2018-04-29

Vernissagen(erna) avklarade

Vi höll öppet lördag-söndag, den första helgen för säsongen. (läs spalten till höger för aktuella öppettider)

Gunnars ”pinnar” har utökats en aning, men först:
vad är då en ”pinne”?


Citat ur en av föreningens gamla skrifter (”Glas till tusen snapsglas, 2004”):
"
Drivna pinnar

Bergdala

Innan möjligheten att spränga togs i bruk, gjordes de flesta glasen drivna genom att i hyttan värma, öppna mynningen, forma glaset och göra det helt klart.
Verkstädernas storlek var sju man, alltid män:
Skålanfångaren fångar an glaset ur degeln, välsar 'biten' spetsig, blåser I luft, skär av vid naveln och ger den till
Uppblåsaren som blåser i mera luft, drar ut benet och när kupan fått rätt storlek och benet avsedd längd överlämnar han glaset vidare till benmakaren, som när glaset kallnat slår av den glaskula, som uppblåsaren haft som stöd när han drog ut benet.
Observera: någon form där glaset blåstes upp i användes inte. Det krävdes ett gott ögonmått både hos anfångaren och uppblåsaren.
Benmakaren fick en fotbit som han klipper på benet och formar foten i en klämma av hårt trä. Den ena skivan har en skåra där benet vilar, den andra skivan var hyvlad slät.
Fotanfångaresysslan delades av två man som växelvis fångade an till fot och värmde glas.
Det fotförsedda glaset anhäftas med hjälp av benmakaren med en smal puntel av glas och dess spets värmdes i en lerkaka uppsatt framför ett av hålen i glasugnen. Kakan hade två små invärmningshål. Värmaren lämnade det uppvärmda glaset till
Mästaren som drev ut öppningen till glaset till avsedd form. Om uppblåsaren lyckats med att 'skära' en jämn kant och av-knackningen fungerat hundraprocentigt behövde mästaren inte renklippa kanten.
När glaset var färdigt knackades det av i ett 'kolfat' (en låda med varm aska) och inbäraren gick till kylröret och lade in det. där. Långt in på 1900-talet användes kylpottor.

Verkstäderna var mycket samspelta och man kom upp i en hastighet av 100-120 glas i timmen. Ackordet per 100 st var vid början av 1920-talet på Bergdala enligt Kjell Andersson kr 2.40.
"

Så långt teorin om ”pinnar”.
Åter till verkligheten, eller, snarare, fönstret med pinnar i. Det innehåller nu 39 st, både pinnar och andra snapsglas (och några små som kanske en gång var avsedda för andra starkvaror).


Vi har flera nya glasföremål också, här ser vi fönstret med ”gelbat”. (Karaffen är en äkta Nya, med etikett och allt


Ett montage med konserveringsburkslock (12 unika, plus några dubletter):


Strax innan vi skulle gå hem inträffade julafton, aningen otippat: Lars Benne, en av våra långväga medlemmar, hade samlat ihop ett antal etsade glas åt oss. Stort tack!


Hur det var med publiken? Jotack, bättre än förra året: då hade vi 68 besökare under april – i år har vi fått ihop 100 jämnt. (Glöm inte att vi avser att åter fördubbla antalet: tag med alla bekanta och kom hit!)

2018-04-24

Fyra dagar innan vernissage


Eftersom det var soligt och varmt för några dagar sen, gjorde vi närboende några pyssel-insatser, som till exempel att fixa några fönster att placera en del av vårt ökande glasbestånd.


På köpet fick vi go-fika och en regnbågsupplevelse:


Slutligen gjorde vi iordning för årets innovation: årets sommarutställning.


Idag var det ju allt annat än soligt och varmt, men däremot var det arbetstisdag.
Gunnar kom med sina "pinnar":


Efter en stund såg de ut såhär:

(i bakgrunden Gunnar på väg till hyttan för att hitta några B-dala att fylla ut med)

Under tiden pysslade Jörgen och Lasse med "trappan" till v-panton.

Det slutade med att Jörgen tar med sig tillsågade bitar hemifrån nästa vecka.

Mitt i alltihop kom "pressen", i form av Carl-Magnus från VK. Sedan han blivit vederbörligen imponerad av interiören, samt intervjuat Gunnar om pinnarna, gick han och hämtade sin lilla drönare (det är alltså den lilla vita grejen):


Ett irriterande oljud för den, men det är ju alltid kul att se andra leka! Förhoppningsvis fick han till några kul bilder – fast vi får vänta till fredag...

Efter kaffepaus och lite mer pyssel fick vi gå hem. Då fanns, på v-pantons ritbord, plåtarna till Sverigeglaset (som vi förhoppningsvis lyckas montera på ett säkert sätt på en av glashållarna)


Nu kommer besökare som precis kommer om hörnet att mötas av detta:


(Märkligt: diffusare ljus än idag är svårt att tänka sig, ändå blev det en massa speglingar. I alla fall så står det i vänstra rutan 2018 utställning / exhibition och i högra "pinnar" & snapsglas / shot glasses.)

Välkomna på lördag och/eller söndag, båda dagarna kl 10-16!

2018-04-17

Första tisdagen i Bergdala

började solig. Ju närmare klockan två, desto mer mulnade det – men nå’t regn kom det i alla fall inte.

Efter lite inledande snack satte vi igång: Lasse och Zäta satte igång med bulthålspassningen.

Som ni kanske minns lyckades vi, härom veckan, få frambenen säkrade med en bult i var sida:


Eftersom Gunnar och jag ägnade oss åt mer intellektuella övningar blev det inga bilder på deras pysslande, men de fick till alla sex bultarna till slut.

Vartefter blev del efter del ditsatt, rulle efter rulle lagd på plats, nya delar lagda på rullarna…





Under tiden diskuterade G och jag fönstren:
- vad som kunde/borde visas i vilket fönster
- om till exempel ett fönster skulle kunna vara till för "årets utställning"
- om huruvida det lystrade och/eller det gelbade ska stå i "skattkammaren"...

Slutligen beundrade vi resultatet av det praktiska arbetet, och se’n fick vi årets första utomhuskaffe.



(Lasse var också med, men jag iddes inte resa mig - )

Så var tiden ute, lite frusna var vi alla, så vi slutade för dagen.

Visst låter det kul? Det var det – och: nästa vecka kan du också vara med och ha kul: klockan två i Bergdala!

2018-04-16

Vintern rasat ut från våra fjällar ...

och det börjar bli turistsäsong!

Så nu är det dags att börja vår-rusta museet:
Delar av utställningen behöver updpateras/Byggas om.
Vertikalpantografen skall sätts ihop!
Och en massa annat...

Så från och med nu kommer tisdagsträffarna att vara i Bergdala.
Det är bra att ha med sig en kaffetermos och kanske en bulle eller två, men det är ÄNNU bättre att ha med sig ett apar arbetshandskar, en slägga eller en skiftnyckel eller en pincett eller något annat verktyg som man känner sig hemma med.
Allra bäst är att ha med sig ett kreativt sinnelag - För det är den del saker som vi behöver fundera ut hur de bäst skall göras för att stå pall inför sommarens anströmning:
Första året hade vi en bit över ettusenfemhundra besökare. Förra året runt tretusen. Så i år blir det sextusen...
Imorgon är det tisdag, arbetstisdag, och vi träffas klockan två i museet i Bergdala.
Alla uppfyllda av entusiasm - hoppas vi....

2018-04-14

Moment 22

Ja, alltså: ögonblicket då vi fick årets medlem nr 22 - Björn A överräcker en 200-lapp till sekreteraren, som lovar att vidarebefordra densamma till kassören.


Sekreteraren la nyss en order till sin bank att betala till föreningen, men det lär ju inte bli förrän måndag... (och inte blir det samma slanten, heller)

2018-04-12

Inför fönster-inredningen

Nångång i vintras var vi på Emmaboda åc (försäljningen, alltså). Där fanns breda träpersienner med helt släta lameller. Vi köpte en, i tanken att de skulle bli bra att bygga fönsterhyllor av.

Vi använde några lameller att bygga ljuslådorna till utställningen på bibblan, men det finns gott om dem!


Igår var vi i museet för att "se oss om" (och fick genast 6 turister på besök!) – konstaterade att det kunde bli bra med ett fönster med hyllor ända upp (3 rutor: 1 bottenplanka, 4 hyllor ger totalt 5 hyllor).
Vi har bottenplanksmaterial till 4 fönster – om de tre andra bara har en hylla blir det 3 hyllor till – totalt 8 hyllor att göra.

(Igår kom också ArbetSams museiguider – mkt större låda än förra året, så vi hoppas de räcker till i år. För mera "moderna" människor finns guiden även som app – läs mer här. Den finns även som .pdf - här.)

Nå. Idag bestämde vi oss för att försöka göra några hyllor av dendärninga persiennen: tre lameller bred (ca 10 cm) med två lameller limmade under bör ge en ganska stadig hylla. Om de sedan får ett vinkeljärn att vila på på mitten bör de tåla de flesta av våra små föremål.


Nu ligger de på tork, i något slags spänn.
De är 130 cm långa (nämligen persiennbredden), måste sågas till för varje individuellt fönster (dagmåtten mellan karmarna varierar mellan 100 och 107 cm).

2018-04-10

Nästa vecka i Bergdala,

kom vi överens om idag.
Det gäller oavsett väder, eftersom vi har exakt två tisdagar (och en massa andra dagar också, förståss) på oss att fixa till museet innan vernissagen.

"Vernissage i Glasriket" (som det hette; vad de kallar det för nuförtiden vet jag inte) går i år av stapeln 27 (fredag) – 29 (söndag) april – Bergdala satsar på söndag 29/4.

Såklart ska vi ha öppet, men vårt förslag är att vi ska begränsa oss till lördag-söndag (eftersom det inte brukar komma så många när B-dala "bara" satsar på en dag). (Kom ihåg långkalsongerna!)

Men, alltså: det finns en hel del att fixa innan dess.

Först ska vi förståss skruva ihop v-pantografen så gott vi kan. Vi tror ju att vi endast saknar själva rit-armen, men det är lite svårt att veta innan alla grejer är på plats. I den hopskruvningen ingår (helst) att vi får till "trappan" på ena sidan – mtrl till den finns; vi tänkte använda "bakarna" från den rivna mellanväggen.

Dessutom ska vi försöka utöka fönster-displayerna: ni minns flaskfönstret?

Det utökades ju med ett par liknande förra sommaren, men nu ska vi försöka få till åtminstone 4 fönster till, helst med hylla på mitten. (4 därför att vi råkar ha material till 4 ”fönsterbänkar”; eventuellt kan vi skaffa mer om så behövs)

Så, alltså: förse er med ögonmått, handskar, kaffe och dyk upp på tisdag kl 14 i Bergdala!

(Den som känner för andra dagar: kontakta oss, så får du nyckel – de finns i museet, så vi behöver låsa upp – Gunnar har också en nyckel, och vet var reserverna finns)

2018-04-03

April april!

(nejvisstja, det var ju i söndags)

Årsmötesprotokollet är nu justerat, och finns till nedladdning här. Där finns också relevanta bilagor.

Lasse och jag började leka med "annonser" (det finns diverse bildskärmar som kan tänkas visa även oss, till exempel på Hovet Folkan). Det urartade snart till olika sätt att hantera bildprogrammet – hur det går att flytta olika lager, bakgrundsfärger osv osv.

Under tiden pratade Zäta allvar med Nicke, bland annat on produktionstakt en gång i världen.
Det ska alltså vara fullständigt möjligt att, i en verkstad med 8 personer, producera 300 brännvinsglas per timme – eller i alla fall nästan 300. I alla fall på Sandvik. (Kom ihåg att gammalt glasfolk alltid talar sanning... ) Självklart efter avsyning, vad trodde ni?!?
(De jobbade fortare på den tiden. Häromdagen talade Jens om för mig hur ont han hade i axlarna när de (i Kosta) gjorde 180 småglas per timme. Fast, det förstås, de var bara 7 i verkstan.)

När de pratat färdigt blev de allt imponerade av Lasses och mina ansträngningar, kolla ba':


Minns ni denhär bilden:

(sågs senast här)
Den har varit ute på en internationell sajt – någon där fann en skål med samma mönster till salu i Frankrike.

Tanken infinner sig snart: kan det ha varit så att pantograferna såldes med ett "start-up kit"? - inte för att g-maskiner direkt kan jämföras med pantosar, men iaf Kutzscher skickade ju med recept på en massa standardmönster.
Tänk om pantograftillverkarna skickade med, tja, 5-10-15 standardplåtar, och att vi just har identifierat en?

Till historien kanske hör att vi faktiskt har två plåtar med detta mönster(som vi givit numer 61a (två rapporter) och 73a (en rapport)):
- där, som synes, den ena innehåller en mönsterrapport, den andra två.

En "original" och en kopia?