2018-06-21

Strax midsommar

... och då har Dagens Nyheter (sin vana trogen?) en bild på etsade glas i samband med spritdrycker.

Första gången just vi la märke till det var 24/6 2016 - idag var det dags igen - Elon för krusbärskryddad sommarsnaps:


Ska vi måhända erbjuda dem några andra mönster i framtiden?

Förresten: glad midsommar på er alla, oavsett innehav av Elon-glas! Nu håller vi stängt fredag-lördag, söndag blir det öppet som vanligt.

2018-06-12

Snart nöjda?

Förra veckan tog vi ju ner en massa hotell-plåtar för att göra plats för mer "varm" information.
Idag fortsatte vi med det.

Till att börja med ersatte vi de tråkiga S-loggorna med några av de borttagna plåtarna. Nu finns 9 st exotiska hotellskyltar uppsatta (London 7 st, Danmark 2).

På den tomma väggen såg det ut såhär när vi började:

Eftersom vi tror att det finns folk som inte känner igen en termoskolv när de ser den, så fixade vi dit en "gammaldags" termos intill.
Sen satte vi upp diverse "varma" texter.

(Meningen är att det ska bli lite bilder ovanför, men vi ska ju ha nå’t att göra i helgen också)

Istället för bild(er) på glasrör hittade vi en överbliven Galileo-termometer hemma. Den illustrerar nu glasrören:
(Kanske någon har nå't annat exempel på glasrör, en ampull, en (liten) kvicksilverbarometer... så lånar vi gärna!)

När det var gjort var tiden ännu inte ute, så vi fortsatte med den nya grejen för de gamla mönsterböckerna.

Så med några bilder på Allglas och glödlampor kommer vi att vara nöjda?

(förhoppningsvis inte: den dag det inte finns något alls att förbättra/förändra kommer det att bli tråkigt...)

2018-06-08

Kontakt med omvärlden


Den 20 maj förra året fann vi en bild i Dagens Nyheter, som innehöll etsade glas.
Jag gissade att den kanske kunde föreställa ett glas vi sett i Boda.

Häromdagen kom en ny bild på samma glas.

Den var lite större, så jag kunde i alla fall se att det inte var Boda-glaset.
Jag kontaktade tidningen, och fick fatt i några bättre bilder.
(Tack igen, Dan!)

Tråkigt nog har vi ingen mönsterplåt med detta mönster, men vi har fått en fin bild på ett par pantograferade glas!

En annan kontakt med yttervärlden sker genom Facebook. Jag är FB-analfabet (de få gånger jag har försökt svara på nåt, även om utklädd till Zäta, har svaren inte blivit som jag avsåg...)

Så, i alla fall – Lena T har postat ett par bilder ganska nyligen.

Detta är ett Pall Mall-glas, en av de riktigt stora exportframgångarna från svenska glasbruk genom tiderna. Reijmyre började tillverka dem något år före 1900 för den engelska marknaden. Omkring 1910 exporterade de 25 000 Pall Mall-glas per månad – de utgjorde då hälften av exporten till England. (enl Torbjörn Fogelberg i Glasteknisk Tidskrift – den som vill ha exakta referenser kontakta mig!)
Svenska Kristallbolaget startade 1903, från början som en försäljningsorganisation. Kristallbolaget blev senare snarare en gemensam ägarorganisation för ett antal glasbruk – sålunda flyttade de Pall Mall-tillverkningen till bla Eda när Reijmyre lades ned i mitten på ’20-talet. Även Elme, Sandvik och Kosta lär ha tillverkat Pall Mall, antagligen in på (minst) ’40-talet.
Det knasiga med Pall Mall är att det både är etsat (guillocherat) och slipat: visserligen är slipningen enkel, men måste ändå ha fördyrat glaset avsevärt, jämfört med om det bara varit etsat. (Fast vi har ju fler exempel på etsat/slipat, så de kanske inte räknade på det sättet...)



Detta är mycket riktigt ett guillocherat glas (av vilket mönster vi har ett exemplar redan, så nej tack!)

Mönstret påminner om ett par av dem som finns i de två Kutzscher-katalogerna vi funnit på nätet – men, irriterande nog, det finns inget exakt sådant mönster.

(Vad säger det? Tja – antingen att någon "uppfann" det med hjälp av befintliga kugghjul (fullkomligt tänkbart), eller att det finns fler mönster-"recept" där ute, eller att andra guillochermaskinstillverkare skickade med andra mönster än Kutzscher...
Med andra ord: det säger ingenting alls.)

2018-06-05

Aldrig nöjda?


Idag har vi (förutom att vi tog emot besökare, förstås) pysslat med diverse.

Gunnar (som for ikring så snabbt att alla bilder på honom blev suddiga) fixade v-pantons övre trappsteg (som Lasse sedan säkerhetstestade)


Zäta och Lasse fixade med en låda till termoskolven.


Jörgen och Zäta frigjorde en väggbit vid glasblåsarstolen, så att vi kan få upp diverse texter om varma arbeten (inklusive termoskolven)


Vad jag gjorde? Jamen jag fotade ju, eller hur?!?
(Och hade synpunkter: min idé är att de tråkiga S-plåtarna över dörren ska ersättas med några hotellplåtar som nu tagits ner. Men eftersom klockan var nästan 16...)

2018-06-03

Museet april-maj, en sammanfattning

Det är lite svårt att räkna ut hur många dagar vi haft öppet, eftersom alla besökare välkomnas när dörren är öppen – dvs när nå’n är där och jobbar, eller råkar vara där när nå’n vill komma in.
"Riktiga" öppet-dagar har varit 2 i april och 8 i maj, alltså 10 dagar.

Antalet besökare förra året var 160, i år var de 262, vilket alltså är ungefär en 60%-ig ökning. (Rätt bra, förståss – men vi har ju sagt att vi vill dubbla i år igen... alltså: kom igen, tag med alla kompisar, släktingar, grannar... och kom på besök i museet!)

Däremot, men det är ju tidigt än (säger hon hoppfullt), har gåvorna inte hållit samma takt. (I själva verket är de ungefär 60% lägre – men vi har inte räknat med de utrikiska pengar vi också fått.)

Nu återstår två veckor av helg-öppet – från och med den 16e juni kommer vi att hålla öppet alla dagar (utom onsdagar). Vi välkomnar alla frivilliga, både medlemmar och sympatisörer, att hjälpa till med öppethållandet under sommaren!

2018-06-01

Trelleborg


Igår (torsdag 31/5) var vi sju medlemmar som i två bilar for till Trelleborg, för att i museets magasin betitta vad som fanns i glasväg.

Det visade sig att, likt skomakarens barn, museet inte hade så mycket T-glas: förklaring är, sades det, att "vi Trelleborgare sparar vårt T-glas i skåpen istället!".

Som vi tidigare skrivit finns en möjlighet att Trelleborg haft en pantograf.
Även om vi visste att det inte finns några maskiner kvar, så hoppades vi (eller iaf jag) att vi skulle få något troligen pantograferat exempel – eller åtminstone en "stor vas [...] en maskin ritade mönster. Därefter doppades glasen i etsbad.". (Det finns ju många exempel på sammanblandning av pantografer och guillocheringsmaskiner.)

Nå. Så var inte fallet: av kategorin ”stora vaser” fanns exempel på krackelerade eller optikblåsta utan övrig dekoration.

Vi hade burit med oss stämpelplåten med Calmare Nyckel, både för att visa och i förhoppning om att få se en vas med mönstret – ingen lycka där heller.

Vad vi fann var exempel på mattetsade grogglas från något (troligen oceangående) passagerarfartyg:

(Imorgon, om vi inte blir nedtrampade av turisterna, ska jag se om vi har några av de skeppen/båtarna)

Vi fick också se några "äkta" trelleborgs-termoskolvar.


När vi ändå var i ett museimagasin, så vandrade vi förstås runt bland alla andra grejor som fanns – spinnrockar (men nästan ingen vävstol, konstigt), ur, (häst-)vagnar och slädar, kanoner...

Efter detta gick vi på loppis, men fann inget intressant glas.

Eftersom en inte kan tänka på allt, så blev det ingen bild på GiH-are i museimagasin, drickande kaffe eller annat ovidkommande. (Om nå’n annan deltagare har en, skicka den till mig?)

Till slut var vi hemma igen: en lång, trevlig dag, men utan nå’t resultat.

2018-05-15

En solig vecka

har vi haft – liksom vi haft ett studiebesök från Minnesota, en "spontanbuss" samt några besökare även idag (då vi ju egentligen inte hade öppet).

Idag kommer nästan alla bilder att visa "action": nämligen kom Jonas W (som också är ny medlem, välkommen, både du och din kompis Daniel!) för att löda ihop en vertikalpantografgrej. (Vilken grej? Jo: den som håller den ena släden för skalningsgejdern).
Värme, rök, silverlod, mera värme...:


(ett par timmar senare skruvade Gunnar och jag ihop den på sin plats, men det tänkte jag inte på att fota – en kan ju inte komma ihåg allt?)

Den spruckna degeln som stått i slänten vid gamla oljetanken har på ett magiskt sätt förflyttat sig och står nu utanför dörren:


Visserligen är den formellt inte vår än, men ju närmare den kommer, desto troligare är det väl...?

Kom gärna förbi lördag-söndag mellan 10 och 16: alla som inte sett de nya utställningsfönstren kan kolla på dem, alla som inte sett de nya glasföremålen kan kolla på dem – alla andra kan ju bara komma förbi och umgås, dela med sig av idéer, berätta allt om (vad-det-nu-är som just du är specialist på) så att vi andra också får lära oss...

Annars blir det nytt arbetsmöte på tisdag, vanlig tid kl 14-16.

2018-05-08

Det har blivit maj

Som alla vet (väl?) betyder det att museet har öppet på lördagar och söndagar.

I lördags kom en hel del besökare – söndagen var betydligt lugnare.
Det betydde å andra sidan att vi hade tid att "pyssla".

Minns ni detdär kronglaset ("oxögat") som Bosse A gjorde år oss i samband med Planglasboken? (Bilden från ett skyltskåp i Allhallen, oxögat längst ned till höger)


Länge fanns det utställt i skåpet i Hovet Folkan, men för ett tag sedan hämtade vi det – dess rätta plats nuförtiden är förståss i anslutning till museets planglasutställning. Efter mycket funderande beslöt vi förra veckan att det gör sig bäst i "varmfönstret" ovanför glasblåsarbänken (Gunnars idé – och en strålande idé var det!). Under den lugna söndagen fick det en egen ram, det fyller lagom en ruta. (Idag har det också fått en skylt)

Vi har också fixat till texterna i planglasavdelningen, så att det finns omnämnt där också.

Men söndagen var inte slut för det, så jag fortsatte med att göra om fönstret mellan g-modellen och lilla g-maskinen till en utställningsyta. Idag satte vi dit alla Lina och Lina-liknande glas.
Hopplöst att fota mot en så’n bakgrund, men i alla fall: på översta hyllan till vänster tre st troliga "äkta" Lina (från Kosta; de har i alla fall likadana ben som på bilder i katalogen), till höger ett par likadana vattenglas och två olika stora punschmuggar.
På nedre hyllan två lookalikes med annorlunda ben, två med rätt ben men fel övre bård. Till höger ett mindre (selter?) glas med special: istället för en av girlangerna står där Bo (se nedan) och vad som måste vara ett grogg-glas. (Dessutom varierar antalet streck i girlangerna – ibland är de fyra, ibland 5. Vilket antal är "rätt"?)


Gunnar hade fått fatt i en samling konserveringsrecept från Sandvik (tryckt i Växjö 1914), så den fick sin plats på en krok intill burklocken. (Vill du hellre läsa den i lugn och ro? Läs/ladda ner den här, så slipper du dessutom omaket att komma till Bergdala...)
Eftersom det säkert finns massor med folk som inte sett en riktig gammaldags hemkonserveringsburk sökte jag bilder att visa – en av dem:


Slutligen hade vi besök från kommunen, där det inom kort ska startas ett proj... nej, en process, var det ju, för destinationsutveckling. Med lite tur får vi vara med där.

2018-04-29

Vernissagen(erna) avklarade

Vi höll öppet lördag-söndag, den första helgen för säsongen. (läs spalten till höger för aktuella öppettider)

Gunnars ”pinnar” har utökats en aning, men först:
vad är då en ”pinne”?


Citat ur en av föreningens gamla skrifter (”Glas till tusen snapsglas, 2004”):
"
Drivna pinnar

Bergdala

Innan möjligheten att spränga togs i bruk, gjordes de flesta glasen drivna genom att i hyttan värma, öppna mynningen, forma glaset och göra det helt klart.
Verkstädernas storlek var sju man, alltid män:
Skålanfångaren fångar an glaset ur degeln, välsar 'biten' spetsig, blåser I luft, skär av vid naveln och ger den till
Uppblåsaren som blåser i mera luft, drar ut benet och när kupan fått rätt storlek och benet avsedd längd överlämnar han glaset vidare till benmakaren, som när glaset kallnat slår av den glaskula, som uppblåsaren haft som stöd när han drog ut benet.
Observera: någon form där glaset blåstes upp i användes inte. Det krävdes ett gott ögonmått både hos anfångaren och uppblåsaren.
Benmakaren fick en fotbit som han klipper på benet och formar foten i en klämma av hårt trä. Den ena skivan har en skåra där benet vilar, den andra skivan var hyvlad slät.
Fotanfångaresysslan delades av två man som växelvis fångade an till fot och värmde glas.
Det fotförsedda glaset anhäftas med hjälp av benmakaren med en smal puntel av glas och dess spets värmdes i en lerkaka uppsatt framför ett av hålen i glasugnen. Kakan hade två små invärmningshål. Värmaren lämnade det uppvärmda glaset till
Mästaren som drev ut öppningen till glaset till avsedd form. Om uppblåsaren lyckats med att 'skära' en jämn kant och av-knackningen fungerat hundraprocentigt behövde mästaren inte renklippa kanten.
När glaset var färdigt knackades det av i ett 'kolfat' (en låda med varm aska) och inbäraren gick till kylröret och lade in det. där. Långt in på 1900-talet användes kylpottor.

Verkstäderna var mycket samspelta och man kom upp i en hastighet av 100-120 glas i timmen. Ackordet per 100 st var vid början av 1920-talet på Bergdala enligt Kjell Andersson kr 2.40.
"

Så långt teorin om ”pinnar”.
Åter till verkligheten, eller, snarare, fönstret med pinnar i. Det innehåller nu 39 st, både pinnar och andra snapsglas (och några små som kanske en gång var avsedda för andra starkvaror).


Vi har flera nya glasföremål också, här ser vi fönstret med ”gelbat”. (Karaffen är en äkta Nya, med etikett och allt


Ett montage med konserveringsburkslock (12 unika, plus några dubletter):


Strax innan vi skulle gå hem inträffade julafton, aningen otippat: Lars Benne, en av våra långväga medlemmar, hade samlat ihop ett antal etsade glas åt oss. Stort tack!


Hur det var med publiken? Jotack, bättre än förra året: då hade vi 68 besökare under april – i år har vi fått ihop 100 jämnt. (Glöm inte att vi avser att åter fördubbla antalet: tag med alla bekanta och kom hit!)

2018-04-24

Fyra dagar innan vernissage


Eftersom det var soligt och varmt för några dagar sen, gjorde vi närboende några pyssel-insatser, som till exempel att fixa några fönster att placera en del av vårt ökande glasbestånd.


På köpet fick vi go-fika och en regnbågsupplevelse:


Slutligen gjorde vi iordning för årets innovation: årets sommarutställning.


Idag var det ju allt annat än soligt och varmt, men däremot var det arbetstisdag.
Gunnar kom med sina "pinnar":


Efter en stund såg de ut såhär:

(i bakgrunden Gunnar på väg till hyttan för att hitta några B-dala att fylla ut med)

Under tiden pysslade Jörgen och Lasse med "trappan" till v-panton.

Det slutade med att Jörgen tar med sig tillsågade bitar hemifrån nästa vecka.

Mitt i alltihop kom "pressen", i form av Carl-Magnus från VK. Sedan han blivit vederbörligen imponerad av interiören, samt intervjuat Gunnar om pinnarna, gick han och hämtade sin lilla drönare (det är alltså den lilla vita grejen):


Ett irriterande oljud för den, men det är ju alltid kul att se andra leka! Förhoppningsvis fick han till några kul bilder – fast vi får vänta till fredag...

Efter kaffepaus och lite mer pyssel fick vi gå hem. Då fanns, på v-pantons ritbord, plåtarna till Sverigeglaset (som vi förhoppningsvis lyckas montera på ett säkert sätt på en av glashållarna)


Nu kommer besökare som precis kommer om hörnet att mötas av detta:


(Märkligt: diffusare ljus än idag är svårt att tänka sig, ändå blev det en massa speglingar. I alla fall så står det i vänstra rutan 2018 utställning / exhibition och i högra "pinnar" & snapsglas / shot glasses.)

Välkomna på lördag och/eller söndag, båda dagarna kl 10-16!