Konstigt, benet är vridet?!

På museet kan du få se flera stycken pressglasskålar med ben. Just dehär är pressade i ett stycke. Dessutom har de ett speciellt kännetecken: benet är vridet, och vridningen sitter inte i formen.

Så varför är det då vridet?

(Det kan förstås vara vridet med avsikt men… läs vidare:):

Vi har fått höra en förklaring:
När man ska ta ut en så’n skål ur formen kan den sitta lite fast. Då måste man peta lite med ett verktyg, för att få loss den. För att det ska fungera måste man ta ut den medan den är en aning för varm, alltså ännu inte alldeles stel.
Då är det lätt hänt att benet blir lite vridet… (är vad vi hört, i alla fall)

Vi har fått en extra upplysning från Björn Arfvidsson:
Vid eftervärmningen som gjordes för att få bort sömmar och vassa kanter från pressningen, värmdes glasen ofta ”för mycket” så att glaset började röra sig. Eftersom punteln sitter under foten hamnar själva vridmomentet i det stackars benet (vilken således blir vridet).

… finns det nå’t som slår ”värdelöst vetande”?

Imorgon och på söndag kommer museet att vara öppet – 10-16 lördag, 12-16 söndag, och vi pekar gärna ut de vridna skålarna.