Avslutningskalaset

Igår infriades en av mina gamla drömmar: att få ha en egen (tom) kabeltrumma. Det har stått en ganska stor sådan vid elcentralen i B-dala i flera år, och nu beslutade jag att det var dags att lägga vantarna på den.

Zäta och jag rullade fram den till museet, välte den och skapade ett perfekt mingelbord. Efter lite avborstning invigde vi det:

Vi såg det som extra lyckosamt att ha en uppvaktande nyckelpiga...

Vi tänkte (bland annat) att det kunde komma till pass idag, kanske som serveringsbord?

Nu blev ju varken vädret eller uppslutningen vad vi hoppats på... men å andra sidan hade vi inga problem att få plats inne i museet.

Vi som var där hade mycket trevligt, men det kändes lite snopet att vi bara blev sex personer (4 medlemmar och 2 gäster). Ligger verkligen Bergdala så långt bort?

Jag hade visserligen inte bett om föranmälningar, men måste ju ändå fundera: skulle det ha funnits större intresse om kalaset hade avhållits på Hovet Folkan, eller är föreningen(s relativt närboende) medlemmar inte intresserade av att träffas?