Om glastrumpeter

och lite annat ”sölat” finns en film på youtube:



… visserligen säger de att man måste öva innan det går bra, men, alltså, det ser ju ungefär lika lätt ut som vilken glasblåsning som helst…

(Hur det kan gå om man faktiskt tror det är lätt kan man läsa mer på Att göra fiasko)

Framstegsrapport

 Det här gick mycket enklare än vad både Lasse och jag trodde. Nu stod den på plats utanför dörren, förstås, men nog trodde vi att den var tyngre i tunga änden. Men hej vad det gick! 

Över tröskeln och in och så på plats för måttagning. Så planerade vi litet gemensamt hur det skulle ordnas och så tog Lasse itu med snickrandet medan jag flyttade grejer och hämtade det som han ville ha och i största allmänhet gjorde annat. Och så sade Lasse att nu så - nu lyfter vi - och så gjorde vi det. 

Och då var det litet justeringar som behövdes för att den skulle stå stadigt så då planerade vi litet och så sade Lasse att då behöver jag tre stycken 90 centimeters pinnar och så fick han det och... 

Ja, kort sagt: En och en halv timma efter att vi hade börjat så stod den på plats, säkrad i väggen. Jag skall lägga dit ett stöd i framkanten för det är en gammal golvbräda som känns en aning riskabel när besökarna kliver på den, men den detaljen kräver ett par extra klossar som nu ligger i bilen färdiga för transport.

Nästa insats blir att köpa råspont till hyllorna, vrida screentrycksmaskinen nittio grader, slänga skräp och allmänt fixa. Exempelvis skall handstycket vi fick från Books också på plats bredvid slipstolen. Men det är sådant som i huvudsak kan göras på en-man-hand.

Åsså litet till ...

 Målet idag var dels att få upp en del gamla formar på vinden och dels att få upp skenorna mellan fönstren så att det blir möjligt att flytta undan verktyg och litet sådant från bordet. Tungt jobb men det hjälps inte. 

Imorgon är det "Glasriket Glöder" så då får vi hålla öppet. Roger säger att det brukar vara flest besökare tidigt så det får väl bli att vi öppnar tio. Och det lär ju vara möjligt att röja litet därinne i morgon också...

Nu sitter skenorna uppe ...

 ... och litet av det som har legat i vägen har jag fått undan. Men det återstår en hel del ...

Såhär efter säsongen och inför nästa år ...

 Årets säsong - som ni har sett har varit litet mittemellan. Viruset har ju fortfarande varit synligt i besökssiffrorna men vår kvalitet (så föredrar i alla fall vi att tolka det) har gått upp såsom man kan se på de genomsnittliga gåvorna. 

Inför nästa säsong skall vi göra plats för litet nytt. Ni som är nyfikna kan bläddra bakåt till bloggposten från den 26 maj i år... Bekymret är att vi börjar bli trångbodda. Så det första steget är att försöka skapa litet utrymme. Vi (Lasse Hultman och jag) började med det i förrgår, i fredags. Ni som bor här nere i Småland vet hur det var i fredags: Ösregn hela dagen. Och ni som har varit på museet vet hur man kommer upp på vinden: Utifrån, en smal dörr och en smal trappa, så det måste gå lugnt tillväga.

Kort sagt kunde det inte komma ifråga att lyfta upp några grejer på vinden, utan allt som vi plockade ner måste tills vidare läggas i högar. Jag beklagar för er som kommer på besök under "Glasriket-Glöder" men ni får helt enkelt stå ut. Vi får göra åtgärder för museiverksamheten inne i byggnaden och det vi skall göra är att sätta upp vägghyllor och organisera sådant som hittills har varit oorganiserat.

 

Nästa steg är att få upp hyllor och att börja ta upp en del grejer på vinden. Återkommer...

Summering av sommarsäsongen ’21

Här-och-där kallas sommaren 2021 för ”andra pandemisommaren".

För vår del blev den inte så dålig, faktiskt blev årets besökssumma den tredje bästa se’n vi startade (årets var vår sjätte säsong).
Däremot hade vi rekord i donationer (vi har ju ingen entreavgift): i år blev det i genomsnitt 14:71 per räknad besökare – antalet besökare blev 2434 st.

Nu har vi nog bara en ordinarie öppetdag kvar i år, nämligen den 30:e oktober. Då, i samband med jippot ”Glasriket glöder”, håller vi öppet i museet kl 12-16.
MEN: som alltid försöker vi hålla öppet ”på begäran”: mejla kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se, helst ett par dagar i förväg. Har vi bara möjlighet öppnar vi för alla som vill!

Inför vintern: vårt nyinstiftade pris ska ju återkomma varje år.
DU kan också nominera: känner du någon som du tycker uppfyller kriterierna, skicka namn och din motivering till kontaktmejlen före 30:e april 2022!

För att det ska bli lite roligare: här kommer ett pantografmönster.
Har du ett glas med detta mönster tar vi gärna emot det som gåva! Vill du inte ge bort det får du gärnata en bild åt oss... skicka den till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se - eller åtminstone: vad heter servisen? Vi har döpt mönstret till 46A.

Glastekniska museets pris

Igår, fredag den 10 september, delade vi för första gången ut Glastekniska museets pris. Prisutdelningen skedde i hyttan vid Bergdala glasbruk fredagen den 10 september och bilden visar pristagaren, Susann Johannisson, tillsammans med stiftelsens ordförande Björn Zethraeus. Susann är bebyggelseantikvarie vid Kalmar läns museum och har skrivit flera rapporter som berör tillverkning av träformar, degeltillverkning och glasmålning, bara för att nämna några. Rapporterna finns för nedladdning från museets hemsida.

Temat för årets kulturarvsdag är ”kulturarv för alla” och prismotiveringen lyder:

Årets pristagare har genom sina välskrivna, lättlästa men ändå faktatunga rapporter på ett utmärkt sätt bidragit till att sprida kunskap om glasrikets industri- och teknikhistoria. Genom detta har hen verksamt bidragit till att stärka glasrikets roll som ett högintressant besöksmål.

Susann var väldigt glad för priset. 

Efter prisutdelningen åt stiftelsens styrelse och pristagaren en gemensam lunch i glasbrukets hytta. Från vänster till höger styrelseledamot Angelica Karlsson från Lessebo kommun, pristagaren Susann Johannisson, stiftelsens ordförande Björn Zethraeus, styrelsesuppleant (med ryggen mot kameran) Kerstin Fröberg, styrelseledamot Björn Arfvidsson, glasantikvarie från Kulturarvscentrum Småland samt Susanns kollega från Kalmar läns museum (gäst) Richard Edlund.

Foto: Lars Hultman för Bergdala Glastekniska museum.

Det är nu öppet för vem som helst att nominera pristagare för nästa år. 

Enligt statuterna för priset skall pristagaren:

Ha gjort en väsentlig insats för att bevara, utveckla eller dokumentera glasrikets äldre, nyare eller framtida industri- och kulturhistoria på ett övergripande plan.

eller

Ha gjort en väsentlig insats för att samla in och bevara immateriell kunskap om glasrikets industri- och kulturhistoria inklusive både äldre, nyare och framtida metoder och tekniker.

eller

Ha gjort en väsentlig insats för att samla in, bevara och dokumentera fysiska föremål som bär kunskap om eller illustrerar glasrikets äldre, nyare eller framtida industri- och kulturhistoria.

eller

Ha gjort en väsentlig insats för att sprida kunskap om glasrikets äldre, nyare eller framtida industri- och kulturhistoria.

eller

På annat sätt ha bidragit väsentligt till utvecklingen av glasrikets äldre, nyare eller framtida industri- och kulturhistoria som besöksmål.

 

Nomineringar till 2022 års pris skall ha inkommit till stiftelsens styrelse senast den 30 april 2022.

 

I morgon - fredag 10 september - delar vi ut Glastekniska Museets pris: 15 000 kronor, en blomma och ett diplom, till den som vi bedömer gjort årets bästa insats för att framhäva Glasriket som ett industrihistoriskt intressant besöksmål. Till vem? Ja, det får ni veta i morgon! Vi öppnar också för nomineringar till nästa års pris.

 

Utdelningen sker 12:30 i hyttan på Bergdala Glasbruk. Välkomna! 

 

Visste du att…?

Ännu en så’ndär erfarenhet: ju mer en får veta, dess mer förstår en hur lite en faktiskt vet…

Det kom ett mejl: Håkan hade städat verksta’n, hittat några gamla ritningsböcker, ville vi ha…?
Såklart vi ville! Så igår for vi till firma Mejk i Nybro för att träfa både Håkan (som mejlat) och Peter (som faktiskt jobbat längst).

De hade mycket spännande att berätta: både om hur glasformar gjordes, och görs nu, och om en flykting från DDR, och om en formmakeriverkstads historia genom kriser, uppköp och avknoppningar.
De hade också ett antal (fem, tror jag) böcker med ritningar, alla gjorda av Siegfried Eger (flyktingen). Så småningom kommer vi att presentera dem mer utförligt.

”Vi” (alltså Zäta) har satt ihop en liten film baserad på den berättelse vi fick, och lagt den på youtube – här en direktlänk (det finns ljud också).

För att göra inlägget lite roligare, några bilder: först en pressform under tillverkning – malle-skallen till ett eklöv, samt ringen

Så några sidor ur Siegfrieds fatabur:

I sammanhanget vill vi också påminna om den lilla skriften från Kalmar läns museum: läs/ladda ner "Träformar till glasblåsning" !

På gång i september:

NYTT: vårt nyinstiftade pris, "Glastekniska museets pris": (läs mer här) skall delas ut för första gången i år.

"Glastekniska Museets pris" består i år av 15 000:- plus ett diplom.
Prisutdelningen äger rum i Bergdala Glasbruks hytta fredag den 10 september klockan 12:30.
Efter prisutdelningen ges tillfälle att intervjua såväl pristagaren som företrädare för stiftelsen.

Årets pristagare har genom sina välskrivna, lättlästa men ändå faktatunga rapporter på ett utmärkt sätt bidragit till att sprida kunskap om glasrikets industri- och kulturhistoria. Genom detta har hen verksamt bidragit till att stärka glasrikets roll som ett högintressant besöksmål.
Pristagarens namn offentliggörs först vid prisutdelningen.

Men detta är inte riktigt allt…
Anledningen till tidpunkten för prisutdelningen är den av Riksantikvarieämbetet instiftade ”Kulturarvsdagen” som alltid infaller den andra helgen i september. Kulturarvsdagarna har olika tema varje år; årets tema är ”Kultur för alla”.
Länken ovan går till listningen av alla arrangemang i Småland i år – kolla dem, det kan finnas något mer du är intresserad av!

Lite senare, torsdag den 16:e kl 16, arrangerar Hovmantorps Folkets Hus en träff ”för dig som fyllt 62 år” på Bergdala glasbruk. Vi kommer att ha museet extraöppet då, men kanske inte redan kl 10… - låt oss säga att vi öppnar kl 14.

Dessutom har inventarieförteckningen börjat växa igen: ladda ner filen https://bergdala-glastekniska-museum.se/Inventarieforteckning/Oppet_inventarium.xlsx – läs först fliken ”Instruktion”.

Varför har de tidningspapper?

För att det är lättåtkomligt, förstås!

Alla ni som sett (svenska) glasblåsare i aktion har sett dem använda vått tidningspapper för att forma glasmassan de arbetar med. De blöter papperet, det ångar och ryker – ibland (men sällan) tar det eld.
Hur gjorde de innan det fanns tidningar? – glasblåsningen är ju trots allt tusentals år gammal, och billiga tidningar har det bara funnits i några hundra år… Tja, ”på något annat sätt” är nog det bästa svaret jag kan åstadkomma.

Idag hittade jag en film från The Glass Factory där Peter K intervjuar Jan-Erik Ritzman om just användningen av tidningspapper.



(Ljudet är på svenska, men undertext på engelska finns)

Där, alltså på The Glass Factory, har man just nu en utställning om Jan-Erik Ritzman. Själv har jag inte sett den, men jag är övertygad om att den är väl värd ett besök – liksom även ett besök på Transjö hytta!

Andra året i rad ...

 ... som vi blir "Travellers Choice" på TripAdvisor.

Kolla varför.

Årets besökare 2021

 Årets besökare, besökare nummer 2021, klev över tröskeln till Glastekniska Museet ungefär en kvart över tolv idag. Det var Sara Erlandsson som tillsammans med en kompis var på väg till Öland för att hälsa på vänner. På vägen tog de svängen runt Bergdala för att köpa en skål till Saras mamma. Det skall sägas att Sara inte tillhör den kända glasblåsarsläkten Erlandsson från Kosta.

De hade kort om tid men tog en runda runt museets unika samling maskiner och de är välkomna tillbaka en annan gång när de har mera tid.

 

Konserveringsburklock och flaskor

 Sådär. Nu är displayen bakom halvautomaten fixad. När Jörgen och Gunnar tog hem de flaskor som hade något värde frigjordes ju plats. Samtidigt måste vi ju förbereda för en display med slipat och graverat glas när vi får in slipstolen och handstycket. Så då gällde det ju att flytta konserveringsburkarna till halvautomaten... Jag fick be en lång besökare om litet hjälp men det gick smidigt att få upp den.

Inte så dumt,va?

Två nya artefakter igår ...

Ibland får vi erbjudanden från våra besökare. En av de saker vi har jagat länge är ett par konserveringsburkar. Men inte vilka som helst, utan burkar med innehåll! 

Ett sådant löfte fick vi tidigare den här säsongen. Och igår, mina vänner, igår!

I den låga burken har vi blandsvamp. Den är litet grumlig men det beror säkert på svampen. I den höga burken är det kantareller. De är fortfarande - efter 60 år - gula och i perfekt skick såvitt man kan se. Båda burkarna konserverades under sent 1950- eller tidigt 1960-tal. 

Den del av gummiringarna som sticker utanför glaset har torkat. Givetvis var det en av de övriga besökarna som genast skulle fram och pilla på det torra gummit - men det fick han skäll för. Om luf slipper in så möglar de...

Nu håller jag på och planerar hu de skall kunna visas... Soon in museum near you!

Fönster ...

 Som ni vet håller vi på med fönstren. Dvs, det gör vi inte alls, men vi har målare här som håller på med fönstren. Lustigt nog betyder det att man för tillfället inte kan titta på vår planglasdisplay där vi ju förklarar att planglas inte alls bara är fönster!

Men man kan gå in genom dörren och titta på fattigmanssilver, till exempel. 

Skålen är inte bara försilvrad på insidan utan även förgylld, också det på insidan. Skarven mellan försilvringen och förgyllningen är knivskarp. Om det finns någon som kan förklara för oss exakt hur man har åstadkommit detta vore vi tacksamma. Vi har förstås en teori - men det vore spännande att få reda på hur det faktiskt har gått till.

Eller också kan man beundra stekpannan från Reijmyre glasbruk. Bilden här gör den inte rättvisa. Den är tagen genom glaset och med mobiltelefon.

Men här är en länk till fotot i vårt arkiv. För den som är intresserad kan jag tala om att den är 62 mm hög och 230 mm i diameter. Så det kanske är en traktörpanna? Spela roll. Men så svårt som det är att diska redan vanliga ugnsformar i glas och med tanke på hur mycket mera som skulle bränna fast i en stekpanna så vete fasen om jag skulle vilja använda den. Är det någon som någonsin har använt en glasstekpanna som vill kommentera?

Besökare

- en av dagens stiligaste, faktiskt!

Efter lite pysslande kunde jag fånga den, och nu är den utsläppt.

Att göra fiasko

var vad tusentals italienska glasblåsare hade för sig i under hundratals år: tydligen nämns flasktypen först hos författaren Boccacio under medio 1300-tal.
Ännu på 1900-talet ägnade sig ca 1000 blåsare åt denna syssla (Wikipedia).

En fiasco är alltså en rundbottnad (vin)flaska, ombunden med lämpligt stråmaterial som tjänade dels till stöd (så att de kunde stå på bordet), dels till skydd under transport.
Vissa av oss ”gamlingar” har handlat Chianti i ombunden fiasco på systembolaget i vår ungdom – urdrucken tjänade den bra till ljusstake. Ett av de berömda exemplen på detta är i filmen ”Lady och Lufsen”…

Idag har jag (som så ofta) surfat på internet efter intressant läsning om svensk glastillverkningshistoria.
På den fantastiska sajten Runeberg.org hittade jag idag Arbetets söner: Ett illustrationsverk öfver den svenska arbetarklassen (1906) av dr Knut Barr.
Han ägnar många sidor åt Glasmakaren, med både detaljer och anekdoter, däribland en om begreppet ”att göra fiasko”:

Och äfven om konsten kan se nog så lätt ut, för den oinvigde, som står och ser på, hur arbetaren formar sitt material, så bör man akta sig för att underskatta yrkets svårigheter.

Till sådan underskattning gjorde, berättas det, en tysk grefve sig skyldig. Han var en gång i Italien och såg en glasblåsare arbeta och tyckte då, att han kunde göra saken lika bra. Så ställde han sig att blåsa. Det första, han lyckades frambringa, var en päronformig hålpjes, som möjligen kunde kallas en liten flaska, hvilket på italienska heter fiasco. Det andra försöket gaf honom åter en sådan liten flaska, det tredje likaledes, och så gjorde han, hur han bar sig åt, aldrig annat än fiasco.

Från denna historia menar man, att talesättet »göra fiasco» härleder sig.


Intressant att notera är att, år 1906, de viktigaste industrigrenarna (bedömda enbart på antal sidor) är glasindustrin tillsammans med gruvindustrin och den mekaniska verkstadsindustrin.

Fattigmanssilver

Häromdagen skrev jag att ”den andre” Lasse hade kommit med hemliga grejor.

Nu är det dags att avslöja vad: ljusstakar i fattigmanssilver. Tack Lasse H (den andre)!

”Fattigmanssilver” brukar man kalla ihåliga föremål som försilvrats på insidan, till exempel ljusstakar, skålar, flaggstångsknoppar mm.

Det faktum att de är ihåliga betyder ju att de är lätta, också – och att de har ett ”blåshål” någonstans. De är vanligen blåsta upp-och-ner, så att hålet hamnar på undersidan, används till att hälla i försilvringsvätskan för att sedan bli igenpluggat.

En av de fyra ljusstakarna är dock gjord tvärtom: blåst uppifrån, försilvrad uppifrån och igenpluggad med en silver(?)ljushållare.

Idag har de fått komma på plats i vår skattgömma – tre av ljusstakarna tillsammans med en skål (som jag trodde var bloggad för länge sen).

En testbild...

 ... tagen med telefonen. Fel vinkel och litet sådant, men ljuset är alldeles okej. 

The cupboard under the stairs

är nu inredd till en liten fotostudio:

Dessutom har sommarutställningen fått sina skyltar: