Se så många blommor som …

redan slagit ut på ängen: prästkragar, vitklöver, nässlor och blå… (kan detdär vara nå’n slags malva, kanske? – stilig är den iaf).

Höjer vi blicken är mångfalden, åtminstone mängden, påfallande:

Från där jag står förefaller denna högväxande, rödstjälkade sak vara den vanligaste:

Nå’n som vet vad det är?

Skulle det inte vara trevligt om vi kunde göra detta till en slåtteräng?

Årets besökare!

Vid tvåtiden idag kom två personer över tröskeln. Det var Mats och Anna Leine, som, utöver att vara arvtagare till Hovmantorps Nya Glasbruk (eller i alla fall släkt med en Pettersson som investerade i det som blev Nya) också råkade vara besökare nummer 2025 och 2026 för året. (och det är faktiskt första gången Årets Besökare råkar ha historiska kopplingar till den lokala glasindustrin!)

Vi råkade överlämna sedvanligt diplom och bergdalatroll till Mats, innan vi fick veta att det var Annas födelsedag – grattis Anna – annars hade det väl varit lämpligare att hon hade fått det?
Grattis till er båda!

Aldrig hade vi trott…

Vi har ju ganska långa textsjok utanför museet – de handlar bland annat om föroreningar, om varför ”glasrike” just här.
De har ju suttit där i många år nu, de senaste sex-sju åren med plastskiva framför. Plasten satte vi dit när någon hade skurit sönder ett par texter, och den har också visat sig skydda mot regn.
Däremot har alltihopa börjat se lite ankommet ut:

I ett par år har vi tänkt skriva ut dem på nytt för att de skulle se lite fräschare ut, men av olika skäl har det inte blivit av. Nu, efter saneringen, har ett par av dem skrivits om, och idag skulle de sättas upp.
Kolla vad som dolde sig under plasten:

Det var alltså bara plasten som blivit missfärgad! (hade vi aldrig trott…)

Nå, för dagen var det inte något att göra åt. Jag diskade plastskivorna på både ut- och insida: utsidan var (nästan) ren, men insidan:

Hur kan regnet ta med sig så mycket rödfärg ned över hela baksidan, utan att någon fukt tagit sig in i texterna?

Alltså, ingen ny plast idag; det nya texterna sattes upp och den gamla plasten fick sättas tillbaka:

Nästa gång kanske vi ska köpa uv-beständig plast? – det får i alla fall vänta till våren, för det går ju faktiskt att läsa som det är!

(Till alla er som tänker/säger att det är meningslöst med så låååånga texter, ”ingen mänscha ORKAR ju läsa alltdetdär”: jo, se det gör dom! Långt ifrån alla, förståss, men många läser, och många gillar att komma in och ”förhöra” oss på innehållet!)

Detta skickade jag

för några dagar sedan. (Förhoppningsvis är det läsbart i uppklickat läge!)
Ännu har jag inte fått några reaktioner, men det är väl för tidigt (”vanligt folk” är kanske på semester så här års?).

' Det är alltså ett ”öppet brev” där jag frågar vad kommunerna och/eller turistföretagarna ”får för pengarna”.

Jag utgick från Glasriket-sidan om turistinfo som den 21/7 innehöll 12 infopoints. Två av dem hoppade jag över (för långt), en missade jag eftersom den bara har öppet tre dgr/vecka, så jag besökte endast 9 st.
Jag fann några felaktiga adresser (kommer man från Knäckebröhult, eller kanske Hamburg, eller Marseille, kanske man blir förvirrad när gps:en säger ”den gatan finns inte”). I Vissefjärda fsnn jag en påhittig och intresserad turistinformatör som föreslog turistmål i linje med vad jag frågade efter, medan jag i Målerås inte skickades (ens) till Gamla hyttan som svar på frågan om industrihistoria.
De flesta jag pratade med var helt inställda på vad som fanns inom de närmaste 500 meterna. (Jag går visserligen med rollator, men hade ju dock tagit mig fram till IP:n ifråga…)

Jag tycker INTE att det vittnar om att ” Glasrikets besökare ska känna sig välkomna, få god och likvärdig service, inspireras och bli vägledde på alla våra kontaktytor oavsett var de befinner sig på destinationen. ” (läs mer här )
Nå, vi får se vad (om något) mitt Öppna brev leder till.

Den som vill kan be mig om rundrese-protokollet.

Öknen grönskar!

För tre veckor sedan såddes ”öknen” runt oss - efter att en stackars gosse hade rensat, på knä, ogräset som kommit upp:

Det har varit ganska torrt (och vattenspridarna var bara igång i två-tre dagar), så växtligheten är lite… om jag säger såhär: det mesta som kommit upp förefaller vara det vi vanligen kallar ”ogräs”. Det såddes med sk ängsfröblandning, men det är just nu svårt att identifiera några typiska ängsväxter.
Jag ser nässlor, tistlar (olika sorter), mållor (mest svin-), gatkamomill, något som nog är gråbo – och en hel del jag inte kan identifiera. På några ställen syns ”gräs” mellan ”ogräset”.

Några mer översiktliga bilder:

(kan någon identifiera fler arter?)

På Pratensis hemsida kan man läsa om hur man anlägger en äng.
Bland annat: ” Under de första åren kan ängen upplevas som gles. De perenna örterna är ganska långsamma i starten och behöver mycket utrymme för att växa till sig i ängen. Därför är det bra om ängen upplevs som relativt gles de första säsongerna så att utrymme finns för örterna att breda ut sig och därmed kunna ge riklig blomning kommande år.”
Alltså: det finns (nog!) hopp om …”bättre tider”!

Vi har i alla fall fått en egen, vad kan det heta, ”vård-grästuva”? (jfr vårdträd) precis vid dörren:

Ibland

vill man faktiskt åka till Kosta, för att köpa kattsand, till exempel.

Och då kan man ju alltid passa på att kolla in infopo… nej, det är ju fortfarande en turistinformation!

(det vet man därför att skylten är grön med ett vitt i)

Som vanligt finns inga kartor.

Alltså: varför är det så förb… svårt? Destination Glasriket AB ansvarar (ur mitt perspektiv) för att skilja på infopoints och turistinformationer, samt för att det sk magasinet finns tillgängligt på tre språk, och att det finns papperskartor för alla som är intresserade.
Ur mitt (kommunmedlemmens) perspektiv struntar jag fullständigt i hur de gör det, och till vem de uppdrar att fixa det – men är det inte konstigt att de ALDRIG lyckas i just Kosta???
För inte kan det väl vara så att Kosta outlet medvetet saboterar?

Turist, någon?

För tio dagar sedan, när Destination Glasriket besökte oss, talade vi bland annat om dethär med turistinformation, vad som utmärker Infopoints (IP) och vad som skiljer dem från Turistinformationer (TI) och Turistcenter (TC). Destinationsfolket sade att det som finns i Kosta outlet ska vara en IP, och alltså ha en vit skylt med grönt i. När de sett mina foton (som visar en TI-skylt) sade de att de skulle se till att det blev ändrat.

Idag försökte jag turista igen. Såhär ser det ut idag:

Jag brukar inte anses som färgblind, men jag tror bestämt att denna skylten är grön med ett vitt i, att den alltså fortfarande ser ut som tidigare, och att den alltså (precis som tidigare) indikerar att här finns en turistinformation.
Man kan se att någon ”fixat” se’n jag var här sist – alla foldrar har fått ställ. Däremot saknas Glasrikemagasinet på tyska, och alla kartor har tagit slut. (min gissning är att även kosta-turister gillar papperskartor, precis som bergdalaturisterna gör; hos oss går kartorna fortast åt)

Eftersom Zäta inte lyckades få nå’n info om Bruno Mathson-huset häromdagen, så försökte jag med en mindre subtil metod (”Jag har hört att det ska finnas nå’t som Bruno Mathson har gjort här i Kosta, var finns det?”), men ingen visste någonting. ”Kolla evenemangen, kanske hen ska uppträda?” var tipset jag fick.

(Eftersom jag är så gammal måste jag vara ett problem för alla inblandade – jag minns saker. Jag minns bestämt att det fanns en tid då Lessebo kommun tyckte att ”Bruno Mathson-huset” (se länk ovan) var något att vara stolt över, speciellt se’n det blev byggnadsminnesförklarat 2007 – tänk att kärringen fortfarande tjatar om gamla saker som hände för 19 år sen! Och att hon fortfarande orkar tjata om detdär med olika slags turistinformationer! Och att hon inte fattar att alla turister (som vi vill ha hit) aldrig läser/pratar/frågar något annat än vad som kommer ut från nå’n AI – och alltså att all slags fysisk turistinformation är helt onödig! Kan hon aldrig fatta att vi inte vill ha bakåtsträvande turister!)

Okända servisnamn 2

Ny månad, nytt Månadens föremål på bibblan - dessutom ännu ett Okänt Servisnamn.

Bilden är inte den bästa, men på hemsidan finns länkar till bättre bilder.

Saneringen snart färdig

eller, egentligen, återställningen efter saneringen, är snart färdig.

Vändplanen (och en liten, liten bit av ”vår” nedförsbacke från stora parkeringen) är asfalterade, jord har spritts överallt (och dammat en hel del), de tidigare utspridda jordlagren har rensats (mest svinmålla), alla jordbelagda områden har harvats, vältats, dammat ner, dammat ännu mer, och såtts. Vattenspridare utsatta på vissa ställen, men andra är fortfarande torra – de dammar…

Vi har ju bara sett saneringen på avstånd (den var instängslad), så vi vet ju inte rikigt vad vi sett – vi har t.ex. sett att de använt markduk, men inte sett duken på närmare håll. På baksidan av bruket såg det ut som om jordlagret lades direkt på duken, men det var på (alltför) långt håll.

För att förstå hur saneringar (eller egentlgen återställningar efter schaktsaneringar) går till började jag g—gla. Det lyckades inte så bra – för det mesta står bara att ”marken återställs med rena massor”. Men vi hoppas att åtninstone vissa markdukar har viss genomsläpplighet… så att inte vår brunn (lägre) sinar.

Häromdagen hade vi ett historiskt besök: (delar av) Destination Glasrikets styrelse kom på besök!
Eftersom (nuförtiden) ingenting har hänt om det inte finns på foto:

Till sist fick vi hit dem! (på vår elfte säsong...)

Jag var turist idag...

... i Kosta. Jag stolpade in på nerdervåningen, tog ett par bilder, plockade några broschyrer och köpte en glass.

Idén med det hela var att verkligen vara turist. Så när jag köpte glassen hade jag broschyrerna i handen och frågde mannen bakom disken litet om vad jag skulle göra om jag inte visste någonting om ... tja ... olika saker i omgivningen. För som ni ser finns det en pratbubbla ovanför den stora skylten med turist-informations-I'et. Och i den pratbubblan står det att man kan fråga "personalen". Så jag sade till mannen bakom disken att jag nu tänkte ta med mig glassen ut i solen, bläddra i broschyrerna och sedan komma in igen och fråga om det var något jag behövde upplysning om. Han var inte på något vis ovänlig eller otrevlig, men han var väldigt tydligt avvisande. Nej, han visste ingenting, Nej han var inte tillgänglig för frågor, Nej det ingick inte på något vis att hjälpa turister med deras frågor. Men om han händelsevis kunde svara så skulle han gärna... Annars kunde jag ju alltid försöka fråga "någon kollega". Jag vet inte vilka han menade med det? Expediterna i sportaffären kanske? Eller i bokhandeln? Hela attitydenfick mig att misstänka att "personalen" har blivit tillsagd att inte blanda sig i någonting som har med turistinformation att göra utan att sköta sitt jobb och ingenting annat.
Ibland pratas det, ganska ofta faktiskt, om hur viktig besöksnäringen är för vår lilla kommun. Och i samma andetag brukar det snackas vitt och brett om hur viktigt just Kosta är som "dragare" och som turistmagnet... Näää. Glöm det. Kosta är i första hand en konkurrent till Ullared. Åtminstone är det mitt intryck och det förstärks ytterligare varje gång jag har anledning att åka dit.

Observationer

När de närmare planerna för saneringen blev bekantgjorda (att ta bort sådär 1,5 m av ytjorden) blev jag lite orolig för golvet i museet: vi vet att golvet på många ställen är väldigt tunt (och o-armerat), och att det ofta är ett tomrum ner till jordlagret.

Våra maskiner är ju ganska tunga, och golvet har brustit på ett par ställen… tänk om pantografen skulle trilla ner på marken? Skulle den isåfall överleva (gjutjärn är sprött!)?

Alla tyckte jag vr löjlig. Och de hde ju rätt, än så länge. Ibland är det bra att ha fel!

Nu har det regnat i några dagar.

Det har börjat bli hål lite härochdär runt museet…

Kosta outlet har fått…

ja, vad har de fått, egentligen?

Idag, 10/6, var jag där och fann en ny fin skylt:

med en liten skylt ovanför:

Jag hade bestämt för mig att jag läst nå’t om skylt-färger.

Såhär står det på Visitas sajt, publicerat 260303:
” Endast auktoriserade TI /TC har rätt att använda de grön/vita i-märkta Tourist Information och Tourist Center-skyltarna och har rätt att placera ut de vit/gröna InfoPoint-skyltarna. Dessa varumärken tillhör Visita. Auktorisationen handläggs av Visitas dotterbolag Svensk Klassificering AB. “

Alltså: Kosta outlet har fått en TI/TC-skylt, en med grön botten och vitt ”i” – därmed är det INTE en IP (som ju har vit botten med grönt ”i”).
Så nu måste även detta ställe auktoriseras, antar jag?

Å andra sidan… det sägs så ofta att en IP är en ”enklare” serviceplats, som dock måste vara bemannad. Men, som framgår av ansökan om auktorisation av TI/TC, på sidan 3, punkt 2:
”2. En auktoriserad turistinformation ska vara tillgänglig via webb, e-post och sociala medier. Personlig service kan ske på distans. Information om under vilka tider personlig/mänsklig service finns tillgänglig ska finnas på webb eller motsvarande. Utöver digital tillgänglighet kan även fysisk besöksservice erbjudas på fysisk plats/lokal. Öppettider för detta ska tydligt kommuniceras.”

Alltså: en Turistinformation (grön botten, vitt ”i”) behöver inte vara bemannad!
Smart lösning, på min ära!
(dessutom kan den, såfort den blivit auktoriserad, börja skaffa filialer, alltså egna IP-er – snart finns väl IP-er över hela Kosta?)

Nå. Denhär turistinformationen var nu försedd med årets Glasrikemagasin på 3 språk, och Glasriket-kartor (kartorna för första gången på ett par år!).

Själv följde jag uppmaningen att fråga personalen i Cafe Corner, medan jag beställde kaffe & macka.

Det var inte så att informationen direkt flödade, men jag fick (Kosta-centrerade) svar på mina frågor:
”Vad finns för museer i området? – Det finns ett glasmuseum på andra sidan gatan. – Men det måste väl finnas nå’t i Växjö? – Jo, det gör det ju, och ett invandrarmuseum också. – Var finns det några glasbruk? – Det finns ett här, på andra sidan gatan. – Men förr fanns det ju MÅNGA glasbruk?? – Jo, det finns ju Kosta, Orrefors, KostaBoda, Bergdala och Strömsö. Och några till.”
(jag frågade inte var Strömsö ligger.)

Men visst fick jag svar på mina frågor, så nu är ju allt frid-och-fröjd…

En bild-vandring från nedre parkeringen och framåt:

Okända namn på pantograferade serviser

Som ni alla vet har vi nå’nstans 150 (troligen fler) pantografmönster. Vi tror att de allra flesta användes på Kosta, men vi har identifierat 3 som använts på Åfors. Vem vet hur många fler som har ”råkat” hamna hos oss?

Vi har börjat efterlysa servisnamn inom ramen för Månadens föremål, som vi visar på Lessebo bibliotek sedan tre år tillbaka. Eftersom inte alla kan (vill?) resa till just Lessebo finns alla månadsgrejer också på hemsidan, där det också finns länkar till större (bättre?) bilder på alla inblandade glas/plåtar.

Av vår första okända servis har vi 4 olika glas (och så mönsterplåten, förstås):

Om just DU har några upplysningar (servisnamn, ev designer, ungefärliga årtal…) om denna servis hoppas vi att du vill dela med dig av dem!!!

Nu börjar sommaren på riktigt!

Det är nationaldagen idag (och följaktligen är dagens namn Gustav), men vi håller öppet för eventuella turister. (Hittills har vi haft 6 sådana, men dagen är inte slut än)

En bra sak med lågtrafikdagar är att vi hinner fixa med så’nt som inte hanns med i vintras, sålunda har det första picknickbordet idag fått nya brädor: br /> Först ska allt gammalt bort:

Första brädan på plats:

Men bänkarna, då?

Sista spiken! (men det är en vagnsbult, egentligen)

Första bordet färdigt, och nå't ska ju finnas att göra imorron också...

Vi har också fått ordning på årets sommarfönster, som nu är lagom fullt (32 st) av olika småglas ur den Hellströmska donationen. Som vanligt är det hopplöst att fotografera glas genom glas, och lika svårt inifrån. Alltså: du som verkligen vill se fönstret måste komma hit…

Och så har vi (kanske) en stor nyhet: i förra veckan dök det upp ett stort rött kryss mitt på öken-ytan mellan oss och hyttans bakdörr. Tänker de verkligen anlägga en helikopterplatta?!? (men så’na brukar det väl stå H på, tror jag, så vad kan det då vara till för?)