”Men VEM skulle vilja…?”

Redan när vi startade museet, det var 2015-16, hade vi ambitionen att erbjuda så mycket ”värdelöst vetande” som vi bara kunde.
(Exempel på ”värdelöst vetande”: praktiskt taget alla glasbruk har nå’n gång tillverkat konserveringsburkar (jo, Kosta också!), bly läcker ut i spriten om en förvarar lördagssupen i kristallkaraff, att en vältrimmad servisglasverkstad kunde producera 300 glas per timme (”allglas”-verkstaden i Skruf), skillnaden på etsning och gravyr, att alla pressformar var handgjorda innan CNC-maskinerna kom, varför alla glasbrukstomter är förgiftade…)

Redan när vi startade museet fick vi många synpunkter på detta: ”men VEM skulle vilja veta en massa sån’tdär?” Redan då var vårt svar att vi erbjuder, men kommer inte att anställa förhör: alla kan läsa vilka skyltar de vill.

Så började vi bygga upp vår hemsida enligt samma principer: att dela med oss så mycket vi bara kan. Det tog förstås en stund, men numera har den nå’nstans 20000 unika besökare per år, fördelade på nästan alla sidor. (De två sidor som är mest populära är ”glasindustrin, en miljöbov” och ”hur görs en termos” (både på svenska och engelska) – men i särklass flest besök får (förstås?) ”nedladdningsbart” )
Intressant är att, om vi ”nollar” vid månadsskifte, så brukar vi efter en vecka ha haft besök på mer än hälften av alla sidor. Vi har ungefär 80 sidor totalt.

Så, åter till frågan: men VEM skulle vilja…?
Det har jag svar på: en ganska stor andel av våra museibesökare (barn oräknade).
Hur jag vet det? Jo därför att vi ser dem, hur de står och läser på utsidan av huset innan de kommer in… Genom att lägga märke till på vilken höjd de läser kan vi oftast avgöra vilket språk de föredrar (svenska, engelska, tyska).

Motfrågan/slutsatsen måste bli: varför skulle vi inte bjuda på även ”värdelöst vetande” till sådana som vill ha det?

En ny (s)katt!

Glas(s)katterna har fått tillskott – en stackare som tappat huvudet har fått det på igen, tack vare Roger.

Gullig, va?

Vi har också bestämt att göra en mindre insats för den biologiska mångfalden, såhär i torkans tid: en bi-bar med badstege, klipplandskap och några (land)växter:

Vi placerade den i solen, för det har vi hört att man ska. Än så länge har vi inte sett några badgäster, men denna fastnade på bild iaf:

Den övriga biologiska mångfalden består i div lövsly (asp, björk, lönn…), en liten gran men också måror (vit och gul), klöver (röd och vit), rölleka, smörblommor, div fibblor, maskrosor och nässlor (förstås!), sötväpplingar, groblad, ”rävrumpor” och diverse gräs. Ja, och så lupiner i alla färger.
(Intressant är att här också förefaller växa både sten och glasbitar – de verkar bli flera för varje säsong…)

”Spionage” och styrelsemöte

I fredags var vi till The Glass Factory för att spana in en ”konkurrent” samt för att ha styrelsemöte.

Det var första gången på, jag vet inte, 10?, år som (i alla fall jag) såg deras magasin. Vilken skillnad! Nu finns här sådär 40-50000 uppackade glasföremål från främst Kosta, Boda, KostaBoda, Johansfors… och säkert fler också. Vi visades runt av Börje Åkerblom. Ett par översiktsbilder:

Vi tittade också på Sinnemarkutställningen:

Sedan fick vi en utmärkt lunch (som kom från macken i Broakulla)– om denna lunch var ”typisk” så kan vi varmt rekommendera en utflykt dit!

Så vidtog styrelsemötet, där vi bland annat utsåg mottagaren av årets stipendium. (Hen förblir hemlig tills utdelningen, som kommer att ske i Bergdalahyttan i samband med kulturarvsdagen, på fredagen den 8:e september. Välkomna då!)

(Spionaget, då? Tja, vi är ju egentligen inte konkurrenter, till exempel har de inte ens EN pantograf, till skillnad från Kulturarvscentrum. Men det var kul ändå!)

Imorgon blir det juni

och därmed ska månadens föremål bytas ut. Men: vi fuskade och gjorde det idag!

Tänk att en så gräslig vas kan ge en så gullig skugga – vem kunde anat…?

(jag tror att vasen föreställer en hand som håller en strut med volang? – som så ofta: tänk vad mycket gräsligt glas det finns)

Ny skylt!

I skyltskåpet utanför glasshopen har vi haft en skylt som långsamt förstörts av solen. Men nu har vi fått (nåja…) en ny:

Så är den snart över:

årets vernissagehelg.

Lördagen bjöd solsken, men ganska kallt var det, speciellt inne i museet. Vi hade en hel del att fixa: pantografen hade sprängt ett band, så den kunde inte röra sig. En orörlig pantograf gör ingen glad, och inte inspirerar den till så många frågor heller.
Med (antar jag) allt kallare fingrar mekade Zäta dit ett nytt band, som så småningom blev ordentligt monterat. Nån gång vid halvtolvtiden var det klart, så de flesta besökarna fick se den i funktion.

Så var det sommarfönstret: glas(s)katterna ställdes upp, flyttades om, pysslades med. Sist kom skyltarna på plats.

I hyttan var det full fart, och utanför finns numera en… installation? Stubben efter (visst var det en lönn?) fick bli basen i ett ”Naturium” med allsköns glasinsekter (och en och annan kantarell).

Idag söndag är det inte lika mycket besökare, eftersom hyttan är stängd. Men soligt är det i alla fall!

Förberedelser

Det drar ihop sig till ny säsong – i helgen öppnar vi! Då är det stora vernissagehelgen i hela Glasriket (fast numera kallas det Glaskonst med tillägg av årtal), och då öppnar även vi.

Vi kommer att ha öppet under veckosluten under maj-början juni (lördagar 10-16, söndagar 12-16) i väntan på sommaren då det som vanligt blir öppet varje dag.

Men vi ska ju inte bara ha öppet, vi ska ju ha en ny fönsterutställning också. Den kommer att heta ”Glas(s)katter från här och där”, och här några bilder från ”inventeringen”:

Det finns några fler, så vi kan säkert fylla fönstret! (men den där ludna saken kommer nogg inte med till museet)

Dessutom drar det ihop sig till ny månad, vilket ju betyder nytt (bytt) föremål på bibblan. Vilken dag det blir kan komma att avgöras av vädret… Föremålet blir vår regalinsax och så fort den kommit på plats kommer bild och beskrivning på därför avsedd sida.

Kom gärna på besök i helgen, för väderprognosen säger KALLT – och det är (lite) roligare att frysa tillsammans med besökare än på egen hand…