2020-02-04

Detdär med pressning

Det låter ju enkelt: skaffa en form med under- och överdel – häll i lagom mycket varmt glas – kläm ner överdelen (mallen) i underdelen – klart.

I museet har vi haft två formar för skålar, de är precis så enkla.

Nu har vi ju fått en lite mer komplicerad form – en öppningsbar i tre delar för gräddkanna Hjärta

Men vi har ju ett antal pressade föremål med betydligt mer konstiga former.
Till dessa saltkar har vi i alla fall en bild på en form:

Nu fick vi för oss att försöka förstå hur formen till detta (som jag tidigare kallat vårt fulaste pressglasexempel) kunde ha sett ut.
(denna gräsliga modell finns fö på bild i en priskurant från Reijmyre med årtal 1899)

Vred och vände på karet: uppenbart en tvådelad form, med en ”konstig” botten, verkar det som.
Så jag försökte göra en form i trolldeg (billigaste sortens ”lera” jag stött på: vetemjöl, salt och vatten) – såhär blev den:


Alltså: en bottenplatta som formar undersidan, ”bryggan” med sina löv och en bit av skålarna, plus två halvor som formar utsidan av skålarna, utsidan av löven samt hänkeln.
Den skulle väl inte tåla nå’t varmt glas, precis, och den är väl inte perfekt i sin passform, precis, men den ger en föreställning av hur insidan på formen kan ha sett ut.

Och den finns på utställningen på bibblan under hela februari!

2020-02-01

Utställningen påbörjad!

Igår fick vi det mesta på plats:


Som vanligt har vi vårt fisknät med tidslinje, och för andra gången har vi en hylla med belysning.

I år har vi en ny liten glasmonter:

Problemet med att hänga glasföremål på väggarna har vi i år löst med en snara:

och ett montage av konserveringsburkslock:

Just nu ser det ut såhär:

Utställningen är på plats under hela februari, och den 20:e kl 18 bjuder vi på ett föredrag.
(Vill du komma på det blir bibblan glad om du anmäler dig, så de kan ta fram stolar – 0478–125 66)

Bibliotekets öppettider hittar du här.

Vi kommer att vara här på lördagar.

Välkomna till årets utställning!

2020-01-25

Loppade pressfynd

Se’n vi fick vår fina pressform har vi förståss letat gräddsnipa Hjärta på alla loppisar vi råkat på. Och idag lyckades vi – nästan…

(Nosen tillhör Nicki, den lilla randiga på bordet nedan)

Vad tror ni att alla märkena/ränderna vid snipen beror på? Som jag förstått det brukar de flesta sniparna på pressade gräddkannor vara gjorda manuellt efteråt, men inte borde det bli sådär randigt, väl?
Den har ju egentligen inte något gemensamt med vår form – saknar fot, saknar hjärtformad överkant, är för liten – men mönstren liknar ju varandra litegrann, eller hur? (Om någon har nå’n aning om vad denna version heter, och/eller var den kan komma ifrån: berätta gärna! Kommentarsfunktionen ska fungera, annars duger mejl också.)

Däremot, under diskningen av alla pressgrejor upptäckte jag att vi faktiskt redan ägde en del av Hjärta-setet, nämligen sockerskålen:


Dagens lopputflykt resulterade också i en citruspress.


Jag har nog aldrig tidigare när-studerat en glascitruspress tidigare, eftersom jag blev så förvånad över ”silen” – lägg märke till de tre tapparna som finns i början av pipen. Brukar det vara så’na? (Zäta säger att de alltid finns, men vad vet jag?)

Och förresten: nån timme efter jag tog översiktsbilden i förra inlägget hörde jag ett försiktigt klirrande. Då fick jag en ny bild, som kommer här:

2020-01-22

Pressat glas

heter (som alla vet?) den utställning vi ska ha på Lessebo bibliotek alldeles snart, nämligen i februari.


Ett diskat, men i övrig oorganiserat urval av pressade och fastblåsta glasföremål:


Varför så mycket ligger uppochner? Jo, bland annat på grund av dessa:


(och för att de inte ska hinna bli dammiga igen, förstås)