Med all respekt for Gunnars kompis (han som skrev "Lås in alla skrapor, knivar, stålborstar, stålull och dylikt i ett skåp, släng nyckeln i strömmen."), så tycker jag inte att det rådet är relevant i vårt fall.
Motivering:
- dehär plåtarna är inte, och har aldrig varit, till för att vara perfekta blänkande dekorationer
- dehär plåtarna har aldrig haft en "perfekt" yta (se rep-bilder nedan)
- dehär plåtarna har de senaste 15-20 åren legat oskyddade i öppna lådor, som vi dessutom har rotat i
Dessutom har dehär plåtarna "råkat ut" för vem-vet-vad under åren - de är fettingrodda, de är ärgiga (heter det ärg på mässing, förresten?) och allmänt smutsfläckiga.
Några bilder (försök till extremnärbilder, med kontrasten aningen uppskruvad för tydlighets skull)
Lägg märke till alla horisontella repor, fotade både på odiskade och diskade/polerade ytor.
Reporna runt blomman måste väl ha uppkommit vid användning? (själv har jag inte bidragit till dem, jag lovar!)
Dessutom finns massor med andra ytskador... (klicka för förstoring)
som jämförelse, en bild ur broschyren nedan - lägg märke till att den är en 320x förstoring:
Efter lite mer googling under veckan har jag bara hittat ett "professionellt" putsråd. Det kommer från firman Nordic Brass - för broschyren om ytbehandling av mässing, klicka här - öppnas i nytt fönster.
Som vi ser finns här massvis med recept som borde passa alla som gillar att leva farligt. (Men som kanske inte är alldeles nödvändiga, bland annat eftersom vi inte behöver en helt metall-ren yta?)
Men där finns också (på sidan 6) ett par förslag till hur man kan hindra återoxidering:
"Inoljning och vaxning
Lackering och laminering används när man önskar ytor
som under längre tid är underhållsfria. Om man istället är
beredd att lägga ner arbete, kan man underhålla och för-
bättra den vackra lystern hos ytor på föremål av koppar
och kopparlegeringar genom att med jämna mellanrum
olja eller vaxa dem. Vanliga oljor är paraffinolja, linolja, ri-
cinolja och citronolja.
Lämpliga vaxer är blandningar av karnaubavax och terpen-
tin eller bivax och terpentin, liksom kommersiellt tillgäng-
liga hårdvaxer för billack.
Medlen förs lämpligen på och gnids in med trasa. Tätare
intervall mellan behandlingarna ger mer attraktiva utseen-
den. Intervallet beror även på vilken nötning detaljerna ut-
sätts för. Några veckor till en gång per halvår kan vara ak-
tuella intervaller. Inoljning eller vaxning med intervall på
något år av naturligt eller konstgjort patinerade ytor före-
kommer också. Man kan förbättra medlens skyddsverkan
genom att blanda in en inhibitor av t ex triazoltyp."
Eftersom museal hantering ("konservering") ofta handlar om att försöka undvika att göra svår-återställbara åtgärder, så föreslår jag detdär med "kommersiellt tillgängliga hårdvaxer för billack" - både billigt, lättillgängligt och någorlunda möjligt att tvätta bort (till skillnad från de flesta sorts lacker). Inte särskilt farligt att hantera, heller...
...och eftersom jag är en tjatig tjockskallig kärring, så föreslår jag fortfarande svinto som första åtgärd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar