Sammanfattning av två möten, 9:e och 16:e februari

Att försöka sammanfatta våra möten i FH H-torp är ofta ganska svårt: många av diskussionerna slutar i återvändsgränder, andra rinner över i orelaterade anekdoter, som följs av associativa anekdoter...

De två senaste mötena har bl a handlat om en specifik återvändsgränd: hur stora "ska" vinglas vara.
Vissa "vet" vilka storlekar som gäller ("det har ALDRIG tillverkats rödvinsglas som inte är 15 cl stora"), och som därför drar slutsatsen att de aktuella produktkatalogerna (Orrefors här, Kosta här - båda öppnas i nya fönster) är "felaktiga", eftersom de bland annat påstår att servisen Intermezzo (från Orrefors) innehåller 13 olika "ben-och-fot", där inte något glas tar 15 cl.
För Kostas del finns till exempel servisen Line, som innehåller 10 olika "ben-och-fot", av vilka en modell tar 15 cl - men det glaset kallas "champagne"...
(Jovisst, källkritik är viktigt, men kanske just produktkataloger inte är det första som ska ifrågasättas?)

Såvitt jag kunnat utröna rekommenderar förståsigpåare (tex sommelierer) idag att en "normal" serveringsstorlek av rödvin är 15 cl. De säger också att det är viktigt att glaset är större.
Nedan ett par exempel från butikerna i Kosta idag. Personalen i KostaBoda-shopen säger att man nu gått från att redovisa glasvolymen "upp till kanten" till att redovisa volymen till "inte riktigt upp till kanten", men för närvarande visar man båda siffrorna (se Line och Chateau).
Ingen personal visste hur Orrefors mäter sin volym, som dock redovisas som 60 cl för intermezzoglaset nedan.

Kanske kan denna diskussion läggas till handlingarna nu?


I övrigt diskuterade vi (igen) vem som kan tänkas äga Sliperiet. Av någon anledning (som jag, nykomling som jag är - har ju inte ens 20 år på orten - lyckades begripa) ansågs det otänkbart att både den påstådde ägaren och kommunen (dessa båda är överens) skulle kunna ha rätt, bland annat (tror jag) på grund av konstiga släktskapsförhållanden inom ett i kommunen befintligt företag. - somt är omöjligt att förstå för oss som inte är infödda i 3:e generationen (eller så).

Ett annat ämne var handpressar och deras konstruktion - tydligen är det omöjligt att Edward Strömbergs uppgifter (Kosta glasbruk 1842 - 1942) att de första pressningsförsöken ofta resulterade i att formarna "trycktes sönder" (se sid 100) skulle kunna vara sanna. Eftersom det är osannolikt att vi kan finna någon som var med då (1844) hoppas jag att även denna fråga kan läggas till handlingarna...


- intresset för att försöka identifiera (sätta servis-"namn") på pantografplåtarna förefaller för närvarande vara tämligen lågt, speciellt som det anses att de "borde" ha beteckningar fast påskrivna. (Bra tänkt, men som vi kan se, om vi tittar på själva plåtarna, så har de inte någon beteckning...)

Nå.

Nästa vecka ska vi alltså till Kulturarvscentrum för att beundra (eller hjälpa till med?) deras nu hopmonterade pantograf.
Träff antingen på H-torp FH kl 13.15 eller Kulturarvscentrum kl 14.

Eftersom vi kanske kan titta lite på servisglas också har jag tagit några bilder på plåtar (som inte är rengjorda), manipulerat kontrasten till (vad jag tyckte) bästa "synbarhet". (Klicka för förstoring)

En av dem har jag identifierat, nämligen "Superior" av Elis Bergh (enl Steenberg efter 1932, se Modernt svenskt glas från 1945, sidan 228):

Vi har satt nummer 96a på plåten.

Så tog jag med några andra också:

en som känns "äldre"

(på denna plåt är båda sidor likadana - nummer 92)

och två som känns betydligt modernare

(nummer 98b)

(det undre kanske ska vridas ett kvarts varv moturs? eller ett halvt varv? Plåten kallar vi 97a)