Höstens första möte på Folkets hus gav oss besök av två ganska rara kamrater. Här syns de betrakta några nya exempel på olika tekniker:
I kanten kan anas vår nya "skylt", som även ska få en pil, för att senare monteras på tavlan utanför hyttan – ni vet, denhär:
Glasen är inte bara nya, de är konstiga också.
Remmaren är först pantograferad, sedan är vinbladen matterade. Frågan är hur?
Observera att matteringen inte är särskilt noggrant gjord – den håller sig oftast inom konturerna, men på många ställen fyller den inte hela bladet. (klicka på bilderna för förstoring)
Skålen: blästrad är den, därom var alla överens.
Sedan utbröt diskussionen: hur gammal kan den vara? Någon ansåg 50-tal, någon 80-tal. Någon trodde den är handgjord, någon trodde maskingjord, någon trodde pressad (godset är tjockt, massan gulaktig).
Dekoren, då? Blästrad, som sagt, men hur? Mönsterkonturerna är suddiga, större delen av skålen är matt. Hur har alltså maskeringen gått till? En möjlighet skulle kunna vara den "stämplingsmetod" som beskrivs i Rosdalaboken (läs på blästringssidan - scrolla förbi Pukebergsexemplet) – men är det troligt? Finns andra sätt att maskera? Isåfall vilka?
Ölglaset, ett reklamglas för bryggeriet Meantime, som ligger i Greenwich, London.
Hur är det gjort, då? (dekoren, alltså) Den är matt, jag tror att den är "nedsänkt" (vilket tyder på blästring, etsning, lasergravyr...) – någon annan tycker den känns "pålagd" (skulle tyda på screentryck eller dekal).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar