Vertikalpantograftillbehör?

Vi har ju en del märkliga plåtvinklar som vi inte vet vad de ska vara till.

(det finns en omgång till, spegelvänd)

Vi vet ju att de hör till panton, eftersom det finns en etikett:

Häromdagen kom jag på att det finns en del obegripliga bultar härochdär på vertikalpanton, så jag började jämföra – det finns ställen grejorna skulle kunna passa på!
(Frågan är förståss varför...)

Såhär skulle de F-formade grejorna kunna passa:

Den stora saken skulle kunna monteras såhär:

Det finns tre ställen där de två raka bitarna kan monteras – alla utan samband med de två nyss-monterade grejorna - .
I vissa hål finns medskickade bultar, alla likadana, ser ut som nå’n variant på vagnsbultar?

Ovanstående hände igår.

Idag diskuterade jag med Lasse – efter ett antal ”men-kanske-såhär-då” kläckte han idén: en inbyggd trappa! Vi funderade lite mer, men just idag är vi alla sålda på den iden: det blir två trappsteg med bekväm steghöjd, och från det översta når tillochmed jag utan problem att placera/ta ner glas från översta våningen!
Dessutom hittade vi trampspakslåsningsgrejen (som kan låsa nålarna i infällt läge, så att en inte behöver hålla ned trampan med ben-och-fotkraft).
Detta firade vi med kanelbullar till kaffet.

Museet har också fått (skaffat) ett tillskott: 6 nya stämpeletsningsplåtar.

De upphittades på en loppis i närheten av Flygsfors, innehåller många "små" specialare ("Lilly – Nils 19 7/7 46" och "(monogram) 1902 17/1 1952"), diverse "humoristiska" pluntor (typ "älg-jagar-jägare"), några texter i spegelskrift (sattes sådana på insidan av glasen, eller vad?) samt en hel del "anteckningar" och signaturer. En ganska vanlig signatur är H Heintze...
Eftersom vi har några panto-plåtar signerade (krumelur) Heintze (se här ) ... kanske krumeluren kan läsas som "H"? (Jag har tidigare spekulerat i J, A, F – "F" speciellt som Klas Hjalmar gärna berättar om en Fred Heintze som var syrare - )

Dessutom har vi idag passerat 2800 besökare!
Det firar vi med en bild på intresserade barn som beundrar g-modellen:

(den har väl inte varit den pengamässiga succé vi hoppats på, eftersom de riktiga g-maskinerna finns att veva på - men alla som faktiskt offrar en femma på modellen blir förtjusta)

Kom ihåg att på söndag är det sista dagen för varje-dags-öppethållandet! Åtminstone september månad ska vi försöka hålla öppet på lördag-söndag - sedan får vädret avgöra.

Några nya bilder på hemsidan:

Det är ju inte bara bloggen som behöver uppdateras - hemsidan måste ju också "få sitt".

Så idag har jag börjat mickla med den sidan som heter "våra glasföremål" - men uppgifterna om serviserna är ju ganska magra... Du som vet nå't mer: hör av dig!

Utflykt till the Glass Factory den 4 nov

(Detta borde ju bloggats före Långholmen-äventyret, men jag fick lite hastigt fara till Stockholm på en vecka. Där upplevde jag bland annat århundradets snökaos... 39 cm, mer än någon gång sedan mätningarna startade för drygt 100 år sedan. Men nu kommer det äntligen)

Sex stycken var vi som trotsade väderguden (rejält med snö (så långt hade jag skrivit innan jag for till Sth - i backspegeln kan jag istället säga "lite snö hade det kommit"), och ingen hade vinterdäck) och tog oss till Boda glasbruk.
(För alla långväga och/eller ouppmärksamma: orten heter alltså Boda glasbruk. Det finns ingen ort med namnet Boda i Kronobergs län, men däremot i Uppsala län.)

På The Glass Factory möttes vi av Emma, som lovat visa oss allt etsat glas från Kosta.
För oss ets-nördar blev det en besvikelse, eftersom där bara fanns ett fåtal exempel på etsade serviser: Bissbi, Elon, Linnea, Rosita, Siv, Superior, små vaser med Sverige- resp Stockholmspanoramat, 2-3 onamnade pantograferade plus 3-4 guillocherade serviser (tex Laura).
Alltså - vi har nånstans 200 mönster på våra plåtar! Vart har alla andra serviser tagit vägen?!?

Vi kom därifrån med massvis med (huvudsakligen dåliga) bilder, som i alla fall tjänade som "anteckningar". Ett par plåtar fick nu "namn", ett par fick inga namn, men i alla fall glasbilder.

Några exempel:

Dessa två känner iallafall inte jag igen. Någon?

Rosita, däremot:

På den rosa lappen står istället bara "1930"

... vilket kan sägas få stöd av vår plåt (nummer 111b) som är signerad:

Vi väckte tanken på en (helst två, förstås: en hos the Glass Factory, den andra hos oss) samarbetsutställningar - plåt + glasexempel.

Se'n tänkte vi att lunch kunde vara bra. Efter diverse dividerande for vi till Pukeberg, där det finns ett trevligt ställe i anslutning till designarkivet.

När vi ändå var alldeles intill Designarkivet knackade vi förstås på, frågade om Pukebergs "designarkiv" från tidig tid (tex blästrades det på Puke från 1880-tal).
Det var förstås inte en fråga som kunde besvaras på stående fot, men det förefaller som om någon med lindrig dammallergi och mycket envishet skulle kunna göra fynd.

Utanför finns en mini-utställning av Pukebergsglas, däribland en panotograferad servis och en guillocherad (som dock benämndes pantograferad på skylten intill):

(Eftersom tiden gått: på arkivens dag for vi, K&Z, tillbaka till Designarkivet. Inte fick vi veta så mycket nytt just då, men vi träffade "Jocke", gammal hyttmästare från Pukeberg. Han kunde berätta att Pukes 12-platsers panto var horisontell, och att den stått i en lada som brann ned nå'n gång i början av '90-talet. Alltså kommer den vertikala grejen inte från Pukeberg, i alla fall. Och det var väl synd...)

Tisdag som kommer: Kosta folkets hus kl 18:30!

Glöm inte: på tisdag i Kosta vill vi höra ALLT som någon kan berätta om glasetsningen i Kosta (eller andra bruk): om logistiken, om pantografen, om guillocheringsmaskinerna, om mönsterplåtarna, om serviserna...

Konkreta minnen, anekdoter, "gissa signaturer"...

Etsade glas: tag med, så får vi fotografera!

2016-05-31

Efter lite inledande kaffe & snack beundrade vi alla Gunnars insats tidigare under dagen: han hade satt upp den stora bokhyllan från lokalen i Folkets Hus (och plockat in diverse småpryttlar på lämpliga platser), samt pysslat och städat i allmänhet. Plötsligt kommer en åt saker och ting - heder åt Gunnar!

Därefter vidtog själva föreningsaktiviteterna (dvs Bela, Zäta och Kerstin började också göra sig nyttiga).

K fixade med bokstavsplåtarna (idag kom även Z upp) - nu sitter alla "snirkliga" bokstäver högst upp på långväggen.
(Ack, vilken tid det tog mig att identifiera att dessa konstiga snirklor över huvud taget kunde ses som bokstäver... Nu är alla mönster ifyllda med vit oljekrita, och en ser tydligt att de är just bokstäver. Det fattas några, men alla lådor är nu genomgångna.)
Vi har C, D, E, F, H, K, L, M, N, Q, R, S, T, U, V, W, Z.

De "S-loggor" som satt på en del av den platsen har nu hamnat ovanför norr-dörren istället:

(lägg också märke till världens längsta blompinne, drygt 120 cm, i gult glas mot den vita plankan)
(Kom ihåg att bilderna är klickbara för förstoring)

För er som inte varit här - "S-loggor" betyder att vi har 4 plåtar med uppenbart samma logga, förutom att de skiljer sig i detaljerna. De två första är mycket lika, men ser en efter noga har det första S-et enkla konturer, det andra har dubbla.
Det tredje är daterat, och det fjärde saknar cirkeln.
Öppet för gissningar: i vilken riktning går tidslinjen?

(plåt 109a)

(plåt 110a)

(plåt 108a)

(plåt nr 107a)

Under tiden hade Bela och Gunnar fördjupat sig i blåsbälgen på flaskmaskinen.
I botten av den sitter en "pigg" som manövreras med en fotpedal (som först inte var vidare intresserad av att röra sig). Dessutom gjorde de "fynd" (eller vad det heter) nere i bälgen. (Slutsats: använd alltid handskar vid meckande i dolda vrår på glasbruk!)

Klara med det gav de sig på vändskivan, som hade geggat ihop sig igen (B började "snurra" den några dagar före "Glaskonst", nå'n vecka senare snurrade den som om den aldrig gjort annat. Två veckor senare hade den beckat igen, igen.)

Här roar de sig med att leka dragkamp med en gammal trasa med lacknafta:

Björn pysslade med de första fyra pantograf-glasplatserna, och kunde även han konstatera att handskar är nödvändiga - han fick ut ett antal vassa glasbitar utöver allmän gegga, sk-t och vaxklumpar.

Idag har B & K kläckt en idé: låt oss montera den gamla bil-framrutan som ett litet skärmtak över (norra) dörren, och montera en liten planglasexposé på ytterväggen bredvid!
Vad tycker ni andra?
(Mejla gärna, eller använd kommentarsfunktionen: klicka på "inga kommentarer" eller "12 kommentarer" eller vad det kan komma att stå, precis under inlägget. Då öppnas ett litet fönster där du kan skriva in din kommentar. Välj sedan identitet (obs anonym går bra!), klicka i rutan "jag är inte en robot" och slutligen, klicka på "publicera din kommentar" - låter mer komplicerat än der är!)

2016-05-01

Under några dagar har vi försökt rengöra och fotografera panto-plåtar.

"Rengöring" betyder ju först och främst avfettning med lacknafta. För att försöka att någorlunda minimera lacknaftaåtgången betyder det att (i ett kar som är stort nog, men inte tätt) lägga tidningar i botten, sedan en trasa med lacknafta, plåt, ny trasa med lacknafta, plåt, ny trasa...

Denhär gången blev det 11 st, tror jag. (Attans vad tunga de är!)

Efter några timmar, minst 4-5, kan en börja torka av dem. Många trasor gå det åt, även om en del vax kan skrapas när det mjuknat av naftan.
Till slut måste de ju diskas också, och det är det värsta för ryggen: vi har inget bra disk-kar på bra höjd.

Många fler signerade har jag hittat, liksom ett-och-annat "känt" mönster (hellre ett "Erik" än ett försök till beskrivning). Den mest spännande märkningen var denhär:

Alltså: vikingaskepp! VAD gör ett vikingaskepp i kanten på en panto-plåt?!?

B har experimenterat med att måla i mönster - gör ju onekligen ganska stor skillnad:

(denhär plåten har nummer 111a)

Dessutom ville han leka med videokameran, vilket resulterade i denhär 4 min-filmen:

2016-04-26

Dagens insatser var mer på det intellektuella planet än på det praktiska: som rapporterat har Björn lyckats få flaskmaskinens "vändskiva" att rotera, om än med hjälp av spett.
Idag roterade den fortfarande (fortfarande mha spett, dock) - men idag lyckades vi få stoppringen att lämna sitt gamla läge: nu kan en få olja ner i själva lagringen. Om några veckor kanske den snurrar av sig själv?

Vad övrigt var var alltså mest snack: vi pratade bl.a. om olika möjligheter att fylla i panto-plåtarnas mönster så att de blir synliga även på håll.
(Ett par praktiska prov med 1) oljepastellkrita och 2) akrylfärg ger vid handen att oljepastellkrita fungerar ganska bra för grövre linjer, medan akrylfärg utstruken med finger är lämpligare för de mkt tunna linjer som finns på en del (äldre?) plåtar.)

Vi pratade också om hur de övriga (ej på väggen) plåtarna kan göras tillgängliga. Föreningen har, eller kan få av Gunnar, ett hängmappskåp. Lådorna är breda nog för ganska många plåtar, men däremot är många av dessa för höga för lådorna. Kanske går den att bygga om på nå't sätt? Det (skåpet) skulle göra sig bra i Sliperiet - typiskt industriskåp, slitet, gråmålat...

