Senare...

... fick jag ett par exempel:

(nummer två stod i tältet vid fototillfället i förra inlägget. Det är den utdrivna kanten som fångar reflexerna)

Sen vidtog nytt försök att fotogrammera, men det är ännu bara halvvägs:

Men nu blir det inget mer från mig idag.

GOTT NYTT ÅR!!!

Lite försenat julpyssel…

Björn har lekt med olika kameror under de ”lediga dagarna”.

För att ta det från början: vi har hittat några beskrivningar av fotogrammetri (däribland denna från Livrustkammaren) så nångång i höstas försökte vi (”vi päron”, ni vet? *) följa den. Det gick väl sådär…

Nyss hade Digisam några webinarier om föremålsdigitalisering som vi följde (i mitt fall med svårighet) - så nu var det dags igen.
Vi fick ju några formmallar från Alvesta Mekan och modell i höstas, och nu bestämde B sig för att försöka fotogrammera (heter det inte, men det borde det väl göra?) en av dem.

Det gick bättre, men inte bra nog för att visa upp. (Men kolla gärna på Livrustkammarens grejer, här – klicka på nå’n av dem och se vad som händer)
Nya försök kommer att göras så småningom.

Men det finns ju fler saker att fotografera, glas, till exempel.
B har skaffat sig ett par fototält i olika storlekar. Så idag pysslar han med ett av dem:

Än så länge är han inte nöjd, men kanske kan jag uppdatera innan dagen är slut.

Dessutom: plötsligt blev det liksom ljust! Jag hann ut på trappan innan det tog slut:

(det blev aldrig nog starkt för att kasta skuggor…) _________________________________________________________
* "Vi päron, sa svinskiten, när han låg i äppelkorgen" var nåt min mamma brukade säga när någon skröt

Nå’n Lucia har vi inte

men vi har nå’t nytt till museet

- en liten spegellampett med brandsäkert ljus, på bilden handhållen av dendär talibanen som nästan kan anas i bakgrunden.
(klicka på bilden, så kanske han syns)

I övrigt håller vi på att katalogisera, samt försöka hitta en lösning på problemet ”att tillgängliggöra på webben” (helst på ett sätt som kan expanderas och, eventuellt i framtiden, exporteras till ett ”vanligt” samlingsförvaltningssystem).
Det senare är svårare än det förra.

Testar om jag fattat

hur det går till att "bädda in" ett inslag från Sveriges radio. Här kommer det (hoppas jag):

Efter dagens nyhet hos P4 Kronoberg

som lyder "En privatperson lämnade en gammal behållare med fluorvätesyra på återvinningscentralen i Lessebo i tisdags" är det väl bäst att påpeka att BGM inte är inblandat på något sätt...

(fast vi har en instruktionsbok för hur man bäst utför etsning hemma vid köksbordet, det kan vi erkänna)

Alla ni andra som råkar ha en slatt över därhemma, kontakta kommunen innan ni lämnar in den!

Sista dagen, men säsongsrekord!

Så är då Glasriket glöder över för denna gång – och vi fick besöksrekord!
87 besökare blev det, och det är faktiskt rekord för hela säsongen. Totalt för säsongen stannade antalet på 2208 – men nästa år, ni, då ska vi allt klara av 4000!

Vi fick ett strålande väder, sol hela dagen – kanske temperaturen lyckades ta sig över 10 grader.
Vi hade extra-dekorerat lite med en lövgirlang och en skål med glödande löv.

I somras fann vi en ”eld”-lampslinga som vi köpte, just med tanke på Glasriket glöder.
Med dagens strålande sol blev den lite meningslös… kanske det kommer nå’t vinterevenemang, eller ett kvällsbesök, då kommer den kanske bättre till sin rätt.

Nu kommer vi enbart att ha öppet för bokade besök, men det gör vi gärna.
Boka isåfall via kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se

En torsdag i oktober

(dvs igår) hade vi oktoberbesöksrekord, nämligen 50 personer. Delvis berodde det väl på att vi hade två inbokade grupper, men det kom några ”lösa” besökare också.

Inför dessa bokade besök måste vi förståss fixa till våra nya artefakter.

En av dem är gardinstången.
Nackdelen med en gardinstång av glas är förståss att den är nästan osynlig… så vi fixade en liten bit gardin. För att hänga upp den bad vi vår nye Lars (ny som glasblåsare i Bergdalahyttan) att fixa några gardinringar. De blev inte alldeles lika stora, men, som vissa ibland säger, ”det ska synas att det är handgjort”.

Lars hade också påmint mig om en bild i boken Mäster Bengt (om Bengt Heintze). Här kommer den:

Våra nya SIBAL-kastruller placerade vi i ”skattkammaren” (en av hyllorna i skorstensstocken)

För ett bra tag sedan fick vi några gravyrtrissor av Kulturparken.
Vi har länge funderat på hur vi skulle kunna exponera dem – men på loppisen i söndags hittade Björn en liten grej, som förmodligen var menad som rockhängare. Efter endast mindre modifikationer blev den en utmärkt gravyrtrissehållare (fast en av trissorna är nog sten, och användes alltså för ”blomslipning”).

Sålunda fick torsdagens besökare se också ”det allra senaste”!

Alla ni som alltid velat se en glasgardinstång (eller exempel på gravyrtrissor) har en utmärkt chans till detta redan imorgon, för då är det ju Glasriket glöder.
På museet har vi öppet kl 10-15, på glasbruket har butiken öppet kl 10-16, och i hyttan pågår glasblåsning kl 10-14.

Välkomna imorgon – och hjälp till att ge oss ett nytt oktoberbesöksrekord!

Rapportering, igen

Om servisen ETYD, design Vicke Lindstrand

När vi först träffade på ett snapsglas ur denna servis så antog vi att det var guillocherat.

När vi bläddrade igenom alla våra pantografplåtar fick vi revidera den uppfattningen, för bland dem fann vi denna:

Här har vi då ett annat exempel på mönsterrapportering (det första inlägget finns här) – ett exempel på när det är nödvändigt att lägga samman flera grundrapporter.

Nödvändigt?
Ja, glasen har 30 bågar, kanske för att imitera ett guillocherat mönster, och det finns inte plats för fler än 6 nålar på en pantografplats. – och kolla: plåten har fem bågar/grundrapporter!

Glasen i servisen Etyd illustrerar också på ett bra sätt vad som händer med mönstret när det appliceras på olikformade glas.

Vi äger bara ett snapsglas, men har hittat en bild på en (sannolik) madeiraskål.
Jag har ritat in en grundrapport på båda glasen – redan på snapsglaset syns att de nedre bågarna är smalare än de övre:

På madeiraskålen är det närmast övertydligt:

Dessutom: på madeirabilden syns tydligt en plåtrapport-skarv:

Dessa förvrängningar är alltså en nödvändig följd av pantografens sätt att fungera: nålarna trycks mot glasets yta (för att rita i vaxlagret), och när glaset ökar eller minskar i diameter kommer figuren att ändras.

Som vi har letat ...

 Många känner ju till att man började experimentera med att göra eldfast glas i Sverige efter att Pyrex hade slagit igenom. Man hittade på flera olika varumärken, Ruda valde "Nife", Pukeberg valde "Pukex", Riejmyre valde "Sibal" och... Fast såvitt vi förstått fick Reijmyre senare byta varumärke.

Vi har en (ganska ful) Nife-form på museet och vi har letat och letat och letat för att få någonting som är litet snyggare. Och igår - Trumpeter och fanfarer!

Ifall vi är nöjda? Det är bara förnamnet!

Och som om detta inte vore nog, vänner: Förra helgen fick vi tag på en gardinstång, ett glasrör på kanske 1.70, som nu hänger i museet. Den skall få litet tyg och en skylt på sig så den syns, men ändå... Men jag har ingen bild på den.

Och så kom ihåg att vi har öppet nu på lördag 17/10 när det är "Glasriket Glöder". Vi håller öppet från 10-15. Vi stänger alltså en timma efter att glasblåsarna har gått hem och en timma innan butiken stänger. Så ni hinner både titta på glasblåsning, gå på museet och dessutom shoppa.

”Rapportering"

Dethär ska alltså handla om mönsterrapporter. Kanske kan man säga att en mönsterrapport är den minsta identifierade byggstenen i ett större mönster, ungefär såhär: tänk en schackrutig tapet – där skulle alltså den minsta byggstenen bestå av fyra rutor, såhär:

Av den rapporten kan man bygga en hel vägg, genom att sätta dem bredvid och ovanför varandra.

Samma gäller förstås mönsterrapporter för pantograferade glas. Vanligen (men inte alltid) innehåller plåten en mönsterrapport.

Detta mönster heter Kerstin. På glaset finns rapporten sex gånger runt glaset. Utgående från plåten med en rapport måste man alltså ha sex nålar monterade på pantografen, då kommer varje nål att rita en rapport.

Så varför finns då en plåt med en dubbel rapport? Här kan jag bara spekulera – kanske fanns många mönster för endast tre nålar/mönsterbilder i produktion? Isåfall kan det ha varit enklare att göra en dubbelrapportsplåt för att sticka emellan med än att montera/demontera tre nålar på varje tallrik. Varje nål ritade i det fallet två mönsterbilder, så att glasen fortfarande hade sex mönsterbilder runt om.

