Glastekniska museets pris – för fjärde gången – år 2024!

Idag, 6:e september 2024, delade vi ut Glastekniska museets pris, i solen utanför hyttan.

Årets pristagare heter Richard Mutafela.
Han får priset för att han inom ramen för sitt doktorsarbete ”utvecklat en teknik att kartlägga föroreningarna i marken kring glasbruk. I Glasriket finns ett hundratal förorenade områden och saneringen av dessa är kostsam. Men genom att i förväg kartlägga och lokalisera föroreningarna med elektrisk resistanstomografi (ERT) kan man koncentrera saneringsarbetet och på det viset pressa ner saneringskostnaden. Detta gör att gamla glasbrukstomter som exempelvis kring Bergdala kan saneras på ett mera kostnadseffektivt vis. Tekniken har bland annat använts i Bergdala (se nedan) och förhoppningen är att marken kring Bergdala glasbruk skall saneras under 2025. Richards forskningsinsats bidrar alltså till en ökad tillgänglighet till teknikhistoriskt intressanta platser i Glasriket”.

Richard hade med sig sin familj och sin gamla professor och handledare, William Hogland.

Eftersom pressen valde att inte komma passade vi på att visa dem museet, i väntan på lunchen.

Rapporten från kartläggningen i Bergdala kan läsas här.

Kriterierna finner du här.

I slutet av sommaren

I fredags passerade vi 3000 besökare denna säsong. Vår rekordsäsong (2019) kom vi upp i 3602 besökare på hela året; förra året fick vi 3282 – så nu vill vi ju gärna försöka slå det!
För att bättre lyckas har vi utökat varje-dags-öppetperioden med en vecka (alltså öppet 10-16 till och med fredag), sedan övergår vi till endast lördagar 11-16, söndagar 12-16 under hela september.
Så nu har vi 15 dagar kvar (plus några ”special”: ”glasriket glöder”, Bergdala marknad och kanske något mer). För att slå förra året behöver vi (idag) minst 240 besökare (alltså minst 16 personer per dag); för att slå totalrekord behöver vi minst 560 besökare (alltså drygt 37 besökare per dag).

Du kan hjälpa oss att slå rekordet!
Har du länge tänkt att visa runt släkten (kompisarna, schackklubben, syjuntan…) i Glasriket? Passa på nu! Skulle ni hellre komma på en annan dag går det också bra: kontakta oss (helst per mejl, kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se) så kan vi säkert fixa nå’n tidpunkt som passar alla.

Eftersom allt blir roligare med en bild:
ett porträtt på gräddkanna Hjärta med sin form, en form som vi fick från Målerås glasbruk. (Vi vet ju att det brukar bråkas om huruvida just ”Hjärta” kommer från Modala eller från Glimma – men vi vet ju varifrån just vår form kommer…)

Kan detta vara svaret?

på vadå, kanske ni frågar er?
Jag ställde följande fråga på facebook, vilket förstås var dumt, men välmenat:
Här på Bergdala glastekniska museum får vi ofta höra historier (”min mormor hade precis så’na glas” m fl).
Något jag hört flera gånger handlar om glasknallar: om hur de kom med ett fåtal olika servismodeller (kanske bara två) och en hel pärm med tillgängliga mönster. Man beställde, och en tid senare levererades den dekorerade servisen.
(Såvitt troligt verkar mönstren ha varit etsmönster)
Detta, att köparen själv valde glasmodell + mönster ur katalog skulle ju ställa allt vi (vanligen) tror om ”servisnamn” som en beskrivning av glasmodell *inklusive mönster* helt på ända.
Gerda Strömbergs modell Eke (först Eda, senare Kosta) är en modell som försetts med flera olika dekorer, till exempel Elon-mönstret. Men om det var möjligt för kunden att fritt välja mönster… vad skulle vi kalla ett, till exempel, Bero-glas (också G Strömberg) med en Elon-dekor?
Har någon stött på en sådan sammanblandning? (Kort sagt: ska jag tro på anekdoterna ovan?

Nu har jag fått ett svar, som skulle kunna vara det bästa (hittills, iaf), innehållande följande varningsannons:

(annonsens ursprung är okänd, men bör (väl) vara okontroversiell att publicera...)

Så då försökte jag skriva det (på facebook), men lyckades som vanligt inte få med bilden. (kan man egentligen *ha* facebook till nånting alls??)
Så kommer det sig att jag måste posta på flera ställen... trots att det egentligen inte handlar om nå't väsentligt alls.

Årets besökare 2024

I år är det den sjunde gången vi delar ut en present och ett diplom till ”årets besökare”, dvs den besökare som kommer som nummer [årets årtal] – i år alltså besökare nummer 2024.
(En gång, pandemiåret 2020, blev vi lite nervösa och delade därför ut två, en ”halva årets besökare” till nummer 1010 – men vi fick så småningom en ”riktig” också.)

Igår kom årets besökare från Skåne (och borde alltså ha bloggats igår… men - ), på väg till Öland.
Sanna Berg heter hon, och visade sig redan vara väl-diplomerad i år, med både ett diplom och ett stipendium redan i bagaget – och förärades nu ytterligare ett.
Grattis Sanna!

”Passa-på”-väder

Igår läste jag ovanstående ord både i tidningar och i lokalradion.

Vissa sajter specificerade ”passa-på”: ha picknick, gå och bada… för nästa vecka blir det regnigt igen.
Ingen sajt föreslog ”gå på museum”, så det gjorde man inte: en dipp i statistiken blev det.

Idag var också en vacker dag, med relativt få besökare.

Framåt tre-tiden hade det mulnat lite, men det var försent: ytterst få kastade sig från badstranden för att hinna in till oss före stängning.

Nå’n som hann, dock, var Lasse, som sin vana trogen hade varit ett svep på skåneloppisarna – här ett axplock:

Som alltid: tack, Lasse!

Besöksrekord

fast bara för juni: i juni 2019 hade vi 541 besökare på 24 dagars öppet.
Idag (med tre dagar kvar i juni) kom vi upp i 549 besökare (på "bara" 21 öppetdagar)!

Eftersom allting blir roligare med en bild: här kommer bild på en stilig pantograferad vas från Johansfors som vi fick i present av Börje Åkerblom häromdagen.

Den har nu fått sitt inventarienummer BGM_01_931 och fått ta plats i utställningen (på hyllan för "pantograferat", förståss!).
Mönstret heter "Cirkus" och är gjort av Carl-Olof Askenberg. (Vet någon vart Johansfors panto-plåtar har tagit vägen? De finns inte på Kulturparken heller...)

”Det var bättre förr” är ju

nå’t man ofta får höra, eller hur? Bland annat apropå dagens ungdom och dess prestationer i skolan - .

I vårt museum låter vi ofta besökare leka med våra maskiner, till exempel glaspressen: de får utföra alla moment för att pressa en (ganska stor) skål (utom att vi inte har nå’t varmt glas, då).
De får veta att det krävdes 4 personer för att bemanna pressen, och att dessa förväntades tillverka en skål på 1,5 minuter, eller 40 skålar på en timme.

Se’n går vi över till produktionskostnad: om 4 personer jobbar i 1,5 (klock-)minuter, hur många löne-minuter tar det då? Omringad av fågelholkar får man då försöka formulera om det – hur många minuters lön måste arbetsgivaren betala om 4 man arbetar 1,5 minuter vardera?
Det brukar krävas lite lirkande för att få alla att gå med på att det (nog) är 6 löne-minuter. (alltså 4 x 1,5 = 6)
Så berättar vi att glasproduktionskostnaden består av cirka 50% lönekostnad, 30% energikostnad och 20% råvarukostnad. Hur stor blir alltså den totala produktionskostnaden, uttryckt i löneminuter? Nya fågelholkar, nytt lirkande, men så småningom kanske vi lyckas komma fram till att OM personalkostnaden utgör 50% (alltså hälften) SÅ blir totalkostnaden, uttryckt i löneminuter, dubbelt så hög – alltså 12 löneminuter. (2 x 6 = 12)

Vi har fler exempel: OM det tar 24 minuter (totalt) att dekorera 24 glas, med hjälp av 5 personer – hur stor blir dekorationskostnaden per glas, uttryckt i löneminuter? JO: 24 minuter / 24 glas = 1 minut per glas x5 personer = 5 löne-minuter per glas.

Besökarna vi hade nyss kom från Belgien, Tyskland, Holland och Sverige och gissningsvis var deras medelålder över 50.
Och det klagas på DAGENS skola??? (fast de flesta var ju utlänningar, och ”det vet man ju” att ”deras” utbildningar alltid har varit sämre än våra… eller hur det nu var)