Fint besök, men inga bilder

Idag blev inte mycket handfast uträttat, för idag hade vi besök av Samuel Palmblad (byggnadsantikvarie från Kulturparken Småland) och Caroline Ahrgren (kulturchef i Lessebo kommun).

Mycket prat blev det, och inte allt handlade om oss.
Visste ni, till exempel, att det finns ett mycket välbevarat sliperi "i skogen" strax vid Fagerhult?
Eller att en av de största glasmosaikväggarna i trakten finns i Gallerix lokaler i Växjö? (fast den syns inte, den är inklädd med gipsskivor...)

Nå. Palmblad ansåg inte att "byggnaden som så" är av stort kulturhistoriskt värde (kanske inte så förvånande), berättade att Länsstyrelsen prioriterar "klimatskalet" (och det är ju i relativt gott skick sedan renoveringen 2006), samt att deras pengar för i år är slut.
Han konstaterade också att det rör sig om relativt små pengar för att spika upp nytt innertak och måla väggarna, så han föreslog att vi i alla fall skulle skicka in en ansökan snarast.

Ahrgren, som ju är kulturchef, har inte speciellt mycket "egna" pengar, men lovade förmedla kontakter med andra delar av kommunen. Kanske ett arbetsmarknadsprojekt av något slag?

Vi fick några förslag, några "att-tänka-på", en del allmänna funderingar om industriminnen och "destinationsutveckling" (turism, alltså).

Slutligen mätte vi dörrar (igen), diskuterade maskinfötter och "vattring". (Som så'n där vävtant vet jag en del om "vattrade" tyger - men tydligen kan en använda ordet om saker som ska stå i våg, och, får en förmoda, i lod, också. - Egentligen saknas referenser till denna användning, annat än anekdotiska, men varför inte?)

- För övrigt har jag lärt mig att "den där långa bär... (som säkert har en korrekt byggnadsteknisk benämning, men vi vävare känner inte byggterminologi: hjälp?); alltså, den långa nästan-mitt-i bredden-bjälken som har två stöd-pelare i den mindre rummet, men bara en i det större" (som jag kallade den i förra inlägget) - den heter kanske "bärlina".
Man måste lära sig något nytt varje dag!