Årets besökare utsedd!

Siri Adenmark med familj klev in ungefär tio-i-tolv, de blev besökare nummer 2017, 2018, 2019 och 2020 – och Siri blev nummer 2019:

Med diplomet kom även ett litet Bergdalatroll.

Att ha en diplomerad besökare i sitt sällskap fritar en inte från att behöva "arbeta":

Vi gratulerar Siri och önskar hela familjen en trevlig dag!

Det närmar sig!

Vad?
Jo: om inget oförutsett inträffar så kommer Årets Besökare imorgon!

Idag kom vi upp till 2010 besökare, så den nionde som kommer över tröskeln imorgon får både diplom och en liten glasbit.
Alltså, kära läsare: om du gärna vill bli Årets Besökare, se då till att vara på plats i så god tid att du kan hålla koll på antalet som går in före dig…

Igår fick jag nog av besökare som inte förstår enkla piktogram – vi har en ”förbjuden infart” och en överkorsad hand på var sida om glasdraperiet. Vi tycker att de borde signalera ”gå inte in bakom draperiet” respektive ”pilla inte på draperiet”. För att vara extra tydliga finns också texter som ”do not enter” och ”do not touch” högst upp, men för att se dem måste en ju höja blicken, förstås.

Så igår, när ett antal vuxna människor gått igenom draperiet och behövde handgriplig utvisning, fick jag nog.

Brädan hindrar folk att gå in, men texten hindrar inte att (vuxna) människor fortfarande pillar på draperiet…
Om nå’n har tips på andra formuleringar vill jag gärna höra!

Det går framåt!

Än så länge ligger vi faktiskt över rekordåret 2017 i totalt antal besökare. Hur det slutar är för tidigt att sia om, men vi håller tummarna. Det vore himla mysigt att "spräcka taket" - dvs att komma över 3500!
Ni som till äventyrs ännu inte har varit här: Hjälp till att komma dit - och det gör ni genom att komma hit!

X-skalan i det här diagrammet är helt enkelt antalet dagar efter den första april... Förhoppningen är att vi skall kunna utse "Årets Besökare" under nästa vecka, men liksom allt annat som hörer framtiden till så står även den saken skriven i stjärnorna.

Vägbeskrivning...

Vi har fått en påstötning om att vi inte har någon riktigt bra vägbeskrivning på vår Facebook-grupp. Det var alldeles riktigt, det, så nu är den saken åtgärdad.

Vi valde att lägga en länk till vår plats på "TripAdvisor". Där anges platsen i en karta från "Google Maps". Så när man klickar på kartbilden som finns på TripAdvisor så förstoras den kartan och sedan kan man zooma och ha sig till mas förstår var vi finns någonstans. Det är litet si-och-så med att få fram en vägbeskrivning men rimligen kan väl kartbilden duga?

Och ifall man ändå är på väg mot oss så kan det ju vara intressant att se vad tidigare besökare har sagt… Så tänkte vi. Erkännas skall att vi är litet malliga över vad besökarna säger.

Snart är vi världsberömda!

(åtminstone i Sverige…)

Häromdagen publicerades en ”Guide till Glasriket i Småland: 10 bästa tipsen” i Expressens avdelning Allt om resor.

Visserligen är vi tips nr 10, men i alla fall…

Läs artikeln i sin helhet här! (öppnas i nytt fönster)
(men både vi och du, kära läsare, vet ju att pantografen inget har med gravyr att göra)

Dessutom finns vi med även i ICA-kurirens senaste nummer – den artikeln finns inte på nätet, men vi har en kopia av den på väggen i museet – välkomna att läsa där!

Senare

kom den förbokade gruppen från Skåne, en hel buss som fick dela upp sig i två grupper.

Även en halv buss fyller museet… (och sen kom ju den andra buss-halvan också)

En timme senare bänkade de sig för hyttsill, som vanligt fixad av Hanz H.

Vad de tyckte om hyttsillen? Vi hoppas den var till belåtenhet, för vi gick hem till en Lilla Lövås-middag. Men så länge vi var kvar var det uppehållsväder, i alla fall…

Efter regn…

kommer solsken, sägs det.

Nyss hade vi det våldsammaste åskvädret (hittills) i år, med åtföljande störtregn. När det slutade hade vi sjöutsikt åt flera håll – nu har sjön utanför dörren runnit bort, men innanhavet åt parkeringsplatsen till är kvar.

Jag inspekterade våra broschyrskåp, och fann att det i alla fall inte hade regnat in – däremot kan en skilja agnarna (tunt papper) från vetet (bättre papper): fukten har fått många broschyrer att ”vissna”.

Vårt första degelbyte!

Igår var det degelbyte i Kosta, och vi hade tur: både jag och Zäta hann titta på vars ett! (Vi hade ju ett museum att hålla öppet, så vi fick åka i skift)

Några ”turistbilder”:

(det kommer en bättre, och kommenterad, bildserie så småningom)

... behöver jag påpeka att det var ganska varmt även på åskådarplats?

Bonus: under tiden gjordes ilägg för smältning i ugnen intill: en liten hjulförsedd grej med transportband kördes fram, kopplades ihop med en mängbehållare som kommit med travers, och alltihopa kördes ända in i ugnen:

(Jag gjorde slut på batteriet i kameran, men jag antar att Zäta fick se ungefär detsamma)

Dags för en jämförelse?

Den äldsta sliperi-bilden jag kunnat hitta i min dator:

Snart började ju texter att dyka upp på utsidan (om markföroreningar, om gamla järnbruk mm).
Sedan skaffade vi vepan, dels för att synas, men också för att dölja dörren till vinden.
Såhär såg det ut förra sommaren:

Nu har vi skaffat öppetflaggor och byggt några ”skåp” för broschyrer, så idag ser det ut såhär:

Det har hänt en del även på utsidan…

Nu väntar vi bara på innehåll i skåpen: alla som vill dela med sig av sina broschyrer är välkomna att komma hit och placera dem i rätt ”skåp” (välj glas – kultur – logi – natur)!

Färdigsmitt (nästan)

Dedär pinnarna och plankbitarna från förra inlägget – nu har de (och lite fler grejor) blivit till en utomhusbroschyrvägg. Eller en nästan färdig sådan i alla fall - .

Först bestämde vi att den skulle ha fyra avdelningar: glas, kultur, logi och natur.

Eftersom alltihop är utomhus måste det ju finnas dörrar:

Vi satte upp den första dörren för att se att det funkar som det var tänkt. Det verkar det göra, så nu pågår bygget av de tre återstående dörrarna.

Dessutom har vi skaffat en liten reklamvepa till (synd bara att den stora skylten är så… ankommen)

Samtidigt har vi ju haft öppet som vanligt, i juni hade vi i genomsnitt 23 besökare per dag, men det torde öka nu under juli.