så var vi tvungna att förbättra visningen av alla våra mönsterplåtar. Det senare löste sig med den långbänk vi fortfarande har där plåtarna står lätt åtkomliga.
Inför 2017 års säsong hade vi vitrinskåpet på plats, vi hade mönsterplåtarna placerade så att besökarna kunde se dem och bläddra bland dem, flaskmaskinen och den stora pantografen fungerade någotsånär och vi hade en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Saker börjad komma i ordning. Vi fick också ordning på screentrycksmaskinen.
När vi gick in i maj månad år 2018 hade vi ett nytt projekt på gång. Nu kände vi att vi hade en fungerande verksamhet och vi hade en hyfsat stor grundutställning med de artefakter vi hade. Så nu började det bli dags med litet mera seriös grundforskning. Vi hade nu två pantografer av olika utseende, vi hade sett den som Kulturarvscentrum hade och vi hade läst att den första importerades till Reijmyre 1880, troligen från firma Bougner & Co i Paris. Ingen av våra, och inte heller den på KAC, hade tillverkarskyltar och vi hade uppgift om att både pantografer och Guillocheringsmaskiner importerades från Tyskland, England och Frankrike. Kunde vi reda ut det här, månne?
Det slovakiska glasbruket Rona har fortfarande tillverkning av pantograferat glas och dessutom hittade vi en bild på deras äldsta pantograf. Den såg helt annorlunda ut. Dessutom, inte så långt från Rona men i Tyskland, låg Lamberts Glashütte där man fortfarande munblåser fönsterglas med cylindermetoden. Man gör faktiskt även både oxögonglas och valsar glas enligt Perrottos metod. Dessutom fanns en intressant bild på Crystalex hemsida, det ligger i Tjeckien ganska nära de två andra, som visade ytterligare en annorlunda pantograf. Så vi började fundera på och planera för en studieresa. Mer om den senare.
Och så gjorde vi ett par sammanställningar av intervjumaterial från våra 53 CD'ar med intervjuer med gamla glasarbetare som vi lade ut på hemsidan. Dessutom hade Kerstin vid det här laget satt ihop en logga för museet, faktiskt den som vi fortfarande använder. Och så hade vi fått idén att ha en sommarutställning i fönstret bakom pantografen.
När maj 2019 kom var planeringen för GAS 2020 i full gång. Kommunen hade anställt en turistsamordnare och för första gången kunde informationsmaterial faktiskt distribueras till oss små besöksmål.
Sommarutställningen 2019 förbereddes visserligen i slutet av april men jag nämner den här, i maj-krönikan. Vi fick låna glasdjur från Karin Witte och en solig dag kom hon och började ställa upp dem på trähyllorna i fönstret. Då upptäckte vi att trähyllor inte är någon bra idé. En flodhäst av kristallglas fungerade som brännglas och redan inom några minuter började det ryka om hyllan. Så utplaceringen av djur fick anstå tills vi hade fått fram brandsäkra aluminiumhyllor till alla fönstren, andra halvan av maj.
Annars var vi nu såpass varma i kläderna att vi inte behövde göra speciellt mycket inne i utställningen utan vi höll öppet "som vanligt" helt enkelt.
Däremot hände något i omgivningen. Hela baksidan spärrades av eftersom markundersökningarna visade på väldigt höga föroreningshalter. Detta aktualiserade frågan om glasindustrin som miljöbov och vi fick från dåvarande Glasforskningsinstitutet en experimentdegel som illustrerar en modern metod att sanera förorenad glasbruksmark. Man var också inne i museet och tog prover på vårt golv för att se att arsenikhalterna inte var så höga att vi skulle förbjudas ta emot besökare. Det var de inte, tack-och-lov.
Men så var det ju det där om att Föreningen Glas-i-Hovmantorp hade beslutat att lägga ner sig... Efter mycket funderande och diskussioner med de medlemmar som var mest engagerade i just museiverksamheten blev huvudförslaget att bilda en stiftelse för museet. Stiftelseformen har både för- och nackdelar. Till fördelarna hör att en stiftelse varken har någon ägare eller några medlemmar. En stiftelse är en juridisk person som bara finns i sin egen rätt. Till nackdelarna hör att en stiftelse inte har några medlemmar och följaktligen inte kan få någon inkomst i form av medlemsavgifter.
Det är länsstyrelserna som har översyn av stiftelser, i vårt fall länsstyrelsen i Skåne. Så min (Björn Z's) roll blev att övertyga länsstyrelsen om att vi skulle klara vårt åtagande att underhålla byggnaden och att vi skulle kunna bedriva och utveckla en verksamhet utan att egentligen ha några pengar och utan att ha några fasta inkomster. Vad stiftelsen skulle göra var baserat uteslutande på immateriella värden. Som tur var hade vi redan från början särredovisat museiverksamheten i föreningens bokföring. Så det gick att hänvisa till tre års verksamhet, 2016, -17 och -18 som visade att vi hade stadigt ökande intäkter i form av frivilliga bidrag från besökarna. Det tog ett antal telefonsamtal, men länsstyrelsen accepterade till slut mina argument och strax före lunch den 24 maj 2019 skrev länsstyrelsen i Skåne ut vårt registreringsbevis. Hela stiftelsebildningen var alltså avklarad på ungefär två månader
Maj 2020: Viruset hade nu kopplat greppet. På nyårsaftonen rapporterade världshälsoorganisationen WHO om ett okänt virus som orsakade en sjukdom som påminde om lunginflammation och som hade dykt upp i Wuhan i Kina. Redan den andra januari 2020 rapporterades om 27 fall i staden och den 21 januari kom de första fallen i Europa. Den 31 januari rapporterades det första fallet i Sverige. Sedan gick det fort: den 11 mars fanns sjukdomen redan i 114 länder. Under mars månad utfärdades rekommendationer om hur många som fick samlas vid offentliga sammankomster och ett antal olika restriktioner i avsikt att begränsa smittspridningen kom ut. I april hade vi öppet två dagar och hade noll besökare.
Under maj uppmanade vi besökarna att hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp. Vi höll öppet fem helger och räknade in 18 besökare. GAS 2020 var inställt och nu gällde det att övervintra.
När vi började med helgöppet i maj 2021 var ännu striktare virusrestriktioner i kraft. För vår del högst sju besökare i museet samtidigt. Men samtidigt började man vänja sig. Man höll avstånd mellan grupper, det gick åt massor med handsprit. När vi introducerade grupper i museet stod vi på behörigt avstånd och så fort vi kom nära en grupp hade vi ansiktsvisir strategiskt utplacerade. Det funkade, helt enkelt. Men visst märktes det att viruset fortfarande befann sig i luften. Drömmen om 4000 besökare under säsongen var fortfarande avlägsen.
När vi såg tillbaka på utvecklingen de fem år vi haft verksamheten igång och konstaterade den positiva trenden vad gällde besökarnas frivilliga bidrag tog vi ett vågat beslut. På mötet den 4 maj beslöt styrelsen för stiftelsen att inrätta ett årligt pris som skulle delas ut i samband med den internationella kulturarvsdagen som infaller i mitten av september. Den 21 maj kungjorde vi att Glastekniska Museets Pris, 15 000:-, skulle delas ut i Bergdala Glasbruks hytta fredagen den 10 september. Däremot talade vi förstås inte om vem som skulle få det...
Dokumentationsarbetet fortsatte och i slutet av maj passerade vi 900 dokumenterade föremål, vart och ett med sitt nummer, sitt foto och sin beskrivning. Books glassliperi i Kosta lade ner sin verksamhet vid den här tiden och hörde av sig till oss med en fråga om det var någonting vi ville ha till museet. Vårt rykte var nu sådant att de som händelsevis hittade någonting underligt med anknytning till glas eller glastillverkning hörde av sig till oss. Så sista veckan i maj hämtade vi en slipstol och ett antal stenskivor från Kosta. Däremot tog det tid innan vi fick den på plats... Vi fick också litet tavlor, handverktyg och böcker från Kulturparken Småland.
Inför maj 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktig databas.
Viruset fanns fortfarande kvar men nu började vaccinationstäckningen bli god och även om vi alla fortfarande höll fast vid rekommendationerna om avstånd och vi alla gick runt och luktade handsprit började livet så sakta återgå till mera normala gängor. Besöksfrekvensen steg. Men nu var det annat som påverkade oss.
I februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Det här påverkade en massa olika saker. Bland annat ledde det till oro i ekonomin världen över, det uppstod brist på en del varor som vanligtvis kom från Ukraina och det ledde i sin tur till att man höjde priserna på ett antal olika varor. Små valutor som den svenska kronan tog stryk och många varor fick höjda priser. De här fenomenen har egna namn på ekonomiska. När man passar på att höja priset på någonting kallas det "inflation". Och när det blir billigt att köpa pengar som tillhör en liten valuta kallas det att valutan är "svag".
Alltså blev den svenska kronan svag och vi fick en kraftig inflation. Resultatet av det såg vi redan tidigt under säsongen: Svenska besökare höll hårt i slantarna och vi såg i insamlingsbössan att antalet svenska pengar blev färre än tidigare år. Å andra sidan gjorde den svaga svenska kronan dels att det kom fler utländska turister än vad det gjort tidigare år, de kom tidigare på säsongen och de lämnade större bidrag än de gjort förut. Så svenska sedlar blev färre i bössan, men euro-sedlarna blev fler. Många utlänningar har fått för sig att Sverige är ett land där man inte använder pengar överhuvudtaget och vi inrättade ett paypal-konto för att kunna ta emot betalningar från kreditkort.
När maj började 2023 hade vi fått en donation som ökade stiftelsens kapital från 50 000:- till 500 000:-.
Under våren hade en grupp studenter på Linnéuniversitetet genomfört ett projekt om hur man skulle kunna popularisera kulturarvet och vi var ett av studieobjekten. De hade kommit fram till en strategi som var ganska ambitiös men tyvärr stötte den på patrull när vi tog upp diskussionen med andra museer.
Vi hade också varit i kontakt med ägarna till ett gammalt glassliperi i Fagerhult. Det sliperiet stängdes på 1930-talet och övergavs i då befintligt skick. De bara låste dörren och gick hem. En tanke var att man skulle kunna flytta ner hela sliperiet med sin inredning och ställa upp det i Bergdala för att kunna visa besökarna hur ett riktigt sliperi faktiskt såg ut på den tiden. Tyvärr var intresset för att donera det till oss minimalt.
Vi insåg nu också svagheten i att ha våra glasföremål i kartonger nere i själva museet. Vi hade ju nu börjat ställa ut månadens föremål på biblioteket i Lessebo. Nu skulle vi alltså varje månad välja ut några stycken föremål som illustrerade någon teknik som vi ville belysa. Att hitta föremålen i inventariet hade blivit ganska enkelt tack vare excel-filen. Även om sökfunktionen i excel är väldigt primitiv kunde man hitta lämpliga föremål och deras inventarienummer. Eftersom varje föremål också är fotograferat kunde man också välja ut sådana som var små nog att få plats i montern. Så långt – lätt som en plätt.
Men så gällde det att ställa upp en stege på det ojämna golvet, att klättra upp, sträcka sig efter den låda som innehöll det önskade föremålet, dra ut lådan och sedan backa ner från den ostadiga stegen utan att tappa lådan eller själv falla. Det var ganska många lådor så man kunde behöva sträcka sig långt. Och en del av lådorna var tunga. Och sedan skulle lådan upp igen. Teoretiskt var det här en bra lösning, men inte i praktiken.
På vårens styrelsemöte föreslogs att vi skulle bygga förvaringshyllor på vinden. Inte nog med att det skulle göra det möjligt för oss själva att se glaset vilket skulle göra det lättare att plocka ut de föremål som skulle till biblioteket. Dessutom skulle man inte behöva klättra på en stege som stod vingligt på ett ojämnt golv. Och utöver detta skulle det frigöra utrymme i hyllorna på södra gaveln, plats där vi kunde ställa upp andra artefakter som vi inte hade kunnat visa.
Maj 2024 hade vårt picknicktält blåst sönder och också slagit ner en del takpannor. Så säsongen inleddes med litet reparationsarbete. Det var en ganska varm månad med relativt få besökare, bara 63 stycken att jämföra med rekordåret 2019 när vi hade 160.
När maj månad år 2025 började hade vi sammanlagt haft museet öppet i drygt 900 dagar. Under april, maj och juni 2016 räknade vi inte besökare men med realistiska antaganden om antalet öppetdagar de månaderna blir första maj 2025 öppetdag nummer 920, ungefär. Då är även de "udda" öppetdagarna inräknade, sådana när vi har varit bokade för grupper, Bergdala Marknad eller liknande.
2025-05-07
Jubileums-sommarfönstret
För alla som har glömt: det var såhär det började: Föreningen Glas-i-Hovet fick en pantograf från Kosta. Tillsammans med den kom ca 140 mönsterplåtar.
Alltså var det naturligt att vi framför allt intresserade oss för etsningen som teknik, speciellt pantografering, och sökte därför pantograferade glas med mönster som vi ägde förlagor (mönsterplåtar) till.
Det måste varit nångång hösten-vintern 2015-16 (det var snöigt och halt, minns jag) som jag gick in på en antikaffär på Söder i Stockholm. Där hittade jag en bricka med seltersglas jag tyckte var bekanta:
Stockholmsbesöket slutade med att jag kom hem med några Bero, några Evald och ett Kerstin.
Såhär några år senare har vi många fler glas-med -plåt – en del har vi (servis)namn på, men ännu fler utan namn. I årets fönster har vi bara glas som vi också har mönster till.
På översta hyllan finns:
Hylla två:
Hylla tre:
På bottenhyllan:
Glasen och plåtarna finns beskrivna och fotograferade i vår inventarieförteckning (går att ladda ner från vår nedladdningssida där det också finns mycket annat att ta del av.
Under sommaren är du välkommen att se fönstret på plats - öppettider står direkt under headern här ovan.
2025-05-03
APRIL gånger TIO
Detta är ett ganska långt inlägg, helt utan bilder. Min tanke är att under 2025
års säsong göra ett sådant här inlägg varje månad, ett inlägg där jag berättar
litet om vad som timat under just den månaden sedan vi startade museet i april
månad 2016.
2015 fick några av de mera teknikhistoriskt intresserade medlemmarna i föreningen Glas-i-Hovmantorp, Gunnar Björberg, Kerstin Fröberg, Bela Kirsch och Björn Zethraeus för att nämna några idén att koncentrera verksamheten mot glasindustrins teknikhistoria. Vi började söka efter tekniska artefakter och nåddes av ett rykte att det skulle finnas en pantograf någonstans. Samtal med Smålands Museum/Sveriges Glasmuseum och Kulturparken Småland visade att det eventuellt kunde finnas andra industrihistoriskt intressanta lämningar på olika platser. Letandet fortsatte och fokus riktades allt mera mot källaren i Strömbergshyttan.
Till slut kom vi in i strömbergshyttans källare och upptäckte att där mycket riktigt stod en pantograf nedplockad i delar. Nästa utmaning var att få bekräftat att vi kunde få denna pantograf. Ytterligare nästa utmaning var att hitta någonstans att ställa den och sedan fanns det en utmaning till – nämligen att flytta den. Vi visste att det gamla sliperiet inte användes av glasbruket och efter litet efterforskningar kunde vi skriva ett avtal med Bergdala Fastighets AB om att vi skulle få disponera sliperibyggnaden kostnadsfritt för museiverksamhet.
Inne i sliperibyggnaden hittade vi – bland mängder av skräp – två glaspressar och en halvautomatisk flaskblåsningsmaskin, alla tre i ganska dåligt skick. Så de första insatserna handlade dels om att rensa pressarna från intorkat fett, skapa plats, städa och ställa undan saker så pantografen skulle få plats. Den 30 september 2015 kunde vi flytta pantografen från Strömbergshyttans källare till vårt kommande museum.
Den 23 april 2016 var dagen då vi kunde slå upp portarna till vårt museum. Säsongen 2016 var alltså vår första. Vi visste inte hur vårt nya museum skulle mottas, men det blev en väldigt bra säsong. Vi hade förstås ingenting att jämföra med, men vissa dagar var det verkligen trängsel. Sliperibyggnaden var avdelad på mitten och vi hade bara öppnat halva. Vi hade ju då bara en pantograf, två pressar och en halvautomat att visa och så hade vi byggt en enkel hylla med belysning för litet glas i mitten av lokalen. Vi visade också litet blås- och pressformar. Men det fanns inte egentligen några informationsskyltar och allting var väldigt primitivt.
April 2016 hade vi ännu inte börjat räkna besökare, men aprilmånaderna 2017, -18 och -19 hade vi i genomsnitt ungefär 20 besökare per dag. Vi hade förstås inte öppet alla dagar...
April 2019 blev litet av en ödesmånad. På föreningens Glas-i-Hovmantorp årsmöte den 23 mars hade man beslutat att lägga ner föreningen och att uppdra åt mig (Björn Zethraeus) att hitta en ny organisationsform för att fortsätta museiverksamheten. Under våren 2019 pågick också planeringen för GAS 2020, en stor internationell glaskonferens som planerades hålla i glasriket år 2020. Samtidigt tänkte jag förstås fram-och-tillbaka på olika möjliga organisationsformer och Kerstin och jag pratade mycket om för-och-nackdelar.
April 2020 blev en krismånad. Covid-viruset hade tagit över världen och GAS 2020 ställdes in. Besökarna skulle hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp... Men vi hade fått upp trespråkiga skyltar, svenska, tyska och engelska. De skyltarna har vi fortfarande kvar och de är uppskattade.
April 2021 fick vi nya restriktioner på antalet besökare - minst tio kvadratmerer per besökare skulle det vara så gränsen i vårt fall blev sju samtidigt. Så vi satte upp en skylt utanför museet med sju klädnypor där det fanns sju inplastade närvarokort och uppmanade varje besökare att ha med sig ett av dessa kort. Och när de gick ut skulle de lämna tillbaka lappen. Om det var tomt på lappar utanför dörren fick de vackert vänta. Men nu hade vaccineringen kommit igång och vi började hoppas på bättre tider. I april 2020 hade vi inte någon besökare alls med 2021 hade vi faktiskt ett genomsnitt på tre per öppetdag.
I april 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktigt databas. Nu hade också folk blivit vaccinerade mot covid och antalet besökare per öppetdag steg till drygt 15.
Fram till 2021 hade vi haft en utställning i Lessebo bibliotek varje februari men -22 byggdes biblioteket om och den enda allmänna utställningsytan i hela kommunen försvann. Vad vi gjorde var att prata med biblioteket och få tillåtelse att ha ett eget litet utställningspoduim i ett hörn.
April 2023 var tredje månaden vi ställde ut under rubriken "månadens föremål" och vi passade på att marknadsföra glastekniska museets pris. April är sista chansen att nominera. Nu var vi tillbaka på banan igen efter viruset och antalet besökare per dag kom upp till 19.
Vintern -23/-24 innehöll en del ombyggnad inne i museet och när vi öppnade i april kunde vi äntligen visa upp hur ett polariskop fungerade...
Och nu har april 2025 slutat. Vi har bara haft öppet två dagar i april men har hittills haft 46 besökare eftersom Wexio Motorveteraner hade bokat in ett eget besök på kvällstid. Sådana bokningar räknas som egna öppettillfällen så genomsnittet blir drygt 15 besökare per öppettillfälle. Vi har också, äntligen, fått tag på en glasperkolator. Det är inte den i sverige klassiska "Don Pedro" utan den ännu mera klassiska engelska "Cona". Grejen är att många besökare har så svårt att acceptera att eldfast glas kan ställas direkt på spisen, men så vanliga som Don Pedro var så borde den hjälpa till och öka förståelsen.
2015 fick några av de mera teknikhistoriskt intresserade medlemmarna i föreningen Glas-i-Hovmantorp, Gunnar Björberg, Kerstin Fröberg, Bela Kirsch och Björn Zethraeus för att nämna några idén att koncentrera verksamheten mot glasindustrins teknikhistoria. Vi började söka efter tekniska artefakter och nåddes av ett rykte att det skulle finnas en pantograf någonstans. Samtal med Smålands Museum/Sveriges Glasmuseum och Kulturparken Småland visade att det eventuellt kunde finnas andra industrihistoriskt intressanta lämningar på olika platser. Letandet fortsatte och fokus riktades allt mera mot källaren i Strömbergshyttan.
Till slut kom vi in i strömbergshyttans källare och upptäckte att där mycket riktigt stod en pantograf nedplockad i delar. Nästa utmaning var att få bekräftat att vi kunde få denna pantograf. Ytterligare nästa utmaning var att hitta någonstans att ställa den och sedan fanns det en utmaning till – nämligen att flytta den. Vi visste att det gamla sliperiet inte användes av glasbruket och efter litet efterforskningar kunde vi skriva ett avtal med Bergdala Fastighets AB om att vi skulle få disponera sliperibyggnaden kostnadsfritt för museiverksamhet.
Inne i sliperibyggnaden hittade vi – bland mängder av skräp – två glaspressar och en halvautomatisk flaskblåsningsmaskin, alla tre i ganska dåligt skick. Så de första insatserna handlade dels om att rensa pressarna från intorkat fett, skapa plats, städa och ställa undan saker så pantografen skulle få plats. Den 30 september 2015 kunde vi flytta pantografen från Strömbergshyttans källare till vårt kommande museum.
Den 23 april 2016 var dagen då vi kunde slå upp portarna till vårt museum. Säsongen 2016 var alltså vår första. Vi visste inte hur vårt nya museum skulle mottas, men det blev en väldigt bra säsong. Vi hade förstås ingenting att jämföra med, men vissa dagar var det verkligen trängsel. Sliperibyggnaden var avdelad på mitten och vi hade bara öppnat halva. Vi hade ju då bara en pantograf, två pressar och en halvautomat att visa och så hade vi byggt en enkel hylla med belysning för litet glas i mitten av lokalen. Vi visade också litet blås- och pressformar. Men det fanns inte egentligen några informationsskyltar och allting var väldigt primitivt.
April 2016 hade vi ännu inte börjat räkna besökare, men aprilmånaderna 2017, -18 och -19 hade vi i genomsnitt ungefär 20 besökare per dag. Vi hade förstås inte öppet alla dagar...
April 2019 blev litet av en ödesmånad. På föreningens Glas-i-Hovmantorp årsmöte den 23 mars hade man beslutat att lägga ner föreningen och att uppdra åt mig (Björn Zethraeus) att hitta en ny organisationsform för att fortsätta museiverksamheten. Under våren 2019 pågick också planeringen för GAS 2020, en stor internationell glaskonferens som planerades hålla i glasriket år 2020. Samtidigt tänkte jag förstås fram-och-tillbaka på olika möjliga organisationsformer och Kerstin och jag pratade mycket om för-och-nackdelar.
April 2020 blev en krismånad. Covid-viruset hade tagit över världen och GAS 2020 ställdes in. Besökarna skulle hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp... Men vi hade fått upp trespråkiga skyltar, svenska, tyska och engelska. De skyltarna har vi fortfarande kvar och de är uppskattade.
April 2021 fick vi nya restriktioner på antalet besökare - minst tio kvadratmerer per besökare skulle det vara så gränsen i vårt fall blev sju samtidigt. Så vi satte upp en skylt utanför museet med sju klädnypor där det fanns sju inplastade närvarokort och uppmanade varje besökare att ha med sig ett av dessa kort. Och när de gick ut skulle de lämna tillbaka lappen. Om det var tomt på lappar utanför dörren fick de vackert vänta. Men nu hade vaccineringen kommit igång och vi började hoppas på bättre tider. I april 2020 hade vi inte någon besökare alls med 2021 hade vi faktiskt ett genomsnitt på tre per öppetdag.
I april 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktigt databas. Nu hade också folk blivit vaccinerade mot covid och antalet besökare per öppetdag steg till drygt 15.
Fram till 2021 hade vi haft en utställning i Lessebo bibliotek varje februari men -22 byggdes biblioteket om och den enda allmänna utställningsytan i hela kommunen försvann. Vad vi gjorde var att prata med biblioteket och få tillåtelse att ha ett eget litet utställningspoduim i ett hörn.
April 2023 var tredje månaden vi ställde ut under rubriken "månadens föremål" och vi passade på att marknadsföra glastekniska museets pris. April är sista chansen att nominera. Nu var vi tillbaka på banan igen efter viruset och antalet besökare per dag kom upp till 19.
Vintern -23/-24 innehöll en del ombyggnad inne i museet och när vi öppnade i april kunde vi äntligen visa upp hur ett polariskop fungerade...
Och nu har april 2025 slutat. Vi har bara haft öppet två dagar i april men har hittills haft 46 besökare eftersom Wexio Motorveteraner hade bokat in ett eget besök på kvällstid. Sådana bokningar räknas som egna öppettillfällen så genomsnittet blir drygt 15 besökare per öppettillfälle. Vi har också, äntligen, fått tag på en glasperkolator. Det är inte den i sverige klassiska "Don Pedro" utan den ännu mera klassiska engelska "Cona". Grejen är att många besökare har så svårt att acceptera att eldfast glas kan ställas direkt på spisen, men så vanliga som Don Pedro var så borde den hjälpa till och öka förståelsen.
2025-05-02
Jubileumssäsongen ’25 har börjat!
(om det nu fortfarande finns nå’n som läser dethär…)
Jotack, vi lever och har fortfarande ett museum!
Själva museet ser väl huvudsakligen likadant ut som det gjorde förra året – inga nya spektakulära maskiner denhär gången, men det blir förstås ett nytt ”sommarfönster”. Vi kommer att fixa det under helgen som kommer, under rubriken ”Hur det började”.
Så vad har vi gjort under vintern?
Vi har:
- fortsatt att ställa ut ”månadens föremål” på bibblan i Lessebo. Nu har vi påbörjat det tredje året, och har därför ”arkiverat” de två första åren (inklusive ett slags innehållsförteckning).
- fortsatt att uppdatera inventarieförteckningen, som nu innehåller över 2000 poster (den 18/4 fanns 2055 poster, för att vara precis). Eftersom den uppdateras kontinuerligt rekommenderar vi att du laddar ner ett nytt exemplar (nästan) varje gång du vill titta i den.
- fortsatt att publicera kataloger, främst från Kosta. Kosta och KostaBoda har numera en egen nedladdningssida.
- fortsatt att hålla koll på Riksantikvarieämbetets digitaliseringsarbete (men vi har fortfarande inte råd att ”köpa in oss” i Digitalt museum – det får vi nog aldrig…)
Ja, och så har vi förståss fortsatt att leta efter spännande saker till museet, även om det inte blivit några maskiner. De flesta nya glas”bitar” vi har, har vi dock fått från vår kompis Lasse-i-Hässle (TACK, Lasse - alltid!!! – speciellt för den utlovade Rosen-och-Svalan-karaffen, välkommen när det passar!).
Välkomna till vår tionde säsong, även kallad Jubileumssäsongen!
Maj månad lördagar 10-16, söndagar 12-16; från och med 7:e juni alla dagar kl 10-16 tiil och med 24:e augusti
Jotack, vi lever och har fortfarande ett museum!
Själva museet ser väl huvudsakligen likadant ut som det gjorde förra året – inga nya spektakulära maskiner denhär gången, men det blir förstås ett nytt ”sommarfönster”. Vi kommer att fixa det under helgen som kommer, under rubriken ”Hur det började”.
Så vad har vi gjort under vintern?
Vi har:
- fortsatt att ställa ut ”månadens föremål” på bibblan i Lessebo. Nu har vi påbörjat det tredje året, och har därför ”arkiverat” de två första åren (inklusive ett slags innehållsförteckning).
- fortsatt att uppdatera inventarieförteckningen, som nu innehåller över 2000 poster (den 18/4 fanns 2055 poster, för att vara precis). Eftersom den uppdateras kontinuerligt rekommenderar vi att du laddar ner ett nytt exemplar (nästan) varje gång du vill titta i den.
- fortsatt att publicera kataloger, främst från Kosta. Kosta och KostaBoda har numera en egen nedladdningssida.
- fortsatt att hålla koll på Riksantikvarieämbetets digitaliseringsarbete (men vi har fortfarande inte råd att ”köpa in oss” i Digitalt museum – det får vi nog aldrig…)
Ja, och så har vi förståss fortsatt att leta efter spännande saker till museet, även om det inte blivit några maskiner. De flesta nya glas”bitar” vi har, har vi dock fått från vår kompis Lasse-i-Hässle (TACK, Lasse - alltid!!! – speciellt för den utlovade Rosen-och-Svalan-karaffen, välkommen när det passar!).
Välkomna till vår tionde säsong, även kallad Jubileumssäsongen!
Maj månad lördagar 10-16, söndagar 12-16; från och med 7:e juni alla dagar kl 10-16 tiil och med 24:e augusti
2024-10-27
I Bergdala igår:
Rekordmarknad, sa Roger: ”det största antalet knallar någonsin”.
Det påstods att det tillochmed varnades på lokalradion för att det var trafikstockning på 25:an!
Rekord hade inte vi, bara 160 besökare – förra året hade vi 191 – men vi är nöjda ändå!
(ja, det står 158 på räknaren, men det kom två till när jag packat ihop mina saker)
Själv blev jag fast stationerad vid stora pantografen, med att förklara hur den hänger ihop, att den totalt saknar kugghjul (det har varit en ovanligt stor fråga just i år, undrar varför?), hur man ställer in (ned)skalningen av motiven, att det är 360 grader på ett varv oavsett omkretsens storlek mm mm. Därför finns inga bilder på myllrande besökare…
Några bilder på den myllrande marknaden finns dock:
(det fanns mer av det mesta , en massa folk överallt, en massa parkerade bilar, viss trafikstockning…)
Det påstods att det tillochmed varnades på lokalradion för att det var trafikstockning på 25:an!
Rekord hade inte vi, bara 160 besökare – förra året hade vi 191 – men vi är nöjda ändå!
(ja, det står 158 på räknaren, men det kom två till när jag packat ihop mina saker)
Några bilder på den myllrande marknaden finns dock:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)