JULI gånger tio

Juli 2016 var vi med i radio. Den 8 juli 2016 kom en förhoppningsfull och entusiastisk reporter och möttes av Björn Z. Efter en kort visning av vad vi hade och ett samtal om hur vi skulle lägga upp det hela var det så dags att förbereda det som skulle bli direktsändning. Reportern fick en liten varning: Du får räkna med att det kan vara dålig täckning här. ”Nä-nä-nä, jag har en sändarutrustning som känner av fem olika nät, så det är inget problem alls”.
En stund senare hade vi gått igenom mera i detalj exakt vad vi skulle prata om och hur det skulle illustreras och så gick vi ut till glasbrukets truck som stod parkerad bakom den gamla oljetanken. Där fanns det någorlunda nättäckning vilket det inte gjorde inne i museet. Så när det var dags för sändning så meddelade reportern programledaren att ifall vi försvann ur sändning så skulle hon hojta "RABARBERPAJ"! så skulle han veta vad som hände... Och det var inte alls på skoj utan faktiskt fullt allvar.
På trucken placerade vi några olika tillbehör av typen skiftnycklar och liknande som kunde användas för att illustrera olika mekaniska saker och användas för ljudeffekter och så spelade vi radioteater. ”Jaha, nu har vi alltså kommit till pantografen som står rakt innanför dörren. En stor apparat det här. Var det inte väldigt bullersamt att arbeta med den?” litet fejkat gnisslande. ”Nej det tycker jag väl inte…”. Som tur var så var det en solig, helt vindstilla dag och inte speciellt mycket fågelkvitter så på det hela taget blev det bra.
Men nu började vi alltså få pantografen att röra sig på ett förutsägbart sätt. Vissa saker i pantografen, som till exempel att manövrera nålkarna fram-och-tillbaka, bygger på att saker glider lätt och faller ner av sin egen tyngd. Och det var inte lätt att få delarna så rena att det här faktiskt fungerade, men det gick. Ett annat problem var att andra rörelser överförs via tunna fjäderstålsband och de enda vi hade var de som händelsevis inte hade gått av. Och de var inte så många. Så de flesta band vi hade i reserv var helt enkelt för korta att använda. Mycket pyssel var det att hitta band som fungerade.
Under juli fick vi också upp en platsbyggd hylla vid mittpelaren i lokalen. Vi sågade till plywoodskivor som passade mot pelaren och monterade dit så led-lampor som belysning och så plastskivor som skydd. Det blev inte jättebra men vi kunde ta ner glasen som vi satt upp på väggarna och visa dem på ett bättre sätt och i närmare anslutning till pantografen. Så det blev bättre och bättre även om allting var ganska så amatörmässigt.

När vi kom till juli 2017 hade verksamheten satt sig och vi var ganska varma i kläderna. Vi gjorde en ny "trottoarpratare", en flyttbar skylt som vi kan ställa på parkeringsplatsen och som pekar ut oss och vi lät tillverka en stor vepa som vi kan spänna upp på långsidan och som syns bra.
Det var förstås en hel del pyssel med att få Guillocheringsmaskinerna att röra sig och så var det en del pyssel med att bestämma var vertikalpantografen skulle kunna stå. Den kräver nämligen ett hål i golvet och sedan katastrofen när vi tog in den visste vi ju att golver var, ... tja ... opålitligt? Så det krävdes en del planering och förberedelsearbete.
Säsongen 2016 hade vi inte räknat besökare på allvar, men det började vi med säsongen 2017. Och det födde en ny idé. Vi beslöt införa "årets besökare". Årets besökare är den besökare som är samma som årtalet. Och den sista juli 2017 klev besökare nummer 2017 in över tröskeln och belönades med diplom och ett glasäpple.

I juli 2018 firade vi 120-års-jubileum!! Nä-Nä, alldeles lugna, det har inte slagit över i skallen på gubben. Den äldsta daterade pantografplåten i vår samling är för att dekorera glas till Deutsches Turnfest i Hamburg 23-27 juli 1898. Så alla tyska besökare, eller åtminstone alla tyska besökares tyska barn, fick ett Bergdalatroll under just de dagarna. Vi hade skaffat hundra troll och satt museietiketter på dem. Alla gick förstås inte åt, 31 stycken delade vi ut, men då hade vi små gåvor till, exempelvis, årets besökare eller andra förtjänta.
Dessutom fick vi en screentrycksschablon från ett par elever vid Grimslövs folkhögskola. Den monterade vi i screentrycksmaskinen som en tydlig illustration till hur screentryck går till. Då hade vi ett glas liggande i maskinen, ett glas med en enhörning på så det passade bra att få en schablon med en enhörning. Tyvärr har just det glaset senare tillat i golvet och - ... ja, som det går med glas och cementgolv.
Vi gjorde också ett försök att göra en schablon som kunde läggas på pantografen. Vi hade redan tidigare gjort flera försök att montera en penna i pantografen så att man som besökare skulle kunna dekorera en egen pappmugg, men det funkade aldrig. Dock: Skam den som ger sig. Men efter de här försöken i juli 2018 har vi fått inse att det överstiger vår förmåga.

Juli 2019 rullade på med fortsatta rekord i antalet besökare och redan den 26 juli kunde vi överlämna diplom och bergdalatroll till årets besökare. Vi började hoppas att komma över 3500 beökare under säsongen.
Vi visste ju att våra nya broschyrskåp inte var regntäta och ett par intensiva åskskurar visade att broschyrerna "vissnade" en del - men samtidigt märkte vi att de var väldigt uppskattade. Folk kom och tittade och plockade och sedan kom de in till oss och frågade vidare. Skåpen fungerade helt enkelt som "dragare".

Juli 2020: Även om allting kändes ganska deprimerande med viruset och frånvaron av besökare kämpade vi vidare. Men i början av juli hände åtminstone någonting som var litet spännande. Det dök upp en grupp människor som stoppade ner pinnar i marken och pysslade med sladdar inne i det avspärrade, hårt förorenade området. Vad var nu det för några gökar?
Kort historik: Redan 2004 gjordes en första undersökning av markförorenignarna runt glasbruket. Sedan gjodes flera ytterligare undersökningar 2014, -15, -18 ... Nu finns det faktiskt planer på att verkligen genomföra en sanering - kanske nästa år, 2026.
Vad den här gruppen höll på med var att ytterligare kartlägga var någonstans de stora mängdena glas finns i marken. Man gjorde det geom att stoppa ner elektroder i backen, skicka ström genom dem och mäta upp det elerktriska motståndet mellan elektroderna. Richard Mutafela hade utvecklat mättekniken som en del av sitt doktorsarbete vid Linnéuniversitetet.
Den trettionde juli hade vi räknat in totalt 1397 besökare varav 1181 stycken under juli. Vi som hade drömt om över 4000 på hela säsongen...

Juli 2021 fick vi fönstren på framsidan och på gavlarna målade. Det ingår i villkoren för att vi skall få disponera sliperiet för museiverksamhet att vi måste underhålla byggnaden. Och länsstyrelsen har sagt åt oss att vi bara får underhålla på vissa sätt. Så det gällde att hitta en firma som kunde åta sig att måla med linoljefärg. Många stykningar blev det men det är professionellt gjort så nu skall det väl hålla ett tag hoppas vi. Det är inte billigt...
Ända sedan vi fick i ordning displayen med konserveringsburklock har vi velat ha ett par "riktiga" konserver. Gärna med etikett på. Riktigt så väl blev det nu inte - men nästan. Den 19 juli kom två damer in genom dörren medförande dels en burk med konserverad blandsvamp och dels en med konserverade kantareller. De berättade att båda lades in omkring 1960 så de är ungefär 60 år gamla. Kantarellerna är fortfarande synligt gula! En del av våra artefakter får åka hem över vintern eftersom de är frostkänsliga. De här två burkarna tillhör den kategorin. Jag är inte säker på att kantarellerna skulle smaka speciellt fylligt men jag skulle inte tveka att äta dem...

Sommaren 2022 hade vi också en sommarpraktikant på vad vi skulle kunna kalla arbetsträning. Hans uppgifter var av praktisk karaktär så han hjälpte oss med en del städning, en del mindre snickeriarbeten och så var det speciellt två saker som han gjorde som var av mera långvarig karaktär. Ni som har varit i museet vet att vi koncentrerar oss på perioeden från tidigt 1800-tal till idag. För att illustrera perioden använder vi ett diagram ur en av Olle Krantz böcker. Det diagrammet finns reproducerat i ganska stor storlek med en vit kurva på svart bakgrund på väggen i museet.
Såhär gick det till: Originaldiagrammet scannades, en svart kurva på vit bakgrund. Det inverterades så det blev en vit kurva på svart bakgrund. Så projicerades diagrammet på svart kartong som monterats på en vägg i museet. Vår praktikant utrustades med en vit tuschpenna och så gällde det att rita av diagrammet exakt.
Bekymren var två: När han skulle rita på den svarta kartongen höll han ju handen i vägen för den projicerade bilden, så han skuggade bort precis det han skulle rita. Och den svarta kartongen absorberade den vita tuschen så det krävdes många lager vit tusch för att få bra kontrast. Detta var nog hans svåraste uppgift under sommaren men det blev jättebra.
Den andra större uppgiften var att lägga tre stenplattor horisontellt och på samma höjd utanför vår dörr. Det skulle vara en enkel men tung uppgift om det vore så att vi hade stenmjöl eller fin sand som man kunde ha som underlag - men det hade vi inte. Målen med detta var två: Dels att helt enkelt få ett bättre och snyggare insteg, men också att skapa avrinning när det ösregnar. Tidigare blev det en jättepöl precis utanför dörren när det regnade häftigt.
En av stenarna rör sig numera litet när man stiger på den - de andra ligger stadigt. Och vi har blivit av med pölen...

Under juli -23 började vi så bygga de nya förvaringshyllorna på vinden. Besökarna strömmade till och bara under juli räknade vi in 1445 beökare. 2019 hade vi visserligen haft 1552 men den 31 juli -23 kunde vi ändå dela ut diplom och Bergdalatroll till "årets besökare". Nu kände vi att vi började komma tillbaka till rimliga antal igen.
Nu hade vi också byggt en liten specialhylla för pressformen från Målerås, den tredelade för gräddkanna "Hjärta", så att vi kunde visa den i direkt anslutning till pressarna.

28 juli 2024 blev den åttonde "Årets Besökare" belönad med diplom och Bergdalatroll.

Och nu är juli månad 2025 till ända. Igår, den 31 juli, trädde årets besökare över tröskeln, nämligen Julia från tyskland med syster och föräldrar.
Fortfarande ser vi att svenska besökare håller hårt i plånboken. Men vi ser också att bidragen i utländsk valuta ligger på en hög nivå. Visserligen väntar vi med att slutredovisa utländska valutor till efter säsongen men man kan ju ändå se trenden.
Men överlag är det en konstig säsong i år. Antalet besökare ligger förvånansvärt lågt och det slår värre än vanligt mellan olika dagar. Allmänt sett kan man konstatera att det är omöjligt att i förväg gissa hur många som kommer att komma baserat på värdeutsikterna, men i år känns det ännu mera oförutsägbart än andra år. Vädret har ändå inte vara någon katastrof, litet varmare än ett normalt år men inte så soligt att folk bara legat på stranden. Och inte heller så regnigt att ingen har velat ge sig ut...

Årets besökare!

I juli månads sista skälvande minut (nåja, men efter kl 15 i alla fall) inträffade årets besökare 2025: Julia från Tyskland (med familj, som inte ville bli med på bild)!

Vi började med idén ”årets besökare” år 2017: varför inte göra ett (litet) jippo nångång i mitten på säsongen? Jag fick idén att ”årets” skulle kunna vara besökare nummer [årtal], så att det alltså blev ett nummer högre varje år.

Det blev lite olika ”priser” och ”diplom” under de första åren, men snart blev det etablerade (= likadana) varje år.
”Priset” är numera ett Bergdalatroll, och i år är det alltså den nionde gången det delas ut.
Eller, egentligen tionde, för att 2020 (värsta covid-året) gick det så trögt att vi faktiskt delade ut ett halvt troll till besökare hälften-av-2020 = besökare nr 1010, så att vi i alla fall skulle ha delat ut nå’t, om vi nu inte kom upp i tillräckligt många…
fast den hela besökaren kom innan september var slut.

NYHET – nyhet!!! Nu med CAFÈ!

Vid tvåtiden gick B en promenad – kom tillbaka med dessa:

Nu har Maja ÖPPNAT!

God kanelkaka – och hon har för avsikt att ha öppet varje dag tillsvidare! Skynda prova! (och kom till oss när du ändå är här!)

Maja:

Vi återkommer med fler kak-recensioner…

Ett fenomen

Ni minns guillocheringsmaskinsmodellen? Som vi fick specialbyggd, levererad i mars’17?

I nästan 8 år har den fungerat – vi har tillochmed haft med den till bibblan (på den tiden det fans utställningsmöjlighet där).

I sin krafts dagar gjorde den detta:


Intresset för den har under åren varit mycket måttligt, eventuellt beroende på att vi tog betalt: man var tvungen att stoppa i fem kronor för att den skulle röra sig (men vi hade växel för den som ville!). (Jag menar: hela FEM kronor, ”och tänk om den inte gör nå’t?!?”)

Redan på den tiden satt skylt nr 4 (om guillochering) monterad på modellens gavel.
I höstas, alltså nå’n gång i september ’24 blev den trött, så trött att vi stängde av den. Vi avsåg förståss att fixa den, men med det ena med det andra så blev det inte gjort under vintern, så den står fortfarande stilla, med ”kaputt”-texten alltjämt där.

Och gissa vad: i år har ALLA besökare tittat, noga, spekulerande, upp, ner och framochtillbaka – men de har sällan frågat.

Så nu uppstår frågan: ska vi låta den stå, så att den iaf tilldrar sig uppmärksamhet – eller ska vi försöka få igång den igen? Kan det vara så att en kaputt-maskin är bättre att ha än en fungerande modell?

Hög tid för en vanlig bloggpost

Jodå, vi har både haft öppet (ungefär 50 dagar, faktiskt) *och* pysslat med/i museet under våren/sommaren.

En sak vi pysslat med är att fixa utsidan. Vi har ju ett antal skyltar bestående av in-laminerade texter som skyddas av plastskivor, och åratal av regnande hade satt sina spår.
Nu har vi ”diskat” både Glasriketkartan, hela planglasexposen och ett par andra skyltar.

Vi har också fått upp en ny skylt på fasaden mot parkeringen. Eller: ”ny” är den inte, den satt förut utanför glasshopen i en skyltlåda som nu är borttagen.

(Ja, vi ska fixa en pil senare, men nu har skyltmakar’n semester)

På insidan har vi också pysslat, fast inte så mycket.
I entréfönstret har vi stoppat in några ”luftben”: ett par vinglas och en ljusstake från Johansfors. Och så har vi fått (tack Magnus!) en bit ”löst” johansfors-ben, uppträtt på ett snöre, så att man tydligt kan se det faktiskt är öppna luftkanaler i det.
Kanske borde vi skaffa ett äpple också?

JUNI gånger tio

Juni 2016 fortsatte med grundarbete. Vi monterade upp Opel-Rekord-framrutan ovanför dörren den 12, satte upp en lastpall som räcke på utsidan så besökarna inte skulle trilla och så att vi faktiskt kunde häkta upp dörren så den inte blåste igen och en hel del sådant. Vi hade också låtit göra en informationsskylt som vi monterade upp utanför glasshoppen, en skylt som talade om att vi fanns.
Vi började också förbereda en planglasdisplay utanför dörren, på norra gaveln. Vi hade ju tidigare skrivit boken "planglas" och vi hade en del exempel från Pilkingtons i Halmstad, så vi ville utnyttja de kunskaperna. Och det var också månaden när vi började med försäljning av dubblett- och överskottsböcker ut våra samlingar.

Under juni månad 2017 började vi på allvar att utnyttja fönstren. Till en början sågade vi till trähyllor som vi monterade i fönstren och så satte vi plast innanför. Senare fick vi anledning att ompröva detta, men mer om det då. När vi nu hade pantografen i drift och började demonstrera den för besökarna upptäckte vi en konstig sak. Som ni kanske vet har man problemet med att röra tunga delar ovanför varandra i pantografen genom att saker vilar på rullar. Men det visade sig att de här rullarna flyttar sig när man kör pantografen. Så när det har varit tillräckligt många demonstrationer riskerar man att en eller ett par rullar "kalvar ur". Men nu när vi såg problemet hittade vi på att koppla samman rullarna med varandra. En tunn aluminiumlist som hänger under rullarna och så ett najtrådsomtag runt midjan på rullarna. På det viset håller vi rullarna på ett konstant avstånd från varandra samtidigt som hastigheten på vandringen i sidled blir lägre. Det tyckte vi var smart...
Den 12 juni hämtade vi vertikalpantografen och de två Guillocheringsmaskinerna från Kosta. Evenemanget bevakades av Radio Kronoberg och innehöll flera spänningsmoment. När vi flyttade vertikalpantografen till den plats vi trodde den skulle stå på så gick golvet sönder! Golvet i sliperibyggnaden är så konstruerat att man har hällt ett tunt lager cement direkt på marken. Det är allt... Här och där har vattnet underminerat det här och på den plats vi ställde pantografen var det sisådär en 2-3 centimeter cement, 10-20 centimeter luft och sedan kom marken. Pantografen är dryga två meter hög och väger rätt många hundra kilo. Det blev inte alls bra. Vi fick dit en järnplatta som underlag så den åtminstone inte skulle välta men jösses vad rädda vi var... Som tur var hade radioreportern åkt sin väg före detta debacle.
Men Guillocheringsmaskinerna fick vi på plats...
Vi gjorde en annan grej också i Juni -17: Vi hade bjudit in konst- och hantverksgruppen från Lessebo att ha utställning hos oss. De hade varit på besök tidigare och tittat på våra grejer och så hade de gjort olika "artists impression" inspirerade av våra föremål. Ett kul inslag som uppskattades av våra besökare.

Den sjätte juni 2018 monterade vi en termoskolv i en liten låda på väggen. Den sista maj hade vi varit på besök hos Trelleborgs museum. Trelleborg var ett av de fyra glasbruk som gjorde termosar och vår förhoppning var att vi skulle kunna tillskansa oss en termoskolv. Det är en väldans avancerad produkt, faktiskt. Det lyckades! Så nu sitter den på väggen, med en beskrivning.
Inför säsongen 2018 hade vi bjudit in Mona Gyllinger att låta sig inspireras av våra saker och hon hade gjort ett par fina målningar. Så 2018 års konstutställning i museet var Mona Gyllinger. Och ja: Vi köpte in alster från utställningarna, så det finns litet konst också i våra samlingar.
I övrigt hände det inte så mycket under juni 2018 utan verksamheten flöt på, besökarna kom och gick och vi fick en del bidrag i bössan.

Under juni 2019 fortsatte förberedelserna för det stora eventet GAS 2020. Vi satte upp broschyrskåp på den långsida som vetter mot glasbrukets parkering. Från början var de försedda med plywooddörrar men efter vintern 2019/-20 insåg vi att de måste ersättas och då blev det dagens aluminumdörrar istället. Vi hade också fått status av infopoint vilket bland annat ledde till att vi fick tillgång till informationsmaterial och tack vare kommunens turismkoordinator spreds information om oss på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det var också mera normalt väder än året före och turisterna hittade till oss. Under juni månad 2019 räknade vi in 541 besökare.

Juni 2020 fortsatte som det hade börjat det året. Våra drömmar om över 4000 besökare var grundligt krossade och vi fick inrikta all kraft på att förbättra utställningen, läsa på i de böcker vi hade och försöka utveckla vår rutin på att guida besökare. Så vi byggde hyllor, flyttade om, gjorde nya displayer i fönstren... Och så blev hela hemsidan tvåspråkig - Svenska och Engelska.
Det var också under juni som vi ersatte de tidigare plywooddörrarna på de yttre broschyrskåpen med aluminiumdörrar. Plywooden hade slagit sig under vintern så vi fick formtillverkade aluminiumramar gjorda som vi monterade. En klar förbättring! Och så satte vi upp trekantiga snurrskyltar, samma modell som vi har inne i museet, även utomhus.
Och den 29 juni fick vi det officiella uppdraget att vara en info-point. Om inte viruset hade varit, och om GAS 2020 hade varit och om allting hade gått i lås och besökarna köat så HURRA!!! Men nu? Jaha ... och?

Juni 2021 började dokumentationsarbetet att sätta spår. Så länge vi bara hade helgöppet gick det något så när bra att fotografera våra föremål hemma och sedan sköta själva dokumentationen i museet mellan de ganska glesa besöken. Men när vi började med sjudagarsöppet gällde det att kunna kombinera fotograferandet med att man var på plats. Under vindstrappan i museet, omedelbart bakom glaspärledraperiet, finns ett litet utrymme där man borde kunna inrätta en liten fotostudio. Det är ett utrymme som är ungefär 60 cm brett och där taket utgörs av trappan upp till vinden. Så det krävdes litet infodring med masonitskivor, matt svart färg på väggarna och högblank vit färg på baksidan och "taket", rejäl belysning och diverse annat smått och gott. Men i mitten av juni fanns "fotosmatten" på plats.
Att fotografera glas är en konst och våra dokumentationsbilder är inte avsedda att vara konstnärliga. Men de skall visa föremålet och, vad värre är, de skall visa dekoren. En av grejerna med glastekniska museet är just att visa dekorationsteknikerna. Och då är det så, att glas är genomskinligt. Och djupetsade mönster är också genomskinliga. Om man tittar i vår inventarieförteckning och jämför bilderna på djupetsade glas med låga inventarienummer med bilder som har inventarienummer väl över 1500 och 2000 kommer man att se hur övning ger färdighet.

Efter vårterminens slut 2022 började vår sommarjobbare. Tanken var att han skulle skriva samman en databashanterare åt oss, en som skulle kunna kommunicera med RAÄ's rikstäckande K-Samsök. Vi förberedde projektet genom att ordna ett digitalt möte med en av RAÄ's systemutvecklare, etablerade kontakt med supportavdelningen på vårt webbhotell och hoppades.
Eftersom vi har den grundläggande dokumentationen i en excel-fil kan man enkelt skriva ut all information i något som kallas "kommaseparerade filer". Dem kan man sedan överföra till vad vi skulle kunna kalla traditionella kartotekskort med fasta rubriker, fast på filer. Och dessa kartotekskort kan man sedan stoppa in i en "riktig" databas.
Sommarjobbarens uppdrag var att tala om exakt vilket format kartotekskorten skulle ha, att skriva det program som kunde läsa av kartotekskorten och stoppa in dem i databasen plus att skriva det tillämpningsprogram i databashanteraren som skulle göra våra föremål sökbara.
Mer om det senare.
Under juni satte vi också upp ett regnskyddande tält ovanför ett av picknickborden utanför museet. Det är inte så sällan som folk sitter där utanför och har picknick, nämligen.

Juni -23 började vi se att besöksströmmen nog var på väg tillbaka till nivåerna före viruset, detta trots att det var en varm månad. Trenden från -22 var också tydlig. På grund av inflationen höll svenskarna hårt i slantarna men den svaga kronkursen gjorde att utländska besökare kom i hög utsträckning och var desto mer generösa.

Juni 2024 var första gången som någon av kommunens skolor faktiskt skickade sina elever på studiebesök till oss. Vi har ända från början försökt intressera dem. Det fanns en gång i tiden ett ämne som hette "hembygdskunskap" och när vi ser hur litet även vuxna faktiskt vet om områdets (glas-)industrihistoria inser vi att det verkligen behövs en "duvning" för ungdomarna. Men det har varit nollintresse från skolornas sida. Utom det här året när det på morgonen den 10 juni kom tre bussar med åttondeklassare från Bikupan i Lessebo. Det var förstås si-och-så med tonåringarnas intresse men vi tror ändå att vi fyller en funktion vad gäller deras allmänbildning och deras förståelse för sin omvärld.

Jaha. När vi hade skolbesök för första gången någonsin förra året (-24) var åtminstone lärarna entusiastiska och vi pratade en del om hur nästa års (dvs 2025) besök skulle förberedas. Vi berättade nämligen ganska mycket fler saker än vad lärarna hade trott. Men nu har juni -25 passerat, skolorna har stängt för sommaren och icke ett enda besök från någon av kommunens skolor... Annars har det varit en halvbra juni med hyfsad tillströmning av besökare.
Trenden från de senaste två åren verkar hålla i sig. Klimatförändringen och de senaste årens extrema värmeböljor i medelhavsområdet har ändrat turistströmmarna. Tyskar, belgare, holländare och andra från kontinenten kommer hit upp till norden och de kommer allt tidigare. Det är synd att det inte finns någon mellankommunal organisation som kan samordna det här. Vi är många små aktörer som skulle kunna erbjuda turisterna en vistelse utöver det vanliga och som skulle kunna sysselsätta dem i en vecka eller två men vi mäktar inte med att sköta det hela i egen regi.

Snart juli!

(faktiskt redan imorgon - )

En sak som brukar hända i början (åkej, ibland i slutet) av varje månad är att det byts ”föremål” i museets podium på bibblan i Lessebo.
Denna gång hände det i slutet – vi har nämligen bytt föremål idag, eftersom bibblan så påpassligt har kvällsöppet på måndagar. Som vanligt var det inte *ett* föremål, utan snarare en teknik. Denna gång blev det gravering.

Kolla gärna här!

En annan sak som åtminstone *borde* hända är att turism-organisationen (alltså Destination Glasriket) anser att ”säsongen har börjat”, så att de kan öppna turistinformationen också i Kosta.
Sedan Dest Glasriket tagit över turistinformationerna (det var väl ett par år sedan) har stackars Kosta (nåja, jag menar väl turisterna därstädes) verkligen fått jobba på att hitta information om att det faktiskt finns andra orter, andra glasbruk i vår kommun.
Det är nästan så att man tror att det är kosta som betalar dem - .

Trots detta kan vi rapportera att det går hyfsat för oss här på museet, i juni har vi haft över 500 besökare.
Men imorgon börjar juli, och då fortsätter vi att ha öppet varje dag kl 10-16!