Vi har ju 4 stycken 3-delade pantografmotiv.
Vi vet förstås inte hur det gick till att göra dem, men vi har en, vad säger man, ”kvalificerad gissning”:
Pantografen (som måste ha drag-fjädrar till nålarna, som stora pantografen hos oss har) riggades med tre nålar på varje tallrik.
Två av dessa hakades av:
Motiv nr ett anbringades på ritbordet, ritades.
Nu kommer den tidsödande (och därför dyrbara) proceduren: någon går från tallrik till tallrik för att haka av den nyss använda nålen och haka på nästa nål.
Motiv nr två anbringades på ritbordet, ritades.
Åter den tidsödande proceduren: nål nr 2 hakades av, nål nr 3 hakades på.
Motiv nr 3 anbringades på ritbordet, ritades.
Voilá: ett tredelat motiv omsluter nu hela glaset (alltså: omsluter nu alla 24 glasen)
Frågan som då inställer sig är förstås: syns skarvarna? – svaret är: ja, OM du vet var de är, så kan de anas.
Bilden är på Sverigeglaset:
Som ju alla förstår måste ju detta varit en extremt dyrbar etsningsprocedur. Icke desto mindre är det den enda möjliga metoden, såvitt vi har kunnat tänka ut - .
Är det någon som känner till hur många glas som faktiskt tillverkades?
Är det någon som sett ett Gävleglas? Det ritades samtidigt (åtminstone gjordes plåtarna samtidigt, i juni 1946) – men vi har inte lyckats hitta ens ett foto på resultatet.
Gävle museum har inget, trots att det har en del memorabilia från 500-åtsjubileet…
Kanske de aldrig ens gick i produktion?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar