Se så många blommor som …

redan slagit ut på ängen: prästkragar, vitklöver, nässlor och blå… (kan detdär vara nå’n slags malva, kanske? – stilig är den iaf).

Uppdatering 260821:
detta är en ballongblomma (giftig)!

Höjer vi blicken är mångfalden, åtminstone mängden, påfallande:

Från där jag står förefaller denna högväxande, rödstjälkade sak vara den vanligaste:

Nå’n som vet vad det är?

Skulle det inte vara trevligt om vi kunde göra detta till en slåtteräng?

Aldrig hade vi trott…

Vi har ju ganska långa textsjok utanför museet – de handlar bland annat om föroreningar, om varför ”glasrike” just här.
De har ju suttit där i många år nu, de senaste sex-sju åren med plastskiva framför. Plasten satte vi dit när någon hade skurit sönder ett par texter, och den har också visat sig skydda mot regn.
Däremot har alltihopa börjat se lite ankommet ut:

I ett par år har vi tänkt skriva ut dem på nytt för att de skulle se lite fräschare ut, men av olika skäl har det inte blivit av. Nu, efter saneringen, har ett par av dem skrivits om, och idag skulle de sättas upp.
Kolla vad som dolde sig under plasten:

Det var alltså bara plasten som blivit missfärgad! (hade vi aldrig trott…)

Nå, för dagen var det inte något att göra åt. Jag diskade plastskivorna på både ut- och insida: utsidan var (nästan) ren, men insidan:

Hur kan regnet ta med sig så mycket rödfärg ned över hela baksidan, utan att någon fukt tagit sig in i texterna?

Alltså, ingen ny plast idag; det nya texterna sattes upp och den gamla plasten fick sättas tillbaka:

Nästa gång kanske vi ska köpa uv-beständig plast? – det får i alla fall vänta till våren, för det går ju faktiskt att läsa som det är!

(Till alla er som tänker/säger att det är meningslöst med så låååånga texter, ”ingen mänscha ORKAR ju läsa alltdetdär”: jo, se det gör dom! Långt ifrån alla, förståss, men många läser, och många gillar att komma in och ”förhöra” oss på innehållet!)

Nu börjar sommaren på riktigt!

Det är nationaldagen idag (och följaktligen är dagens namn Gustav), men vi håller öppet för eventuella turister. (Hittills har vi haft 6 sådana, men dagen är inte slut än)

En bra sak med lågtrafikdagar är att vi hinner fixa med så’nt som inte hanns med i vintras, sålunda har det första picknickbordet idag fått nya brädor: br /> Först ska allt gammalt bort:

Första brädan på plats:

Men bänkarna, då?

Sista spiken! (men det är en vagnsbult, egentligen)

Första bordet färdigt, och nå't ska ju finnas att göra imorron också...

Vi har också fått ordning på årets sommarfönster, som nu är lagom fullt (32 st) av olika småglas ur den Hellströmska donationen. Som vanligt är det hopplöst att fotografera glas genom glas, och lika svårt inifrån. Alltså: du som verkligen vill se fönstret måste komma hit…

Och så har vi (kanske) en stor nyhet: i förra veckan dök det upp ett stort rött kryss mitt på öken-ytan mellan oss och hyttans bakdörr. Tänker de verkligen anlägga en helikopterplatta?!? (men så’na brukar det väl stå H på, tror jag, så vad kan det då vara till för?)

Liten varning till besökare!

I veckan som varit har vi haft ett antal regndagar, dock inte med STÖRTregn. Till vår… häpnad? fann vi häromdagen ”nedfarten” till museet i detta skick:

Vi har tillskrivit saneringsentreprenörerna för att be dem om att ”fixa” på något sätt, till exempel ett litet staket, en hållmur för att det inte ska förvärras eller nå’t annat som påkallar fotgängares uppmärksamhet så att de inte faller ner i avgrunden.

xxx - xxx - xxx

”Vi” har också fixat det andra trappsteget till vindstrappan.

Även på håll ser trappan helt naturlig ut, som om den alltid funnits där. (Och det har den ju också gjort, även om dess förra inkarnation fick skatta åt sanerarnas framfart)

Jag har varit så bländad av ökenvidderna vi numera omges av för att överhuvudtaget lägga märke till detaljerna. Men idag upptäckte jag flera överlevande natur…fickor som jag egentligen haft för ögonen i flera dagar:

En ny vinddstrappa!

