MAJ gånger tio

Maj 2016 var, ur ren verksamhetssynpunkt, inte så dramatisk. Vi höll öppet och tog efter bästa förmåga emot så många besökare vi kunde. Men samtidigt hände det grejer i Stockholm. Vi hade ju insett att vi behövde få in pengar för att dra igång verksamheten. I avtalet med Bergdala Fastighets AB ingick att vi skulle underhålla byggnaden, till exempel. Den 30 maj 2016 fattade Riksantikvarieämbetet beslut om att vi fick ett bidrag för att få igång verksamheten. Det innebar att vi kunde byta nockpannor och göra en del reparationer och ändringar inne i byggnaden. Dessutom ingick i ansökan att vi ville anlita en modellsnickare för att göra en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Nu kändes det verkligen att vi var "på G".
För att inte störa för mycket gjorde vi så att tisdagar var arbetsdagar när vi jobbade med maskinerna och med utställningen. Vi ville ju inte störa våra besökare alla dagar. Ett mål var att få den stora pantografen manövrerbar. Vi ville ju att den skulle kunna demonstreras. Men då gällde det att få grejerna att faktiskt röra sig. Så en hel del tid gick åt till att justera olika saker, slaglängder på dragstänger, motvikter, rensa ut gammalt vax och diverse sådant. Som tur var kunde vi använda Tores maskintvätt för att få saker rena - annars hade vi aldrig lyckats.
Flaskmaskinen var ett annat bekymmer. Men vi lyckades få den rörlig. Och belysning. Det fanns ju inte el i byggnaden så till en början hade vi ganska primitiv belysning. Men under maj fick vi upp fyra stycken LED-strålkastare som kom från Kupan i Växjö. Dem har vi fortfarande kvar.
Och så började vi sätta upp pantografplåtarna på väggen.

Till maj år 2017 hade vi gjort en del förbättringar: I april hade vi fått vår första reklamfolder från tryckeriet. Ursprungsversionen var bara på svenska och den var litet mera "tafflig" än den vi har idag, men i alla fall. Vid det laget hade vi också fått modellen av en Guillocheringsmaskin på plats och i funktion med myntinkast.
Vi hade då också rivit en vägg och börjat planera för att utöka utställningsytan. Vi hade nu fått ett vitrinskåp och så skulle vi ha plats för två Guillocheringsmaskiner och en pantograf till. För att klara det hade vi fått golvet delvis omgjutet och vi hade lejt folk att bila bort ett stort fundament. Och så var vi tvungna att förbättra visningen av alla våra mönsterplåtar. Det senare löste sig med den långbänk vi fortfarande har där plåtarna står lätt åtkomliga.
Inför 2017 års säsong hade vi vitrinskåpet på plats, vi hade mönsterplåtarna placerade så att besökarna kunde se dem och bläddra bland dem, flaskmaskinen och den stora pantografen fungerade någotsånär och vi hade en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Saker börjad komma i ordning. Vi fick också ordning på screentrycksmaskinen.

När vi gick in i maj månad år 2018 hade vi ett nytt projekt på gång. Nu kände vi att vi hade en fungerande verksamhet och vi hade en hyfsat stor grundutställning med de artefakter vi hade. Så nu började det bli dags med litet mera seriös grundforskning. Vi hade nu två pantografer av olika utseende, vi hade sett den som Kulturarvscentrum hade och vi hade läst att den första importerades till Reijmyre 1880, troligen från firma Bougner & Co i Paris. Ingen av våra, och inte heller den på KAC, hade tillverkarskyltar och vi hade uppgift om att både pantografer och Guillocheringsmaskiner importerades från Tyskland, England och Frankrike. Kunde vi reda ut det här, månne?
Det slovakiska glasbruket Rona har fortfarande tillverkning av pantograferat glas och dessutom hittade vi en bild på deras äldsta pantograf. Den såg helt annorlunda ut. Dessutom, inte så långt från Rona men i Tyskland, låg Lamberts Glashütte där man fortfarande munblåser fönsterglas med cylindermetoden. Man gör faktiskt även både oxögonglas och valsar glas enligt Perrottos metod. Dessutom fanns en intressant bild på Crystalex hemsida, det ligger i Tjeckien ganska nära de två andra, som visade ytterligare en annorlunda pantograf. Så vi började fundera på och planera för en studieresa. Mer om den senare.
Och så gjorde vi ett par sammanställningar av intervjumaterial från våra 53 CD'ar med intervjuer med gamla glasarbetare som vi lade ut på hemsidan. Dessutom hade Kerstin vid det här laget satt ihop en logga för museet, faktiskt den som vi fortfarande använder. Och så hade vi fått idén att ha en sommarutställning i fönstret bakom pantografen.

När maj 2019 kom var planeringen för GAS 2020 i full gång. Kommunen hade anställt en turistsamordnare och för första gången kunde informationsmaterial faktiskt distribueras till oss små besöksmål.
Sommarutställningen 2019 förbereddes visserligen i slutet av april men jag nämner den här, i maj-krönikan. Vi fick låna glasdjur från Karin Witte och en solig dag kom hon och började ställa upp dem på trähyllorna i fönstret. Då upptäckte vi att trähyllor inte är någon bra idé. En flodhäst av kristallglas fungerade som brännglas och redan inom några minuter började det ryka om hyllan. Så utplaceringen av djur fick anstå tills vi hade fått fram brandsäkra aluminiumhyllor till alla fönstren, andra halvan av maj.
Annars var vi nu såpass varma i kläderna att vi inte behövde göra speciellt mycket inne i utställningen utan vi höll öppet "som vanligt" helt enkelt.
Däremot hände något i omgivningen. Hela baksidan spärrades av eftersom markundersökningarna visade på väldigt höga föroreningshalter. Detta aktualiserade frågan om glasindustrin som miljöbov och vi fick från dåvarande Glasforskningsinstitutet en experimentdegel som illustrerar en modern metod att sanera förorenad glasbruksmark. Man var också inne i museet och tog prover på vårt golv för att se att arsenikhalterna inte var så höga att vi skulle förbjudas ta emot besökare. Det var de inte, tack-och-lov.
Men så var det ju det där om att Föreningen Glas-i-Hovmantorp hade beslutat att lägga ner sig... Efter mycket funderande och diskussioner med de medlemmar som var mest engagerade i just museiverksamheten blev huvudförslaget att bilda en stiftelse för museet. Stiftelseformen har både för- och nackdelar. Till fördelarna hör att en stiftelse varken har någon ägare eller några medlemmar. En stiftelse är en juridisk person som bara finns i sin egen rätt. Till nackdelarna hör att en stiftelse inte har några medlemmar och följaktligen inte kan få någon inkomst i form av medlemsavgifter.
Det är länsstyrelserna som har översyn av stiftelser, i vårt fall länsstyrelsen i Skåne. Så min (Björn Z's) roll blev att övertyga länsstyrelsen om att vi skulle klara vårt åtagande att underhålla byggnaden och att vi skulle kunna bedriva och utveckla en verksamhet utan att egentligen ha några pengar och utan att ha några fasta inkomster. Vad stiftelsen skulle göra var baserat uteslutande på immateriella värden. Som tur var hade vi redan från början särredovisat museiverksamheten i föreningens bokföring. Så det gick att hänvisa till tre års verksamhet, 2016, -17 och -18 som visade att vi hade stadigt ökande intäkter i form av frivilliga bidrag från besökarna. Det tog ett antal telefonsamtal, men länsstyrelsen accepterade till slut mina argument och strax före lunch den 24 maj 2019 skrev länsstyrelsen i Skåne ut vårt registreringsbevis. Hela stiftelsebildningen var alltså avklarad på ungefär två månader

Maj 2020: Viruset hade nu kopplat greppet. På nyårsaftonen rapporterade världshälsoorganisationen WHO om ett okänt virus som orsakade en sjukdom som påminde om lunginflammation och som hade dykt upp i Wuhan i Kina. Redan den andra januari 2020 rapporterades om 27 fall i staden och den 21 januari kom de första fallen i Europa. Den 31 januari rapporterades det första fallet i Sverige. Sedan gick det fort: den 11 mars fanns sjukdomen redan i 114 länder. Under mars månad utfärdades rekommendationer om hur många som fick samlas vid offentliga sammankomster och ett antal olika restriktioner i avsikt att begränsa smittspridningen kom ut. I april hade vi öppet två dagar och hade noll besökare.
Under maj uppmanade vi besökarna att hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp. Vi höll öppet fem helger och räknade in 18 besökare. GAS 2020 var inställt och nu gällde det att övervintra.

När vi började med helgöppet i maj 2021 var ännu striktare virusrestriktioner i kraft. För vår del högst sju besökare i museet samtidigt. Men samtidigt började man vänja sig. Man höll avstånd mellan grupper, det gick åt massor med handsprit. När vi introducerade grupper i museet stod vi på behörigt avstånd och så fort vi kom nära en grupp hade vi ansiktsvisir strategiskt utplacerade. Det funkade, helt enkelt. Men visst märktes det att viruset fortfarande befann sig i luften. Drömmen om 4000 besökare under säsongen var fortfarande avlägsen.
När vi såg tillbaka på utvecklingen de fem år vi haft verksamheten igång och konstaterade den positiva trenden vad gällde besökarnas frivilliga bidrag tog vi ett vågat beslut. På mötet den 4 maj beslöt styrelsen för stiftelsen att inrätta ett årligt pris som skulle delas ut i samband med den internationella kulturarvsdagen som infaller i mitten av september. Den 21 maj kungjorde vi att Glastekniska Museets Pris, 15 000:-, skulle delas ut i Bergdala Glasbruks hytta fredagen den 10 september. Däremot talade vi förstås inte om vem som skulle få det...
Dokumentationsarbetet fortsatte och i slutet av maj passerade vi 900 dokumenterade föremål, vart och ett med sitt nummer, sitt foto och sin beskrivning. Books glassliperi i Kosta lade ner sin verksamhet vid den här tiden och hörde av sig till oss med en fråga om det var någonting vi ville ha till museet. Vårt rykte var nu sådant att de som händelsevis hittade någonting underligt med anknytning till glas eller glastillverkning hörde av sig till oss. Så sista veckan i maj hämtade vi en slipstol och ett antal stenskivor från Kosta. Däremot tog det tid innan vi fick den på plats... Vi fick också litet tavlor, handverktyg och böcker från Kulturparken Småland.

Inför maj 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktig databas.
Viruset fanns fortfarande kvar men nu började vaccinationstäckningen bli god och även om vi alla fortfarande höll fast vid rekommendationerna om avstånd och vi alla gick runt och luktade handsprit började livet så sakta återgå till mera normala gängor. Besöksfrekvensen steg. Men nu var det annat som påverkade oss.
I februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Det här påverkade en massa olika saker. Bland annat ledde det till oro i ekonomin världen över, det uppstod brist på en del varor som vanligtvis kom från Ukraina och det ledde i sin tur till att man höjde priserna på ett antal olika varor. Små valutor som den svenska kronan tog stryk och många varor fick höjda priser. De här fenomenen har egna namn på ekonomiska. När man passar på att höja priset på någonting kallas det "inflation". Och när det blir billigt att köpa pengar som tillhör en liten valuta kallas det att valutan är "svag".
Alltså blev den svenska kronan svag och vi fick en kraftig inflation. Resultatet av det såg vi redan tidigt under säsongen: Svenska besökare höll hårt i slantarna och vi såg i insamlingsbössan att antalet svenska pengar blev färre än tidigare år. Å andra sidan gjorde den svaga svenska kronan dels att det kom fler utländska turister än vad det gjort tidigare år, de kom tidigare på säsongen och de lämnade större bidrag än de gjort förut. Så svenska sedlar blev färre i bössan, men euro-sedlarna blev fler. Många utlänningar har fått för sig att Sverige är ett land där man inte använder pengar överhuvudtaget och vi inrättade ett paypal-konto för att kunna ta emot betalningar från kreditkort.

När maj började 2023 hade vi fått en donation som ökade stiftelsens kapital från 50 000:- till 500 000:-.
Under våren hade en grupp studenter på Linnéuniversitetet genomfört ett projekt om hur man skulle kunna popularisera kulturarvet och vi var ett av studieobjekten. De hade kommit fram till en strategi som var ganska ambitiös men tyvärr stötte den på patrull när vi tog upp diskussionen med andra museer.
Vi hade också varit i kontakt med ägarna till ett gammalt glassliperi i Fagerhult. Det sliperiet stängdes på 1930-talet och övergavs i då befintligt skick. De bara låste dörren och gick hem. En tanke var att man skulle kunna flytta ner hela sliperiet med sin inredning och ställa upp det i Bergdala för att kunna visa besökarna hur ett riktigt sliperi faktiskt såg ut på den tiden. Tyvärr var intresset för att donera det till oss minimalt.
Vi insåg nu också svagheten i att ha våra glasföremål i kartonger nere i själva museet. Vi hade ju nu börjat ställa ut månadens föremål på biblioteket i Lessebo. Nu skulle vi alltså varje månad välja ut några stycken föremål som illustrerade någon teknik som vi ville belysa. Att hitta föremålen i inventariet hade blivit ganska enkelt tack vare excel-filen. Även om sökfunktionen i excel är väldigt primitiv kunde man hitta lämpliga föremål och deras inventarienummer. Eftersom varje föremål också är fotograferat kunde man också välja ut sådana som var små nog att få plats i montern. Så långt – lätt som en plätt.
Men så gällde det att ställa upp en stege på det ojämna golvet, att klättra upp, sträcka sig efter den låda som innehöll det önskade föremålet, dra ut lådan och sedan backa ner från den ostadiga stegen utan att tappa lådan eller själv falla. Det var ganska många lådor så man kunde behöva sträcka sig långt. Och en del av lådorna var tunga. Och sedan skulle lådan upp igen. Teoretiskt var det här en bra lösning, men inte i praktiken.
På vårens styrelsemöte föreslogs att vi skulle bygga förvaringshyllor på vinden. Inte nog med att det skulle göra det möjligt för oss själva att se glaset vilket skulle göra det lättare att plocka ut de föremål som skulle till biblioteket. Dessutom skulle man inte behöva klättra på en stege som stod vingligt på ett ojämnt golv. Och utöver detta skulle det frigöra utrymme i hyllorna på södra gaveln, plats där vi kunde ställa upp andra artefakter som vi inte hade kunnat visa.

Maj 2024 hade vårt picknicktält blåst sönder och också slagit ner en del takpannor. Så säsongen inleddes med litet reparationsarbete. Det var en ganska varm månad med relativt få besökare, bara 63 stycken att jämföra med rekordåret 2019 när vi hade 160.

När maj månad år 2025 började hade vi sammanlagt haft museet öppet i drygt 900 dagar. Under april, maj och juni 2016 räknade vi inte besökare men med realistiska antaganden om antalet öppetdagar de månaderna blir första maj 2025 öppetdag nummer 920, ungefär. Då är även de "udda" öppetdagarna inräknade, sådana när vi har varit bokade för grupper, Bergdala Marknad eller liknande.

Jubileums-sommarfönstret

För alla som har glömt: det var såhär det började: Föreningen Glas-i-Hovet fick en pantograf från Kosta. Tillsammans med den kom ca 140 mönsterplåtar.

Alltså var det naturligt att vi framför allt intresserade oss för etsningen som teknik, speciellt pantografering, och sökte därför pantograferade glas med mönster som vi ägde förlagor (mönsterplåtar) till.

Det måste varit nångång hösten-vintern 2015-16 (det var snöigt och halt, minns jag) som jag gick in på en antikaffär på Söder i Stockholm. Där hittade jag en bricka med seltersglas jag tyckte var bekanta:

På annan plats i butiken fanns ett par så’nahär:

Jag gick hem till mamma och bläddrade i alla mönsterplåtsbilder jag hade på datorn, gick sedan tillbaka och köpte dem. Efter det tog jag med mig datorn när jag gick ”på sta’n”…
Stockholmsbesöket slutade med att jag kom hem med några Bero, några Evald och ett Kerstin.

Såhär några år senare har vi många fler glas-med -plåt – en del har vi (servis)namn på, men ännu fler utan namn. I årets fönster har vi bara glas som vi också har mönster till.

På översta hyllan finns:

Till vänster finns 6st Bero av olika storlekar, till höger har vi 5 Kerstin.

Hylla två:

Till vänster 4 Evald, till höger 5 (än då länge) anonyma - men plåten heter 98a. (vet du servisnamnet? berätta för oss!)

Hylla tre:

Till vänster 4 Kelly, till höger tre olika från plåt 93b (som var märkt Åfors, men låg i samma låda som de andra) och två St Erik.

På bottenhyllan:

från vänster: plåt 88b, "Kosta 480" (nr 53a), Erik (nr 99b), en liten vas plåt 64, Elon, 2st 99b, 2st Siv (104a)

Glasen och plåtarna finns beskrivna och fotograferade i vår inventarieförteckning (går att ladda ner från vår nedladdningssida där det också finns mycket annat att ta del av.
Under sommaren är du välkommen att se fönstret på plats - öppettider står direkt under headern här ovan.

APRIL gånger TIO

Detta är ett ganska långt inlägg, helt utan bilder. Min tanke är att under 2025 års säsong göra ett sådant här inlägg varje månad, ett inlägg där jag berättar litet om vad som timat under just den månaden sedan vi startade museet i april månad 2016.

2015 fick några av de mera teknikhistoriskt intresserade medlemmarna i föreningen Glas-i-Hovmantorp, Gunnar Björberg, Kerstin Fröberg, Bela Kirsch och Björn Zethraeus för att nämna några idén att koncentrera verksamheten mot glasindustrins teknikhistoria. Vi började söka efter tekniska artefakter och nåddes av ett rykte att det skulle finnas en pantograf någonstans. Samtal med Smålands Museum/Sveriges Glasmuseum och Kulturparken Småland visade att det eventuellt kunde finnas andra industrihistoriskt intressanta lämningar på olika platser. Letandet fortsatte och fokus riktades allt mera mot källaren i Strömbergshyttan.

Till slut kom vi in i strömbergshyttans källare och upptäckte att där mycket riktigt stod en pantograf nedplockad i delar. Nästa utmaning var att få bekräftat att vi kunde få denna pantograf. Ytterligare nästa utmaning var att hitta någonstans att ställa den och sedan fanns det en utmaning till – nämligen att flytta den. Vi visste att det gamla sliperiet inte användes av glasbruket och efter litet efterforskningar kunde vi skriva ett avtal med Bergdala Fastighets AB om att vi skulle få disponera sliperibyggnaden kostnadsfritt för museiverksamhet.

Inne i sliperibyggnaden hittade vi – bland mängder av skräp – två glaspressar och en halvautomatisk flaskblåsningsmaskin, alla tre i ganska dåligt skick. Så de första insatserna handlade dels om att rensa pressarna från intorkat fett, skapa plats, städa och ställa undan saker så pantografen skulle få plats. Den 30 september 2015 kunde vi flytta pantografen från Strömbergshyttans källare till vårt kommande museum.

Den 23 april 2016 var dagen då vi kunde slå upp portarna till vårt museum. Säsongen 2016 var alltså vår första. Vi visste inte hur vårt nya museum skulle mottas, men det blev en väldigt bra säsong. Vi hade förstås ingenting att jämföra med, men vissa dagar var det verkligen trängsel. Sliperibyggnaden var avdelad på mitten och vi hade bara öppnat halva. Vi hade ju då bara en pantograf, två pressar och en halvautomat att visa och så hade vi byggt en enkel hylla med belysning för litet glas i mitten av lokalen. Vi visade också litet blås- och pressformar. Men det fanns inte egentligen några informationsskyltar och allting var väldigt primitivt.

April 2016 hade vi ännu inte börjat räkna besökare, men aprilmånaderna 2017, -18 och -19 hade vi i genomsnitt ungefär 20 besökare per dag. Vi hade förstås inte öppet alla dagar...

April 2019 blev litet av en ödesmånad. På föreningens Glas-i-Hovmantorp årsmöte den 23 mars hade man beslutat att lägga ner föreningen och att uppdra åt mig (Björn Zethraeus) att hitta en ny organisationsform för att fortsätta museiverksamheten. Under våren 2019 pågick också planeringen för GAS 2020, en stor internationell glaskonferens som planerades hålla i glasriket år 2020. Samtidigt tänkte jag förstås fram-och-tillbaka på olika möjliga organisationsformer och Kerstin och jag pratade mycket om för-och-nackdelar.

April 2020 blev en krismånad. Covid-viruset hade tagit över världen och GAS 2020 ställdes in. Besökarna skulle hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp... Men vi hade fått upp trespråkiga skyltar, svenska, tyska och engelska. De skyltarna har vi fortfarande kvar och de är uppskattade.

April 2021 fick vi nya restriktioner på antalet besökare - minst tio kvadratmerer per besökare skulle det vara så gränsen i vårt fall blev sju samtidigt. Så vi satte upp en skylt utanför museet med sju klädnypor där det fanns sju inplastade närvarokort och uppmanade varje besökare att ha med sig ett av dessa kort. Och när de gick ut skulle de lämna tillbaka lappen. Om det var tomt på lappar utanför dörren fick de vackert vänta. Men nu hade vaccineringen kommit igång och vi började hoppas på bättre tider. I april 2020 hade vi inte någon besökare alls med 2021 hade vi faktiskt ett genomsnitt på tre per öppetdag.

I april 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktigt databas. Nu hade också folk blivit vaccinerade mot covid och antalet besökare per öppetdag steg till drygt 15.

Fram till 2021 hade vi haft en utställning i Lessebo bibliotek varje februari men -22 byggdes biblioteket om och den enda allmänna utställningsytan i hela kommunen försvann. Vad vi gjorde var att prata med biblioteket och få tillåtelse att ha ett eget litet utställningspoduim i ett hörn.
April 2023 var tredje månaden vi ställde ut under rubriken "månadens föremål" och vi passade på att marknadsföra glastekniska museets pris. April är sista chansen att nominera. Nu var vi tillbaka på banan igen efter viruset och antalet besökare per dag kom upp till 19.

Vintern -23/-24 innehöll en del ombyggnad inne i museet och när vi öppnade i april kunde vi äntligen visa upp hur ett polariskop fungerade...

Och nu har april 2025 slutat. Vi har bara haft öppet två dagar i april men har hittills haft 46 besökare eftersom Wexio Motorveteraner hade bokat in ett eget besök på kvällstid. Sådana bokningar räknas som egna öppettillfällen så genomsnittet blir drygt 15 besökare per öppettillfälle. Vi har också, äntligen, fått tag på en glasperkolator. Det är inte den i sverige klassiska "Don Pedro" utan den ännu mera klassiska engelska "Cona". Grejen är att många besökare har så svårt att acceptera att eldfast glas kan ställas direkt på spisen, men så vanliga som Don Pedro var så borde den hjälpa till och öka förståelsen.

Jubileumssäsongen ’25 har börjat!

(om det nu fortfarande finns nå’n som läser dethär…)

Jotack, vi lever och har fortfarande ett museum!

Själva museet ser väl huvudsakligen likadant ut som det gjorde förra året – inga nya spektakulära maskiner denhär gången, men det blir förstås ett nytt ”sommarfönster”. Vi kommer att fixa det under helgen som kommer, under rubriken ”Hur det började”.

Så vad har vi gjort under vintern?
Vi har:
- fortsatt att ställa ut ”månadens föremål” på bibblan i Lessebo. Nu har vi påbörjat det tredje året, och har därför ”arkiverat” de två första åren (inklusive ett slags innehållsförteckning).
- fortsatt att uppdatera inventarieförteckningen, som nu innehåller över 2000 poster (den 18/4 fanns 2055 poster, för att vara precis). Eftersom den uppdateras kontinuerligt rekommenderar vi att du laddar ner ett nytt exemplar (nästan) varje gång du vill titta i den.
- fortsatt att publicera kataloger, främst från Kosta. Kosta och KostaBoda har numera en egen nedladdningssida.
- fortsatt att hålla koll på Riksantikvarieämbetets digitaliseringsarbete (men vi har fortfarande inte råd att ”köpa in oss” i Digitalt museum – det får vi nog aldrig…)

Ja, och så har vi förståss fortsatt att leta efter spännande saker till museet, även om det inte blivit några maskiner. De flesta nya glas”bitar” vi har, har vi dock fått från vår kompis Lasse-i-Hässle (TACK, Lasse - alltid!!! – speciellt för den utlovade Rosen-och-Svalan-karaffen, välkommen när det passar!).

Välkomna till vår tionde säsong, även kallad Jubileumssäsongen!
Maj månad lördagar 10-16, söndagar 12-16; från och med 7:e juni alla dagar kl 10-16 tiil och med 24:e augusti

I Bergdala igår:

Rekordmarknad, sa Roger: ”det största antalet knallar någonsin”.
Det påstods att det tillochmed varnades på lokalradion för att det var trafikstockning på 25:an!

Rekord hade inte vi, bara 160 besökare – förra året hade vi 191 – men vi är nöjda ändå!
(ja, det står 158 på räknaren, men det kom två till när jag packat ihop mina saker)

Själv blev jag fast stationerad vid stora pantografen, med att förklara hur den hänger ihop, att den totalt saknar kugghjul (det har varit en ovanligt stor fråga just i år, undrar varför?), hur man ställer in (ned)skalningen av motiven, att det är 360 grader på ett varv oavsett omkretsens storlek mm mm. Därför finns inga bilder på myllrande besökare…

Några bilder på den myllrande marknaden finns dock:

(det fanns mer av det mesta , en massa folk överallt, en massa parkerade bilar, viss trafikstockning…)

Glastekniska museets pris – för fjärde gången – år 2024!

Idag, 6:e september 2024, delade vi ut Glastekniska museets pris, i solen utanför hyttan.

Årets pristagare heter Richard Mutafela.
Han får priset för att han inom ramen för sitt doktorsarbete ”utvecklat en teknik att kartlägga föroreningarna i marken kring glasbruk. I Glasriket finns ett hundratal förorenade områden och saneringen av dessa är kostsam. Men genom att i förväg kartlägga och lokalisera föroreningarna med elektrisk resistanstomografi (ERT) kan man koncentrera saneringsarbetet och på det viset pressa ner saneringskostnaden. Detta gör att gamla glasbrukstomter som exempelvis kring Bergdala kan saneras på ett mera kostnadseffektivt vis. Tekniken har bland annat använts i Bergdala (se nedan) och förhoppningen är att marken kring Bergdala glasbruk skall saneras under 2025. Richards forskningsinsats bidrar alltså till en ökad tillgänglighet till teknikhistoriskt intressanta platser i Glasriket”.

Richard hade med sig sin familj och sin gamla professor och handledare, William Hogland.

Eftersom pressen valde att inte komma passade vi på att visa dem museet, i väntan på lunchen.

Rapporten från kartläggningen i Bergdala kan läsas här.

Kriterierna finner du här.

I slutet av sommaren

I fredags passerade vi 3000 besökare denna säsong. Vår rekordsäsong (2019) kom vi upp i 3602 besökare på hela året; förra året fick vi 3282 – så nu vill vi ju gärna försöka slå det!
För att bättre lyckas har vi utökat varje-dags-öppetperioden med en vecka (alltså öppet 10-16 till och med fredag), sedan övergår vi till endast lördagar 11-16, söndagar 12-16 under hela september.
Så nu har vi 15 dagar kvar (plus några ”special”: ”glasriket glöder”, Bergdala marknad och kanske något mer). För att slå förra året behöver vi (idag) minst 240 besökare (alltså minst 16 personer per dag); för att slå totalrekord behöver vi minst 560 besökare (alltså drygt 37 besökare per dag).

Du kan hjälpa oss att slå rekordet!
Har du länge tänkt att visa runt släkten (kompisarna, schackklubben, syjuntan…) i Glasriket? Passa på nu! Skulle ni hellre komma på en annan dag går det också bra: kontakta oss (helst per mejl, kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se) så kan vi säkert fixa nå’n tidpunkt som passar alla.

Eftersom allt blir roligare med en bild:
ett porträtt på gräddkanna Hjärta med sin form, en form som vi fick från Målerås glasbruk. (Vi vet ju att det brukar bråkas om huruvida just ”Hjärta” kommer från Modala eller från Glimma – men vi vet ju varifrån just vår form kommer…)