Tredje gången gillt...

(nästan) – denna, för året tredje, helgen började den internationella turistsäsongen: vi har haft tyskar, engelsmän, holländare och italienare (och svenskar, förstås). Det känns som lite tidigt, men, som man säger: ju fler, desto roligare!
Dessa holländare väntade på oss på söndagen när vi skulle öppna:

Dessutom har jag provat en ny ide att göra pantografplåtar synliga(re) på långt håll.
För några år sedan fyllde jag i ett antal plåtar med tunna spår med vaxkrita – det funkade utmärkt (även om det ger lite "skugga" av kritan)

Den iden fungerade inte alls för plåtar med grövre spår. Vi provade flera olika ideer, bland annat att måla i mönstret för hand (alldeles för pilligt, och lätt att göra fel).
Vi provade också ”fingerfärg” (tjockflytande och vattenlöslig) – det var lätt, men den flagnade redan innan säsongen var slut.

För att antal år se’n föreslog någon vanlig skolkrita och vatten: alla kommer väl ihåg hur svårt det är att torka bort krita som använts på blöta svarta tavlor? (för er som inte minns ”svarta tavlor”: när vissa av oss var små fanns det svarta tavlor i skolan – man skrev på dem med dammig krita. Lite senare byttes de ut mot gröna tavlor med knottrig glasyta, men kritorna var samma. Och lika svåra att torka av, om kritan använts på en blöt yta.)
Några av de hotell-plåtar som sitter uppe har grova spår (inte lämpliga för vaxkritor), och är svåra att se texten på. Nu kan i alla fall plåtarna ovanför dörren läsas utan stege:

Hur länge det håller får man se…

Trelleborg också!

Tidigare har jag kallat detta ”vårt fulaste pressglasobjekt”

Modellen förekommer i en priskurant från Reijmyre från 1899, men jag har hört att även Lindshammar har gjort just denna modell åtminstone in på 1960-talet.

Häromveckan var vi i Trelleborg – på museet där har man just nu en glasutställning (öppen till 26 maj).
Och vad fick vi väl se, om inte just denna gräsliga modell, men i grönt och ljusblått:

(de har ännu inte anlänt till digitaltmuseum, men jag ska försöka komma ihåg att uppdatera)

Sverigeglaset

Som ju alla vet(?) har vi ett souvenirglas, möjligen är det en liten vas, som har rubriken SVERIGE och ett heltäckande mönster som representerar hela landet.

Som ju alla vet(?) har vi två av de tre mönsterplåtar som hör ihop, men vi har ritningen på det fullständiga mönstret.

(jovisst, nog vore det roligare om plåtarna var alldeles rena och blanka…)

Nu har jag hittat den saknade plåten… på Kulturarvscentrum (noll möjlighet att lyckas byta till oss den, alltså!).
Så istället laddade jag ner bilden (även andra sidan, förstås, där är Elon-mönstret), drog ner den så den fick plats på ett A3-papper (eller två, alltså), for till bibblan för att (med en hel del möda) skriva ut den (dem) och har sedan plastat in dem.

Ta-da:

Att fixa taket…

… när man inte är så värst ståtl… förlåt, LÅNG ska det ju vara, är inte så lätt.

Alltså ringer man en ståt…, nej, LÄNGRE ska det ju vara, kompis:

Fast: även en lång Lasse kan ha hjälp av en pann-langare:

Nu är det klart!

- förresten: ibland bloggar jag inte ”månadens”, men det betyder inte att vi inte byter, för det gör vi, så nära månadsskiftet som biblioteksöppettiderna tillåter!