Vi diskuterade vad som måste göras, och i vilken ordning.
Sålunda kom vi fram till att vi måste fixa till ett fundament till pantografen såsom det allra viktigaste. Vi satte målet att pantografen skall ha ett fundament och vara hopmonterad (men inte nödvändigtvis ”färdigmekad”) under april månad.
Vi ska också fixa skyltar som handlar om varför markföroreningar finns vid alla gamla processindustrier, alltså även glasbruk. Dessa ska, är det tänkt, sitta på staketet intill Sliperiet (och vi har bygglov från kommunen).
Hasse och Björn har jobbat med skylttexterna, Björn och Kerstin har försökt översätta till engelska.
Vi vill väl gärna ha dem på tyska också?
Vem kan göra det själv, vem känner nå’n som kan hjälpa till? Hör av er, så skickar jag texterna!
Annat som behöver funderas över är vad vi vill ha med i sommarens utställning, och hur det ska gå till.
Kerstin har några hyllor att låna ut; föreningen har ett antal fristående skärmar (som av någon anledning finns hemma hos B&K); vi har några (för få?) etsade glas; vi har många icke-rengjorda pantografplåtar...
Dock var vi överens om att vi inget behöver göra åt själva byggnaden, utöver vanlig städning. "Fula" väggar kan på lämpliga ställen förses med temporära skärmar, om det hjälper "synbarheten".
Minns ni "Celebrated Mountain Dew"? Kerstin har för föreningens räkning kommit över ett glas, men det kommer inte från vår plåt. (Jag är rätt kass på att fota glas, som ni kommer att se, men jag försöker... stoppade i lite svart tyg för kontrast, men bättre än så blev det inte)
(Med hjälp av förstoringsglas kan konstateras att diverse små detaljer skiljer, men det övervägande intrycket är ju riktigt)
B&K råkade häromdagen snubbla på två små Elon, samt tre (troligen guillocherade) dricksglas.
Detta ledde till några intressanta diskussioner – först om de guillocherade: så fort Hasse och Nicke fick syn på dem utropade de att de var blåsta i … ja, vad var det ni kallade det? Jag missade att anteckna! Vitsen skulle i alla fall vara att alla glas blir samma storlek. Nu är dessa tre glas av tre något olika storlekar, och frågan är vad det bevisar. (De har inte varit puntlade under, såvitt jag förstår)
Hur som, ställer man dem uppochned ser man att mönstret sitter på samma höjd (från överkanten, alltså). Man kan också se var mönstret börjar/slutar, några "ristningsfel" och några etsfel (små etsade fläckar där det inte skulle vara några, men också några saknade ets-streck). Om någon känner igen var de kan komma från, hör av er!
De två små Elonglasen (samt dedär svårlästa märkningarna på ett annat stämpeletsningsmönster) ledde till en annan diskussion: hur många glas ingår (i "förrgår", igår och idag) ingår i en "servis"?
Bela och Hasse var överens om att det var ("i förrgår", förmodar jag...) 8 olika "ben-och-fot" samt tre utan.
De 8 skulle vara, i storleksordning, likör (2,5 cl); madeira (5 cl); starkvin (sherry, portvin) (7,5 cl), vinglas: vitt 10 cl, rött 15 cl; öl (25 cl), snaps (varierar 5-6-7 cl); slutligen champagne (förekommer i två modeller/storlekar: skål 20 cl, hög 15-18 cl).
Utan fot har man seltersglas på 15 cl, dricksglas 20 cl, grogg 35-40 cl.
Sedan vidtog diskussioner om cocktail/martiniglas (som ju också har ben), samt varför de två stämpelmönstren ser ut att vara märkta "porto" resp "scherries" (se föregående inlägg), om nu båda sorterna ingår i kategorin "starkvin" och har samma storlek. Det blev inte avgjort.
Alltså gick jag hem och sökte svar i diverse husmorsböcker, etikettsböcker, google mm.
Inte blev jag klokare avseende gamla glasserviser, men helt klart har de blivit större under åren... nuförtiden är det inte sällsynt med 45cl för rödvinsglas (alltså tre gånger så stora!). Det kanske ska påpekas att böckerna (de moderna) är mycket tydliga med att man aldrig får fylla till mer än en tredjedel, så "egentligen" är de alltså lika stora/små...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar