Tredje gången gillt...

(nästan) – denna, för året tredje, helgen började den internationella turistsäsongen: vi har haft tyskar, engelsmän, holländare och italienare (och svenskar, förstås). Det känns som lite tidigt, men, som man säger: ju fler, desto roligare!
Dessa holländare väntade på oss på söndagen när vi skulle öppna:

Dessutom har jag provat en ny ide att göra pantografplåtar synliga(re) på långt håll.
För några år sedan fyllde jag i ett antal plåtar med tunna spår med vaxkrita – det funkade utmärkt (även om det ger lite "skugga" av kritan)

Den iden fungerade inte alls för plåtar med grövre spår. Vi provade flera olika ideer, bland annat att måla i mönstret för hand (alldeles för pilligt, och lätt att göra fel).
Vi provade också ”fingerfärg” (tjockflytande och vattenlöslig) – det var lätt, men den flagnade redan innan säsongen var slut.

För att antal år se’n föreslog någon vanlig skolkrita och vatten: alla kommer väl ihåg hur svårt det är att torka bort krita som använts på blöta svarta tavlor? (för er som inte minns ”svarta tavlor”: när vissa av oss var små fanns det svarta tavlor i skolan – man skrev på dem med dammig krita. Lite senare byttes de ut mot gröna tavlor med knottrig glasyta, men kritorna var samma. Och lika svåra att torka av, om kritan använts på en blöt yta.)
Några av de hotell-plåtar som sitter uppe har grova spår (inte lämpliga för vaxkritor), och är svåra att se texten på. Nu kan i alla fall plåtarna ovanför dörren läsas utan stege:

Hur länge det håller får man se…