Maj 2016 var, ur ren verksamhetssynpunkt, inte så dramatisk. Vi höll öppet och tog efter bästa förmåga emot så många besökare vi kunde. Men samtidigt hände det grejer i Stockholm. Vi hade ju insett att vi behövde få in pengar för att dra igång verksamheten. I avtalet med Bergdala Fastighets AB ingick att vi skulle underhålla byggnaden, till exempel. Den 30 maj 2016 fattade Riksantikvarieämbetet beslut om att vi fick ett bidrag för att få igång verksamheten. Det innebar att vi kunde byta nockpannor och göra en del reparationer och ändringar inne i byggnaden. Dessutom ingick i ansökan att vi ville anlita en modellsnickare för att göra en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Nu kändes det verkligen att vi var "på G".
För att inte störa för mycket gjorde vi så att tisdagar var arbetsdagar när vi jobbade med maskinerna och med utställningen. Vi ville ju inte störa våra besökare alla dagar. Ett mål var att få den stora pantografen manövrerbar. Vi ville ju att den skulle kunna demonstreras. Men då gällde det att få grejerna att faktiskt röra sig. Så en hel del tid gick åt till att justera olika saker, slaglängder på dragstänger, motvikter, rensa ut gammalt vax och diverse sådant. Som tur var kunde vi använda Tores maskintvätt för att få saker rena - annars hade vi aldrig lyckats.
Flaskmaskinen var ett annat bekymmer. Men vi lyckades få den rörlig. Och belysning. Det fanns ju inte el i byggnaden så till en början hade vi ganska primitiv belysning. Men under maj fick vi upp fyra stycken LED-strålkastare som kom från Kupan i Växjö. Dem har vi fortfarande kvar.
Och så började vi sätta upp pantografplåtarna på väggen.
Till maj år 2017 hade vi gjort en del förbättringar: I april hade vi fått vår första reklamfolder från tryckeriet. Ursprungsversionen var bara på svenska och den var litet mera "tafflig" än den vi har idag, men i alla fall. Vid det laget hade vi också fått modellen av en Guillocheringsmaskin på plats och i funktion med myntinkast.
Vi hade då också rivit en vägg och börjat planera för att utöka utställningsytan. Vi hade nu fått ett vitrinskåp och så skulle vi ha plats för två Guillocheringsmaskiner och en pantograf till. För att klara det hade vi fått golvet delvis omgjutet och vi hade lejt folk att bila bort ett stort fundament. Och så var vi tvungna att förbättra visningen av alla våra mönsterplåtar. Det senare löste sig med den långbänk vi fortfarande har där plåtarna står lätt åtkomliga.
Inför 2017 års säsong hade vi vitrinskåpet på plats, vi hade mönsterplåtarna placerade så att besökarna kunde se dem och bläddra bland dem, flaskmaskinen och den stora pantografen fungerade någotsånär och vi hade en fungerande modell av en Guillocheringsmaskin. Saker börjad komma i ordning. Vi fick också ordning på screentrycksmaskinen.
När vi gick in i maj månad år 2018 hade vi ett nytt projekt på gång. Nu kände vi att vi hade en fungerande verksamhet och vi hade en hyfsat stor grundutställning med de artefakter vi hade. Så nu började det bli dags med litet mera seriös grundforskning. Vi hade nu två pantografer av olika utseende, vi hade sett den som Kulturarvscentrum hade och vi hade läst att den första importerades till Reijmyre 1880, troligen från firma Bougner & Co i Paris. Ingen av våra, och inte heller den på KAC, hade tillverkarskyltar och vi hade uppgift om att både pantografer och Guillocheringsmaskiner importerades från Tyskland, England och Frankrike. Kunde vi reda ut det här, månne?
Det slovakiska glasbruket Rona har fortfarande tillverkning av pantograferat glas och dessutom hittade vi en bild på deras äldsta pantograf. Den såg helt annorlunda ut. Dessutom, inte så långt från Rona men i Tyskland, låg Lamberts Glashütte där man fortfarande munblåser fönsterglas med cylindermetoden. Man gör faktiskt även både oxögonglas och valsar glas enligt Perrottos metod. Dessutom fanns en intressant bild på Crystalex hemsida, det ligger i Tjeckien ganska nära de två andra, som visade ytterligare en annorlunda pantograf. Så vi började fundera på och planera för en studieresa. Mer om den senare.
Och så gjorde vi ett par sammanställningar av intervjumaterial från våra 53 CD'ar med intervjuer med gamla glasarbetare som vi lade ut på hemsidan. Dessutom hade Kerstin vid det här laget satt ihop en logga för museet, faktiskt den som vi fortfarande använder. Och så hade vi fått idén att ha en sommarutställning i fönstret bakom pantografen.
När maj 2019 kom var planeringen för GAS 2020 i full gång. Kommunen hade anställt en turistsamordnare och för första gången kunde informationsmaterial faktiskt distribueras till oss små besöksmål.
Sommarutställningen 2019 förbereddes visserligen i slutet av april men jag nämner den här, i maj-krönikan. Vi fick låna glasdjur från Karin Witte och en solig dag kom hon och började ställa upp dem på trähyllorna i fönstret. Då upptäckte vi att trähyllor inte är någon bra idé. En flodhäst av kristallglas fungerade som brännglas och redan inom några minuter började det ryka om hyllan. Så utplaceringen av djur fick anstå tills vi hade fått fram brandsäkra aluminiumhyllor till alla fönstren, andra halvan av maj.
Annars var vi nu såpass varma i kläderna att vi inte behövde göra speciellt mycket inne i utställningen utan vi höll öppet "som vanligt" helt enkelt.
Däremot hände något i omgivningen. Hela baksidan spärrades av eftersom markundersökningarna visade på väldigt höga föroreningshalter. Detta aktualiserade frågan om glasindustrin som miljöbov och vi fick från dåvarande Glasforskningsinstitutet en experimentdegel som illustrerar en modern metod att sanera förorenad glasbruksmark. Man var också inne i museet och tog prover på vårt golv för att se att arsenikhalterna inte var så höga att vi skulle förbjudas ta emot besökare. Det var de inte, tack-och-lov.
Men så var det ju det där om att Föreningen Glas-i-Hovmantorp hade beslutat att lägga ner sig... Efter mycket funderande och diskussioner med de medlemmar som var mest engagerade i just museiverksamheten blev huvudförslaget att bilda en stiftelse för museet. Stiftelseformen har både för- och nackdelar. Till fördelarna hör att en stiftelse varken har någon ägare eller några medlemmar. En stiftelse är en juridisk person som bara finns i sin egen rätt. Till nackdelarna hör att en stiftelse inte har några medlemmar och följaktligen inte kan få någon inkomst i form av medlemsavgifter.
Det är länsstyrelserna som har översyn av stiftelser, i vårt fall länsstyrelsen i Skåne. Så min (Björn Z's) roll blev att övertyga länsstyrelsen om att vi skulle klara vårt åtagande att underhålla byggnaden och att vi skulle kunna bedriva och utveckla en verksamhet utan att egentligen ha några pengar och utan att ha några fasta inkomster. Vad stiftelsen skulle göra var baserat uteslutande på immateriella värden. Som tur var hade vi redan från början särredovisat museiverksamheten i föreningens bokföring. Så det gick att hänvisa till tre års verksamhet, 2016, -17 och -18 som visade att vi hade stadigt ökande intäkter i form av frivilliga bidrag från besökarna. Det tog ett antal telefonsamtal, men länsstyrelsen accepterade till slut mina argument och strax före lunch den 24 maj 2019 skrev länsstyrelsen i Skåne ut vårt registreringsbevis. Hela stiftelsebildningen var alltså avklarad på ungefär två månader
Maj 2020: Viruset hade nu kopplat greppet. På nyårsaftonen rapporterade världshälsoorganisationen WHO om ett okänt virus som orsakade en sjukdom som påminde om lunginflammation och som hade dykt upp i Wuhan i Kina. Redan den andra januari 2020 rapporterades om 27 fall i staden och den 21 januari kom de första fallen i Europa. Den 31 januari rapporterades det första fallet i Sverige. Sedan gick det fort: den 11 mars fanns sjukdomen redan i 114 länder. Under mars månad utfärdades rekommendationer om hur många som fick samlas vid offentliga sammankomster och ett antal olika restriktioner i avsikt att begränsa smittspridningen kom ut. I april hade vi öppet två dagar och hade noll besökare.
Under maj uppmanade vi besökarna att hålla en glasblåsarpipas avstånd om de inte var en familjegrupp. Vi höll öppet fem helger och räknade in 18 besökare. GAS 2020 var inställt och nu gällde det att övervintra.
När vi började med helgöppet i maj 2021 var ännu striktare virusrestriktioner i kraft. För vår del högst sju besökare i museet samtidigt. Men samtidigt började man vänja sig. Man höll avstånd mellan grupper, det gick åt massor med handsprit. När vi introducerade grupper i museet stod vi på behörigt avstånd och så fort vi kom nära en grupp hade vi ansiktsvisir strategiskt utplacerade. Det funkade, helt enkelt. Men visst märktes det att viruset fortfarande befann sig i luften. Drömmen om 4000 besökare under säsongen var fortfarande avlägsen.
När vi såg tillbaka på utvecklingen de fem år vi haft verksamheten igång och konstaterade den positiva trenden vad gällde besökarnas frivilliga bidrag tog vi ett vågat beslut. På mötet den 4 maj beslöt styrelsen för stiftelsen att inrätta ett årligt pris som skulle delas ut i samband med den internationella kulturarvsdagen som infaller i mitten av september. Den 21 maj kungjorde vi att Glastekniska Museets Pris, 15 000:-, skulle delas ut i Bergdala Glasbruks hytta fredagen den 10 september. Däremot talade vi förstås inte om vem som skulle få det...
Dokumentationsarbetet fortsatte och i slutet av maj passerade vi 900 dokumenterade föremål, vart och ett med sitt nummer, sitt foto och sin beskrivning. Books glassliperi i Kosta lade ner sin verksamhet vid den här tiden och hörde av sig till oss med en fråga om det var någonting vi ville ha till museet. Vårt rykte var nu sådant att de som händelsevis hittade någonting underligt med anknytning till glas eller glastillverkning hörde av sig till oss. Så sista veckan i maj hämtade vi en slipstol och ett antal stenskivor från Kosta. Däremot tog det tid innan vi fick den på plats... Vi fick också litet tavlor, handverktyg och böcker från Kulturparken Småland.
Inför maj 2022 hade vår inventarieförteckning svällt så mycket att det började bli dags att tänka på en bättre lösning än ett excelark. Så vi registrerade museet som säsongsarbetsgivare hos skatteverket för att kunna städsla en sommarjobbare med uppdraget att förbereda för en riktig databas.
Viruset fanns fortfarande kvar men nu började vaccinationstäckningen bli god och även om vi alla fortfarande höll fast vid rekommendationerna om avstånd och vi alla gick runt och luktade handsprit började livet så sakta återgå till mera normala gängor. Besöksfrekvensen steg. Men nu var det annat som påverkade oss.
I februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Det här påverkade en massa olika saker. Bland annat ledde det till oro i ekonomin världen över, det uppstod brist på en del varor som vanligtvis kom från Ukraina och det ledde i sin tur till att man höjde priserna på ett antal olika varor. Små valutor som den svenska kronan tog stryk och många varor fick höjda priser. De här fenomenen har egna namn på ekonomiska. När man passar på att höja priset på någonting kallas det "inflation". Och när det blir billigt att köpa pengar som tillhör en liten valuta kallas det att valutan är "svag".
Alltså blev den svenska kronan svag och vi fick en kraftig inflation. Resultatet av det såg vi redan tidigt under säsongen: Svenska besökare höll hårt i slantarna och vi såg i insamlingsbössan att antalet svenska pengar blev färre än tidigare år. Å andra sidan gjorde den svaga svenska kronan dels att det kom fler utländska turister än vad det gjort tidigare år, de kom tidigare på säsongen och de lämnade större bidrag än de gjort förut. Så svenska sedlar blev färre i bössan, men euro-sedlarna blev fler. Många utlänningar har fått för sig att Sverige är ett land där man inte använder pengar överhuvudtaget och vi inrättade ett paypal-konto för att kunna ta emot betalningar från kreditkort.
När maj började 2023 hade vi fått en donation som ökade stiftelsens kapital från 50 000:- till 500 000:-.
Under våren hade en grupp studenter på Linnéuniversitetet genomfört ett projekt om hur man skulle kunna popularisera kulturarvet och vi var ett av studieobjekten. De hade kommit fram till en strategi som var ganska ambitiös men tyvärr stötte den på patrull när vi tog upp diskussionen med andra museer.
Vi hade också varit i kontakt med ägarna till ett gammalt glassliperi i Fagerhult. Det sliperiet stängdes på 1930-talet och övergavs i då befintligt skick. De bara låste dörren och gick hem. En tanke var att man skulle kunna flytta ner hela sliperiet med sin inredning och ställa upp det i Bergdala för att kunna visa besökarna hur ett riktigt sliperi faktiskt såg ut på den tiden. Tyvärr var intresset för att donera det till oss minimalt.
Vi insåg nu också svagheten i att ha våra glasföremål i kartonger nere i själva museet. Vi hade ju nu börjat ställa ut månadens föremål på biblioteket i Lessebo. Nu skulle vi alltså varje månad välja ut några stycken föremål som illustrerade någon teknik som vi ville belysa. Att hitta föremålen i inventariet hade blivit ganska enkelt tack vare excel-filen. Även om sökfunktionen i excel är väldigt primitiv kunde man hitta lämpliga föremål och deras inventarienummer. Eftersom varje föremål också är fotograferat kunde man också välja ut sådana som var små nog att få plats i montern. Så långt – lätt som en plätt.
Men så gällde det att ställa upp en stege på det ojämna golvet, att klättra upp, sträcka sig efter den låda som innehöll det önskade föremålet, dra ut lådan och sedan backa ner från den ostadiga stegen utan att tappa lådan eller själv falla. Det var ganska många lådor så man kunde behöva sträcka sig långt. Och en del av lådorna var tunga. Och sedan skulle lådan upp igen. Teoretiskt var det här en bra lösning, men inte i praktiken.
På vårens styrelsemöte föreslogs att vi skulle bygga förvaringshyllor på vinden. Inte nog med att det skulle göra det möjligt för oss själva att se glaset vilket skulle göra det lättare att plocka ut de föremål som skulle till biblioteket. Dessutom skulle man inte behöva klättra på en stege som stod vingligt på ett ojämnt golv. Och utöver detta skulle det frigöra utrymme i hyllorna på södra gaveln, plats där vi kunde ställa upp andra artefakter som vi inte hade kunnat visa.
Maj 2024 hade vårt picknicktält blåst sönder och också slagit ner en del takpannor. Så säsongen inleddes med litet reparationsarbete. Det var en ganska varm månad med relativt få besökare, bara 63 stycken att jämföra med rekordåret 2019 när vi hade 160.
När maj månad år 2025 började hade vi sammanlagt haft museet öppet i drygt 900 dagar. Under april, maj och juni 2016 räknade vi inte besökare men med realistiska antaganden om antalet öppetdagar de månaderna blir första maj 2025 öppetdag nummer 920, ungefär. Då är även de "udda" öppetdagarna inräknade, sådana när vi har varit bokade för grupper, Bergdala Marknad eller liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar