Lördag den 27 augusti ...

 ... kommer vi att vara i Virserum. Antikrundan är där och vi vill bland annat visa upp ett par anteckningsböcker som vi har - ladda ner en av dem här, det är en PDF - för att fråga om hur sådant här skall kunna värderas.

All vår, nej sommar, ska det ju vara, början…

Årets säsong (vår sjunde) är i full gång – nåja, totalt har vi haft öppet 30 dagar (varav de senaste15 varje dag) och har drygt 400 besökare inräknade. (En normalsäsong är ungefär 100 dagar)

Såhär i början är det alltid lite segt och ganska kallt, men med långkalsonger och fantasi kan vi hålla igång ändå…
I år har vi bestämt att vi erbjuder de flesta av våra dubbletter till försäljning, både glas och böcker. Just nu finns här tre backar böcker och en ganska full hylla med glas.
Är det nå’t särskilt du letar efter, kom hit och botanisera!

Dessutom är nu de två sista (åtkomliga) fönstren utbyggda till ”montrar”, ett ovanför gravyrmaskinen och ett snett ovanför slipstolen (som vi fick av Tommy Book i Kosta, förra året), som kom på plats i museet i höstas.

Just nu pågår funderingar över vilka glas som ska få ”äran” att illustrera graverat respektive slipat…

Att läsa...

...är också att lära.

Många böcker finns det!

Två relativt nya skrifter från Kalmar Läns museum:

Länk till formskriften här.

Länk till slipskriften här.

Glöm inte heller bort den "gamla", om degeltillverkning, här!

Dessutom finns hela åtta "nya" Boda-kataloger på hemsidan, här.

Tolv arbetstimmar ...

... tog det. Lasse, Kerstin och undertecknad har hållit på i ett mellan klockan tio och klockan två med bara en enstaka kaffepaus.

Som ni ju har hört till leda är årets tema dekorerat (servis-)glas. Och nu tycker vi allt att vi både har fått till ett snyggt dukat bord (dukat med Elon-glas), en ganska maffig hylla bed belysta exempel på massor med olika dekorationstekniker och ett lagom fyllt glasskåp med litet karaffer, en skål och litet sådant. Det visade sig att katten "Svart" hade satt små gullig tassavtryck på den plastlåda som skyddar dukningen. Så den behövde litet slutlig puts innan det var klart.

Givetvis har vi med vår time-line (ni vet, fisknätet som vi har använt vid de tidigare februari-utställningarna.

Men när vi hade packat ihop allting och klev ur inneskorna och ner i stövlarna för att åka hem i snövädret så kände vi oss allt ganska nöjda med insatsen. Ni får komma och titta. Bibliotekets öppettider hittar ni på nätet och vi förlägger föreningens veckomöten (tisdagar 14-15/16) till Lessebo bibliotek nu under februari. Dessutom kommer Kerstin och jag att vara på plats på lördagarna mellan 10 och 13.

Och så glöm inte att Maria Feuk kommer till biblioteket och visar glasgravering lördag den 16 klockan 10-13 och att Björn Arfvidsson föreläser om olika dekorationstekniker klockan 18 tisdagen den 26. Lessebo bibliotek, alltså.

Vi ses!

Föreningsarkeologi

I tisdags träffade vi Gunnar och Anders L. De befann sig i källaren på Hovet Folkan, för att gräva ut, organisera och förteckna föreningens tillhörigheter i "schäsen" (vår skrubb).

Är det förresten nå’n som vet/kommer ihåg varför den kallas just schäsen? För mig, stockholmare som jag är, är en schäs en hästdragen vagn...

Nå.
De lär ha att göra i ytterligare några... timmar... men jag tog några pärmar med mig hem, bland annat en innehållande en katalog från Nya, 1939-40.

Den finns att läsa här (än så länge finns ingen länk någon annanstans, men det kommer).
Katalogen innehåller 69 blad, som (de flesta) har en beteckning för servisen, och en beteckning för mönstret – tex Servis Succé / "Tusse" eller Servis Roy. B.4.kt.f. Antik.

En del av serviserna/modellerna har (för mig, servisanalfabeten) "konstiga" ben, till exempel Ola:

Det måste betyda att Ola har ett ben som har slipats till kvadratiskt tvärsnitt – men "skaften" mellan fot och kvadratbenet, mellan kvadratbenet och cuppan: hur blev de till? De måste också vara slipade, eller?

Hur mycket extrajobb/extra tid tog det att få till "skaften", jämfört med andra ben som har slipning hela vägen?

Björn har ett liknande ben, men med 6 fasetter:

Om någon har ett glas med sådant/liknande slipat ben, snälla: tag en bild på det och skicka hit?!?

Det finns även ett antal serviser (med namn Roy) som har fyrkantiga fötter.
Det märkliga med Roy-varianterna är (tycker jag, då) först och främst att även seltersglasen har fyrkantfot, men inget ben:

Ännu en gång: om någon har ett seltersglas med fyrkantfot, snälla: kan vi få en bild?

Förresten – hur gjordes 4-kantfoten? Var den alltid pressad, avsvalnad, uppvärmd och ditsatt som en "klump"? (Någonstans har jag läst att det var så – men var?)

En sista bild:

Såvitt jag kan se står det Servis S./" B. 18." uppe i hörnet. Servisen hette alltså S (utan nummer eller annan specifikation?)
Och nog är det synd att gömma den gulliga lilla ekorren under beteckningen B.18...?

UPPROP: ALLA som vet något om slipning, blomslipning, gravyr, serviser från Nya: snälla, snälla, kolla katalogen och försök identifiera teknikerna använda för de olika dekorationerna! (och berätta för oss, förståss – tex till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se )

Kom ihåg att vi är många (rentav tusenden) som inte kan skilja mellan de olika dekorationsteknikerna… så inget, hur uppenbart det är för en expert, är för litet att benämna.

(törs jag gissa att ekorre B18 är blomslipad? Eller heter det kasad – och vad är isåfall skillnaden?)

Vet någon något om något som liknar detta?

Igår provade vi att dricka ur några glas som egentligen bara är tänkta för utställningsändamål. Men det fungerade faktiskt att dricka ur dem också. De höll tätt och allting...

Nå: Det var inte det jag tänkte fråga om. Såhär ser glaset ut. Det har draget ben och foten är i ett stycke med benet. Alltså ingenting påklippt. Vi har ett vinglas, en champagneflöjt och sex stycken portvinsglas eller liknande. Sådana glas kan man tillverka i en takt av sisådär 50-60 stycken per timma i en manuell verkstad med sex personer. Med sex personer får vi 6*60 = 360 arbetsminuter per timma och med 60 glas per timma alltså 6 arbetsminuter per glas. Med en arbetsminut menar jag en minut som man skall betala lön för. Så hyttarbetet motsvarar sex arbetsminuter, OK?

Men de här glasen är slipade:

Slipningen börjar på kuppans nedre del och sträcker sig i ett spiralmönster en bit ner på benet. På kuppan är det tolv spår men när benet börjar så har man minskat antalet spår till sex stycken. Mönstret är väldigt regelbundet. Inget slarv här, inte:

Jag har mätt upp spåren och på vinglaset rör det sig om ungefär två meter slipade spår sammanlagt. Det är "riktiga" skärslipade, djupa spår vi talar om.

Nu uppstår en hel massa frågor:
1: Det krävs 6 arbetsminuter för att göra glaset hyttfärdigt, men hur många arbetsminuter tar det att grovslipa, finslipa och polera två meter skärslipade spår i ett såhär noggrant mönster?
2: Numera finns det säkerligen slipautomater som kan göra det här. Men när blev slipautomaterna tillräckligt avancerade för att klara av det?
3: 1897 införde Kosta remdrift i sliperiet. Efter att det hade brunnit 1901 och åter tagits i drift 1902 började man satsa på att skaffa "slipmaskiner" men det tog till 1909 innan man hade fått igång ett "maskinsliperi". Alltså hade man först remdrift men inga slipmaskiner. Sedan hade man slipmaskiner men inte något maskinsliperi. Och till sist hade man ett maskinsliperi. Kort sagt: Vad i hela friden betyder de här orden i förhållande till varandra?
4: Finns det någon som har en idé om varifrån de här glasen kan komma? Klangen tyder på helkristall men det är nog ungefär allt man kan säga om dem. 

Förresten, hörni: GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!!