Saneringen snart färdig

eller, egentligen, återställningen efter saneringen, är snart färdig.

Vändplanen (och en liten, liten bit av ”vår” nedförsbacke från stora parkeringen) är asfalterade, jord har spritts överallt (och dammat en hel del), de tidigare utspridda jordlagren har rensats (mest svinmålla), alla jordbelagda områden har harvats, vältats, dammat ner, dammat ännu mer, och såtts. Vattenspridare utsatta på vissa ställen, men andra är fortfarande torra – de dammar…

Vi har ju bara sett saneringen på avstånd (den var instängslad), så vi vet ju inte rikigt vad vi sett – vi har t.ex. sett att de använt markduk, men inte sett duken på närmare håll. På baksidan av bruket såg det ut som om jordlagret lades direkt på duken, men det var på (alltför) långt håll.

För att förstå hur saneringar (eller egentlgen återställningar efter schaktsaneringar) går till började jag g—gla. Det lyckades inte så bra – för det mesta står bara att ”marken återställs med rena massor”. Men vi hoppas att åtninstone vissa markdukar har viss genomsläpplighet… så att inte vår brunn (lägre) sinar.

Häromdagen hade vi ett historiskt besök: (delar av) Destination Glasrikets styrelse kom på besök!
Eftersom (nuförtiden) ingenting har hänt om det inte finns på foto:

Till sist fick vi hit dem! (på vår elfte säsong...)

Jag var turist idag...

... i Kosta. Jag stolpade in på nerdervåningen, tog ett par bilder, plockade några broschyrer och köpte en glass.

Idén med det hela var att verkligen vara turist. Så när jag köpte glassen hade jag broschyrerna i handen och frågde mannen bakom disken litet om vad jag skulle göra om jag inte visste någonting om ... tja ... olika saker i omgivningen. För som ni ser finns det en pratbubbla ovanför den stora skylten med turist-informations-I'et. Och i den pratbubblan står det att man kan fråga "personalen". Så jag sade till mannen bakom disken att jag nu tänkte ta med mig glassen ut i solen, bläddra i broschyrerna och sedan komma in igen och fråga om det var något jag behövde upplysning om. Han var inte på något vis ovänlig eller otrevlig, men han var väldigt tydligt avvisande. Nej, han visste ingenting, Nej han var inte tillgänglig för frågor, Nej det ingick inte på något vis att hjälpa turister med deras frågor. Men om han händelsevis kunde svara så skulle han gärna... Annars kunde jag ju alltid försöka fråga "någon kollega". Jag vet inte vilka han menade med det? Expediterna i sportaffären kanske? Eller i bokhandeln? Hela attitydenfick mig att misstänka att "personalen" har blivit tillsagd att inte blanda sig i någonting som har med turistinformation att göra utan att sköta sitt jobb och ingenting annat.
Ibland pratas det, ganska ofta faktiskt, om hur viktig besöksnäringen är för vår lilla kommun. Och i samma andetag brukar det snackas vitt och brett om hur viktigt just Kosta är som "dragare" och som turistmagnet... Näää. Glöm det. Kosta är i första hand en konkurrent till Ullared. Åtminstone är det mitt intryck och det förstärks ytterligare varje gång jag har anledning att åka dit.

Observationer

När de närmare planerna för saneringen blev bekantgjorda (att ta bort sådär 1,5 m av ytjorden) blev jag lite orolig för golvet i museet: vi vet att golvet på många ställen är väldigt tunt (och o-armerat), och att det ofta är ett tomrum ner till jordlagret.

Våra maskiner är ju ganska tunga, och golvet har brustit på ett par ställen… tänk om pantografen skulle trilla ner på marken? Skulle den isåfall överleva (gjutjärn är sprött!)?

Alla tyckte jag vr löjlig. Och de hde ju rätt, än så länge. Ibland är det bra att ha fel!

Nu har det regnat i några dagar.

Det har börjat bli hål lite härochdär runt museet…

Kosta outlet har fått…

ja, vad har de fått, egentligen?

Idag, 10/6, var jag där och fann en ny fin skylt:

med en liten skylt ovanför:

Jag hade bestämt för mig att jag läst nå’t om skylt-färger.

Såhär står det på Visitas sajt, publicerat 260303:
” Endast auktoriserade TI /TC har rätt att använda de grön/vita i-märkta Tourist Information och Tourist Center-skyltarna och har rätt att placera ut de vit/gröna InfoPoint-skyltarna. Dessa varumärken tillhör Visita. Auktorisationen handläggs av Visitas dotterbolag Svensk Klassificering AB. “

Alltså: Kosta outlet har fått en TI/TC-skylt, en med grön botten och vitt ”i” – därmed är det INTE en IP (som ju har vit botten med grönt ”i”).
Så nu måste även detta ställe auktoriseras, antar jag?

Å andra sidan… det sägs så ofta att en IP är en ”enklare” serviceplats, som dock måste vara bemannad. Men, som framgår av ansökan om auktorisation av TI/TC, på sidan 3, punkt 2:
”2. En auktoriserad turistinformation ska vara tillgänglig via webb, e-post och sociala medier. Personlig service kan ske på distans. Information om under vilka tider personlig/mänsklig service finns tillgänglig ska finnas på webb eller motsvarande. Utöver digital tillgänglighet kan även fysisk besöksservice erbjudas på fysisk plats/lokal. Öppettider för detta ska tydligt kommuniceras.”

Alltså: en Turistinformation (grön botten, vitt ”i”) behöver inte vara bemannad!
Smart lösning, på min ära!
(dessutom kan den, såfort den blivit auktoriserad, börja skaffa filialer, alltså egna IP-er – snart finns väl IP-er över hela Kosta?)

Nå. Denhär turistinformationen var nu försedd med årets Glasrikemagasin på 3 språk, och Glasriket-kartor (kartorna för första gången på ett par år!).

Själv följde jag uppmaningen att fråga personalen i Cafe Corner, medan jag beställde kaffe & macka.

Det var inte så att informationen direkt flödade, men jag fick (Kosta-centrerade) svar på mina frågor:
”Vad finns för museer i området? – Det finns ett glasmuseum på andra sidan gatan. – Men det måste väl finnas nå’t i Växjö? – Jo, det gör det ju, och ett invandrarmuseum också. – Var finns det några glasbruk? – Det finns ett här, på andra sidan gatan. – Men förr fanns det ju MÅNGA glasbruk?? – Jo, det finns ju Kosta, Orrefors, KostaBoda, Bergdala och Strömsö. Och några till.”
(jag frågade inte var Strömsö ligger.)

Men visst fick jag svar på mina frågor, så nu är ju allt frid-och-fröjd…

En bild-vandring från nedre parkeringen och framåt:

Okända namn på pantograferade serviser

Som ni alla vet har vi nå’nstans 150 (troligen fler) pantografmönster. Vi tror att de allra flesta användes på Kosta, men vi har identifierat 3 som använts på Åfors. Vem vet hur många fler som har ”råkat” hamna hos oss?

Vi har börjat efterlysa servisnamn inom ramen för Månadens föremål, som vi visar på Lessebo bibliotek sedan tre år tillbaka. Eftersom inte alla kan (vill?) resa till just Lessebo finns alla månadsgrejer också på hemsidan, där det också finns länkar till större (bättre?) bilder på alla inblandade glas/plåtar.

Av vår första okända servis har vi 4 olika glas (och så mönsterplåten, förstås):

Om just DU har några upplysningar (servisnamn, ev designer, ungefärliga årtal…) om denna servis hoppas vi att du vill dela med dig av dem!!!

Nu börjar sommaren på riktigt!

Det är nationaldagen idag (och följaktligen är dagens namn Gustav), men vi håller öppet för eventuella turister. (Hittills har vi haft 6 sådana, men dagen är inte slut än)

En bra sak med lågtrafikdagar är att vi hinner fixa med så’nt som inte hanns med i vintras, sålunda har det första picknickbordet idag fått nya brädor: br /> Först ska allt gammalt bort:

Första brädan på plats:

Men bänkarna, då?

Sista spiken! (men det är en vagnsbult, egentligen)

Första bordet färdigt, och nå't ska ju finnas att göra imorron också...

Vi har också fått ordning på årets sommarfönster, som nu är lagom fullt (32 st) av olika småglas ur den Hellströmska donationen. Som vanligt är det hopplöst att fotografera glas genom glas, och lika svårt inifrån. Alltså: du som verkligen vill se fönstret måste komma hit…

Och så har vi (kanske) en stor nyhet: i förra veckan dök det upp ett stort rött kryss mitt på öken-ytan mellan oss och hyttans bakdörr. Tänker de verkligen anlägga en helikopterplatta?!? (men så’na brukar det väl stå H på, tror jag, så vad kan det då vara till för?)

Nu på Folkets Hus!

(ja, det är samma rubrik som häromdagen, samma Folkets hus, samma ”holk” och, faktiskt, exakt samma glas ur exakt samma småhglasdonation.)

Såhär var det: förra fredagen lämnade vi Folkets hus med lyset på och två plintar snurrande. Några dagar senare meddelade Håkan att de stängt av en av snurrmojängerna eftersom den börjat vibrera, två glas hade tom trillat av. (de höll)

Vi inventerade vårt förråd av halkskyddsduk (tillräckligt, men knappt), hade musei-öppet under helgen, samlade oss och for till Folkan i förmiddags.

Björn äntrade holken och langade ut alla glasen från den vibrerande snurrgrejen till mig vid bordet utanför, lade dit halkduken (anti-halk, menar jag), varpå jag langade in alla glasen till honom att ställa tillbaka.

Min utsikt under operationen:

När det var färdigt:

Som den uppmärksamme kan lägga märkt till så snurrar båda mojängerna igen på de två sista bilderna. (Jo, kolla bara glasens position - de HAR flyttat sig mellan bilderna!)