Efter dagens nyhet hos P4 Kronoberg

som lyder "En privatperson lämnade en gammal behållare med fluorvätesyra på återvinningscentralen i Lessebo i tisdags" är det väl bäst att påpeka att BGM inte är inblandat på något sätt...

(fast vi har en instruktionsbok för hur man bäst utför etsning hemma vid köksbordet, det kan vi erkänna)

Alla ni andra som råkar ha en slatt över därhemma, kontakta kommunen innan ni lämnar in den!

Sista dagen, men säsongsrekord!

Så är då Glasriket glöder över för denna gång – och vi fick besöksrekord!
87 besökare blev det, och det är faktiskt rekord för hela säsongen. Totalt för säsongen stannade antalet på 2208 – men nästa år, ni, då ska vi allt klara av 4000!

Vi fick ett strålande väder, sol hela dagen – kanske temperaturen lyckades ta sig över 10 grader.
Vi hade extra-dekorerat lite med en lövgirlang och en skål med glödande löv.

I somras fann vi en ”eld”-lampslinga som vi köpte, just med tanke på Glasriket glöder.
Med dagens strålande sol blev den lite meningslös… kanske det kommer nå’t vinterevenemang, eller ett kvällsbesök, då kommer den kanske bättre till sin rätt.

Nu kommer vi enbart att ha öppet för bokade besök, men det gör vi gärna.
Boka isåfall via kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se

En torsdag i oktober

(dvs igår) hade vi oktoberbesöksrekord, nämligen 50 personer. Delvis berodde det väl på att vi hade två inbokade grupper, men det kom några ”lösa” besökare också.

Inför dessa bokade besök måste vi förståss fixa till våra nya artefakter.

En av dem är gardinstången.
Nackdelen med en gardinstång av glas är förståss att den är nästan osynlig… så vi fixade en liten bit gardin. För att hänga upp den bad vi vår nye Lars (ny som glasblåsare i Bergdalahyttan) att fixa några gardinringar. De blev inte alldeles lika stora, men, som vissa ibland säger, ”det ska synas att det är handgjort”.

Lars hade också påmint mig om en bild i boken Mäster Bengt (om Bengt Heintze). Här kommer den:

Våra nya SIBAL-kastruller placerade vi i ”skattkammaren” (en av hyllorna i skorstensstocken)

För ett bra tag sedan fick vi några gravyrtrissor av Kulturparken.
Vi har länge funderat på hur vi skulle kunna exponera dem – men på loppisen i söndags hittade Björn en liten grej, som förmodligen var menad som rockhängare. Efter endast mindre modifikationer blev den en utmärkt gravyrtrissehållare (fast en av trissorna är nog sten, och användes alltså för ”blomslipning”).

Sålunda fick torsdagens besökare se också ”det allra senaste”!

Alla ni som alltid velat se en glasgardinstång (eller exempel på gravyrtrissor) har en utmärkt chans till detta redan imorgon, för då är det ju Glasriket glöder.
På museet har vi öppet kl 10-15, på glasbruket har butiken öppet kl 10-16, och i hyttan pågår glasblåsning kl 10-14.

Välkomna imorgon – och hjälp till att ge oss ett nytt oktoberbesöksrekord!

Rapportering, igen

Om servisen ETYD, design Vicke Lindstrand

När vi först träffade på ett snapsglas ur denna servis så antog vi att det var guillocherat.

När vi bläddrade igenom alla våra pantografplåtar fick vi revidera den uppfattningen, för bland dem fann vi denna:

Här har vi då ett annat exempel på mönsterrapportering (det första inlägget finns här) – ett exempel på när det är nödvändigt att lägga samman flera grundrapporter.

Nödvändigt?
Ja, glasen har 30 bågar, kanske för att imitera ett guillocherat mönster, och det finns inte plats för fler än 6 nålar på en pantografplats. – och kolla: plåten har fem bågar/grundrapporter!

Glasen i servisen Etyd illustrerar också på ett bra sätt vad som händer med mönstret när det appliceras på olikformade glas.

Vi äger bara ett snapsglas, men har hittat en bild på en (sannolik) madeiraskål.
Jag har ritat in en grundrapport på båda glasen – redan på snapsglaset syns att de nedre bågarna är smalare än de övre:

På madeiraskålen är det närmast övertydligt:

Dessutom: på madeirabilden syns tydligt en plåtrapport-skarv:

Dessa förvrängningar är alltså en nödvändig följd av pantografens sätt att fungera: nålarna trycks mot glasets yta (för att rita i vaxlagret), och när glaset ökar eller minskar i diameter kommer figuren att ändras.

Som vi har letat ...

 Många känner ju till att man började experimentera med att göra eldfast glas i Sverige efter att Pyrex hade slagit igenom. Man hittade på flera olika varumärken, Ruda valde "Nife", Pukeberg valde "Pukex", Riejmyre valde "Sibal" och... Fast såvitt vi förstått fick Reijmyre senare byta varumärke.

Vi har en (ganska ful) Nife-form på museet och vi har letat och letat och letat för att få någonting som är litet snyggare. Och igår - Trumpeter och fanfarer!

Ifall vi är nöjda? Det är bara förnamnet!

Och som om detta inte vore nog, vänner: Förra helgen fick vi tag på en gardinstång, ett glasrör på kanske 1.70, som nu hänger i museet. Den skall få litet tyg och en skylt på sig så den syns, men ändå... Men jag har ingen bild på den.

Och så kom ihåg att vi har öppet nu på lördag 17/10 när det är "Glasriket Glöder". Vi håller öppet från 10-15. Vi stänger alltså en timma efter att glasblåsarna har gått hem och en timma innan butiken stänger. Så ni hinner både titta på glasblåsning, gå på museet och dessutom shoppa.

”Rapportering"

Dethär ska alltså handla om mönsterrapporter. Kanske kan man säga att en mönsterrapport är den minsta identifierade byggstenen i ett större mönster, ungefär såhär: tänk en schackrutig tapet – där skulle alltså den minsta byggstenen bestå av fyra rutor, såhär:

Av den rapporten kan man bygga en hel vägg, genom att sätta dem bredvid och ovanför varandra.

Samma gäller förstås mönsterrapporter för pantograferade glas. Vanligen (men inte alltid) innehåller plåten en mönsterrapport.

Detta mönster heter Kerstin. På glaset finns rapporten sex gånger runt glaset. Utgående från plåten med en rapport måste man alltså ha sex nålar monterade på pantografen, då kommer varje nål att rita en rapport.

Så varför finns då en plåt med en dubbel rapport? Här kan jag bara spekulera – kanske fanns många mönster för endast tre nålar/mönsterbilder i produktion? Isåfall kan det ha varit enklare att göra en dubbelrapportsplåt för att sticka emellan med än att montera/demontera tre nålar på varje tallrik. Varje nål ritade i det fallet två mönsterbilder, så att glasen fortfarande hade sex mönsterbilder runt om.

Ibland är det svårare att förstå vilket ”totalmönster” man får från en knepigt rapporterad plåt.

Denhär plåten har vi döpt till 50A, något glas har vi inte.

Detta mönster illustrerar ganska bra att (mönster)rapporten inte behöver ha ”raka kanter”. Jag försökte rita av rapportens väsentliga delar, och placerade dem bredvid varandra:

Det gäller alltså för ”rapportförfattaren” att hålla koll på vilka delar av ”centralmotivet” som enklast kan ritas ”åt andra hållet”. (Det måste vara lättare att rita hela festongen i ett svep, än att dela den på mitten.)

Sedan kan det vara bättre att låta plåten innehålla många rapporter – detta gäller till exempel servisen Etyd, men mer om den i ett senare inlägg.