2019-01-18

En förmiddag i Kosta ...

... närmare bestämt den 18 januari, blev vi varmt välkomnade av Degelmakarmästare Peter Meinking i Kosta och hans lärling Mattias.
När vi kom var han egentligen fullt upptagen med att göra en skalperad kupdegel (det är en täckt degel men en snabel för anfånget och ett hål i taket - om ni inte visste). Men han avbröt för att ge oss en rejäl, en-och-en-halv timma, genomgång av teorin för hur man skall göra fungerande glasdeglar. Det var väldigt spännande att höra honom berätta om hur man ältar leran åtminstone fyra gånger och låter den vila under minst fyra men gärna sex eller åtta veckor däremellan.
 Det ni ser i bakgrunden är stöpan, det heter så, där leran ligger under en fukthållande presenning och mognar. Vilar gör den inte utan den ändrar sig litet sakta - men ingen vet riktigt i detalj vad som händer. Och så går Peter dit och nyper litet i den då och då och så plötsligt en dag är den lagom för nästa knådning. Fast man knådar inte för hand utan det har man maskiner till.





Ni som har varit i museet har ju sett våra degelformar. I dem gjorde man ju så, att man byggde degelväggarna inuti formen. Det kallade Peter för det Tyska sättet. Först gjorde man bottnen, rimligen i en form,
 och sedan "slog" man alltså degelns väggar inuti degelformen. För att göra det idag använder man en dabb som påminner om dem som används i konsthantverket när man exempelvis vill vaxbelägga en plåt före etsning. (Ni kan läsa om det i Philip von Schant's bok om grafiska tekniker).
Men i Kosta gör man tvärtom. Ja, alltså, man gör förstås bottnen först men sedan ställer man en plåtform på och så bygger man väggarna utanpå formen istället.

Enligt Peter ger det här mycket bättre kontroll av att man verkligen arbetar samman de olika lagren av lera och det kan man ju tro på: Dels måste det vara mycket lättare att se vad man håller på med och dels måste det vara mycket lättare att arbeta om man inte behöver stå på huvudet ner i formen. Och det är förstås jätteviktigt att man får bort alla stora blåsor. Med "stora" menas ett par millimeter.

Nackdelen med att bygga degeln utanpå formen presenterade Peter med ett stort skratt: "Om man inte har byggt färdigt hela väggen på en enda dag utan låter den stå över natten med formen i kommer man att upptäcka att plåt inte krymper - men det gör leran." Så när man väl har satt igång med degelväggarna är det bara att hålla på tills det är färdigt. Tar man en kvarts extra kaffepaus blir det till att gå hem en kvart senare.

Men när väggarna är byggda och formen är uttagen kan man gå hem. Och nästa dag får man så sätta igång och bygga kupan - ifall det nu skall bli en sådan degel som ni sett här ovanför. Men om det skall bli en öppen degel som här nedanför så är själva formningen klar nu.

De - Peter och Mattias - berättade om en gång när de haft besök av en grupp från en konstkeramisk verkstad. En verkstad där de gör sådana där stora keramikkrukor ni vet, som brukar stå på torg och sådant. "De såg ut som abborrar med hakorna vid knäna när vi berättade hur fort vi måste få upp väggarna." Besökarna den gången var ju vana vid att dels arbeta med en mycket blötare lera och dels ställs det inte riktigt lika höga krav på en blomkruka.

Skall det bli en kupdegel, en täckt degel, så får man bygga kupan på frihand. Så då är det dags att ta fram ögonmåttet. Och sedan kommer snabeln. På frihand. Och den blir ju ganska tung så den behöver stöd.
Så låt oss säga att själva byggandet av en degel tar två-tre fulla arbetsdagar. Sedan skall den märkas: "SV" stod en gång för "Sandvik" men nu betraktar Peter det som "Sverige". "K" är Kosta. 181026 var den dagen den här degeln började byggas och det är degel nummer 56. Och så är den 105 cm i diameter och 70 cm hög.
Sedan skall den in i fuktkammaren för att torka och nu var vi där igen: Det här är ingenting man kan jäkta på. Lugnt och stilla skall det gå. Och de måste torka alldeles jämnt. För om de torkar ojämnt så krymper de ojämnt och om de krymper ojämnt så spricker de. Degeln från oktober förra året stod i fuktkammaren och väntade på att bli lagom torr för att passera Peters kritiska blick. Och då - när den kom in i fuktkammaren hade leran kanske knådats sedan april-maj-juni förra året.

Även om det nog är tungt att göra deglar så är det inte bara det som Peter och Mattias jobbar med utan de skall göra ringar och de skall mura ugnar och de skall ...
Men det helt övergripande intrycket var att båda två gillade att arbeta med sina händer och att de var stolta över sitt jobb. Här har vi Mattias och Lasse och Kerstin och Degeln och Thomas Karlsson som arrangerade det hela. Ni som inte var med på den här utflykten missade verkligen något. Men håll utkik på utskicken och håll koll här på bloggen för det kommer nya chanser!!

2018-12-27

Annandagsfynd, och en klassificering

Annandagsfyndet: på Hatterian i Lessebo hittade vi en Elon madeiraskål, tillika det enda Elon vi har med etikett.


När började den användas? för mig känns den ganska sen, ’70-tal? (Etikett-biteri har inte varit min sport… än så länge, är det väl bäst att tillägga.)

Nu ser alltså listan över våra Elon ut såhär (fetstil för alla glas vi äger, mina volymmätningar upp till överkant) – klicka på bilden för större och mera lättläst visning


(att glasens benämningar är på engelska beror på att de kommer ur katalogen från ’72, som är på engelska - i prislistor på svenska heter nästan alla "vinglas")

Så här kommer alla våra Elon, i storleksordning, med svenska benämningar:


Vi saknar alltså två stycken: det mellanstora dricksglaset och vitvinsglaset. Dessutom, av rent intresse, kunde det vara kul att ha en gammal ”tumbler” i form ”Bygge”. (Jag har inte lyckats hitta någon bild på en Bygge-tumbler).

(Bilden är tagen idag, 27/12 kl 12, utomhus. Det verkar som om solen inte gått upp... men jag iddes inte försöka ställa upp dem inomhus, och förresten vet väl alla hur Elon ser ut - annars finns bättre bild, men med färre glas, här)

Och, apropå dåliga bilder - föregående post, om Johansfors, har fått två något bättre bilder!

2018-12-19

Pantograferat från Johansfors

OBS - alla bilder klickbara för förstoring!

Nu är det (väl?) bevisat att också Johansfors hade en pantograf: i en katalog (tyvärr utan tryckår) finns följande fantastiska fotografier


Eftersom det står både pantograferat och servisnamn på fotona så vet vi att de hade (minst) 5 serviser: London, Ornäs, Luna, Palle och Styrsö.
Men... eftersom fotona inte är så, hm, jättebra, så kan vi ju inte riktigt se hur de ser ut.
Har någon en bättre bild, snälla: skicka till mig!

Uppdatering 18-12-27: har funnit ett par något bättre bilder på London och Ornäs, samt Luna:

Det finns även några lösa foton från (troligt) 1930-tal:


På den övre bilden, undre raden ser vi troligen ett guillocherat mönster.
Den undre bilden är mer intressant, dock: den plåten har vi - på den stod Åfors. (Se denna blogpost, den plåten finns mot slutet av posten.
För att ytterligare förvirra har jag hittat ett högbent vinglas med det mönstret på Tradera, där det kallas frö "Sekel" från Kosta, angiven designer Fritz Kallenberg. Men Kallenberg kan väl inte vara rätt, Kosta eller inte?)

2018-12-14

Nya utsikter – men till vad?

För ett par veckor sedan var ”man” ju ute i terrängen för att ta både vatten- och markprover (och prover från vårt golv, också).

Sedan dess har ett par saker hänt: ”man” har kommit tillbaka för att ta fler utomhusprover, samt att ”man” har avverkat de flesta träd som fanns på kommunens tomt.

(”Man” torde betyda kommunen, men länsstyrelsen har nog också ett finger med i spelet)

Klart är att vi i alla fall fått en ny utsikt:


Huruvida vi är på väg att få en annan utsikt (total uppgrävning av all omgivande mark är väl det värsta scenariot) eller inte får väl framtiden utvisa.


I väntan på detta har jag grottat ned mig i diverse kataloger och prislistor, i avsikt att undersöka hur många delar Elon har bestått av, och vilka av dem vi har.


Seltersglaset syns om en klickar på bilden – det står längst till vänster. Vi har alltså 9 olika delar.
Efter koll i 5-6-olika kataloger och prislistor, samt mätande (även av volymerna) av våra glas, fick jag ihop följande lista (klicka för större!):


Kolumnerna till vänster är alltså mina uppmätningar av våra glas, så gott jag kunde. De fetade är sådana vi har.

Vi saknar alltså det mellanstora dricksglaset/tumblern, vitvinsglaset (10 cl) och madeiraskålen. Vårt seltersglas är a ”modernare” slag; när det var av modell Bygge var det högre.

Volymen på våra glas är mätt upp till kant.

Det finns ingen möjlighet att knöka i 45 ml i vår stora ”tumbler”. Likaså är det påfallande olika ”spillmån” mellan (stark?)vinglaset (5cl), rödvinsglaset och ”goblet” (ölglaset?). (Snapsar kanske alltid är ifyllda med råge…?)

En fråga från en amatör: OM jag nu skulle vilja bjuda likör, sherry, portvin och madeira – vilka glas skulle jag då ta?

Likören i det minsta, förmodar jag.

Nästa storlek är 5 cl – portvin och/eller sherry?

Och när/till vad serveras madeira?

(åkej, nu har jag googlat.
Men jag undrar om madeira var det normala vinet till matjessill för 50-70 år sedan...
Så frågan formuleras om: när/till vad serveraDES madeira?)

2018-12-12

En ny (kultur)budget

har beslutats idag, har vi hört.

Den skall innebära att fri entré på museer avskaffas (har vi hört).

MEN: kamrater!
På Bergdala Glastekniska Museum kommer det fortfarande att vara frí entré!
(utom för förbokade grupper, förstås)

Läs om öppettider på vår hemsida, Bergdala glastekniska museum,
eller på bloggen - ingen länk, för läser du dethär, så har du redan hittat hit)

2018-12-09

Julkalaset som annonserats på Facebook ...

... har nu gått av stapeln med ett dussin matglada medlemmar och gäster. Lasse och Kerstin gör sig redo för portion två.

Gunnar dolde sin tallrik bakom en hjärtlig hälsning och som ni ser kan man tolka den som att han tyckte Folkets Hus hade all heder av anrättningarna.

Som framgår tog vi också som grupp betraktat vårt klimatansvar i så måtto att det inte fanns något matsvinn att tala om.



Vi återupptar verksamheten med studier och annat efter nyår.
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på er alla bloggläsare!

2018-11-30

Den Nya Tiden

fast såvärst ny är den väl egentligen inte -

hursomhelst: nu har alla websidor som jag har nåt att göra med gått över på https.

Eftersom detta skifte medför olika pyssel beroende av hur sidorna såg ut från början vill jag uppmana alla som stöter på den minsta konstighet att kontakta mig, helst på kerstin(at)bergdalasinnhus.com.

Jag tror förstås att jag testat mig igenom sidorna, men alla som (likt mig) har försökt testa datorsystem vet att det alltid finns någon osannolik kombination vi glömt/missat... så, än en gång: hittar du nå't konstigt på bergdala-glastekniska-museum eller på bergdala-by (eller på bergdala spinnhus) så skulle jag uppskatta ett påpekande, så att jag kan försöka åtgärda det.