Glastekniska museets pris – för fjärde gången – år 2024!

Idag, 6:e september 2024, delade vi ut Glastekniska museets pris, i solen utanför hyttan.

Årets pristagare heter Richard Mutafela.
Han får priset för att han inom ramen för sitt doktorsarbete ”utvecklat en teknik att kartlägga föroreningarna i marken kring glasbruk. I Glasriket finns ett hundratal förorenade områden och saneringen av dessa är kostsam. Men genom att i förväg kartlägga och lokalisera föroreningarna med elektrisk resistanstomografi (ERT) kan man koncentrera saneringsarbetet och på det viset pressa ner saneringskostnaden. Detta gör att gamla glasbrukstomter som exempelvis kring Bergdala kan saneras på ett mera kostnadseffektivt vis. Tekniken har bland annat använts i Bergdala (se nedan) och förhoppningen är att marken kring Bergdala glasbruk skall saneras under 2025. Richards forskningsinsats bidrar alltså till en ökad tillgänglighet till teknikhistoriskt intressanta platser i Glasriket”.

Richard hade med sig sin familj och sin gamla professor och handledare, William Hogland.

Eftersom pressen valde att inte komma passade vi på att visa dem museet, i väntan på lunchen.

Rapporten från kartläggningen i Bergdala kan läsas här.

Kriterierna finner du här.

I slutet av sommaren

I fredags passerade vi 3000 besökare denna säsong. Vår rekordsäsong (2019) kom vi upp i 3602 besökare på hela året; förra året fick vi 3282 – så nu vill vi ju gärna försöka slå det!
För att bättre lyckas har vi utökat varje-dags-öppetperioden med en vecka (alltså öppet 10-16 till och med fredag), sedan övergår vi till endast lördagar 11-16, söndagar 12-16 under hela september.
Så nu har vi 15 dagar kvar (plus några ”special”: ”glasriket glöder”, Bergdala marknad och kanske något mer). För att slå förra året behöver vi (idag) minst 240 besökare (alltså minst 16 personer per dag); för att slå totalrekord behöver vi minst 560 besökare (alltså drygt 37 besökare per dag).

Du kan hjälpa oss att slå rekordet!
Har du länge tänkt att visa runt släkten (kompisarna, schackklubben, syjuntan…) i Glasriket? Passa på nu! Skulle ni hellre komma på en annan dag går det också bra: kontakta oss (helst per mejl, kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se) så kan vi säkert fixa nå’n tidpunkt som passar alla.

Eftersom allt blir roligare med en bild:
ett porträtt på gräddkanna Hjärta med sin form, en form som vi fick från Målerås glasbruk. (Vi vet ju att det brukar bråkas om huruvida just ”Hjärta” kommer från Modala eller från Glimma – men vi vet ju varifrån just vår form kommer…)

Kan detta vara svaret?

på vadå, kanske ni frågar er?
Jag ställde följande fråga på facebook, vilket förstås var dumt, men välmenat:
Här på Bergdala glastekniska museum får vi ofta höra historier (”min mormor hade precis så’na glas” m fl).
Något jag hört flera gånger handlar om glasknallar: om hur de kom med ett fåtal olika servismodeller (kanske bara två) och en hel pärm med tillgängliga mönster. Man beställde, och en tid senare levererades den dekorerade servisen.
(Såvitt troligt verkar mönstren ha varit etsmönster)
Detta, att köparen själv valde glasmodell + mönster ur katalog skulle ju ställa allt vi (vanligen) tror om ”servisnamn” som en beskrivning av glasmodell *inklusive mönster* helt på ända.
Gerda Strömbergs modell Eke (först Eda, senare Kosta) är en modell som försetts med flera olika dekorer, till exempel Elon-mönstret. Men om det var möjligt för kunden att fritt välja mönster… vad skulle vi kalla ett, till exempel, Bero-glas (också G Strömberg) med en Elon-dekor?
Har någon stött på en sådan sammanblandning? (Kort sagt: ska jag tro på anekdoterna ovan?

Nu har jag fått ett svar, som skulle kunna vara det bästa (hittills, iaf), innehållande följande varningsannons:

(annonsens ursprung är okänd, men bör (väl) vara okontroversiell att publicera...)

Så då försökte jag skriva det (på facebook), men lyckades som vanligt inte få med bilden. (kan man egentligen *ha* facebook till nånting alls??)
Så kommer det sig att jag måste posta på flera ställen... trots att det egentligen inte handlar om nå't väsentligt alls.

Årets besökare 2024

I år är det den sjunde gången vi delar ut en present och ett diplom till ”årets besökare”, dvs den besökare som kommer som nummer [årets årtal] – i år alltså besökare nummer 2024.
(En gång, pandemiåret 2020, blev vi lite nervösa och delade därför ut två, en ”halva årets besökare” till nummer 1010 – men vi fick så småningom en ”riktig” också.)

Igår kom årets besökare från Skåne (och borde alltså ha bloggats igår… men - ), på väg till Öland.
Sanna Berg heter hon, och visade sig redan vara väl-diplomerad i år, med både ett diplom och ett stipendium redan i bagaget – och förärades nu ytterligare ett.
Grattis Sanna!

”Passa-på”-väder

Igår läste jag ovanstående ord både i tidningar och i lokalradion.

Vissa sajter specificerade ”passa-på”: ha picknick, gå och bada… för nästa vecka blir det regnigt igen.
Ingen sajt föreslog ”gå på museum”, så det gjorde man inte: en dipp i statistiken blev det.

Idag var också en vacker dag, med relativt få besökare.

Framåt tre-tiden hade det mulnat lite, men det var försent: ytterst få kastade sig från badstranden för att hinna in till oss före stängning.

Nå’n som hann, dock, var Lasse, som sin vana trogen hade varit ett svep på skåneloppisarna – här ett axplock:

Som alltid: tack, Lasse!

Besöksrekord

fast bara för juni: i juni 2019 hade vi 541 besökare på 24 dagars öppet.
Idag (med tre dagar kvar i juni) kom vi upp i 549 besökare (på "bara" 21 öppetdagar)!

Eftersom allting blir roligare med en bild: här kommer bild på en stilig pantograferad vas från Johansfors som vi fick i present av Börje Åkerblom häromdagen.

Den har nu fått sitt inventarienummer BGM_01_931 och fått ta plats i utställningen (på hyllan för "pantograferat", förståss!).
Mönstret heter "Cirkus" och är gjort av Carl-Olof Askenberg. (Vet någon vart Johansfors panto-plåtar har tagit vägen? De finns inte på Kulturparken heller...)

”Det var bättre förr” är ju

nå’t man ofta får höra, eller hur? Bland annat apropå dagens ungdom och dess prestationer i skolan - .

I vårt museum låter vi ofta besökare leka med våra maskiner, till exempel glaspressen: de får utföra alla moment för att pressa en (ganska stor) skål (utom att vi inte har nå’t varmt glas, då).
De får veta att det krävdes 4 personer för att bemanna pressen, och att dessa förväntades tillverka en skål på 1,5 minuter, eller 40 skålar på en timme.

Se’n går vi över till produktionskostnad: om 4 personer jobbar i 1,5 (klock-)minuter, hur många löne-minuter tar det då? Omringad av fågelholkar får man då försöka formulera om det – hur många minuters lön måste arbetsgivaren betala om 4 man arbetar 1,5 minuter vardera?
Det brukar krävas lite lirkande för att få alla att gå med på att det (nog) är 6 löne-minuter. (alltså 4 x 1,5 = 6)
Så berättar vi att glasproduktionskostnaden består av cirka 50% lönekostnad, 30% energikostnad och 20% råvarukostnad. Hur stor blir alltså den totala produktionskostnaden, uttryckt i löneminuter? Nya fågelholkar, nytt lirkande, men så småningom kanske vi lyckas komma fram till att OM personalkostnaden utgör 50% (alltså hälften) SÅ blir totalkostnaden, uttryckt i löneminuter, dubbelt så hög – alltså 12 löneminuter. (2 x 6 = 12)

Vi har fler exempel: OM det tar 24 minuter (totalt) att dekorera 24 glas, med hjälp av 5 personer – hur stor blir dekorationskostnaden per glas, uttryckt i löneminuter? JO: 24 minuter / 24 glas = 1 minut per glas x5 personer = 5 löne-minuter per glas.

