AUGUSTI gånger tio

Augusti 2016 stängde vi vår första säsong. Vi hade förstås ingenting att jämföra med, men vissa dagar var det verkligen trängsel. Sliperibyggnaden var avdelad på mitten och vi hade bara öppnat halva. Vi hade ju då bara en pantograf, två pressar och en halvautomat att visa och så hade vi byggt en enkel hylla med belysning för litet glas i mitten av lokalen. Vi visade också litet blås- och pressformar. Men det fanns inte egentligen några informationsskyltar och allting var väldigt primitivt. Ändå räknade vi in 1646 besökare men i verkligheten var det säkerligen fler än 2000, för vi började inte räkna förrän i slutet av juni.
Vid säsongsslutet hade vi börjat inse att vi måste katalogisera och registrera vad vi hade. Vi hade också fått upp en riktig hylla innanför dörren, en hylla där vi kunde visa upp böcker vi hade till försäljning och litet allmänt turistmaterial och så hade vi gjiort självguider på engelska och svenska så att besökarna kunde gå runt på egen hand och faktiskt - i någon mån - förstå vad de såg.

När augusti 2017 började hade vi kommit ganska långt vad beträffar att montera ihop verikalpantografen. Åtminstone hade vi bestämt var den skulle så och vi hade identifierat en massa olika lösa delar. Vi är nog några av dem här i landet som vet mest om pantogtrafer för glasdekoration.
Vi var då, fortfarande, ganska många som var engagerae i driften av museet så i slutet av augusti ställde vi till med en grillfest för "personalen". Vi blev tvungna att bära in picknickborden i museet eftersom det kom en plötslig och rätt rejäl regnskur, men grillen fick stå kvar utanför. Som tur var hade vi ett ganska stort parasoll...
Och så var det en sak till: Vi var rätt malliga når vi delade ut diplom till den 2017'e besökaren för säsongen den sista juli. Men augusti hann inte gå över innan vi räknade in den tretusende besökaren för säsongen!!

Redan tidigt på våren 2018 hade vi fått en trasig degel från glasbruket. Hela sommaren hade den stått utanför norra gaveln och vi hade funderat på hur vi skulle kunna skydda den från frostsprängning. Lasse hade - av någon outgrundlig anledning - ett par gamla bussfönster(!) stående och hade dessutom känningar inom snickeribranschen. Och i augusti kom han farande med diverse tryckimpregnerade träbitar, två bussrutor och en hel massa entusiasm. Hans fältrop för den dagen var "Nu skall ni se på Ikea!" Han hade prefabricerat ett stativ som passade tunt degeln och i vilket man i spår kunde passa in bussfönstren överlappande ovanför degeln! Då och då får man tvätta bort algpåväxt på överytan men i övrigt sitter hela arrangemanget helt orört fortfarande. Och mest imponerande är att degeln inte fylls varken med snö eller vatten och inte har den frusit sönder heller.

I Augusti 2019 passerade vi 10 000 besökare totalt sedan vi öppnade, eller åtminstone sedan vi började räkna. Dessutom kom nu staketet runt det avspärrade området på plats. Det var ju litet viktigt inför GAS 2020 att folk inte skulle bli förgiftade. Dessutom förberedde vi höstens ankomst genom att montera upp belysning ovanför planglasdisplayen på norra gaveln. Den tänds genom att man pluggar in en stickkontakt men det är ju ändå inte så ofta vi har besköare på mörka höstkvällar.

När vi kom in i augusti 2020 hade vi alltså bara "med oss" mindre än 1400 besökare. Den 23 juli hade vi delat ut ett halvt bergdalatroll plus ett diplom med innebörden att vara årets halvbesökare, men den 19 augusti kunde vi äntligen räkna in "årets besökare", besökare nummer 2020!
Under sommaren 2020 hade vi fått flera olika nya glas, bland annat Stockholmspanoramat. Men dessutom fick vi en massa gjutmodeller från firma Mekan och Modell i Alvesta. De här gjutmodellerna är tillverkade av trä och används för att göra de sandformar i vilka man sedan gjuter till exempel pressformar av gjutjärn för att slutligen pressa till exempel ljushållare av glas. Många steg där... Och så tog vi nya foton på större delen av våra mönsterplåtar. Vid det här laget började antalet föremål bli så stort och så diversifierat att vi insåg att vi skulle behöva organisera saker och ting på ett bättre sätt än vi hade.

