Ni vet den där glasdegeln som vi har utanför museet. Den har redan tagit en del stryk under förra vintern. Så därför hade vi tänkt skydda den från Kung Bore, i alla fall litet.
Och nu var det så att för någon månad sedan så nämnde Lasse att han hade fyra stycken glasrutor från en gammal buss stående. I våra kretsar är sådant fullständigt normalt. Alltnog: Han frågade ifall ett par av dem kanske skulle vara användbara för att skydda degeln och då tyckte vi att det var en utmärkt idé.
Så då tog Lasse litet mått med sig hem och sedan kom han farandes med ett platt paket idag. Nåja: Han hade inte stoppat ner det i en papplåda - men bortsett från det var det precis som en IKEA-sats.
Litet måste förstås ordnas på plats - men det var allt det lilla det.
Paus för kaffe och eftertanke: "
Men om det nu kommer fyra enhörningar, en drake, tre vildsvin och en älg sättandes ur skogen; Kan de inte knuffa undan frambenen på den här konstruktionen då, så att den trillar ner på degeln? Och om de gör det så går ju bussrutorna sönder. Och om de gör det så blir det ju inte bra i alla fall?!"
HÄPP!!! Visst blev det fint?
Sedan började vi packa ihop för att åka hem och DÅ kom alla människor. Och när vi till slut stängde mitt för näsan på ett par tyskar och Kerstin och jag hade handlat middag på Konsum och skulle hem, DÅ ringde det en fransösk besökare och ville komma in och titta på vårt spännande museum... Det är på gott och ont att vi har börjat få
ett visst namn och rykte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar