2015-10-28

Den rör sig! (nog)

Efter museibesöket kunde vissa av oss inte låta bli att bege oss till vår egen apparat... och med kombinationen en redig ingenjör och en observant museibesökare tror vi att vi (B&K, alltså) lyckades förstå hur det egentligen fungerar! (när rengjort så att det rör sig, mm, mm - förstås)

Redan på museet framgick ju hur ritbordet (eller mönsterbordet, eller vad det kan heta) fungerar: med tre "nivåer" med ömsevis sida-till-sida respektive fram-och-återgående rörelser kan man följa ett intrikat mönster "i alla riktningar".

Men: sedan måste ju dessa rörelser omsättas till det jag hittills kallat tallriksdelen, som ju i sin sammankoppling med mönsterbordet bara rör sig fram-och-åter. (för att senare omsätta dessa rörelser till fram-och-åter respektive uppåt-och-nedåt, förstås)

På museet konstaterade vi ju att deras och vår apparat var isärtagna på olika ställen.

När B&K kontemplerat vårt mönsterbord häromdagen (efter att först ha någorlunda lagt ihop det efter modell från museet) hördes plötsligt ett högt AHAAA - NU förstår jag.
Det var B som insåg hur sida-till-sida i bakänden på mönsterbordet blev till fram-och-åter på (den övre nivån av) tallriksdelen... nämligen såhär:
OM våra två "stora hjul" (märkta höger och vänster) sitter mellan mönsterbordets märkliga "koppar" med "piggar" i (grejer som vi tidigare bestämt såg ut som om de skulle utgöra lager för något) och de motsvarande (men uppochnedvända, och därmed mindre synliga) dito på tallriksdelarna - DÅ har vi löst mysteriet med att göra sida-till-sida-rörelser till fram-och-återrörelser... (Polhems "Mekaniska alfabet", ni minns? Kuriosa: till slut fanns 103 "bokstäver"... tur vi inte har så många att skriva med...)

Nå. Bilder på Polhem, jag menar rullarna/hjulen i sin tänkta position:




Men detta var för flera dagar se'n. Idag plockade vi isär delarna till mönsterbordet för att se om vi kunde få dem rena nog att röra sig. Resultat okänt; vi lämnade delarna indränkta i lacknafta med förhoppningen att de blir bättre/renare nästa vecka.




2015-10-21

"Besiktning" av pantografen på Kulturarvscentrum

Igår var vi på Pinnmon, för att jämföra vår pantograf med deras (som en gång stod i Åfors, tror vi alla).

Det kommer att ta ett tag tills jag kan få ordning på allt vi lärde oss - .

Till att börja med: vår och museets är olika. Inte mycket, men fortfarande olika. (Varken vi eller museet har funnit nå't slags tillverkarmärke, men vissa detaljer är olika - olika tillverkare eller bara olika årgångar?)
Bland de skillnader som var lättast att upptäcka är att Åforsmodellen har 5 ritstift/tallrik, medan vår bara har 4. Samt att deras "tallrikar" är mycket mindre.
(Vad man alltså kan fråga sig är: hur mycket är utbytbart - finns, till exempel, möjlighet att skifta till 5 stift/tallrik på vår, när vi väl klassificerat alla extradelar?)

Dessutom är de isärtagna (ritbordet, mönsterbordet eller vad det kan heta, från själva arbetsdelen, den jag hittills kallat tallriksdelen) på olika sätt/ställen. Detta bidrar till förvirringen: men inte har vi en så'n därdet stället?!? Och det har vi ju inte, eftersom vår "så'n där" sitter i den andra delen...

Skitiga blev vi (deras är inte mycket renare än vår), drog publik gjorde vi (kan all magasinspersonal ha beundrat oss vid något tillfälle?) men till slut hade vi (och museipersonalen, som dock var i minoritet) fått till rörelseapparaten på ritbordet - tror vi i alla fall.

Nu gäller det att vi alla kommer ihåg vad/hur det ska vara, så att vi kan göra samma sak här hemma på tisdag!

(Nej, det blir inga bilder: alla bilderna föreställer små intrikata detaljer här-och-där...)

2015-10-13

Vad har vi här, då?

Idag kom det inte många entusiaster: det var bara Bela och jag (och sedan kom Jerry från Smålandsposten, men han hör ju inte till ”oss”).

Vi började med att skruva dit den gejder (tror vi ju att det är) som vi tog bort från mönsterbordet inför flytten.
Vi trodde oss också ha identifierat tyngderna vi lyfte av – problemet var bara att så fort vi rörde vid trampan trillade de av igen. Och visst var de inte fastskruvade, där borta i källaren?

Se’n försökte vi få nå’n ordning på övriga delar till mönsterbordet, men det var inte så lätt…
Vi hittade en grej, en lång en, med två ”glidplattor” som (var och en) kan snurra, men i övrigt är fast placerade. Vi kunde inte enkelt lista ut var den ska sitta.


Så hittade vi en annan grej, som vi efter moget övervägande bestämde skall fungera som ”bredd-hållare” mellan de två tallriksdelarna. (Tittar noga på bilden, så syns det att hålen i bredd-balken passar med bultarna i ändarna på tallriksdelarna.)


Hur de övriga delarna till ritapparaten ska sitta lyckades vi inte lista ut, men vi hittade några glidrullar som passar på gejdrarna. Här ligger de i mönsterbordet (som är uppochned) – fyra lika, fyra lika men något mindre plus två långa (så långa att vi inte kunde hitta någon plats/gejder de passar till).


Vi gör bedömningen att nästa steg måste bli ett besök på museet. Mer om det kommer i mejl, så småningom.
(Ja, och så var SMP på besök – reportage kanske på torsdag)

PS:
Björn hade några (inte värst bra) bilder från museet.
Men... ett par delar kunde jag nog identifiera (håller du med, Bela?)




Jag tror att alla tre bilderna visar en av de grejor vi förstod skulle vara under själva "armen" - men vad detdär litet vridbara plattjärnet är till för kan jag för dagen inte gissa. Besök på museet kvarstår nog som nästa steg!

2015-10-06

Återställare

Idag fixade vi dörren till Strömbergshyttans källare.
När vi var färdiga var det som om vi aldrig varit där.


Därefter for Leif och jag till Bergdala för att beundra pantografen på plats. Bildbevis saknas, men vi pulade och drog och lyfte och... tror att vi kanske kommer att förstå precis hur den fungerar, när vi fått pula lite mer.

Vi spekulerade också om hur man kan få mönsterplåtarna rena och, framför allt, fina och glänsande blanka. Samt om hur vi ska kunna få reda på vilka plåtar som är vilka (alltså, ungefär: denhär plåten användes till att göra mönster på servisen "tuppen och åsnan" (eller vad den nu kan ha hetat)
(En teori jag har, efter att ha rotat lite bland plåtarna, är att en hel del av dem är för "specialbeställningar", till restauranger osv. Tiden får utvisa...)

2015-10-04

Förevigat på video: det stora pantograf-lyftet

Nu finns en video, hela 6 minuter lång, som visar hela flytten (som tog två-och-en-halv timme - men tänk så trist det skulle vara att titta på en så lång film...)

Med lite tur kan jag klistra in videon här. Går inte det (eller om den krånglar), så kommer här en länk: Pantograflyftet 2015-09-30.



För att vi ska få ut våra projektpengar från Region Kronoberg skall resultatet redovisas under projektets "hemsida" på crowdculture.se - länk till den här.

(Tyvärr förefaller det som om man inte kan se videon när man "bara" tittar på "projektet", men det kanske är tillfälligt...)

Så nu, mina vänner, återstår bara att få den (pantografen, vad trodde ni?!?) att göra det den ska!

2015-10-01

Det stora lyftet!

Igår kom pantografen till Bergdala!

Det gick fort (två och en halv timme totalt - helt otroligt, säger jag, trots att jag var där!), det gick bra, alla delar är ungefär på rätt plats i rätt ordning.

Vi tog många bilder och filmade dessutom, men här kommer ett "snabb-inlägg" bara för att vi är malliga NU!

I Strömbergshyttan: först ut är underredet till ritbordet

Halva pantografen :

Så kom vi till Bergdala -

Här började mitt kamerabatteri krokna, men: som sista pantograftdel att lossas kommer ritbordet:

Mera kommer, med det tar lite längre tid att fixa videon...