Eller, alltså. en ny yttertrappa, så att man kan komma åt vindstrappan, som ju är på insidan.
Saneringen har inte bara placerat oss i en grusöken, den har också sänkt marknivån utanför museet på flera ställen, till exempel vid hörnet till entrén (bra) men också vid dörren till vinden (mindre bra) och vid eluttaget från hyttan (också det mindre bra).

Vindsdörren, alltså.
Först ett fundament, av våra gamla sjöstensplattor, 2 + 2 halva.
Zäta delar en platta – dammigt och mycket oväsen:

Se’n behövs ju ett par steg också:

Fattas gör ännu ett steg, men det blir en annan dag.

Ett par nyheter

Se hur fint grabbarna från Älmby har fixat vår ingångs-gavel:

Proffsigt lagda plattor (vi kanske skulle givit dem fler?), och den gamla degeln som står plant på det gamla fundamentet. Tack!

Zäta ägnade ju förra helgen åt att ta emot besökare och att ställa iordning våra fönster”montrar” efter saneringen, medan jag var i England.
Vi har pysslat lite mer under veckan, bland annat fixat lite förstärkt belysning i stora vitrinskåpet.
I den nya hyllan finns nu turistbroschyrer (ja, vi har även årets Glasriket-broschyrer OCH kartor), och i bottenhyllan en fotmanövrerad formhållare (med vattenkylning), samt en pip-rullare. Meningen är att det ska komma upp några specialglas i de övre hyllorna, men hittills är den enda glasbiten en assiett av uranglas, som fått en speciallåda där besökare genom att flippra på en strömbrytare se vad som händer om den blir belyst med en uv-lampa.

Det finns ju alltid mycket att pyssla med när man har hand om gamla maskiner, men just nu ser vi fram emot att säsongen ska komma igång… efter en dryg timmes öppethållande idag väntar vi fortfarande på de första besökarna. (men det är nästan tre timmar kvar, så DU hinner nog hit!)

Fint besök fick vi

… igår: Ida från Arbetets museum kom på besök!

Liksom de flesta nya besökare fick hon först syn på pantografen:

Ida ”tvingades”, likt så många andra av våra besökare, att leka pressning, veva på guillocheringsmaskinen, köra pantograf… (ja, ni vet).

Det är första gången Arbetets museum / ArbetSam kommit hit och hälsat på, så det var mycket välkommet!

Tur var det också att hon kom just igår, för idag har det blivit snökaos…

Höstens sista öppet-dag?

Igår var det den traditionella höstmarknaden i Bergdala:

128 (säkert felräknat; hur kommer det sig att publik alltid kommer ”klumpvis”?) personer besökte oss.
Många kommenterade (som vanligt!) att inte visste de att ”ni” har gjort Snöboll, för de hade trott att den kom från Kosta. Då förklarar vi (igen) att 1. BGM är oberoende av Bergdalahyttan och 2. att vi visar olika industriella massproduktionstekniker som använts vi många olika glasbruk i Småland från tidigt 1800-tal och framåt. Sedan pekar vi på 1970-talsbilden av Snöbollsproduktionen och berättar att de var så de (snöbollarna) tillverkades från början, men att de nuförtiden troligen görs helautomatiskt i några olika fabriker på kontinenten (”outsourcing” brukar det visst kallas). Då frågar de istället om varför vi har Orreforsprodukter som Fuga och Corona, och vi svarar att de representerar tekniken centrifugering, och pekar på patentet som finns till beskådande alldeles intill. Då säger de flesta ”centrif…???”.

Bland dagens publik kunde vi räkna in vår meste glas-donator Lasse (”i-Hässle”) med hustru – och senare kunde vi packa upp (bland annat) ett antal stiliga svalan-och-rosen-artefakter (som hade en del spännande variationer, mer om det en annan gång).

Idag var vi tillbaka i kylan för att montera den nyköpta hyllan som ska ersätta ”kaputt-maskinen”, en 220 hög, 120 bred och 40 djup, även den från Hyllcenter. Det ”intressanta” golvet i museet gjorde monteringen spännande, men som tur är är både Björn och jag vana hyllcenter-användare sen sådär 50 år… Vi fick ihop den, ställde den på plats och satte fast den i väggen på nå’n timme:

Perfekt i våg med en plankbit till vänster och två till höger (lite tur ska man ha!):

Till sist: fastskruvad i väggen måste den ju vara:

En del fix kvar, men grunddelarna är på plats, och vi åkte hem och fick kaffe.