Höstmarknad!

Igår höll Bergdala sin traditionella höstmarknad.

Den var nog inte rekordstor (häromåret rapporterades trafikproblem på 25:an pga marknaden), men välbesökt kan man ändå kalla den:

Museet hade förstås öppet också, och med över 200 besökare gjorde vi även årsbästa!

Det var folk mest hela tiden, så det blev liksom inte tid att fotografera. Dessa bilder från slutat av dagen var de enda vi fick till:

Tyvärr kom vi ändå inte över de 3000 besökare vi hade önskat… eller kanske tack-och-lov, det var fullt nog ändå!

Detta var vår sista schemalagda öppetdag för året. Men, förstås: det går alltid att boka besök (helst via mail till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se )!

I söndags

hade vi vårt sista helg-öppet för säsongen, men vi kommer att ha öppet även på Bergdala marknad den 24/10.
Vill DU komma hit under hösten: hör av dig till oss oss via kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se så kan vi säkert komma överens om lämplig tid!

Vi har haft en ganska dålig säsong, hittills drygt 2500 besök – vi saknar närmare 750 besökare jämfört med förra året. Hur har alla andra haft det?
(eftersom alla förstås vill att allt ska gå bra, blir direktfrågor oftast besvarade med ”jo, det går jättebra”, eller det allmänna stridsropet ”bättre än någonsin”… men framåt våren kommer väl de officiella siffrorna)

Eftersom vi hade bestämt oss för att tjära dörrarna i år, och det 1) inte var nå’n rusning och 2) det var trevligt varmt väder började vi med utsidan av museiingångsdörren:

Det fungerade, i det att det strax kom några besökare, som alltså fick ”pysslas in” (för att inte bli kladdiga). Men… vi använde ”naturtempererad” outspädd tjära… Nå, vi fick (till slut) utsidan färdig, och den kommer inte att behöva nå’n mer strykning på många år!

Någon dag senare värmde vi tjäran, och tillsatte terpentin, för att fortsätta med vindsdörren:

Dags att ta insidan av ingången:

Kvar att göra är skjutdörren på södersidan. (men man måste ju ha NÅGOT att göra under resten av året, eller hur?)

Glastekniska museets pris år 2026

tilldelas Peter Kuchinke med motiveringen

Peter har inte bara bidragit till bevarandet av industrihistoriska maskiner utan även satt dem i stånd och, i praktisk tillämpning, har demonstrerat hur de faktiskt fungerar.
Detta är ett starkt komplement till den bevarandeinsats som glastekniska museet bedriver.

Själva priset görs för tredje gången av Riksglasskolan, vars elever får i uppdrag att "gestalta motiveringen" (utan att veta vem pristagaren är). I år blev det såhär:

Som vanligt hölls prisutdelning och lunch i hyttan hos Bergdala glasbruk, som ju garanterat är varm och regnfri.
Givet att (nästan) samtliga närvarande är ganska nördiga vad gäller tenik, handlade lunchkonversationen mycket om halvautomatiska flaskblåsningsmaskiner, om olika specialpuntlar för pressglas och nyfunna specialtekniska böcker...

Som alltid välkomnar vi nomineringar från allmänheten - nästa års pris ska gå till en kvinna - börja fundera redan nu på vem du vill nominera. Kriterierna kan du läsa här.

Helgen som kommer (26-27 sept) blir årets sista öppethelg. Vi kommer att hålla öppet även under Bergdala marknad 24/10.

Igår var jag I Kosta.

Igår var det den 20:e augusti, och Kosta outlet har FORTFARANDE inte en Infopoint, den har fortfarande en turisinformation, och denna saknar fortfarande Glasriketkartan.
(För den som händelsevis har glömt: enligt Visita kan man skilja dem åt på att en TI har GRÖN skylt med VITT ”i”, medan en IP hat VIT skylt med GRÖNT ”i”. Det finns fler skillnader: en TI behöver inte vara bemannad, men en IP MÅSTE vara det. Har man valt att skylta sig som TI eftersom man då inte behöver ha bemanning?)

Alltså, jag FATTAR inte:
- antingen tycker Destination Glasriket AB inte att turister förtjänar korrekt information
- eller så struntar man totalt i turisterna
Kan någon ansvarig berätta vilket? (OM man struntar, VARFÖR lägger glasrikekommunerna en massa pengar på destinationsbolaget?)

Jag kan inte se att NÅGON ”vinner” på felaktig information (men så är jag ju bara en gammal kärring, som dessutom går dåligt).
Däremot kan jag tänka mig att en och annan felinformerad turist kan bli irriterad på felinformationen.

Trots allt skulle det ju kunna vara SÅ ENKELT: låt bli att lista ställen som inte har nå’n IP alls, som tex Möjligheternas hus i Emmaboda, eller Åseda kommun, som har en IP men utan Glasrike-information, eller Kosta outlet där den påstådda personalen inte kan svara på frågor, eller Duvemåla där personalen hänvisar till Emmaboda bibliotek (men inte vet var det ligger).
Kanske Dest Glasriket har ut-sourcat sin websida, men struntar i att meddela vad som ska stå där?

Se så många blommor som …

redan slagit ut på ängen: prästkragar, vitklöver, nässlor och blå… (kan detdär vara nå’n slags malva, kanske? – stilig är den iaf).

Uppdatering 260821:
detta är en ballongblomma (giftig)!

Höjer vi blicken är mångfalden, åtminstone mängden, påfallande:

Från där jag står förefaller denna högväxande, rödstjälkade sak vara den vanligaste:

Nå’n som vet vad det är?

Skulle det inte vara trevligt om vi kunde göra detta till en slåtteräng?

Årets besökare!

Vid tvåtiden idag kom två personer över tröskeln. Det var Mats och Anna Leine, som, utöver att vara arvtagare till Hovmantorps Nya Glasbruk (eller i alla fall släkt med en Pettersson som investerade i det som blev Nya) också råkade vara besökare nummer 2025 och 2026 för året. (och det är faktiskt första gången Årets Besökare råkar ha historiska kopplingar till den lokala glasindustrin!)

Vi råkade överlämna sedvanligt diplom och bergdalatroll till Mats, innan vi fick veta att det var Annas födelsedag – grattis Anna – annars hade det väl varit lämpligare att hon hade fått det?
Grattis till er båda!

Aldrig hade vi trott…

Vi har ju ganska långa textsjok utanför museet – de handlar bland annat om föroreningar, om varför ”glasrike” just här.
De har ju suttit där i många år nu, de senaste sex-sju åren med plastskiva framför. Plasten satte vi dit när någon hade skurit sönder ett par texter, och den har också visat sig skydda mot regn.
Däremot har alltihopa börjat se lite ankommet ut:

I ett par år har vi tänkt skriva ut dem på nytt för att de skulle se lite fräschare ut, men av olika skäl har det inte blivit av. Nu, efter saneringen, har ett par av dem skrivits om, och idag skulle de sättas upp.
Kolla vad som dolde sig under plasten:

Det var alltså bara plasten som blivit missfärgad! (hade vi aldrig trott…)

Nå, för dagen var det inte något att göra åt. Jag diskade plastskivorna på både ut- och insida: utsidan var (nästan) ren, men insidan:

Hur kan regnet ta med sig så mycket rödfärg ned över hela baksidan, utan att någon fukt tagit sig in i texterna?

Alltså, ingen ny plast idag; det nya texterna sattes upp och den gamla plasten fick sättas tillbaka:

Nästa gång kanske vi ska köpa uv-beständig plast? – det får i alla fall vänta till våren, för det går ju faktiskt att läsa som det är!

(Till alla er som tänker/säger att det är meningslöst med så låååånga texter, ”ingen mänscha ORKAR ju läsa alltdetdär”: jo, se det gör dom! Långt ifrån alla, förståss, men många läser, och många gillar att komma in och ”förhöra” oss på innehållet!)

Detta skickade jag

för några dagar sedan. (Förhoppningsvis är det läsbart i uppklickat läge!)
Ännu har jag inte fått några reaktioner, men det är väl för tidigt (”vanligt folk” är kanske på semester så här års?).

' Det är alltså ett ”öppet brev” där jag frågar vad kommunerna och/eller turistföretagarna ”får för pengarna”.

Jag utgick från Glasriket-sidan om turistinfo som den 21/7 innehöll 12 infopoints. Två av dem hoppade jag över (för långt), en missade jag eftersom den bara har öppet tre dgr/vecka, så jag besökte endast 9 st.
Jag fann några felaktiga adresser (kommer man från Knäckebröhult, eller kanske Hamburg, eller Marseille, kanske man blir förvirrad när gps:en säger ”den gatan finns inte”). I Vissefjärda fsnn jag en påhittig och intresserad turistinformatör som föreslog turistmål i linje med vad jag frågade efter, medan jag i Målerås inte skickades (ens) till Gamla hyttan som svar på frågan om industrihistoria.
De flesta jag pratade med var helt inställda på vad som fanns inom de närmaste 500 meterna. (Jag går visserligen med rollator, men hade ju dock tagit mig fram till IP:n ifråga…)

Jag tycker INTE att det vittnar om att ” Glasrikets besökare ska känna sig välkomna, få god och likvärdig service, inspireras och bli vägledde på alla våra kontaktytor oavsett var de befinner sig på destinationen. ” (läs mer här )
Nå, vi får se vad (om något) mitt Öppna brev leder till.

Den som vill kan be mig om rundrese-protokollet.

Öknen grönskar!

För tre veckor sedan såddes ”öknen” runt oss - efter att en stackars gosse hade rensat, på knä, ogräset som kommit upp:

Det har varit ganska torrt (och vattenspridarna var bara igång i två-tre dagar), så växtligheten är lite… om jag säger såhär: det mesta som kommit upp förefaller vara det vi vanligen kallar ”ogräs”. Det såddes med sk ängsfröblandning, men det är just nu svårt att identifiera några typiska ängsväxter.
Jag ser nässlor, tistlar (olika sorter), mållor (mest svin-), gatkamomill, något som nog är gråbo – och en hel del jag inte kan identifiera. På några ställen syns ”gräs” mellan ”ogräset”.

Några mer översiktliga bilder:

(kan någon identifiera fler arter?)

På Pratensis hemsida kan man läsa om hur man anlägger en äng.
Bland annat: ” Under de första åren kan ängen upplevas som gles. De perenna örterna är ganska långsamma i starten och behöver mycket utrymme för att växa till sig i ängen. Därför är det bra om ängen upplevs som relativt gles de första säsongerna så att utrymme finns för örterna att breda ut sig och därmed kunna ge riklig blomning kommande år.”
Alltså: det finns (nog!) hopp om …”bättre tider”!

Vi har i alla fall fått en egen, vad kan det heta, ”vård-grästuva”? (jfr vårdträd) precis vid dörren:

Ibland

vill man faktiskt åka till Kosta, för att köpa kattsand, till exempel.

Och då kan man ju alltid passa på att kolla in infopo… nej, det är ju fortfarande en turistinformation!

(det vet man därför att skylten är grön med ett vitt i)

Som vanligt finns inga kartor.

Alltså: varför är det så förb… svårt? Destination Glasriket AB ansvarar (ur mitt perspektiv) för att skilja på infopoints och turistinformationer, samt för att det sk magasinet finns tillgängligt på tre språk, och att det finns papperskartor för alla som är intresserade.
Ur mitt (kommunmedlemmens) perspektiv struntar jag fullständigt i hur de gör det, och till vem de uppdrar att fixa det – men är det inte konstigt att de ALDRIG lyckas i just Kosta???
För inte kan det väl vara så att Kosta outlet medvetet saboterar?

Turist, någon?

För tio dagar sedan, när Destination Glasriket besökte oss, talade vi bland annat om dethär med turistinformation, vad som utmärker Infopoints (IP) och vad som skiljer dem från Turistinformationer (TI) och Turistcenter (TC). Destinationsfolket sade att det som finns i Kosta outlet ska vara en IP, och alltså ha en vit skylt med grönt i. När de sett mina foton (som visar en TI-skylt) sade de att de skulle se till att det blev ändrat.

Idag försökte jag turista igen. Såhär ser det ut idag:

Jag brukar inte anses som färgblind, men jag tror bestämt att denna skylten är grön med ett vitt i, att den alltså fortfarande ser ut som tidigare, och att den alltså (precis som tidigare) indikerar att här finns en turistinformation.
Man kan se att någon ”fixat” se’n jag var här sist – alla foldrar har fått ställ. Däremot saknas Glasrikemagasinet på tyska, och alla kartor har tagit slut. (min gissning är att även kosta-turister gillar papperskartor, precis som bergdalaturisterna gör; hos oss går kartorna fortast åt)

Eftersom Zäta inte lyckades få nå’n info om Bruno Mathson-huset häromdagen, så försökte jag med en mindre subtil metod (”Jag har hört att det ska finnas nå’t som Bruno Mathson har gjort här i Kosta, var finns det?”), men ingen visste någonting. ”Kolla evenemangen, kanske hen ska uppträda?” var tipset jag fick.

(Eftersom jag är så gammal måste jag vara ett problem för alla inblandade – jag minns saker. Jag minns bestämt att det fanns en tid då Lessebo kommun tyckte att ”Bruno Mathson-huset” (se länk ovan) var något att vara stolt över, speciellt se’n det blev byggnadsminnesförklarat 2007 – tänk att kärringen fortfarande tjatar om gamla saker som hände för 19 år sen! Och att hon fortfarande orkar tjata om detdär med olika slags turistinformationer! Och att hon inte fattar att alla turister (som vi vill ha hit) aldrig läser/pratar/frågar något annat än vad som kommer ut från nå’n AI – och alltså att all slags fysisk turistinformation är helt onödig! Kan hon aldrig fatta att vi inte vill ha bakåtsträvande turister!)

Okända servisnamn 2

Ny månad, nytt Månadens föremål på bibblan - dessutom ännu ett Okänt Servisnamn.

Bilden är inte den bästa, men på hemsidan finns länkar till bättre bilder.

Saneringen snart färdig

eller, egentligen, återställningen efter saneringen, är snart färdig.

Vändplanen (och en liten, liten bit av ”vår” nedförsbacke från stora parkeringen) är asfalterade, jord har spritts överallt (och dammat en hel del), de tidigare utspridda jordlagren har rensats (mest svinmålla), alla jordbelagda områden har harvats, vältats, dammat ner, dammat ännu mer, och såtts. Vattenspridare utsatta på vissa ställen, men andra är fortfarande torra – de dammar…

Vi har ju bara sett saneringen på avstånd (den var instängslad), så vi vet ju inte rikigt vad vi sett – vi har t.ex. sett att de använt markduk, men inte sett duken på närmare håll. På baksidan av bruket såg det ut som om jordlagret lades direkt på duken, men det var på (alltför) långt håll.

För att förstå hur saneringar (eller egentlgen återställningar efter schaktsaneringar) går till började jag g—gla. Det lyckades inte så bra – för det mesta står bara att ”marken återställs med rena massor”. Men vi hoppas att åtninstone vissa markdukar har viss genomsläpplighet… så att inte vår brunn (lägre) sinar.

Häromdagen hade vi ett historiskt besök: (delar av) Destination Glasrikets styrelse kom på besök!
Eftersom (nuförtiden) ingenting har hänt om det inte finns på foto:

Till sist fick vi hit dem! (på vår elfte säsong...)