Det var en gång ett överblivet tält som helst inte ville ligga där på golvet och bli muttrat över.
Så en dag bestämde det sig för att göra nytta utanför museet, så det beställde fram två betjänter att hjälpa det att resa sig.
Och de höll på, och höll på… till slut fanns där ett skelett.
Så skulle taket på – lätt som en plätt? (nåja…)
Men till slut, så:
Nu står det där, och ger både skugga och regnskydd. Kort sagt: det har funnit både sin plats och sin funktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar