Aldrig hade vi trott…

Vi har ju ganska långa textsjok utanför museet – de handlar bland annat om föroreningar, om varför ”glasrike” just här.
De har ju suttit där i många år nu, de senaste sex-sju åren med plastskiva framför. Plasten satte vi dit när någon hade skurit sönder ett par texter, och den har också visat sig skydda mot regn.
Däremot har alltihopa börjat se lite ankommet ut:

I ett par år har vi tänkt skriva ut dem på nytt för att de skulle se lite fräschare ut, men av olika skäl har det inte blivit av. Nu, efter saneringen, har ett par av dem skrivits om, och idag skulle de sättas upp.
Kolla vad som dolde sig under plasten:

Det var alltså bara plasten som blivit missfärgad! (hade vi aldrig trott…)

Nå, för dagen var det inte något att göra åt. Jag diskade plastskivorna på både ut- och insida: utsidan var (nästan) ren, men insidan:

Hur kan regnet ta med sig så mycket rödfärg ned över hela baksidan, utan att någon fukt tagit sig in i texterna?

Alltså, ingen ny plast idag; det nya texterna sattes upp och den gamla plasten fick sättas tillbaka:

Nästa gång kanske vi ska köpa uv-beständig plast? – det får i alla fall vänta till våren, för det går ju faktiskt att läsa som det är!

(Till alla er som tänker/säger att det är meningslöst med så låååånga texter, ”ingen mänscha ORKAR ju läsa alltdetdär”: jo, se det gör dom! Långt ifrån alla, förståss, men många läser, och många gillar att komma in och ”förhöra” oss på innehållet!)

Detta skickade jag

för några dagar sedan. (Förhoppningsvis är det läsbart i uppklickat läge!)
Ännu har jag inte fått några reaktioner, men det är väl för tidigt (”vanligt folk” är kanske på semester så här års?).

' Det är alltså ett ”öppet brev” där jag frågar vad kommunerna och/eller turistföretagarna ”får för pengarna”.

Jag utgick från Glasriket-sidan om turistinfo som den 21/7 innehöll 12 infopoints. Två av dem hoppade jag över (för långt), en missade jag eftersom den bara har öppet tre dgr/vecka, så jag besökte endast 9 st.
Jag fann några felaktiga adresser (kommer man från Knäckebröhult, eller kanske Hamburg, eller Marseille, kanske man blir förvirrad när gps:en säger ”den gatan finns inte”). I Vissefjärda fsnn jag en påhittig och intresserad turistinformatör som föreslog turistmål i linje med vad jag frågade efter, medan jag i Målerås inte skickades (ens) till Gamla hyttan som svar på frågan om industrihistoria.
De flesta jag pratade med var helt inställda på vad som fanns inom de närmaste 500 meterna. (Jag går visserligen med rollator, men hade ju dock tagit mig fram till IP:n ifråga…)

Jag tycker INTE att det vittnar om att ” Glasrikets besökare ska känna sig välkomna, få god och likvärdig service, inspireras och bli vägledde på alla våra kontaktytor oavsett var de befinner sig på destinationen. ” (läs mer här )
Nå, vi får se vad (om något) mitt Öppna brev leder till.

Den som vill kan be mig om rundrese-protokollet.

Öknen grönskar!

För tre veckor sedan såddes ”öknen” runt oss - efter att en stackars gosse hade rensat, på knä, ogräset som kommit upp:

Det har varit ganska torrt (och vattenspridarna var bara igång i två-tre dagar), så växtligheten är lite… om jag säger såhär: det mesta som kommit upp förefaller vara det vi vanligen kallar ”ogräs”. Det såddes med sk ängsfröblandning, men det är just nu svårt att identifiera några typiska ängsväxter.
Jag ser nässlor, tistlar (olika sorter), mållor (mest svin-), gatkamomill, något som nog är gråbo – och en hel del jag inte kan identifiera. På några ställen syns ”gräs” mellan ”ogräset”.

Några mer översiktliga bilder:

(kan någon identifiera fler arter?)

På Pratensis hemsida kan man läsa om hur man anlägger en äng.
Bland annat: ” Under de första åren kan ängen upplevas som gles. De perenna örterna är ganska långsamma i starten och behöver mycket utrymme för att växa till sig i ängen. Därför är det bra om ängen upplevs som relativt gles de första säsongerna så att utrymme finns för örterna att breda ut sig och därmed kunna ge riklig blomning kommande år.”
Alltså: det finns (nog!) hopp om …”bättre tider”!

Vi har i alla fall fått en egen, vad kan det heta, ”vård-grästuva”? (jfr vårdträd) precis vid dörren:

Ibland

vill man faktiskt åka till Kosta, för att köpa kattsand, till exempel.

Och då kan man ju alltid passa på att kolla in infopo… nej, det är ju fortfarande en turistinformation!

(det vet man därför att skylten är grön med ett vitt i)

Som vanligt finns inga kartor.

Alltså: varför är det så förb… svårt? Destination Glasriket AB ansvarar (ur mitt perspektiv) för att skilja på infopoints och turistinformationer, samt för att det sk magasinet finns tillgängligt på tre språk, och att det finns papperskartor för alla som är intresserade.
Ur mitt (kommunmedlemmens) perspektiv struntar jag fullständigt i hur de gör det, och till vem de uppdrar att fixa det – men är det inte konstigt att de ALDRIG lyckas i just Kosta???
För inte kan det väl vara så att Kosta outlet medvetet saboterar?

Turist, någon?

För tio dagar sedan, när Destination Glasriket besökte oss, talade vi bland annat om dethär med turistinformation, vad som utmärker Infopoints (IP) och vad som skiljer dem från Turistinformationer (TI) och Turistcenter (TC). Destinationsfolket sade att det som finns i Kosta outlet ska vara en IP, och alltså ha en vit skylt med grönt i. När de sett mina foton (som visar en TI-skylt) sade de att de skulle se till att det blev ändrat.

Idag försökte jag turista igen. Såhär ser det ut idag:

Jag brukar inte anses som färgblind, men jag tror bestämt att denna skylten är grön med ett vitt i, att den alltså fortfarande ser ut som tidigare, och att den alltså (precis som tidigare) indikerar att här finns en turistinformation.
Man kan se att någon ”fixat” se’n jag var här sist – alla foldrar har fått ställ. Däremot saknas Glasrikemagasinet på tyska, och alla kartor har tagit slut. (min gissning är att även kosta-turister gillar papperskartor, precis som bergdalaturisterna gör; hos oss går kartorna fortast åt)

Eftersom Zäta inte lyckades få nå’n info om Bruno Mathson-huset häromdagen, så försökte jag med en mindre subtil metod (”Jag har hört att det ska finnas nå’t som Bruno Mathson har gjort här i Kosta, var finns det?”), men ingen visste någonting. ”Kolla evenemangen, kanske hen ska uppträda?” var tipset jag fick.

(Eftersom jag är så gammal måste jag vara ett problem för alla inblandade – jag minns saker. Jag minns bestämt att det fanns en tid då Lessebo kommun tyckte att ”Bruno Mathson-huset” (se länk ovan) var något att vara stolt över, speciellt se’n det blev byggnadsminnesförklarat 2007 – tänk att kärringen fortfarande tjatar om gamla saker som hände för 19 år sen! Och att hon fortfarande orkar tjata om detdär med olika slags turistinformationer! Och att hon inte fattar att alla turister (som vi vill ha hit) aldrig läser/pratar/frågar något annat än vad som kommer ut från nå’n AI – och alltså att all slags fysisk turistinformation är helt onödig! Kan hon aldrig fatta att vi inte vill ha bakåtsträvande turister!)

Okända servisnamn 2

Ny månad, nytt Månadens föremål på bibblan - dessutom ännu ett Okänt Servisnamn.

Bilden är inte den bästa, men på hemsidan finns länkar till bättre bilder.

Saneringen snart färdig

eller, egentligen, återställningen efter saneringen, är snart färdig.

Vändplanen (och en liten, liten bit av ”vår” nedförsbacke från stora parkeringen) är asfalterade, jord har spritts överallt (och dammat en hel del), de tidigare utspridda jordlagren har rensats (mest svinmålla), alla jordbelagda områden har harvats, vältats, dammat ner, dammat ännu mer, och såtts. Vattenspridare utsatta på vissa ställen, men andra är fortfarande torra – de dammar…

Vi har ju bara sett saneringen på avstånd (den var instängslad), så vi vet ju inte rikigt vad vi sett – vi har t.ex. sett att de använt markduk, men inte sett duken på närmare håll. På baksidan av bruket såg det ut som om jordlagret lades direkt på duken, men det var på (alltför) långt håll.

För att förstå hur saneringar (eller egentlgen återställningar efter schaktsaneringar) går till började jag g—gla. Det lyckades inte så bra – för det mesta står bara att ”marken återställs med rena massor”. Men vi hoppas att åtninstone vissa markdukar har viss genomsläpplighet… så att inte vår brunn (lägre) sinar.

Häromdagen hade vi ett historiskt besök: (delar av) Destination Glasrikets styrelse kom på besök!
Eftersom (nuförtiden) ingenting har hänt om det inte finns på foto:

Till sist fick vi hit dem! (på vår elfte säsong...)