Övrig diskussion handlade om ambitioner: ska vi ha öppet för turister i sommar, och isåfall hur? Kan vi manna kontinuerligt öppethållande? Björn påstår att han inte ska jobba i sommar (fan tro't), så han kan utgöra stommen. Jag själv (K) vill ju gärna hålla min egen butik öppen - nära må det vara, men en kan ju bara vara på ett ställe samtidigt...

Så: kamrater! fundera över hur många dagar/tider ni kan vara här.

- för att det ska bli några fler bilder idag kommer här några pantograf-plåt-signaturer:

och den allra vanligaste (ibland med datum, ibland utan)

(åtminstone tor jag att de är lika...)

(Den som känner igen signaturer får mycket gärna meddela mig, till exempel genom kommentarsfunktionen här på bloggen - eller, förstås, mejl till kerstin(at)bergdalaspinnhus(punkt)com)

Inne i värmen

blev det inte några bilder - en massa gubbar som dricker kaffe är ju inte så spännande.

Vi diskuterade vad som är nödvändigt (jämfört med önskvärt) att ha med på de skyltar (eller möjligen texthäften) som vi vill ha i Sliperiet till våren/sommaren.

På det hela taget var alla överens om att det helst ska finnas både "processhistoria" (typ: man började experimentera med etsning redan under den faraoniska tiden i Egypten. Såvitt vi kunnat utröna kom tekniken till Sverige redan med St Sigfrid - myten säger att han förvarade fluorvätesyran i den ena av skallarna, svavelsyran i den andra och vaxet i den tredje.)
och "lokalhistoria" (typ: denhär pantograf-typen konstruerades av Nicholas Flamel omkring 1684, men detta exemplar köptes in till Kosta glasbruk den 31/2 1803 från England. Den var i drift i Kosta fram till år xxxx.)

BZ och KF besökte på "Arkivens dag" Vissefjärda arkiv, där vi fick veta att det antagligen kommer att ta flera år innan Kosta-arkivet blir tillgängligt för detaljuppgiftsforskning enligt ovan, men vi får väl vara lite försiktiga med just datumen...

Vi fick några litteraturtips, bl.a om Reijmyres historia samt om "Glasbibeln" - med lite tur har Hasse något extraexemplar för oss andra att läsa i.

Vi tittade på tre plåtar (mer om dem senare), samt fick lära oss om "stämpeletsning".
Om jag rätt förstod den metoden så råkar det finnas en sådan plåt med i det lilla urval som jag bar hem förra veckan. Den är mycket rostig, men jag försökte göra en kalkering på en del av den - lyckades väl bara sådär, men här är den
UPPDATERING: glömde ange måtten - nedanstående mönster är alltså i "färdigskala", nämligen ca 11 x 8 cm

Vi fick veta om skillnaden på djupetsning, mattetsning och blanketsning. (Det låter inte som något man vill hålla på med hemma, precis - vi måste hitta på nå't annat sätt att demonstrera pantografens funktion, om vi ska kunna ha "vanligt folk" i lokalen...)

För att det ska bli några spännande bilder kommer här historien om plåtarna till stockholmsglasen från 1946:

Lite slumpvis tog jag hem några plåtar som jag trodde det var stockholmsmotiv på. Det visade sig att baksidorna hade ett likartat gävlemotiv.

Särskilt en av plåtarna var alldeles inkrusterad med vax, på båda sidorna:

( Den svartbrända rundeln får mig att tro att den använts för att släcka en brinnande vaxpanna - men mässingen under är ju underbart blank)

När jag så småningom lyckats av-vaxa (varmluftpistol) och skura de tre plåtarna såg de ut såhär:

Dessutom är alla sex motiven daterade och signerade, men av vem? Jag har fått veta att stockholmsglaset är designat av Sven-Erik Skawonius 1946, men denhär signaturen måste vara någon annans:

Beträffande nästa besök på museet återkommer jag i mejl.