Amerikanskt pressglas - inte sällan lystrat

Det tycks finnas (ha funnits?) en delvis annorlunda pressglastradition i Amerika. På den mycket innehållsrika (men något svårnavigerade) hemsidan Carnival glass worldwide finns mycket matnyttigt och spännande för dem som är intresserade av pressglas.

Begreppet ”carnival glass” syftar på pressat och lystrat glas – namnet tycks komma från 1930-talet då lystrat glas tydligen ofta lottades ut (i USA) på kringresande tivolin (”carnivals”).

En märklig (för oss) idé var/är att ha olika mönster på utsida och insida.

Från denna sidan kan vi se flera spännande filmer. I den första (#4 Frank Fenton talks about Red Carnival, moulds & more) får vi veta mycket om olika in- och ut-sidor.
Vid 3min 31sek finns en stillbild på ett fat med både ut- och insida. Vid 4min 55sek finns en ganska bra bild på de olika delarna: formen med ett mönster och mallen med det andra mönstret.
Jag har bett om tillstånd att visa bilderna här, men har tyvärr inte fått det.

Den mest spännande filmen (tycker jag) är den som heter "Sea Mist Green Carnival Plate Production at Fenton"
Den är ganska lång (16 min), men visar hur en specialbeställd pressnings-session kunde gå till vid Fenton Art Glass år 1998. Man utgår från en (alltså en enda form) skål-form (med olika in- och utsida), från vilken man tillverkar fat (assietter) (huvudbeställningen) men också ett antal ”whimsies”: alltså skålar med böljande brätten, med hänkel, omformade till ”kannor”…
Filmen har longörer i mitten, men hoppa inte över för mycket: från ca 6 min (till ca 10 min) tillverkas flera ”whimsies”. En avancerade whimsy görs vid ca 13:20.
Lägg också märke till lystringen (vid ca 3 min): glasbiten förs fram till i mynningen på ett dragskåp – ”lystersprutaren” sprutar på de lystrande metallsalterna (i ångform? eller kanske i nå’n uppslammad vätska?)

Ägarna tillåter inte "inbäddnig" av filmerna. Kanske måste ni gå via tidigare länk - isåfalll är det den sista filmen jag menar.

Vad gäller amerikansk tradition (åtminstone vid Fenton) kan vi notera att de använder hylsa (kallad ”snapper”), aldrig någon annan typ av puntel. En hylsa lämnar inget märke under föremålet.

För att det ska bli nå’n bild alls i detta inlägg kommer här en (kanske) Hovmantorps nya (vänster) och en (kanske) Eda (höger). Båda finns i museet, som ju håller öppet varje dag kl 10-16 nu, till och med den 16:e augusti.