2017-12-31

Vet någon något om något som liknar detta?

Igår provade vi att dricka ur några glas som egentligen bara är tänkta för utställningsändamål. Men det fungerade faktiskt att dricka ur dem också. De höll tätt och allting...

Nå: Det var inte det jag tänkte fråga om. Såhär ser glaset ut. Det har draget ben och foten är i ett stycke med benet. Alltså ingenting påklippt. Vi har ett vinglas, en champagneflöjt och sex stycken portvinsglas eller liknande. Sådana glas kan man tillverka i en takt av sisådär 50-60 stycken per timma i en manuell verkstad med sex personer. Med sex personer får vi 6*60 = 360 arbetsminuter per timma och med 60 glas per timma alltså 6 arbetsminuter per glas. Med en arbetsminut menar jag en minut som man skall betala lön för. Så hyttarbetet motsvarar sex arbetsminuter, OK?

Men de här glasen är slipade:
Slipningen börjar på kuppans nedre del och sträcker sig i ett spiralmönster en bit ner på benet. På kuppan är det tolv spår men när benet börjar så har man minskat antalet spår till sex stycken. Mönstret är väldigt regelbundet. Inget slarv här, inte:
Jag har mätt upp spåren och på vinglaset rör det sig om ungefär två meter slipade spår sammanlagt. Det är "riktiga" skärslipade, djupa spår vi talar om.

Nu uppstår en hel massa frågor:
1: Det krävs 6 arbetsminuter för att göra glaset hyttfärdigt, men hur många arbetsminuter tar det att grovslipa, finslipa och polera två meter skärslipade spår i ett såhär noggrant mönster?
2: Numera finns det säkerligen slipautomater som kan göra det här. Men när blev slipautomaterna tillräckligt avancerade för att klara av det?
3: 1897 införde Kosta remdrift i sliperiet. Efter att det hade brunnit 1901 och åter tagits i drift 1902 började man satsa på att skaffa "slipmaskiner" men det tog till 1909 innan man hade fått igång ett "maskinsliperi". Alltså hade man först remdrift men inga slipmaskiner. Sedan hade man slipmaskiner men inte något maskinsliperi. Och till sist hade man ett maskinsliperi. Kort sagt: Vad i hela friden betyder de här orden i förhållande till varandra?
4: Finns det någon som har en idé om varifrån de här glasen kan komma? Klangen tyder på helkristall men det är nog ungefär allt man kan säga om dem. 

Förresten, hörni: GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!!

2017-12-23

Intermezzo-servisen

Bland sådant som föreningen Glas-i-Hovmantorp äger finns bland annat 53 stycken CD-skivor med ljudinspelningar och intervjuer med gamla glasarbetare som Åke Pettersson gjorde under åren 1980 till början av 2000-talet. Vi håller nu på att gå igenom och redigera denna kulturskatt.




Bland denna skatt finns bland annat denna intervju men Hans Johansson från 2002. Hans var den glasblåsarmästare som samarbetade med Erika Lagerbielke för att få fram servisen Intermezzo. Intermezzo kom i handeln 1985 men är "still going strong" 

Åke avled hösten 2017 men vi är honom stor tack skyldiga för hans insatser.

2017-12-19

Stämpeletsat från Trelleborg

Som tidigare sagts, så fick vi kopior ur en Trelleborgskatalog.

Katalogsidan för Skepp Ohoj:

På en av våra (6 st) plåtar har vi alltså ena sidan av den etsade karaffen, själva skeppet. (se föregående inlägg).

Vidare i kopiorna finner vi denhär sidan:
(längst ned står ”Groggsats 56-61, Mattetsat 6 olika figurer i glas.”)

På samma plåt finns en av figurerna (minus sin spatserkäpp):

I katalogen, igen, finns Calmare nyckel:

Finns på plåt, fö signerad H.H.:

Det märkliga med detta ät att i katalogen står "Djupetsat Calmare Nyckel".

Här inträffar alltså ett mysterium: exakt vad är "djupetsat"? Och till skillnad från vad? På Skepp Ohoj-sidan står "etsat", på grogg-set-sidan står "mattetsat".

Alltså måste i varje fall mattetsat skilja sig från djupetsat… eftersom båda begreppen finns i samma katalog?

Nå. Ser en till själva ordet så måste djupetsat vara just djupare än matt-, kan en anta. (Vi har också fått för oss att "djupetsat" ska vara blankt – har vi fel här?)

I beskrivningarna av procedurerna har vi läst en del olika.
På det hela taget förstår vi mattetsningsproceduren såsom användande en pasta, vanligen bestående av malda partiklar av någon fluorid, blandad med vatten och förtjockningsmedel. Kanske kan även detta leda till "djupa" spår, beroende av hur länge pastan får verka – men, som vi förstått det kommer vanligen etsning med pasta att leda till matta resultat.

Någonstans har vi läst en krånglig beskrivning av hur det är möjligt att använda "stämpel" (överföra vax från plåt till glas med hjälp av ett papper) och därefter "bygga upp en ram av vax runt motivet" och därefter hälla en skvätt "vanlig" etsvätska (vatten, fluorvätesyra och svavelsyra) i det sålunda avgränsade etsmotivet. Just nu kan vi förstås inte komma ihåg var vi läst det - .

Så: kära kamrater, sympatisörer och andra läsare – du som vet någonting om dess saker, kan du inte vara så snäll att höra av dig med dina kunskaper? Använd kommentarsfunktionen, eller mejla till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se. Snälla?

2017-12-17

Ännu en sannolik pantograf siktad

Tack Gunnar för tipset!

Nu har även jag läst Fogelberg-Scheutz: Trelleborgs Glasindustri 1910-1955 och Skånska Glasbruket 1955-1957

På sidan 39 finns en lista från konkursåret 1955 (som vanligt: klicka på bilderna för förstoring!)

Som vi ser finns en pantografmaskin värd 2000 kr (ganska billig...) – men lustigt nog finns den i SVETS-verkstaden.
Kanske en törs hoppas på ett korrekturfel... trots allt är det bara två extra bokstäver i SVets, jämfört med bara ETS?

I övrigt finns inte mycket (be)skrivet om brukets etsade produkter. På sidan 55 finns två rader

och på sidan 88 står

Gravvårdar och "stora vaser", alltså.
Uppdatering 19/12: Kulturarvscentrum har inget tydligt pantograferat från Trelleborg.

På webforumet Precis en så’n finns en bild av en (stämpel-?)etsad vas (här, öppnas i nytt fönster), som tom är signerad H Heintze.

Scrolla ner till nästa inlägg, där finns några uppgifter om Knut Harald Heintze.

Eftersom vi nu vet att Harald var på Kosta i 20 år (1906-26) kan vi ju igen fundera över våra (krumelur) Heintze-signerade pantografplåtar (här, nederst, och här) - krumeluren *kan* ju faktiskt vara ett H?

Om vi kombinerar med de tydligt H Heintze-signerade stämpelplåtarna (se sign nedan) kan vi nog i fortsättningen påstå att Knut Harald Heintze varit inblandad i flera av våra föremål.


På denna, och ett par till, av plåtarna finns dessutom flera Trelleborgs-relaterade mönster, till exempel detta:

...vilket möjligen kan betyda att plåtarna kommer från Trelleborgs glasindustri?

Uppdatering 19/12: vi har fått kopior på några sidor ur en Trelleborgskatalog - ett par av våra plåt-mönster finns med där. Mer om det senare (och TACK för kopiorna!)

2017-12-13

Ett nytt glas som måste ses!

Vi vet ju sedan tidigare att det är helt omöjligt att få några bra bilder på Skavonius' glas, Sverigeglaset, Stockholmsglaset och Gävleglaset.
Icke desto mindre: Här är en bild på "Sverigeglaset". Men nu ni; Sedan igår äger vi ett "Sverigeglas" som har skänkts till oss av Ola Strömbom i Högsby. Ola besökte museet i somras och tyckte vi gör en god insats så han lovade "på stående fot" bort ett Sverigeglas.
Dessutom, när jag träffade honom igår, så skulle han göra ett försök att hitta en eller två bitar "NiFe"-glas. Det var ju många bruk som gav sig på ugnseldfast glas under 20-30-talen men för de flesta gick det inte så bra. Men Jungner lyckades. Fas Kerstin och jag har inte lyckats hitta något. Så vi får se vad som kan hända...

2017-12-10

Hej alla, både medlemmar och sympatisörer!


Det lackar mot jul, och föreningsaktiviteterna ställs in så länge: nästa träff blir torsdagen den 18:e januari, klockan 14-16 i Folkets Hus i Hovmantorp.

DU SOM gillar handfast mekande: kom gärna och presentera dig, men eftersom BGM håller utomhustemperatur tar det nog nå’n månad innan mekandet kommer igång.

DU SOM gillar att sitta inomhus, och gärna stanna i närheten av Växjö: kom gärna och presentera dig – boka sedan in en läsplats på KAC: både Kronobergsarkivet och museet har spännande saker att läsa om!

DU SOM gillar att fotografera: kom gärna och presentera dig. Sedan kan vi fara och titta på BGMs "fasta" maskiner, på plåtarna, på glasföremålen. Vi kan säkert komma överens om var själva fotograferandet bör utföras.

DU SOM alltid har sökt efter en anledning att köpa en lövsåg (eller en fräs?): vi skulle behöva (minst) en "amatörvänlig" pantograf-förlaga, med djupa spår som säkert leder ritverktyget. Kom du också, så kan vi gemensamt bygga en besökaraktivitet!

DU SOM "bara" tycker det verkar kul att prata med oss: välkommen du också! Något kan vi säkert komma på att prata/spekulera/skvallra om!

Alltså: vi ses torsdagen den 18/1 kl 14 – alla är välkomna, medlemmar såväl som icke-!

Till dess: god jul, gott nytt år, ät lagom och gläds åt en liten grisparad från Danmark:



Fyra tappra kamrater samlades att äta julmacka på H-torp FH igår eftermiddag, som ett slags säsongsavslutning.

Utöver själva ätandet pratade vi om en hel del, bland annat om gamla järnvägar (utom Kosta-Lessebo, av nån anledning).

Så småningom kom vi in på föreningen (Glas i Hovmantorp, ni vet?), och på vad vi ska göra i fortsättningen.
Som alltid var meningarna delade, idéerna delvis motstridiga: bland annat talade vi om skillnader på "studiecirkel" (som, av tradition, allting har räknats som i GiH) och "arbetsgrupp". Kanske "arbetsgrupp" kan locka fler deltagare, bara genom ett namnbyte?

Vi diskuterade mycket VAD som skulle kunna locka till mera engagemang, eftersom vi ju tycker att vi har (och har kommunicerat) plats för alla intresseinriktningar: handfast mekande av maskiner i BGM, arkivstudier både nära och/eller fjärran, fotografering, katalogisering av föremål... till vilket kan läggas redigering av gamla skrifter från GiH, redigering/sammanställning av många timmars intervjuer/samtal på "band" (lyckligtvis överförda till cd!) – förmodligen kunde vi komma på massor med fler kategorier.

Slutsatsen måste bli att vi har misslyckats med att kommunicera detta till våra medlemmar. Detta resonemang inspirerade till inledningen ovan...

Vi, liksom alla andra föreningar, lever med ett evigt dilemma: det kan aldrig ställas krav på att enskilda medlemmar skall delta aktivt, varken i praktiska, administrativa eller mer teoretiska göromål, eller ens sociala tillfällen.
Däremot borde det kanske finnas några fler stadgade gränser (borde gälla i många, om än inte alla, föreningar), till exempel på när ett årsmöte är beslutsmässigt, eller på ett minimiantal medlemmar.
(Enligt gängse praxis sägs att det räcker med tre medlemmar, som då samtliga måste sitta i styrelsen. Även om det möjligtvis är sant, kan en fråga sig om det då är någon mening med att ha en formell förening.)

Trots det känns det lite sorgligt att det fortfarande finns flera närboende medlemmar som inte klivit över tröskeln på BGM...

Som en liten tröst kanske vi skulle önska oss en sånhär (den ser iallafall liten ut)


2017-12-08

Vertikalpantograf igen!

Som Kerstin skrev igår har vi nu fått vertikalpantografen på plats.
Det gick troll i filmredigeringen så den här är inte riktigt så bra som jag skulle vilja - men den visar i alla fall vad det handlar om för er som inte var med eller som inte är helt uppdaterade på förhistorian:


2017-12-07

Vertikalpantografen på sin plats,

efter ett par timmars pyssel. (Lustigt nog var det "nedställandet" som tog längst tid - )
Det är på dagen en månad efter hålet-i-golvet gjordes, så betongen borde vara färdighärdad.

Eftersom detta är vårt första facebook-annonserade "event" ingick fixandet av go-fika i förberedelserna, liksom hämtande av handtruckar, flyttande av frambenen/ritbordshållarna, hopsamlande av pallningsvirke, rep...


Först måste ju motvikten ner i sitt hål:


Sedan började pallandet: först skulle panton lyftas så att europapallen kunde tas bort


Sen skulle hela grejen köras iväg över nya golvet... såg säkrare ut med stabiliseringshjälp


Så skulle den ställas ner. Med olika max-lyfthöjd på de två truckarna blev det många, många omgångar med olika pallningshöjd över golvet, men till slut stod den på ungefär rätt plats (alltså mitt över hålet med motvikten i)


Nu skulle motvikten hängas upp i sitt lyftband. Det visade sig att hålet var lite för djupt, så motvikten måste lyftas upp en bra bit. Efter diverse krånglande (repet trasslade in sig i bulten, så repet måste bytas mot en lyftstropp, som sedan var ivägen för bulten...) - nå, tillslut var motvikten bultad till sitt lyftband, tom med muttern på plats.


Det blev lite mer krångel (som berodde på att vi inte såg det uppenbara: det finns ett slags "stopp" som hindrar de tre glashållar-"borden" att falla ner) – nå, efter lite mer krångel visar det sig att den tycks underbart välbalanserad.

Sen var vi ju tvungna att se hur det egentligen såg ut under plåten den stod på (läs mer här, och kolla sista bilden).
Såhär ser det ut:

(liknar ju lite garagetaksraset i Växjö igår, eller hur? Men kom ihåg: vi var faktiskt först!)

Vi kallade dagen en succé, packade ihop och gick in i hyttan för go-fikat (kaffe, lussekatter och pepparkakor) – och klockan var bara just jämnt två! Jag fick ingen bild på fikandet, men BZ har en nånstans i sin kamera.

Han har också en massa film, som han håller på att redigera. Den kommer så småningom att få en egen bloggpost.

2017-11-17

Två presenter


fick vi igår.

Från Kulturarvscentrum fick vi en bit av ett ugnsvalv (okänd proveniens). Det fick vi hämta själva:


På eftermiddagen, på Folkets hus, fick vi av Gunnar en Rosdalavas, helmatt på insidan och sidenmatt med målning på utsidan.



Dessutom försökte vi alla att demontera en lamphållare (så småningom hade vi troligen förstört alla tre...). Lamphållarna hör till en liten kristallplafond som också kommer från Emmaus, som vi tänkte kunde hänga över vitrinskåpet, att tillföra både ljus och glitter till museet. Dock: en av dem (lamphållarna) är trasig – men det är ju inget problem, bara att byta, ju. Eller...?
Nå, det är långt till nästa turistsäsong, till dess ska vi nog ha lyckats fixa det, på ett eller annat sätt. Tills vidare ligger den diskade lampan i kylförvaring vårt gästrum.


Stjärngossestruten, då? Den är egentligen ett brännvinsglas:


Jag tog hem en stämpelplåt, för att lista ut hur vi kan få till ett stämplat glas (alltså vaxat, men inte etsat). Så fick jag för mig... ett foto, som jag sedan "klippte bort" allt utom mönstret, skrev ut på papper, gjorde strut: såhär blev det.


Om inte det digitala "klippa-ut-andet" (och jag kan bara inte tänka på att sax-klippa-ut) hade varit så pyssligt, skulle detta kunnat vara en idé för några av stämpelmönstren... men kanske nå’n annan känner sig inspirerad? Isåfall, hör bara av er!