Om markföroreningar, igen

I november 2018 togs ett antal markprover för att förbereda saneringen

I december 2018 fick vi en ny utsikt - och vi hoppades förståss att avverkningen var något slags löfte om att saneringen var förestående.

Förra sommaren hade den (saneringen) inte påbörjats, men utsikten var ju lika hopplös – här ett exempel från juni.

Sommaren gick, och i augusti fick vi i alla fall staketet fixat.

Om saneringen hördes ingenting, den kommer väl i sinom tid. I tidningarna kunde en läsa att statens saneringspengar för förorenade områden tagit slut för året.

Nu har det blivit sommar igen (ett och ett halvt år efter avverkningen). Slyet har blivit högt, och utsikten ser ut såhär.

Men saneringen, då? Nja, den kommer väl så småningom (får vi verkligen hoppas!).

Häromdagen fick vi besök av ett gäng forskare som har en ny metod att lokalisera föroreningar med hjälp av elektricitet. (Reportage i Smålandsposten, kanske låst artikel, här)

Några bilder:

Den sista bilden visar Richard (som står för metoden) med ett par elektroder.

Så, vem vet? – kanske saneringen äntligen kommer närmare?