I augusti 2021 flyttade vi om litet granna i fönstren. I fönstret bakom halvautomaten hade vi tidigare haft hela fönstret full med flaskor. Men i augusti ville våra flasksamlande kompisar ta hem sina dyrgripar. Samtidigt hade vi ju fått två konservburkar med svamp. Så nu flyttade vi konserveringsburklockdisplayen från sin tidigare plats till fönstret bakom halvautomaten. Det är också en logisk plats eftersom konserveringsburkar var en av de stora produkterna från halvautomaterna under krigen.
I augusti -21 fick vi ett mejl från Håkan Karlsson i Nybro. Han hade städat i verkstaden på firman och hittat några gamla anteckningsböcker. Så hade han frågar runt litet om någon trodde att de kunde vara av något intresse. Och då hade ha blivit tillsagd att de skall till Bergdala Glastekniska Museum! Så då kontaktade han oss. Vilken skatt. Det är fem detaljerade anteckningsböcker från en formmakare. Pressformarna som ju är av gjutjärn har i sig varenda detalj av det mönster som det pressade glasföremålet visar. De kan vara otroligt detaljerade. I äldre pressformar är dessa mönster utmejslade på frihand i gjutjärnet. Det var det som var formmakarens jobb och nu fick vi till våra samlingar handskrivna anteckningsböcker med detaljerade ritningar från en sådan formmakare plus, från hans gamla arbetskamraters egen mun, en levnadsteckning.
Den tolfte augusti kom säsongens besökare nummer 2021. Ungefär en vecka tidigare än det första virusåret. Inte ett jättestort steg framåt mot normalitet, men i alla fall.
Vid det här laget började det pratas alltmera om att covid-vaccin utvecklades och skulle komma att bli tillgängliga, men allting var fortfarande mest förhoppningar.

Den stora grejen i augusti 2022 var att vi åkte iväg till Virserum. Då frågar sig "vän av ordning" förstås: Virserum? Varför i hela fridens namn skulle någon vilja åka till Virserum???
Såhr tänkte vi: Stiftelsen har i grunden inga pengar. Det är bra med reklam. Reklam kostar pengar. Men om vi kan visa upp någonting tillräckligt udda i TV utan att behöva betala för det så har vi fått gratisreklam!! Ni förstår tanken?
Antikrundan var i Virserum den 26 augusti 2022 - och det var vi också. Vi hade med oss i första hand Siegfried Egers anteckningsböcker. Det händer ju att folk kommer dit med underliga glasföremål och vi tänkte oss att anteckningsböcker som svart-på-vitt visade att det inte är sådär himla enkelt att attribuera bruksglasföremål till glasbruk baserat på mönster skulle kunna vara av allmänt intresse. Och så tänkte vi att när frågan om värde kom upp skulle vi svara att det var mest försäkringvärdet vi var ute efter.
Bo Knutsson vad den vi mötte i trieringen och han hänvisade oss vidare till nästa kö med en kommentar i stil med att det vore ju en annan sak om vi hade haft en anteckningsbok som enbart handlade om en enda formgivare. Men som det nu var - när man inte visste varken bruk eller formgivare var det knappast något av intresse. Vi tycker ju precis tvärtom så vi lufsade vidare till den kö han skickat oss till men det slutade på ungefär samma sätt. Det gjorde oss ganska besvikna för det antyder att det kultur- och industrihistoriska värdet inte uppskattas på det vis vi hade hoppats. Men okej: Deras primära mål är att göra bra och populär TV. Kanske skulle det vara en annan sak om man kontaktade utbildningsradion - men det skulle inte ha samma reklamvärde...

Augusti 2023 kunde vi räkna in besökare nummer 20 000 från det att vi öppnade i april 2016. Eller, ja, från det att vi började räkna besökare någon gång under 2016 i alla fall. Och i mitten av månaden hade vi flyttat upp största delen av våra glasföremål till de nya hyllorna på vinden. Detta underlättade väldigt mycket när det gällde att plocka fram vad som skulle till Lessebo Bibliotek för "månadens föremål".
En del av våra artefakter är väldigt ömtåliga. Speciellt gäller det en del böcker, till exempel "Syra-Einars" anteckningsböcker. De är också svåra att scanna in. Som "tur" är har vi tillgång till en dokumentkamera och under augusti -23 fick vi dem digitaliserade.

Den 23 augusti 2024 passerade säsongens besökarantal 3000. Vi började hoppas på att kunna slå 2019 års rekordsiffra, 3602 under hela säsongen, och förlängde öppetperioden med en vecka.

2025 har varit en väldigt ojämn säsong. En delförklaring kan vara att den allmänna turistinformationen har varit ännu sämre än vanligt. I år har det i praktiken funnits två platser i hela kommunen där turisterna överhuvudtaget har erbjudits information, nämligen dels i Lessebo Kommunhus' entre och dels i caféet vid Skrufs glasbruk. Dessutom har vädret varit väldigt ojämnt.
Vi har också sett att trenden från de senaste åren håller i sig: Turister från kontinenten kommer i ett ökande antal, allt tidigare, och är väsentligt mera spendersamma än svenskar. Även detta påverkas förstås av att det inte erbjuds någon information till turisterna. Hur skall en som bara talar tyska kunna hitta till oss små besöksmål när ingen information finns att tillgå?
Idag var sista öppetdagen i augusti. Två (ointresserade) besökare. Nittio färre under augusti i år än vi hade förra året, sjuttio kvar till 3000 besökare... Nåväl, vi har fyra öppethelger kvar och så tillkommer Bergdala höstmarknad...

Öppetdag nummer 1000!!

Idag den 16 augusti 2025 har Bergdala Glastekniska Museum haft 1000 öppetdagar och 27877 räknade besökare sedan vi öppnade den 23/4 år 2016.
I verkligheten är det fler besökare totalt för vi började inte räkna ordentligt förrän en bit in på säsongen år 2016. Den tionde säsongen närmar sig sitt slut. Vi kommer att ha öppet hela nästa vecka, till och med den 24 augusti, 10-16 alla dagar. Sedan håller vi helgöppet lördagar 10-16 och söndagar 12-16 under hela september. Med ett undantag: Fredag den 12 september delar vi för femte gången ut Glastekniska museets pris och då håller vi öppet åtminstone några timmar.
Dagens besökssiffra är långt ifrån något rekord, 27 besökare, men det var flera som var verkligt trevliga. Som jämförelse kan man nämna att den 13 juli 2019 hade vi 122 besökare. Säsongen har på det hela taget varit halvbra. Det har varierat väldigt mycket från dag till dag med antalet besökare. Rimligen är det kopplat till årets väldigt växlande väder. Samtidigt ser vi en tydlig trend, nämligen att besökare från kontinenten kommer allt tidigare. Vi ser också hur svenskar håller hårt i plånboken medan däremot de frivilliga gåvorna både via kontokort och i utländsk kontant valuta ökar.

JULI gånger tio

Juli 2016 var vi med i radio. Den 8 juli 2016 kom en förhoppningsfull och entusiastisk reporter och möttes av Björn Z. Efter en kort visning av vad vi hade och ett samtal om hur vi skulle lägga upp det hela var det så dags att förbereda det som skulle bli direktsändning. Reportern fick en liten varning: Du får räkna med att det kan vara dålig täckning här. ”Nä-nä-nä, jag har en sändarutrustning som känner av fem olika nät, så det är inget problem alls”.
En stund senare hade vi gått igenom mera i detalj exakt vad vi skulle prata om och hur det skulle illustreras och så gick vi ut till glasbrukets truck som stod parkerad bakom den gamla oljetanken. Där fanns det någorlunda nättäckning vilket det inte gjorde inne i museet. Så när det var dags för sändning så meddelade reportern programledaren att ifall vi försvann ur sändning så skulle hon hojta "RABARBERPAJ"! så skulle han veta vad som hände... Och det var inte alls på skoj utan faktiskt fullt allvar.
På trucken placerade vi några olika tillbehör av typen skiftnycklar och liknande som kunde användas för att illustrera olika mekaniska saker och användas för ljudeffekter och så spelade vi radioteater. ”Jaha, nu har vi alltså kommit till pantografen som står rakt innanför dörren. En stor apparat det här. Var det inte väldigt bullersamt att arbeta med den?” litet fejkat gnisslande. ”Nej det tycker jag väl inte…”. Som tur var så var det en solig, helt vindstilla dag och inte speciellt mycket fågelkvitter så på det hela taget blev det bra.
Men nu började vi alltså få pantografen att röra sig på ett förutsägbart sätt. Vissa saker i pantografen, som till exempel att manövrera nålkarna fram-och-tillbaka, bygger på att saker glider lätt och faller ner av sin egen tyngd. Och det var inte lätt att få delarna så rena att det här faktiskt fungerade, men det gick. Ett annat problem var att andra rörelser överförs via tunna fjäderstålsband och de enda vi hade var de som händelsevis inte hade gått av. Och de var inte så många. Så de flesta band vi hade i reserv var helt enkelt för korta att använda. Mycket pyssel var det att hitta band som fungerade.
Under juli fick vi också upp en platsbyggd hylla vid mittpelaren i lokalen. Vi sågade till plywoodskivor som passade mot pelaren och monterade dit så led-lampor som belysning och så plastskivor som skydd. Det blev inte jättebra men vi kunde ta ner glasen som vi satt upp på väggarna och visa dem på ett bättre sätt och i närmare anslutning till pantografen. Så det blev bättre och bättre även om allting var ganska så amatörmässigt.

När vi kom till juli 2017 hade verksamheten satt sig och vi var ganska varma i kläderna. Vi gjorde en ny "trottoarpratare", en flyttbar skylt som vi kan ställa på parkeringsplatsen och som pekar ut oss och vi lät tillverka en stor vepa som vi kan spänna upp på långsidan och som syns bra.
Det var förstås en hel del pyssel med att få Guillocheringsmaskinerna att röra sig och så var det en del pyssel med att bestämma var vertikalpantografen skulle kunna stå. Den kräver nämligen ett hål i golvet och sedan katastrofen när vi tog in den visste vi ju att golver var, ... tja ... opålitligt? Så det krävdes en del planering och förberedelsearbete.
Säsongen 2016 hade vi inte räknat besökare på allvar, men det började vi med säsongen 2017. Och det födde en ny idé. Vi beslöt införa "årets besökare". Årets besökare är den besökare som är samma som årtalet. Och den sista juli 2017 klev besökare nummer 2017 in över tröskeln och belönades med diplom och ett glasäpple.

I juli 2018 firade vi 120-års-jubileum!! Nä-Nä, alldeles lugna, det har inte slagit över i skallen på gubben. Den äldsta daterade pantografplåten i vår samling är för att dekorera glas till Deutsches Turnfest i Hamburg 23-27 juli 1898. Så alla tyska besökare, eller åtminstone alla tyska besökares tyska barn, fick ett Bergdalatroll under just de dagarna. Vi hade skaffat hundra troll och satt museietiketter på dem. Alla gick förstås inte åt, 31 stycken delade vi ut, men då hade vi små gåvor till, exempelvis, årets besökare eller andra förtjänta.
Dessutom fick vi en screentrycksschablon från ett par elever vid Grimslövs folkhögskola. Den monterade vi i screentrycksmaskinen som en tydlig illustration till hur screentryck går till. Då hade vi ett glas liggande i maskinen, ett glas med en enhörning på så det passade bra att få en schablon med en enhörning. Tyvärr har just det glaset senare tillat i golvet och - ... ja, som det går med glas och cementgolv.
Vi gjorde också ett försök att göra en schablon som kunde läggas på pantografen. Vi hade redan tidigare gjort flera försök att montera en penna i pantografen så att man som besökare skulle kunna dekorera en egen pappmugg, men det funkade aldrig. Dock: Skam den som ger sig. Men efter de här försöken i juli 2018 har vi fått inse att det överstiger vår förmåga.

Juli 2019 rullade på med fortsatta rekord i antalet besökare och redan den 26 juli kunde vi överlämna diplom och bergdalatroll till årets besökare. Vi började hoppas att komma över 3500 beökare under säsongen.
Vi visste ju att våra nya broschyrskåp inte var regntäta och ett par intensiva åskskurar visade att broschyrerna "vissnade" en del - men samtidigt märkte vi att de var väldigt uppskattade. Folk kom och tittade och plockade och sedan kom de in till oss och frågade vidare. Skåpen fungerade helt enkelt som "dragare".

Juli 2020: Även om allting kändes ganska deprimerande med viruset och frånvaron av besökare kämpade vi vidare. Men i början av juli hände åtminstone någonting som var litet spännande. Det dök upp en grupp människor som stoppade ner pinnar i marken och pysslade med sladdar inne i det avspärrade, hårt förorenade området. Vad var nu det för några gökar?
Kort historik: Redan 2004 gjordes en första undersökning av markförorenignarna runt glasbruket. Sedan gjodes flera ytterligare undersökningar 2014, -15, -18 ... Nu finns det faktiskt planer på att verkligen genomföra en sanering - kanske nästa år, 2026.
Vad den här gruppen höll på med var att ytterligare kartlägga var någonstans de stora mängdena glas finns i marken. Man gjorde det geom att stoppa ner elektroder i backen, skicka ström genom dem och mäta upp det elerktriska motståndet mellan elektroderna. Richard Mutafela hade utvecklat mättekniken som en del av sitt doktorsarbete vid Linnéuniversitetet.
Den trettionde juli hade vi räknat in totalt 1397 besökare varav 1181 stycken under juli. Vi som hade drömt om över 4000 på hela säsongen...

Juli 2021 fick vi fönstren på framsidan och på gavlarna målade. Det ingår i villkoren för att vi skall få disponera sliperiet för museiverksamhet att vi måste underhålla byggnaden. Och länsstyrelsen har sagt åt oss att vi bara får underhålla på vissa sätt. Så det gällde att hitta en firma som kunde åta sig att måla med linoljefärg. Många stykningar blev det men det är professionellt gjort så nu skall det väl hålla ett tag hoppas vi. Det är inte billigt...
Ända sedan vi fick i ordning displayen med konserveringsburklock har vi velat ha ett par "riktiga" konserver. Gärna med etikett på. Riktigt så väl blev det nu inte - men nästan. Den 19 juli kom två damer in genom dörren medförande dels en burk med konserverad blandsvamp och dels en med konserverade kantareller. De berättade att båda lades in omkring 1960 så de är ungefär 60 år gamla. Kantarellerna är fortfarande synligt gula! En del av våra artefakter får åka hem över vintern eftersom de är frostkänsliga. De här två burkarna tillhör den kategorin. Jag är inte säker på att kantarellerna skulle smaka speciellt fylligt men jag skulle inte tveka att äta dem...

Sommaren 2022 hade vi också en sommarpraktikant på vad vi skulle kunna kalla arbetsträning. Hans uppgifter var av praktisk karaktär så han hjälpte oss med en del städning, en del mindre snickeriarbeten och så var det speciellt två saker som han gjorde som var av mera långvarig karaktär. Ni som har varit i museet vet att vi koncentrerar oss på perioeden från tidigt 1800-tal till idag. För att illustrera perioden använder vi ett diagram ur en av Olle Krantz böcker. Det diagrammet finns reproducerat i ganska stor storlek med en vit kurva på svart bakgrund på väggen i museet.
Såhär gick det till: Originaldiagrammet scannades, en svart kurva på vit bakgrund. Det inverterades så det blev en vit kurva på svart bakgrund. Så projicerades diagrammet på svart kartong som monterats på en vägg i museet. Vår praktikant utrustades med en vit tuschpenna och så gällde det att rita av diagrammet exakt.
Bekymren var två: När han skulle rita på den svarta kartongen höll han ju handen i vägen för den projicerade bilden, så han skuggade bort precis det han skulle rita. Och den svarta kartongen absorberade den vita tuschen så det krävdes många lager vit tusch för att få bra kontrast. Detta var nog hans svåraste uppgift under sommaren men det blev jättebra.
Den andra större uppgiften var att lägga tre stenplattor horisontellt och på samma höjd utanför vår dörr. Det skulle vara en enkel men tung uppgift om det vore så att vi hade stenmjöl eller fin sand som man kunde ha som underlag - men det hade vi inte. Målen med detta var två: Dels att helt enkelt få ett bättre och snyggare insteg, men också att skapa avrinning när det ösregnar. Tidigare blev det en jättepöl precis utanför dörren när det regnade häftigt.
En av stenarna rör sig numera litet när man stiger på den - de andra ligger stadigt. Och vi har blivit av med pölen...

Under juli -23 började vi så bygga de nya förvaringshyllorna på vinden. Besökarna strömmade till och bara under juli räknade vi in 1445 beökare. 2019 hade vi visserligen haft 1552 men den 31 juli -23 kunde vi ändå dela ut diplom och Bergdalatroll till "årets besökare". Nu kände vi att vi började komma tillbaka till rimliga antal igen.
Nu hade vi också byggt en liten specialhylla för pressformen från Målerås, den tredelade för gräddkanna "Hjärta", så att vi kunde visa den i direkt anslutning till pressarna.

28 juli 2024 blev den åttonde "Årets Besökare" belönad med diplom och Bergdalatroll.

Och nu är juli månad 2025 till ända. Igår, den 31 juli, trädde årets besökare över tröskeln, nämligen Julia från tyskland med syster och föräldrar.
Fortfarande ser vi att svenska besökare håller hårt i plånboken. Men vi ser också att bidragen i utländsk valuta ligger på en hög nivå. Visserligen väntar vi med att slutredovisa utländska valutor till efter säsongen men man kan ju ändå se trenden.
Men överlag är det en konstig säsong i år. Antalet besökare ligger förvånansvärt lågt och det slår värre än vanligt mellan olika dagar. Allmänt sett kan man konstatera att det är omöjligt att i förväg gissa hur många som kommer att komma baserat på värdeutsikterna, men i år känns det ännu mera oförutsägbart än andra år. Vädret har ändå inte vara någon katastrof, litet varmare än ett normalt år men inte så soligt att folk bara legat på stranden. Och inte heller så regnigt att ingen har velat ge sig ut...

Årets besökare!

I juli månads sista skälvande minut (nåja, men efter kl 15 i alla fall) inträffade årets besökare 2025: Julia från Tyskland (med familj, som inte ville bli med på bild)!

Vi började med idén ”årets besökare” år 2017: varför inte göra ett (litet) jippo nångång i mitten på säsongen? Jag fick idén att ”årets” skulle kunna vara besökare nummer [årtal], så att det alltså blev ett nummer högre varje år.

Det blev lite olika ”priser” och ”diplom” under de första åren, men snart blev det etablerade (= likadana) varje år.
”Priset” är numera ett Bergdalatroll, och i år är det alltså den nionde gången det delas ut.
Eller, egentligen tionde, för att 2020 (värsta covid-året) gick det så trögt att vi faktiskt delade ut ett halvt troll till besökare hälften-av-2020 = besökare nr 1010, så att vi i alla fall skulle ha delat ut nå’t, om vi nu inte kom upp i tillräckligt många…
fast den hela besökaren kom innan september var slut.

NYHET – nyhet!!! Nu med CAFÈ!

Vid tvåtiden gick B en promenad – kom tillbaka med dessa:

Nu har Maja ÖPPNAT!

God kanelkaka – och hon har för avsikt att ha öppet varje dag tillsvidare! Skynda prova! (och kom till oss när du ändå är här!)

Maja:

Vi återkommer med fler kak-recensioner…

Ett fenomen

Ni minns guillocheringsmaskinsmodellen? Som vi fick specialbyggd, levererad i mars’17?

I nästan 8 år har den fungerat – vi har tillochmed haft med den till bibblan (på den tiden det fans utställningsmöjlighet där).

I sin krafts dagar gjorde den detta:


Intresset för den har under åren varit mycket måttligt, eventuellt beroende på att vi tog betalt: man var tvungen att stoppa i fem kronor för att den skulle röra sig (men vi hade växel för den som ville!). (Jag menar: hela FEM kronor, ”och tänk om den inte gör nå’t?!?”)

Redan på den tiden satt skylt nr 4 (om guillochering) monterad på modellens gavel.
I höstas, alltså nå’n gång i september ’24 blev den trött, så trött att vi stängde av den. Vi avsåg förståss att fixa den, men med det ena med det andra så blev det inte gjort under vintern, så den står fortfarande stilla, med ”kaputt”-texten alltjämt där.

Och gissa vad: i år har ALLA besökare tittat, noga, spekulerande, upp, ner och framochtillbaka – men de har sällan frågat.

Så nu uppstår frågan: ska vi låta den stå, så att den iaf tilldrar sig uppmärksamhet – eller ska vi försöka få igång den igen? Kan det vara så att en kaputt-maskin är bättre att ha än en fungerande modell?

Hög tid för en vanlig bloggpost

Jodå, vi har både haft öppet (ungefär 50 dagar, faktiskt) *och* pysslat med/i museet under våren/sommaren.

En sak vi pysslat med är att fixa utsidan. Vi har ju ett antal skyltar bestående av in-laminerade texter som skyddas av plastskivor, och åratal av regnande hade satt sina spår.
Nu har vi ”diskat” både Glasriketkartan, hela planglasexposen och ett par andra skyltar.

Vi har också fått upp en ny skylt på fasaden mot parkeringen. Eller: ”ny” är den inte, den satt förut utanför glasshopen i en skyltlåda som nu är borttagen.

(Ja, vi ska fixa en pil senare, men nu har skyltmakar’n semester)

På insidan har vi också pysslat, fast inte så mycket.
I entréfönstret har vi stoppat in några ”luftben”: ett par vinglas och en ljusstake från Johansfors. Och så har vi fått (tack Magnus!) en bit ”löst” johansfors-ben, uppträtt på ett snöre, så att man tydligt kan se det faktiskt är öppna luftkanaler i det.
Kanske borde vi skaffa ett äpple också?