Pantografmonteringsförsök

Igår var vi i Bergdala, för att försöka montera ihop pantografen.

Vi, det betydde massor med folk, inklusive några grannar (tack för att ni kom, Maria, Tore, Peter!) - när vi var som flest var vi 12 personer.

Försedda med handtruckar, spett, cirkelsåg, vattenpass, underlagsbrädor, hylsnycklar, massor med pass- och schimsbitar... lyckades vi:
- flytta undan den yttre tallriksdelen, så att vi
- kom åt att positionera den inre och
- få undan pallarna den stod på och
- få ned den på underlagsbrädorna på tänkt plats (och avstånd från väggen)

Sedan följde diskussion om vilken ordning som blev bäst: placera ritbordet först och den yttre delen sedan ELLER placera yttre delen först och passa in ritbordet sedan. DiskussionER, förresten.
Det slutade med nå't slags kompromiss... den yttre delen placerades på underlagsbrädorna, men (var avsikten) så att ritbordet inte behövde "skjutas in".

När så turen kom till ritbordet var dels arbetsstyrkan decimerad, dels visade det sig vara lite pyssligt: "men om vi då tar loss dehär, så kan vi...." "hoppsan, men om nå'n håller ned denhär grejen medan vi..." "tur att det inte är en laxstjärt ..." " här passar bulthålen NÄSTAN"

(blev bara en bild, eftersom det gick åt många händer)

Till slut: alla pantografdelarna finns nu på (ungefär) samma höjd över havet, om än inte fullständigt vattrade; bordet och den inre delen sitter nästan ihop - och, ännu en gång har det bevisats att det är många detaljer på ett järnspett! (eller menar jag kanske: med ett schysst järnspett kan man slå världen med häpnad?)

Så blev det kaffe

... där vi bl. a. reflekterade över hur mycket lättare de haft på Kulturarvscentrum, där de kunde räkna med att golvet är plant... (fast: vad vet väl vi? kanske ska vi fråga, nästa gång?)