Strax ny månad, och därmed

nytt månadens föremål.

Det är redan på plats på bibblan, och saknas därmed i museet:

(men här finns ju en bild)

En aning tidigt för att sammanfatta årets juni-utfall, men såhär på förmiddagen saknar vi 90 personer för att nå all-time-high för juni. (egentligen hoppas vi nog att det blir färre idag, 90 besökare på en dag blir lite … körigt)

Raining cats-and-dogs?

 Icke då. De har helt fel, Engländarna. Natten till idag kom det sisådär ungefär kanske 30 mm regn. Och idag kom det en rejäl skur på eftermiddagen och litet småregn under timmarna före. Ja, ni ser ju själva.

Men, och det är det som är poängen: Vi har haft 61 besökare idag och då räknar vi ändå inte barn, av vilka det varit en hel hoper. Och inte har vi haft en enda hund inne idag heller. Och inte har det blivit mycket pengar. 

Så talesättet borde vara Raining visitors och inget annat. Kan någon vara snäll och meddela Engelska Språkrådet eller vad det kan heta detta så att de ändrar praxis?

”Men VEM skulle vilja…?”

Redan när vi startade museet, det var 2015-16, hade vi ambitionen att erbjuda så mycket ”värdelöst vetande” som vi bara kunde.
(Exempel på ”värdelöst vetande”: praktiskt taget alla glasbruk har nå’n gång tillverkat konserveringsburkar (jo, Kosta också!), bly läcker ut i spriten om en förvarar lördagssupen i kristallkaraff, att en vältrimmad servisglasverkstad kunde producera 300 glas per timme (”allglas”-verkstaden i Skruf), skillnaden på etsning och gravyr, att alla pressformar var handgjorda innan CNC-maskinerna kom, varför alla glasbrukstomter är förgiftade…)

Redan när vi startade museet fick vi många synpunkter på detta: ”men VEM skulle vilja veta en massa sån’tdär?” Redan då var vårt svar att vi erbjuder, men kommer inte att anställa förhör: alla kan läsa vilka skyltar de vill.

Så började vi bygga upp vår hemsida enligt samma principer: att dela med oss så mycket vi bara kan. Det tog förstås en stund, men numera har den nå’nstans 20000 unika besökare per år, fördelade på nästan alla sidor. (De två sidor som är mest populära är ”glasindustrin, en miljöbov” och ”hur görs en termos” (både på svenska och engelska) – men i särklass flest besök får (förstås?) ”nedladdningsbart” )
Intressant är att, om vi ”nollar” vid månadsskifte, så brukar vi efter en vecka ha haft besök på mer än hälften av alla sidor. Vi har ungefär 80 sidor totalt.

Så, åter till frågan: men VEM skulle vilja…?
Det har jag svar på: en ganska stor andel av våra museibesökare (barn oräknade).
Hur jag vet det? Jo därför att vi ser dem, hur de står och läser på utsidan av huset innan de kommer in… Genom att lägga märke till på vilken höjd de läser kan vi oftast avgöra vilket språk de föredrar (svenska, engelska, tyska).

Motfrågan/slutsatsen måste bli: varför skulle vi inte bjuda på även ”värdelöst vetande” till sådana som vill ha det?

En ny (s)katt!

Glas(s)katterna har fått tillskott – en stackare som tappat huvudet har fått det på igen, tack vare Roger.

Gullig, va?

Vi har också bestämt att göra en mindre insats för den biologiska mångfalden, såhär i torkans tid: en bi-bar med badstege, klipplandskap och några (land)växter:

Vi placerade den i solen, för det har vi hört att man ska. Än så länge har vi inte sett några badgäster, men denna fastnade på bild iaf:

Den övriga biologiska mångfalden består i div lövsly (asp, björk, lönn…), en liten gran men också måror (vit och gul), klöver (röd och vit), rölleka, smörblommor, div fibblor, maskrosor och nässlor (förstås!), sötväpplingar, groblad, ”rävrumpor” och diverse gräs. Ja, och så lupiner i alla färger.
(Intressant är att här också förefaller växa både sten och glasbitar – de verkar bli flera för varje säsong…)

”Spionage” och styrelsemöte

I fredags var vi till The Glass Factory för att spana in en ”konkurrent” samt för att ha styrelsemöte.

Det var första gången på, jag vet inte, 10?, år som (i alla fall jag) såg deras magasin. Vilken skillnad! Nu finns här sådär 40-50000 uppackade glasföremål från främst Kosta, Boda, KostaBoda, Johansfors… och säkert fler också. Vi visades runt av Börje Åkerblom. Ett par översiktsbilder:

Vi tittade också på Sinnemarkutställningen:

Sedan fick vi en utmärkt lunch (som kom från macken i Broakulla)– om denna lunch var ”typisk” så kan vi varmt rekommendera en utflykt dit!

Så vidtog styrelsemötet, där vi bland annat utsåg mottagaren av årets stipendium. (Hen förblir hemlig tills utdelningen, som kommer att ske i Bergdalahyttan i samband med kulturarvsdagen, på fredagen den 8:e september. Välkomna då!)

(Spionaget, då? Tja, vi är ju egentligen inte konkurrenter, till exempel har de inte ens EN pantograf, till skillnad från Kulturarvscentrum. Men det var kul ändå!)