Med utgångspunkt i diverse fynd diskuterade vi tekniker...
Först ur var "Solros", till vilken serie vi hittade en form förra veckan (och K sedan hittade ett litet exemplar hemma av):
Hur var det nu den gjorts? … först ett anfång som bara hälldes över formen, sedan en delbar form för ”skaftet” med ett nytt anfång? Sedan kom Peter S – med hans hjälp kom vi överens om hur det var: ett enda anfång (med en duktig anfångare kunde ett räcka till tre såhär små solrosor), för själva blommorna – sedan hölls fotformen över de (fortfarande ”kladdiga” blommorna, nytt anfång hälldes i, fotformen flyttades osv.
De två vaserna är båda från Orrefors, centrifugerade. En är (säkert) en Johansson, modell Fleur – den andra är kanske också Johansson, isåfall Belle. (Så finns en liten liten skål/ljuslykta som också är centrifugerad, sign Orrefors. Den är för oss amatörer "lätt att förstå": godset är ungefär jämntjockt)
Den förmodade Belle blir svårare: bottnen är mycket tjock: hur kan en centrifug lämna så mycket glas kvar i botten?
Fleur är motsatsen: bottnen är tunnast i hela vasen, medan väggarna är ganska tjocka.
Liten diskussion om manuell centrifugering följde: även här behövs en duktig anfångare, men också en duktig centrifugskötare: hastigheten kan (måste) regleras efter hur en vill ha resultatet (tjock botten, tunnare väggar osv).
Sedan började vi diskutera kontinuerliga vannor: med en exakt inställd kontinuerlig vanna kan det tillverkas exakt likadana centrifugerade objekt utan att "beröras av mänsklig hand" (typiskt möjligt exempel är förmodade Belle).
Så hur fungerar då en kontinuerlig vanna? Lasse ritade och berättade:
Så gick diskussionen över på vanna (i ett försök att vara lustig: "digital" vanna?) kontra degelugnar och deras respektive uppvärmning(ar). Fler skisser:
Slutligen kom vi till (madeira?-)glaset, inköpt i veckan för hela 55 kr på Stadsmissionen i Sthlm:
Det är i alla fall etsat, mha en plåt vi äger (nummer 98b) – så vi förmodar en Kosta-tillverkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar