JUNI gånger tio

Juni 2016 fortsatte med grundarbete. Vi monterade upp Opel-Rekord-framrutan ovanför dörren den 12, satte upp en lastpall som räcke på utsidan så besökarna inte skulle trilla och så att vi faktiskt kunde häkta upp dörren så den inte blåste igen och en hel del sådant. Vi hade också låtit göra en informationsskylt som vi monterade upp utanför glasshoppen, en skylt som talade om att vi fanns.
Vi började också förbereda en planglasdisplay utanför dörren, på norra gaveln. Vi hade ju tidigare skrivit boken "planglas" och vi hade en del exempel från Pilkingtons i Halmstad, så vi ville utnyttja de kunskaperna. Och det var också månaden när vi började med försäljning av dubblett- och överskottsböcker ut våra samlingar.

Under juni månad 2017 började vi på allvar att utnyttja fönstren. Till en början sågade vi till trähyllor som vi monterade i fönstren och så satte vi plast innanför. Senare fick vi anledning att ompröva detta, men mer om det då. När vi nu hade pantografen i drift och började demonstrera den för besökarna upptäckte vi en konstig sak. Som ni kanske vet har man problemet med att röra tunga delar ovanför varandra i pantografen genom att saker vilar på rullar. Men det visade sig att de här rullarna flyttar sig när man kör pantografen. Så när det har varit tillräckligt många demonstrationer riskerar man att en eller ett par rullar "kalvar ur". Men nu när vi såg problemet hittade vi på att koppla samman rullarna med varandra. En tunn aluminiumlist som hänger under rullarna och så ett najtrådsomtag runt midjan på rullarna. På det viset håller vi rullarna på ett konstant avstånd från varandra samtidigt som hastigheten på vandringen i sidled blir lägre. Det tyckte vi var smart...
Den 12 juni hämtade vi vertikalpantografen och de två Guillocheringsmaskinerna från Kosta. Evenemanget bevakades av Radio Kronoberg och innehöll flera spänningsmoment. När vi flyttade vertikalpantografen till den plats vi trodde den skulle stå på så gick golvet sönder! Golvet i sliperibyggnaden är så konstruerat att man har hällt ett tunt lager cement direkt på marken. Det är allt... Här och där har vattnet underminerat det här och på den plats vi ställde pantografen var det sisådär en 2-3 centimeter cement, 10-20 centimeter luft och sedan kom marken. Pantografen är dryga två meter hög och väger rätt många hundra kilo. Det blev inte alls bra. Vi fick dit en järnplatta som underlag så den åtminstone inte skulle välta men jösses vad rädda vi var... Som tur var hade radioreportern åkt sin väg före detta debacle.
Men Guillocheringsmaskinerna fick vi på plats...
Vi gjorde en annan grej också i Juni -17: Vi hade bjudit in konst- och hantverksgruppen från Lessebo att ha utställning hos oss. De hade varit på besök tidigare och tittat på våra grejer och så hade de gjort olika "artists impression" inspirerade av våra föremål. Ett kul inslag som uppskattades av våra besökare.

Den sjätte juni 2018 monterade vi en termoskolv i en liten låda på väggen. Den sista maj hade vi varit på besök hos Trelleborgs museum. Trelleborg var ett av de fyra glasbruk som gjorde termosar och vår förhoppning var att vi skulle kunna tillskansa oss en termoskolv. Det är en väldans avancerad produkt, faktiskt. Det lyckades! Så nu sitter den på väggen, med en beskrivning.
Inför säsongen 2018 hade vi bjudit in Mona Gyllinger att låta sig inspireras av våra saker och hon hade gjort ett par fina målningar. Så 2018 års konstutställning i museet var Mona Gyllinger. Och ja: Vi köpte in alster från utställningarna, så det finns litet konst också i våra samlingar.
I övrigt hände det inte så mycket under juni 2018 utan verksamheten flöt på, besökarna kom och gick och vi fick en del bidrag i bössan.

Under juni 2019 fortsatte förberedelserna för det stora eventet GAS 2020. Vi satte upp broschyrskåp på den långsida som vetter mot glasbrukets parkering. Från början var de försedda med plywooddörrar men efter vintern 2019/-20 insåg vi att de måste ersättas och då blev det dagens aluminumdörrar istället. Vi hade också fått status av infopoint vilket bland annat ledde till att vi fick tillgång till informationsmaterial och tack vare kommunens turismkoordinator spreds information om oss på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det var också mera normalt väder än året före och turisterna hittade till oss. Under juni månad 2019 räknade vi in 541 besökare.

Juni 2020 fortsatte som det hade börjat det året. Våra drömmar om över 4000 besökare var grundligt krossade och vi fick inrikta all kraft på att förbättra utställningen, läsa på i de böcker vi hade och försöka utveckla vår rutin på att guida besökare. Så vi byggde hyllor, flyttade om, gjorde nya displayer i fönstren... Och så blev hela hemsidan tvåspråkig - Svenska och Engelska.
Det var också under juni som vi ersatte de tidigare plywooddörrarna på de yttre broschyrskåpen med aluminiumdörrar. Plywooden hade slagit sig under vintern så vi fick formtillverkade aluminiumramar gjorda som vi monterade. En klar förbättring! Och så satte vi upp trekantiga snurrskyltar, samma modell som vi har inne i museet, även utomhus.
Och den 29 juni fick vi det officiella uppdraget att vara en info-point. Om inte viruset hade varit, och om GAS 2020 hade varit och om allting hade gått i lås och besökarna köat så HURRA!!! Men nu? Jaha ... och?

Juni 2021 började dokumentationsarbetet att sätta spår. Så länge vi bara hade helgöppet gick det något så när bra att fotografera våra föremål hemma och sedan sköta själva dokumentationen i museet mellan de ganska glesa besöken. Men när vi började med sjudagarsöppet gällde det att kunna kombinera fotograferandet med att man var på plats. Under vindstrappan i museet, omedelbart bakom glaspärledraperiet, finns ett litet utrymme där man borde kunna inrätta en liten fotostudio. Det är ett utrymme som är ungefär 60 cm brett och där taket utgörs av trappan upp till vinden. Så det krävdes litet infodring med masonitskivor, matt svart färg på väggarna och högblank vit färg på baksidan och "taket", rejäl belysning och diverse annat smått och gott. Men i mitten av juni fanns "fotosmatten" på plats.
Att fotografera glas är en konst och våra dokumentationsbilder är inte avsedda att vara konstnärliga. Men de skall visa föremålet och, vad värre är, de skall visa dekoren. En av grejerna med glastekniska museet är just att visa dekorationsteknikerna. Och då är det så, att glas är genomskinligt. Och djupetsade mönster är också genomskinliga. Om man tittar i vår inventarieförteckning och jämför bilderna på djupetsade glas med låga inventarienummer med bilder som har inventarienummer väl över 1500 och 2000 kommer man att se hur övning ger färdighet.

Efter vårterminens slut 2022 började vår sommarjobbare. Tanken var att han skulle skriva samman en databashanterare åt oss, en som skulle kunna kommunicera med RAÄ's rikstäckande K-Samsök. Vi förberedde projektet genom att ordna ett digitalt möte med en av RAÄ's systemutvecklare, etablerade kontakt med supportavdelningen på vårt webbhotell och hoppades.
Eftersom vi har den grundläggande dokumentationen i en excel-fil kan man enkelt skriva ut all information i något som kallas "kommaseparerade filer". Dem kan man sedan överföra till vad vi skulle kunna kalla traditionella kartotekskort med fasta rubriker, fast på filer. Och dessa kartotekskort kan man sedan stoppa in i en "riktig" databas.
Sommarjobbarens uppdrag var att tala om exakt vilket format kartotekskorten skulle ha, att skriva det program som kunde läsa av kartotekskorten och stoppa in dem i databasen plus att skriva det tillämpningsprogram i databashanteraren som skulle göra våra föremål sökbara.
Mer om det senare.
Under juni satte vi också upp ett regnskyddande tält ovanför ett av picknickborden utanför museet. Det är inte så sällan som folk sitter där utanför och har picknick, nämligen.

Juni -23 började vi se att besöksströmmen nog var på väg tillbaka till nivåerna före viruset, detta trots att det var en varm månad. Trenden från -22 var också tydlig. På grund av inflationen höll svenskarna hårt i slantarna men den svaga kronkursen gjorde att utländska besökare kom i hög utsträckning och var desto mer generösa.

Juni 2024 var första gången som någon av kommunens skolor faktiskt skickade sina elever på studiebesök till oss. Vi har ända från början försökt intressera dem. Det fanns en gång i tiden ett ämne som hette "hembygdskunskap" och när vi ser hur litet även vuxna faktiskt vet om områdets (glas-)industrihistoria inser vi att det verkligen behövs en "duvning" för ungdomarna. Men det har varit nollintresse från skolornas sida. Utom det här året när det på morgonen den 10 juni kom tre bussar med åttondeklassare från Bikupan i Lessebo. Det var förstås si-och-så med tonåringarnas intresse men vi tror ändå att vi fyller en funktion vad gäller deras allmänbildning och deras förståelse för sin omvärld.

Jaha. När vi hade skolbesök för första gången någonsin förra året (-24) var åtminstone lärarna entusiastiska och vi pratade en del om hur nästa års (dvs 2025) besök skulle förberedas. Vi berättade nämligen ganska mycket fler saker än vad lärarna hade trott. Men nu har juni -25 passerat, skolorna har stängt för sommaren och icke ett enda besök från någon av kommunens skolor... Annars har det varit en halvbra juni med hyfsad tillströmning av besökare.
Trenden från de senaste två åren verkar hålla i sig. Klimatförändringen och de senaste årens extrema värmeböljor i medelhavsområdet har ändrat turistströmmarna. Tyskar, belgare, holländare och andra från kontinenten kommer hit upp till norden och de kommer allt tidigare. Det är synd att det inte finns någon mellankommunal organisation som kan samordna det här. Vi är många små aktörer som skulle kunna erbjuda turisterna en vistelse utöver det vanliga och som skulle kunna sysselsätta dem i en vecka eller två men vi mäktar inte med att sköta det hela i egen regi.