Öppetdag nummer 1000!!

Idag den 16 augusti 2025 har Bergdala Glastekniska Museum haft 1000 öppetdagar och 27877 räknade besökare sedan vi öppnade den 23/4 år 2016.
I verkligheten är det fler besökare totalt för vi började inte räkna ordentligt förrän en bit in på säsongen år 2016. Den tionde säsongen närmar sig sitt slut. Vi kommer att ha öppet hela nästa vecka, till och med den 24 augusti, 10-16 alla dagar. Sedan håller vi helgöppet lördagar 10-16 och söndagar 12-16 under hela september. Med ett undantag: Fredag den 12 september delar vi för femte gången ut Glastekniska museets pris och då håller vi öppet åtminstone några timmar.
Dagens besökssiffra är långt ifrån något rekord, 27 besökare, men det var flera som var verkligt trevliga. Som jämförelse kan man nämna att den 13 juli 2019 hade vi 122 besökare. Säsongen har på det hela taget varit halvbra. Det har varierat väldigt mycket från dag till dag med antalet besökare. Rimligen är det kopplat till årets väldigt växlande väder. Samtidigt ser vi en tydlig trend, nämligen att besökare från kontinenten kommer allt tidigare. Vi ser också hur svenskar håller hårt i plånboken medan däremot de frivilliga gåvorna både via kontokort och i utländsk kontant valuta ökar.

JULI gånger tio

Juli 2016 var vi med i radio. Den 8 juli 2016 kom en förhoppningsfull och entusiastisk reporter och möttes av Björn Z. Efter en kort visning av vad vi hade och ett samtal om hur vi skulle lägga upp det hela var det så dags att förbereda det som skulle bli direktsändning. Reportern fick en liten varning: Du får räkna med att det kan vara dålig täckning här. ”Nä-nä-nä, jag har en sändarutrustning som känner av fem olika nät, så det är inget problem alls”.
En stund senare hade vi gått igenom mera i detalj exakt vad vi skulle prata om och hur det skulle illustreras och så gick vi ut till glasbrukets truck som stod parkerad bakom den gamla oljetanken. Där fanns det någorlunda nättäckning vilket det inte gjorde inne i museet. Så när det var dags för sändning så meddelade reportern programledaren att ifall vi försvann ur sändning så skulle hon hojta "RABARBERPAJ"! så skulle han veta vad som hände... Och det var inte alls på skoj utan faktiskt fullt allvar.
På trucken placerade vi några olika tillbehör av typen skiftnycklar och liknande som kunde användas för att illustrera olika mekaniska saker och användas för ljudeffekter och så spelade vi radioteater. ”Jaha, nu har vi alltså kommit till pantografen som står rakt innanför dörren. En stor apparat det här. Var det inte väldigt bullersamt att arbeta med den?” litet fejkat gnisslande. ”Nej det tycker jag väl inte…”. Som tur var så var det en solig, helt vindstilla dag och inte speciellt mycket fågelkvitter så på det hela taget blev det bra.
Men nu började vi alltså få pantografen att röra sig på ett förutsägbart sätt. Vissa saker i pantografen, som till exempel att manövrera nålkarna fram-och-tillbaka, bygger på att saker glider lätt och faller ner av sin egen tyngd. Och det var inte lätt att få delarna så rena att det här faktiskt fungerade, men det gick. Ett annat problem var att andra rörelser överförs via tunna fjäderstålsband och de enda vi hade var de som händelsevis inte hade gått av. Och de var inte så många. Så de flesta band vi hade i reserv var helt enkelt för korta att använda. Mycket pyssel var det att hitta band som fungerade.
Under juli fick vi också upp en platsbyggd hylla vid mittpelaren i lokalen. Vi sågade till plywoodskivor som passade mot pelaren och monterade dit så led-lampor som belysning och så plastskivor som skydd. Det blev inte jättebra men vi kunde ta ner glasen som vi satt upp på väggarna och visa dem på ett bättre sätt och i närmare anslutning till pantografen. Så det blev bättre och bättre även om allting var ganska så amatörmässigt.

