Marsmännsikorna anfaller!

Idag hade vi besök av de underligaste figurer man kan tänka sig i ett glastekniskt museum:

De hade liksom inget ansikte och en antenn på huvudet. Jätteskumt!

Fast när man tittade på litet längre håll var det inte så farligt:

Det var helt enkelt Hobbe och hans kollega som kom och bilade bort betongfundamentet och dessutom grävde upp och rullade ut det stora, huggna stenfundamentet! Fast det huggna blocket fick de klyva i två delar för att få ut. Stort var det men bra gick det!

Och sedan började de blanda cement och fylla igen hålen igen...

Så nu har vi ett så slätt och fint golv så vi skulle kunna bjuda in Fred Astair och Ginger Rogers!! Eller kanske inte, förresten...

Under tiden fortsatte Lasse och jag med att förbereda så gott vi kunde inför morgondagen. Allt har inte gått så bra som vi hoppades men vi känner oss ändå ganska nöjda med insatserna!

Imorgon är det "Vernissage i Glasriket" och då kommer vi att ha öppet. Tanken var att vår nya Guillochemodell då skulle få visa sig från sin starka sida som attraktion: Nu har den öärt sig att äta pengar och vi har en hink stor nog för en förmögenhet på plats. Och en förmögenhet är vad folk får satsa för Lasse kom på att den fortfarande står i utvecklingsläge. Det betyder att när man har stoppat i fem kronor så går den bara i några sekunder... Så imorgon får vi fuska litet... Dessutom behöver den skuggas för att det skall synas ordentligt med det självlysande mönstret.  Så, som sagt: Allting gick inte fullt så bra som vi hade tänkt, men vi är ändå vid gott mod!