Besökarna vi hade nyss kom från Belgien, Tyskland, Holland och Sverige och gissningsvis var deras medelålder över 50.
Och det klagas på DAGENS skola??? (fast de flesta var ju utlänningar, och ”det vet man ju” att ”deras” utbildningar alltid har varit sämre än våra… eller hur det nu var)

2024 års sommarutställning

kallar vi ”SAMMA – men olika”.

Det betyder, uppifrån räknat, en hylla med souvenirvaser i samma modell, men olika storlekar

en hylla med olika glasmodeller som alla har samma dekor, nämligen Svalan-och-Rosen (här finns detaljbild på mönstret)

en hylla med grogglas som varken har samma modell eller dekor (men man kan påstå att de har samma funktion?)

och, till sist, en hylla med små vaser (som på småländska heter vasAr)

Småpyssel

Häromdagen hade vi styrelsemöte i stiftelsen, bland annat för att utse årets pristagare (för kriterier läs här).
Priset kommer att delas ut den 6:e september i samband med kulturarvsdagen - men vem det blir är än så länge hemligt.
Det är fjärde gången priset delas ut.

Såhär glada såg styrelsemedlemmarna ut efter sitt första besök i ”magasinet”:

(fast Björn Z hade ju varit där förut…)

Nå’n gång sommaren 2017 klädde vi vår snubbelhöga tröskel med röd-vitt band med en plastgrej över. I år var det dags att byta plasten (men den hade hållit i sju år!), men istället blir den utbytt mot ”riktiga” grejor – trappnosar (eller heter det trappnöss?) av aluminium med varselmarkering.

Tredje gången gillt...

(nästan) – denna, för året tredje, helgen började den internationella turistsäsongen: vi har haft tyskar, engelsmän, holländare och italienare (och svenskar, förstås). Det känns som lite tidigt, men, som man säger: ju fler, desto roligare!
Dessa holländare väntade på oss på söndagen när vi skulle öppna:

Dessutom har jag provat en ny ide att göra pantografplåtar synliga(re) på långt håll.
För några år sedan fyllde jag i ett antal plåtar med tunna spår med vaxkrita – det funkade utmärkt (även om det ger lite "skugga" av kritan)

Den iden fungerade inte alls för plåtar med grövre spår. Vi provade flera olika ideer, bland annat att måla i mönstret för hand (alldeles för pilligt, och lätt att göra fel).
Vi provade också ”fingerfärg” (tjockflytande och vattenlöslig) – det var lätt, men den flagnade redan innan säsongen var slut.

För att antal år se’n föreslog någon vanlig skolkrita och vatten: alla kommer väl ihåg hur svårt det är att torka bort krita som använts på blöta svarta tavlor? (för er som inte minns ”svarta tavlor”: när vissa av oss var små fanns det svarta tavlor i skolan – man skrev på dem med dammig krita. Lite senare byttes de ut mot gröna tavlor med knottrig glasyta, men kritorna var samma. Och lika svåra att torka av, om kritan använts på en blöt yta.)
Några av de hotell-plåtar som sitter uppe har grova spår (inte lämpliga för vaxkritor), och är svåra att se texten på. Nu kan i alla fall plåtarna ovanför dörren läsas utan stege:

Hur länge det håller får man se…

Trelleborg också!

Tidigare har jag kallat detta ”vårt fulaste pressglasobjekt”

Modellen förekommer i en priskurant från Reijmyre från 1899, men jag har hört att även Lindshammar har gjort just denna modell åtminstone in på 1960-talet.

Häromveckan var vi i Trelleborg – på museet där har man just nu en glasutställning (öppen till 26 maj).
Och vad fick vi väl se, om inte just denna gräsliga modell, men i grönt och ljusblått:

(de har ännu inte anlänt till digitaltmuseum, men jag ska försöka komma ihåg att uppdatera)

Sverigeglaset

Som ju alla vet(?) har vi ett souvenirglas, möjligen är det en liten vas, som har rubriken SVERIGE och ett heltäckande mönster som representerar hela landet.

Som ju alla vet(?) har vi två av de tre mönsterplåtar som hör ihop, men vi har ritningen på det fullständiga mönstret.

(jovisst, nog vore det roligare om plåtarna var alldeles rena och blanka…)

Nu har jag hittat den saknade plåten… på Kulturarvscentrum (noll möjlighet att lyckas byta till oss den, alltså!).
Så istället laddade jag ner bilden (även andra sidan, förstås, där är Elon-mönstret), drog ner den så den fick plats på ett A3-papper (eller två, alltså), for till bibblan för att (med en hel del möda) skriva ut den (dem) och har sedan plastat in dem.

Ta-da:

Att fixa taket…

… när man inte är så värst ståtl… förlåt, LÅNG ska det ju vara, är inte så lätt.

Alltså ringer man en ståt…, nej, LÄNGRE ska det ju vara, kompis:

Fast: även en lång Lasse kan ha hjälp av en pann-langare:

Nu är det klart!

- förresten: ibland bloggar jag inte ”månadens”, men det betyder inte att vi inte byter, för det gör vi, så nära månadsskiftet som biblioteksöppettiderna tillåter!

Idag är första dagen på resten av…

årets museisäsong. (Fast det är inte sant, första dagen var igår, lördag)

Först öppnade vi, både Bergdalahyttan och vi.

Sen kom det en massa besökare, med de flesta skulle till hyttan, där det var ”hyttshow”.

I brist på besökare pysslade vi lite med sånt som inte blev gjort under den förskräckligt kalla veckan som gått

Nytt för i år är alltså ett polariskop (med ett sådant kan man detektera restspänningar i (fel)kylt glas), en ”blädderställning” för vår första pärm med tidningsurklipp, en väggspegel och ett par lampetter samt en övervakningsspegel uppe i hörnet. (Den senare kanske inte hör hemma här, egentligen, eftersom den är gjord av akrylplast – men, å andra sidan, har sfäriska speglar rejält gamla rötter. Se tex denna 1400-talstavla. Nedan en detaljbild av spegeln på målningen (från wikimedia commons).

Besökarna infann sig mellan hytt-showerna (3 st), när dagen var slut hade vi fått ihop 27 st – inte vernissagerekord, men inte så dåligt heller.

Idag var det varmare, uppåt 20, men jätteblåsigt – och tomt. Inte en besökare på hela dagen – med då hann vi i alla fall putsa både speglarna och det jätteskitiga degel-”taket”, samt välja ut nästa månadsföremål (den enda bordssurtout vi har – googla gärna, eller vänta till imorgon).

Avslutningsvis: årets första nyckelpiga! (såg en fjäril också, med försök fota en sån…)

Imorgon öppnar vi!

Imorgon lördag 27:e startar vår (och ”Glasrikets”) säsong – för vår del den nionde se’n starten.

Eftersom det varit en kall vår har vi egentligen inte förberett någonting, eftersom det är kallare inne i museet än utanför… men nu var det alltså dags.
Bilen fylldes med allt som hamnat hemma:

När vi kom till museet möttes vi av detta:

(detta måste ha hänt under de senaste veckorna – synd på det praktiska regntaket! Vi får se vad vi gör åt det, kanske en utflykt till IKEA?)

Så småningom hade vi städat upp tältet, plockat in det mesta på sina platser, hängt upp de två nya speglarna, hittat en plats till det nya polariskopet… bara några grejor som ”blivit över”:

Välkomna imorgon – hos oss öppet kl 10-16. Hyttan är också i full gång, med tre hyttshower och en ny utställning.