Ibland är det svårare att förstå vilket ”totalmönster” man får från en knepigt rapporterad plåt.

Denhär plåten har vi döpt till 50A, något glas har vi inte.

Detta mönster illustrerar ganska bra att (mönster)rapporten inte behöver ha ”raka kanter”. Jag försökte rita av rapportens väsentliga delar, och placerade dem bredvid varandra:

Det gäller alltså för ”rapportförfattaren” att hålla koll på vilka delar av ”centralmotivet” som enklast kan ritas ”åt andra hållet”. (Det måste vara lättare att rita hela festongen i ett svep, än att dela den på mitten.)

Sedan kan det vara bättre att låta plåten innehålla många rapporter – detta gäller till exempel servisen Etyd, men mer om den i ett senare inlägg.

Lite tur ska man ha!

Är man i ”storsta’n” går man ju på alla loppisar man passerar, ju – i detta fall Emmaus Växjö.

Och där var den! Ganska trist såg den ut, men mycket diskmedel, varmt vatten, gnugga, mer diskmedel… - till slut såg den helt åkej ut.

Naturligtvis måste den jämföras med formen. Fast… det går ju egentligen inte, eftersom snipen gjorts efteråt.
Men nog verkar den vara ”den rätta”, eller hur?

Här är de nu, alla våra Hjärtan:

Sockerskålen fann vi på loppisen i Lenhovda, den inte-riktiga kommer från Lions i Tingsryd, och nu den riktigt riktiga från Emmaus.

Frågan om var de gjorts blir nog aldrig definitivt avgjord. Vi har hört om Modala och Glimma, men formen vi har fick vi ju från Målerås.
Vad vi dock tror är att sockerskålen och den riktiga kannan antingen är olika ”generationer” eller från olika bruk: kannan har en liten gulaktig ton, och fotringarna ser väldigt olika ut. Kannans ring är ganska vass, skålens är inte heller slipad, men ändå ”fin”.

Nya presenter!

Igår eftermiddag blev vi presentade några nya glas – tack Lasse! (hur lyckas du hitta så många ”udda”, egentligen?!?)

Om vår vanligaste fotograf hade varit lite vaken hade vi kunnat få bilder på uppackningen, men ack, jag var alldeles för nyfiken, så det glömde jag…

Vad blev det då?

Evy har vi ju en liten samling av i ”skattkammaren”, men nu har vi ett ölglas också! Evy gjordes på Åfors, i design av Edvin Ollers – varför plåten finns här hos oss vet vi inte, men den var med bland de 137 plåtar vi fann tillsammans med horisontalpantografen.

Kelly har vi inte haft något glasexempel på, men nu har vi två (öl och starkvin?). Såhär ser plåten ut:

Slutligen snapsglaset: kul är att det har etiketten kvar, Elis Berghs egen etikett ”Bergh-kristall”.

Vi hade sedan tidigare ett grogglas, som nog inte har förekommit på bloggen. Att mönstret heter Erik framgår av nedanstående katalogblad

Lustigt nog finns mönster Erik på baksidan av plåten med mönster Kelly!

Äntligen: Årets (hela) Besökare!

Tack vare Magnus blev det Sophie Appelbäck som prickade in den speciella siffran: besökare nr 2020 – och alltså fick både diplom och ”glasbit” såsom varande Årets besökare.

Som ni kanske minns var vi länge oroliga för att inte lyckas i år (eländes virus!) – så till den grad att vi delade ut ”halva årets besökare” den 23/7.

Desto gladare blev i när vi förstod att det nog i alla fall nog var möjligt, men såhär på eftersäsongen kan de vara glest mellan besökarna… men det gick!

Vi håller öppet några dagar till: idag till kl 16, imorgon kl 12-16, nästa lördag 10-16, nästa söndag 12-16.
Inga fler diplom kommer att delas ut i år, men museet är lika intressant ändå!

(och glöm inte: det går alltid att boka specialvisningar, kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se)

Andra sorters leksaker:

- nämligen mallar till nå't glasrelaterat:

I veckan fick vi i present ett par lådor med trä-mallar som använts av Mekan och Modell i Alvesta. Tack Mats!
Det förefaller alldeles säkert att de på något sätt använts för att göra formar till glasindustrin.

Det förefaller också som om de (Mekan och modell) var berömda ända till Danmark. På denhär ringen står det Kokill 1 st Holmegaard:

Det förefaller ju som om det är en mall för en pressformsring, men detdär med kokill verkar lite mystiskt… (det brukar innebära en gjutform, och gjutning är ju något helt annat)