När vi kom till juli 2017 hade verksamheten satt sig och vi var ganska varma i kläderna. Vi gjorde en ny "trottoarpratare", en flyttbar skylt som vi kan ställa på parkeringsplatsen och som pekar ut oss och vi lät tillverka en stor vepa som vi kan spänna upp på långsidan och som syns bra.
Det var förstås en hel del pyssel med att få Guillocheringsmaskinerna att röra sig och så var det en del pyssel med att bestämma var vertikalpantografen skulle kunna stå. Den kräver nämligen ett hål i golvet och sedan katastrofen när vi tog in den visste vi ju att golver var, ... tja ... opålitligt? Så det krävdes en del planering och förberedelsearbete.
Säsongen 2016 hade vi inte räknat besökare på allvar, men det började vi med säsongen 2017. Och det födde en ny idé. Vi beslöt införa "årets besökare". Årets besökare är den besökare som är samma som årtalet. Och den sista juli 2017 klev besökare nummer 2017 in över tröskeln och belönades med diplom och ett glasäpple.

I juli 2018 firade vi 120-års-jubileum!! Nä-Nä, alldeles lugna, det har inte slagit över i skallen på gubben. Den äldsta daterade pantografplåten i vår samling är för att dekorera glas till Deutsches Turnfest i Hamburg 23-27 juli 1898. Så alla tyska besökare, eller åtminstone alla tyska besökares tyska barn, fick ett Bergdalatroll under just de dagarna. Vi hade skaffat hundra troll och satt museietiketter på dem. Alla gick förstås inte åt, 31 stycken delade vi ut, men då hade vi små gåvor till, exempelvis, årets besökare eller andra förtjänta.
Dessutom fick vi en screentrycksschablon från ett par elever vid Grimslövs folkhögskola. Den monterade vi i screentrycksmaskinen som en tydlig illustration till hur screentryck går till. Då hade vi ett glas liggande i maskinen, ett glas med en enhörning på så det passade bra att få en schablon med en enhörning. Tyvärr har just det glaset senare tillat i golvet och - ... ja, som det går med glas och cementgolv.
Vi gjorde också ett försök att göra en schablon som kunde läggas på pantografen. Vi hade redan tidigare gjort flera försök att montera en penna i pantografen så att man som besökare skulle kunna dekorera en egen pappmugg, men det funkade aldrig. Dock: Skam den som ger sig. Men efter de här försöken i juli 2018 har vi fått inse att det överstiger vår förmåga.

Juli 2019 rullade på med fortsatta rekord i antalet besökare och redan den 26 juli kunde vi överlämna diplom och bergdalatroll till årets besökare. Vi började hoppas att komma över 3500 beökare under säsongen.
Vi visste ju att våra nya broschyrskåp inte var regntäta och ett par intensiva åskskurar visade att broschyrerna "vissnade" en del - men samtidigt märkte vi att de var väldigt uppskattade. Folk kom och tittade och plockade och sedan kom de in till oss och frågade vidare. Skåpen fungerade helt enkelt som "dragare".

Juli 2020: Även om allting kändes ganska deprimerande med viruset och frånvaron av besökare kämpade vi vidare. Men i början av juli hände åtminstone någonting som var litet spännande. Det dök upp en grupp människor som stoppade ner pinnar i marken och pysslade med sladdar inne i det avspärrade, hårt förorenade området. Vad var nu det för några gökar?
Kort historik: Redan 2004 gjordes en första undersökning av markförorenignarna runt glasbruket. Sedan gjodes flera ytterligare undersökningar 2014, -15, -18 ... Nu finns det faktiskt planer på att verkligen genomföra en sanering - kanske nästa år, 2026.
Vad den här gruppen höll på med var att ytterligare kartlägga var någonstans de stora mängdena glas finns i marken. Man gjorde det geom att stoppa ner elektroder i backen, skicka ström genom dem och mäta upp det elerktriska motståndet mellan elektroderna. Richard Mutafela hade utvecklat mättekniken som en del av sitt doktorsarbete vid Linnéuniversitetet.
Den trettionde juli hade vi räknat in totalt 1397 besökare varav 1181 stycken under juli. Vi som hade drömt om över 4000 på hela säsongen...

Juli 2021 fick vi fönstren på framsidan och på gavlarna målade. Det ingår i villkoren för att vi skall få disponera sliperiet för museiverksamhet att vi måste underhålla byggnaden. Och länsstyrelsen har sagt åt oss att vi bara får underhålla på vissa sätt. Så det gällde att hitta en firma som kunde åta sig att måla med linoljefärg. Många stykningar blev det men det är professionellt gjort så nu skall det väl hålla ett tag hoppas vi. Det är inte billigt...
Ända sedan vi fick i ordning displayen med konserveringsburklock har vi velat ha ett par "riktiga" konserver. Gärna med etikett på. Riktigt så väl blev det nu inte - men nästan. Den 19 juli kom två damer in genom dörren medförande dels en burk med konserverad blandsvamp och dels en med konserverade kantareller. De berättade att båda lades in omkring 1960 så de är ungefär 60 år gamla. Kantarellerna är fortfarande synligt gula! En del av våra artefakter får åka hem över vintern eftersom de är frostkänsliga. De här två burkarna tillhör den kategorin. Jag är inte säker på att kantarellerna skulle smaka speciellt fylligt men jag skulle inte tveka att äta dem...

Sommaren 2022 hade vi också en sommarpraktikant på vad vi skulle kunna kalla arbetsträning. Hans uppgifter var av praktisk karaktär så han hjälpte oss med en del städning, en del mindre snickeriarbeten och så var det speciellt två saker som han gjorde som var av mera långvarig karaktär. Ni som har varit i museet vet att vi koncentrerar oss på perioeden från tidigt 1800-tal till idag. För att illustrera perioden använder vi ett diagram ur en av Olle Krantz böcker. Det diagrammet finns reproducerat i ganska stor storlek med en vit kurva på svart bakgrund på väggen i museet.
Såhär gick det till: Originaldiagrammet scannades, en svart kurva på vit bakgrund. Det inverterades så det blev en vit kurva på svart bakgrund. Så projicerades diagrammet på svart kartong som monterats på en vägg i museet. Vår praktikant utrustades med en vit tuschpenna och så gällde det att rita av diagrammet exakt.
Bekymren var två: När han skulle rita på den svarta kartongen höll han ju handen i vägen för den projicerade bilden, så han skuggade bort precis det han skulle rita. Och den svarta kartongen absorberade den vita tuschen så det krävdes många lager vit tusch för att få bra kontrast. Detta var nog hans svåraste uppgift under sommaren men det blev jättebra.
Den andra större uppgiften var att lägga tre stenplattor horisontellt och på samma höjd utanför vår dörr. Det skulle vara en enkel men tung uppgift om det vore så att vi hade stenmjöl eller fin sand som man kunde ha som underlag - men det hade vi inte. Målen med detta var två: Dels att helt enkelt få ett bättre och snyggare insteg, men också att skapa avrinning när det ösregnar. Tidigare blev det en jättepöl precis utanför dörren när det regnade häftigt.
En av stenarna rör sig numera litet när man stiger på den - de andra ligger stadigt. Och vi har blivit av med pölen...

Under juli -23 började vi så bygga de nya förvaringshyllorna på vinden. Besökarna strömmade till och bara under juli räknade vi in 1445 beökare. 2019 hade vi visserligen haft 1552 men den 31 juli -23 kunde vi ändå dela ut diplom och Bergdalatroll till "årets besökare". Nu kände vi att vi började komma tillbaka till rimliga antal igen.
Nu hade vi också byggt en liten specialhylla för pressformen från Målerås, den tredelade för gräddkanna "Hjärta", så att vi kunde visa den i direkt anslutning till pressarna.

28 juli 2024 blev den åttonde "Årets Besökare" belönad med diplom och Bergdalatroll.

Och nu är juli månad 2025 till ända. Igår, den 31 juli, trädde årets besökare över tröskeln, nämligen Julia från tyskland med syster och föräldrar.
Fortfarande ser vi att svenska besökare håller hårt i plånboken. Men vi ser också att bidragen i utländsk valuta ligger på en hög nivå. Visserligen väntar vi med att slutredovisa utländska valutor till efter säsongen men man kan ju ändå se trenden.
Men överlag är det en konstig säsong i år. Antalet besökare ligger förvånansvärt lågt och det slår värre än vanligt mellan olika dagar. Allmänt sett kan man konstatera att det är omöjligt att i förväg gissa hur många som kommer att komma baserat på värdeutsikterna, men i år känns det ännu mera oförutsägbart än andra år. Vädret har ändå inte vara någon katastrof, litet varmare än ett normalt år men inte så soligt att folk bara legat på stranden. Och inte heller så regnigt att ingen har velat ge sig ut...