Ett par nyheter

Se hur fint grabbarna från Älmby har fixat vår ingångs-gavel:

Proffsigt lagda plattor (vi kanske skulle givit dem fler?), och den gamla degeln som står plant på det gamla fundamentet. Tack!

Zäta ägnade ju förra helgen åt att ta emot besökare och att ställa iordning våra fönster”montrar” efter saneringen, medan jag var i England.
Vi har pysslat lite mer under veckan, bland annat fixat lite förstärkt belysning i stora vitrinskåpet.
I den nya hyllan finns nu turistbroschyrer (ja, vi har även årets Glasriket-broschyrer OCH kartor), och i bottenhyllan en fotmanövrerad formhållare (med vattenkylning), samt en pip-rullare. Meningen är att det ska komma upp några specialglas i de övre hyllorna, men hittills är den enda glasbiten en assiett av uranglas, som fått en speciallåda där besökare genom att flippra på en strömbrytare se vad som händer om den blir belyst med en uv-lampa.

Det finns ju alltid mycket att pyssla med när man har hand om gamla maskiner, men just nu ser vi fram emot att säsongen ska komma igång… efter en dryg timmes öppethållande idag väntar vi fortfarande på de första besökarna. (men det är nästan tre timmar kvar, så DU hinner nog hit!)

Säsongen har startat?

Så har då ännu en Glaskonst-helg gått av stapeln, och vi fick ett trettiotal besökare till vårt ”nya” museum. Själv var jag bortrest, så BZ fick fixa till insidan så gott han hann.
Det måste kännas märkligt att vara i den nya totalt platta miljön… men det lär jag nog märka endera dagen.

Så, eftersom säsongen har invigts for vi på utflykt till Kosta outlet, där det ju ska finnas en Infopoint (se rapport häromveckan).

Säsongen må ha startat, turist”byrån” har fått lite mer innehåll, MEN ÅRETS GLASRIKET-MATERIAL har ännu inte levererats?

Men å andra sidan har man tagit bort flaggan…

(Årets broschyrer finns på flera andra platser, som alltså INTE benämns Infopoints. Vi har dem, till exempel.)

Onsdag 22:e

Plötsligt ringde telefonen – kunde nå’n komma till museet och peka ut var det skulle vara matjord?
Så jag ”ryckte ut”, men att peka ut var ju inte så lätt. Från början fanns ju lite gräs och buskar härochdär, och vi lämnade ju allt som det var (förutom några buskar som vi tog bort). Men nu, efter utgrävningen och återfyllningen, är ju alla ytor alldeles släta och … grusiga.

Mellan hyttan och museet var den allmänna planen att ha just grus, bakom museet och bort till vändplanen ska det bli gräsmatta, där det tidigare var gräs, sedimenteringsbassäng och olje”tråg” blir det också gräsmatta.
Till slut bestämde jag att grusplan blir nog bra… det verkar mest fånigt att anlägga en liten gräsplätt ”på måfå”?

Det visade sig att det gamla lokomotorfundamentet och degeln blivit undanställda, så de kommer tillbaka (och förhoppningsvis degelregnskyddet också).

Det betyder iaf att det blir klart att öppna till helgen, så välkomna då!
(Fast det lär ta några veckor innan vi har hunnit ställa iordning… maskinerna är ju på plats, förstås, men de flesta fönstren lär vara tomma)

Arbetsmyra? Nej arbetsmyror!

Vid årets museidagar i Trelleborg tilldelades Björn Zethræus, Bergdala Glastekniska Museum, utmärkelsen "Årets Arbetsmyra". Museidagarna arrangeras årligen av Arbetslivsmuseernas samarbetsorganisation ArbetSam tillsammans med Arbetets Museum i Norrköping och deras vänförening har instiftat utmärkelsen "Årets Arbetsmyra". Utmärkelsen delas alltid ut i samband med föreningen ArbetSams årsmöte som i år hölls i Trelleborg 17-18 april. Vid dessa årsmöten är det verkligen en hel stack av arbetsmyror som samlas och mycket surr blir det!!

Juryns motivering: "Björn Zethraeus har varit den drivande kraften bakom uppbyggnaden av Bergdala glastekniska museum i Hovmantorp som nu fyller tio år. Det enda i sitt slag i landet som visar en aspekt av glasindustrin som utgjorde den ekonomiska basen i Smålands glasrike. Han har genom sitt arbete bidragit till att ta fram, sprida, bevara och utveckla kunskapen om ett för orten och landet, viktigt kapitel. Björn är också aktiv värd och guidar i museet, som under sommartid är öppet alla dagar i veckan. Med andra ord en riktig arbetsmyra!"
Eftersom utmärkelsen går till en individ - inte till en organisation - nämns inte Kerstin Fröberg i sammanhanget. Men hon drar ett lika tungt lass som Björn vad gäller att hålla igång museet.

(foto Helena Törnqvist, CC-by)

Måndag 20:e kl 13

Här har det jobbats

Vi börjar hos oss:

Fibern har (nog) klarat sig!

Också på framsidan har det jobbats:

Oljetråget är borta:

Sedimenteringsbassängen blir uppäten av en dinosaurie, ser det ut som:

(jag borde filmat, men den åt verkligen långsamt...)

Onsdag den 15:e

Nu har det hänt grejer I B-dala!

Parkeringen har öppnats (utan asfalt, iaf än så länge), och utsikten har blivit modifierad:

(först grävde de så fint runt gamla oljetaksbyggnaden... sen kom nån på att den ju inte behövdes, eller?)

Museet har blivit en ö. Bakdörren kan inte längre öppnas, men
utsikt genom bakdörrens lilla fönster:

Och genom diskrummets fönster:

Fiberkabeln ligger längs hyttbyggnaden:

Vår gamla degel (med stödkonstruktion) har försvunnit, liksom det lilla staketet. Hur det går (har gått) med stenplattorna vid ingången (och de vi hade i reserv) går inte att se.
Det blir väl så småningom uppenbarat...

Måndag kl 13

(om nio arbetsdagar har de lovat att vara färdiga…)

Parkeringen ligger öde, men fortfarande inhägnad.

”Vår” grop är inte mycket större än i fredags, men fiberkabeln har flyttat sig några meter, och gropen är vattenfylld. Jobbet som pågick var att lasta uppgrävda massor på lastbil. (Vi tror att de ska deponeras i Värnamo nånstans)