Bara på kul: Hej kollegor!!

Det hjälper oss inte det minsta inför årets säsong - men litet kul, bara för att det är kul - måste vi "BGM-aktivister" (Kerstin, Lasse Hultman och jag) också få ha. Så igår, den 29 mars, åkte vi ner till Svängsta för att besöka ABU-museet. De har en hel hoper kul maskiner och grejer att titta på, och så får man röra vid dem! Precis som hos oss, fast mindre grejer... Inte färre, men mindre. Vi blev väl mottagna av ABU-aktivisten Bo Perbrink, pensionerad efter många års trogen tjänst vid ABU. 

Naturligtvis skvallrade vi en del om hur det är att driva ett industrihistoriskt museum, hur man kämpar för att försöka engagera nya och yngre förmågor och hur man bär sig åt för att fånga besökarnas intresse. Det är ju sådant som vi alla har gemensamt. Han berättade en massa spännande saker om ABU's historia. Att det började med urmakeri och taxametrar till exempel. Här har vi en hästdroska med taxameter kopplad till framaxeln...

För att vara säker på att taxametern verkligen visade rätt hade man en noga uppmätt kontrollsträcka som man körde runt på. Och så gjorde man väldigt länge eftersom taxibilarna hade en gemensam, rikstäckande, taxa. Och när taxan skulle bytas så fick alla taxibilarna vackert åka till Halda-verkstäderna och få taxametrarna öppnade, lämpliga kuggdrev utbytta, provkörda och plomberade. Det var långa köer, berättade han... 

Men det hela startade som ett urmakeri - fickur. Och fickur är ju ganska små, så svarvarna och pantograferna och alla de andra maskinerna är ju också små...Närmast på verktygsbänken står det en liten handdriven svarv. Och den andra bilden visar en liten pantograf...

 

Visst är de gulliga?

Och så, när taxiåkandet dog ut under andra världskriget så satsade man på spinnrullar och haspelrullar istället. I grunden likartad finmekanik... Och fiskedrag... Och fiskare... Den gode Bo berättade väldigt levande och min vision av vad som hände när taxametermarknaden dog blev närmast denna: 

Föreställ er ett stormöte med fabrikens alla anställda. Direktören ställer sig på scenen och säger såhär: "Nu har vi hamnat i ett läge där vi har tre alternativ. Endera lägger vi ner fabriken. Eller också går vi tillbaka till våra rötter och börjar göra klockor igen. Väggpendyler kan nog sälja bra. Eller också börjar vi göra fiskerullar. Nu röstar vi!" Och så blev det fiskerullar...

Antagligen var det inte exakt så det gick till, men det var den bilden han förmedlade...

Men numera finns "Napp och Nytt" bara på nätet, digitalt...

Kort sagt en mycket trevlig utflykt i det fina vädret. 

Men sedan blev det litet konstigt: När man är på utflykt får man fika på lokal. Basta! Det hör till. Så vi frågade en lokalbo var man kunde fina någonstans. Nja, blev svaret, det finns faktiskt ingenting här i Svängsta utan det är i Mörrum eller Karlshamn då. - Jamen vi skall norrut! Då, fick vi veta, är det Tingsryd som är närmast... Det var väl också f-n, tänkte vi. Men i Ryd fanns inget kondis, och inte i Urshult och det slutade med att vi fick gå på Biggans i Tingsryd. Löjligt men sant. 

Vi svenskar är nog litet dåliga på att ta hand om våra lokala näringsidkare. "Handla där du bor - Bättre än du tror" är faktiskt en slogan värd att ta på allvar. Vill man ha tillgång till lokal service så måste man också använda den så att den kan löna sig. Tänk på det, kära läsare, och se också till att du besöker de lokala sevärdheterna - hembygdsgården, de lokala industrihistoriska museerna och vad det nu kan vara. För annars försvinner de!