2018-10-14

och, apropå det:

när vi ändå talar om nedladdningssidan - det har tillkommit några kataloger, bl a från Orrefors och Strömbergshyttan.

Nytt för idag (på den sidan) är också föreningens gamla skrift om bruksföremål från Hovmantorp.

Ännu en sida: Länsstyrelserna i Kronoberg och Kalmar har givit ut en serie skrifter om glasbruksorter. (de var från början menade som uppdateringar av de gamla KUL-projekten, om ni minns) hur som, de har åstadkommit inte mindre än 20 skrifter - hitta dem samlat här.

Mängen-sidan har fått kompletteringar också.

Har du en katalog, eller nå't annat, som du skulle vilja tillgängliggöra? Kontakta mig, så hjälper jag till!

Vet du någon annan sida med gamla kataloger (eller andra intressanta skrifter)? Kontakta mig, så länkar jag till den.

2018-10-05

Från lösmäng til pellets

I personaltidningen Mängen gick en lång reportageserie om utvecklingen av metoder och maskineri för tillverkning av pellets som råmaterial till glasmassa.

Den korta versionen:
- om det ginge att bli av med hanteringen av lösmägen vid glasbruken skulle många problem kunna elimineras
- om råvarorna kunde blandas och göras till pellets i en central fabrik...
- några år senare: succé!

Firman Glasma i Emmaboda startade sin produktion 1979.
Numera slipper glasbruken att hantera dammiga, delvis giftiga råvaror lokalt.

Arbetsmiljön har blivit bättre.

Utsläppen till den lokala miljön blev samtidigt mycket lägre.

Läs reportageserien "Från lösmäng till pellets" här!

Den kan också läsas från nedladdningssidan på hemsidan, här.

Personaltidningen Mängen har gjorts tillgänglig för oss av Björn Boode i Åfors.
Jag har inte hittat något om pelletfabriken under året 1977, men kanske det saknas något nummer?
Har DU något att bidra med - ett saknat nummer av Mängen, eller egna erfarenheter av arbetet med pelletteringen, så kan du väl höra av dig?
Mejl till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se når oss.

2018-10-02

Studieresa till IFÖ-verken ...

Vi blev för en liten tid sedan kontaktade av IFÖ-verkens industrihistoriska museum. Och då kan man ju undra varför. Men det är alldeles förnuftigt faktiskt:

Det är (eller var) som så att Axel Hermansen, ja just precis han, mannen bakom Hermansenugnen, inte bara var den som sålde ugnar till nästan alla de sydsvenska glasbruken utan också var en av dem som fick fart på IFÖ-verken.
Och IFÖ-museets eldsjälar (det är samma där som hos oss: Ett relativt fåtal eldsjälar driver verksamheten i praktiken) har nu gett sig till att öppna ett gammalt skåp med ritningar. Och där fanns en massa ritningar på ugnar till olika bruk från ungefär 1908 till och med 1950. Och även om Tommy (han som kontaktat oss och tog hand om oss hette Tommy och han assisterades av sin kompis Lennart) redan hade lovat att han skulle försöka fixa kopior på ritningarna så kunde ju en grupp som vår förstås inte hålla sig utan ALLA skulle vara FÖRST med att få en bra bild på ritningen i telefonen!!!
Ni känner igen dem, va? Lasse i randig tröja och bakom honom har vi Berne från hembygdsföreningen i Kosta. Och så kommer Tommy från IFÖ som inte kan hålla sig för skratt när han såg alla studsa upp på en gång med glittrande ögon. Och så har vi Thomas Karlsson och Kerstin som mest gav sig på detaljer.
Jag vill påpeka att jag alltså INTE fotograferade ritningar utan här visade prov på förtröstansfull tillit till våra kollegor och vänner på det industrihistoriska museet: Jag litade på Tommys löfte om att vi skulle få kopior endera på papper eller i digital form eller båda. Jo då. Så'n är jag. Så de' så!!

Tommy, förresten, som alltså tog mest hand om oss, visade sig vara en glad och engagerande guide...


...som fick gruppen att drömmande blicka mot de högre sfärerna och andaktsfullt träda in under WC-portalen...
Men skämt åsido: De har gjort ett fint museum och det ligger mitt i staden (Bromölla) och de sliter som djur - men trots det har de inte fler besökare än vad vi har. Vi pratade ju förstås inte bara teknik och Hermansenugnar utan det blev ju också en massa prat "små-arbetslivsmuseer-emellan" om dtabaser, digitalisering, anslagsmöjligheter, kommunens engagemang och annat.
Kort sagt känns det som att vi har litet att lära av varandra och det skall bli trevligt att välkomna dem på ett återbesök till våra museer (även Kosta museum, förstås) fram i vår.

Åsså en liten knorr på det här som belöning till er som har lyckats läsa ända hit: Ni vet "Blomstervasfabriken" i Hovmantorp? Den där firman som målade och i någon mån slipade vaser från 1895 och framåt? Dom hade minsann ambitioner dom: 1908 begärde de en offert på en glasugn, jag tror det var en fyra-deglars, från IFÖ-verken! Det ni: Det hade ni ingen aaaaning om. Men nu vet ni och det beror på att Glastekniska Museet åkte på studieresa till IFÖ-verrken. Och om ni går med i föreningen Glas-i-Hovmantorp så kan ni också få vara med på så spännande resor.

2018-10-01

Studieresan -18

Reseberättelsen finns att läsa här.

Den kan också nås via museets nedladdningssida.

Vår avsikt är att utöka de två sista sidorna med mer text och många bilder, men det tar en stund till.

2018-09-30

Några glastillskott


Efter en oplanerad utflykt häromdagen kom vi hem med några oplanerade glas.

Två Kerstin och en extra champagneskål:
Notera det runda benet på Kerstin-skålen – normalt är benet slipat. Den vänstra skålen vet vi inget om, men vi har ett seltersglas med samma mönster.

En minimal slarvig punschmugg med Rosen och Svalan (det större glaset har vi haft ett tag)
”Slarvig” betyder i detta fall att stora delar av mönstret saknas, samt att det finns ett fingeravtryck i en av de etsade ytorna.

Är det nå’n som vet nå’t om Rosen och Svalan? (eller heter det Svalan och Rosen?) På många ställen (på nätet) påstås att ”alla” bruk gjorde detta mönster… fast, i likhet med så många andra mönster, jag har ju inte sett det i nå’n katalog, alls.


Ännu en variant av stjärnmönstret från pansarplåten från Åfors, nu på svart fot:
Av en händelse fann jag några sådana glas på Tradera – säljaren påstod att servisen heter Sekel, ritats av Fritz Kallenberg och tillverkats av KostaBoda under 1920-30-talet. (Å andra sidan påstår samma säljare att Ingeborg Lundin formgav för KostaBoda, så hen kanske inte är nå’n att sätta så mycket tro till – själv är jag ganska övertygad om att KostaBoda inte existerade förrän långt senare…)

Och så hittade vi en Calmare Nyckel!
Det är ju helt klart stämpeletsat, men inte från vår plåt: det finns flera detaljer som skiljer – vågorna, själva texten.. ja, och så är det inte heller djupetsat, som det står på katalogbladet att det ska vara.

Och idag fick vi en present, pantograferad från Elme (etikettmärkt):
Tack, Lasse! Nu hoppas vi bara att nå’n känner igen det, mönstret, alltså.

2018-09-22

Utställning(ar) på The Glass Factory


Idag var vi på TGF för att övervara vernissagen av "På lunchrasten" – en utställning av sölade objekt.
Den var spännande, men vi överlåter åt TGF att själva presentera den.

En översiktsbild:


Samtidigt pågår en utställning av slipat glas, "The cutting edge".

Som en gör, "när vi ändå är här", tittade vi på den också.

Och, minsann: i en av montrarna fanns två glas, pantograferade och målade:


Det syns inte tydligt, men det danska (lilla) statsvapnet är målat med guld. Det ser kanske ut som om det målats "ovanpå" etsningen (alltså att hela överkanten på medaljongen finns under målningen).

... klart att vi har plåten! I två versioner, dessutom: en med två mönsterrapporter, en med endast en rapport. (Den senare plåten är ganska svår att avläsa, men i alla fall)



Dessutom: vi fick låna en plåt förra sommaren – en Kosta-plåt med "det lilla danska statsvapnet"


vars glas (kanske) är beskrivna på digitaltmuseum...

Alltså, kamrater: vi har (kanske) TVÅ kungliga plåtar (jfr denna post)!!!

2018-09-19

Hur marknadsför vi oss?

Eftersom vi inte har nå'n marknadsföringsbudget att tala om, har vi försökt att komma in på så många "turistsajter" som möjligt (alla gratis, förstås).

Vi har satt ihop en lista över dem vi hittills kommit in på - listan finns här. (Länken finns också i högerspalten)

Har du förslag på flera sajter att kontakta? (de måste vara gratis...)
Berätta för oss!

(Vi jobbar på att komma med på Visitsmaland)

2018-09-14

Att resa är att lära,

sägs det.
Även om vi inte blev så många har vi hunnit uppleva och lära både väntade och oväntade saker.

Bland de mera oväntade var att det inte hursomhelst går att beställa vadsomhelst som finns på en meny (”kocken tycker inte att dessa saker passar ihop”), eller att staden Puchov har ett betydande antal pubar/ölstugor/”saloons”/sportbarer som samtliga serverar endast alkoholhaltiga drycker, alltså utan möjlighet att få en bit mat till pilsnern.

Idag har vi studerat Rona glasbruks äldsta pantograf - se här en liten video:



samt även den näst äldsta:


Strax bär det hemåt, där vi lär ha att göra en stund med att få till en reseberättelse - många bilder blev det...

2018-09-13

Cylinderglas

vet vi numera har man gör… nämligen såhär:


… om vi berättade för er andra vad detta föreställer, så skulle ni ju veta lika mycket som vi, så det blir inget med det!

Men på Lamberts i Waldsassen har de en hyttkatt:

2018-09-09

Internet är fantastiskt!


Nu minns jag inte vilket sökord jag använde, men i alla fall hamnade jag på ett gammalt inlägg på "antikprat".

Där står
"
Grogglas? Höjd 14 cm, diameter 6/7, vikt 190 gr.

Omkring sekelskiftet 1900 eller litet senare köpte eller fick en släkting (född 1869) till mig 6 glas av chefen - som han kände - på Kosta Glasbruk. Enligt uppgift hade det engelska kungahuset gjort en beställning och dessa glas tillhörde en provtillverkning och skulle väl egentligen ha kasserats. De har aldrig använts. Tre har getts bort, ett i taget.
Ytorna (inre och yttre) är helt släta men glaset ger ett tydligt intryck av att vara 10-kantigt.
"

Inlägget beledsagades av två bilder:

Mönstret finns dels i en av de gamla mönsterböckerna

dels på plåt nummer 68A

Tänk om det är sant!

2018-09-02

En fantastisk historia (men amerikansk)

Av en slump hittade jag till hemsidan för National Heisey Glass Museum i Newark, Ohio.

Detta glasbruk (som jag aldrig hade hört talas om) etsade mycket, tydligen.
sidan om etsning finns inte bara beskrivningar av hur det gick till, det finns också en bild på en pantograf.

(våra är lite ... bättre, va?)

En kan lära sig att Heisey började etsa 1916.

Guillocheringsmaskiner slutande de använda ca 1920, bland annat för att mönstren var "simplistic" – vad översätter vi det med? Simpla (i en negativ mening)?

Så skaffade de sig en pantograf, ungefär 1920. Även dessa mönster ansågs som "simpla" och "mekaniska", med de hade ju i alla fall "större frihet".

Nå. Sedan kommer deras stolthet: "plate etching" (som vi kallar stämpeletsning). Det visar sig ha varit ganska pyssligt (och personalintensivt).

Senare utvecklade de "double plate etching" och något de kallade "silhouette etching".

De blästrade också - det kallades "carving".

Detaljbeskrivningarna (inkl pantografbilden) kommer längre ned på sidan – så läs hela sidan till slut!

2018-08-21

Är Lasse den nye Ingvar Kamprad?

Ni vet den där glasdegeln som vi har utanför museet. Den har redan tagit en del stryk under förra vintern. Så därför hade vi tänkt skydda den från Kung Bore, i alla fall litet.

Och nu var det så att för någon månad sedan så nämnde Lasse att han hade fyra stycken glasrutor från en gammal buss stående. I våra kretsar är sådant fullständigt normalt. Alltnog: Han frågade ifall ett par av dem kanske skulle vara användbara för att skydda degeln och då tyckte vi att det var en utmärkt idé.

Så då tog Lasse litet mått med sig hem och sedan kom han farandes med ett platt paket idag. Nåja: Han hade inte stoppat ner det i en papplåda - men bortsett från det var det precis som en IKEA-sats.

Litet måste förstås ordnas på plats - men det var allt det lilla det.
Paus för kaffe och eftertanke: "Men om det nu kommer fyra enhörningar, en drake, tre vildsvin och en älg sättandes ur skogen; Kan de inte knuffa undan frambenen på den här konstruktionen då, så att den trillar ner på degeln? Och om de gör det så går ju bussrutorna sönder. Och om de gör det så blir det ju inte bra i alla fall?!"


HÄPP!!! Visst blev det fint?

Sedan började vi packa ihop för att åka hem och DÅ kom alla människor. Och när vi till slut stängde mitt för näsan på ett par tyskar och Kerstin och jag hade handlat middag på Konsum och skulle hem, DÅ ringde det en fransösk besökare och ville komma in och titta på vårt spännande museum... Det är på gott och ont att vi har börjat få ett visst namn och rykte.

2018-08-20

Dags att summera...

Nu börjar det bli dags att summera museisäsongen:
Som ni ser av diagrammet här nedanför har ligger vi nästan tusen besökare efter vad vi nådde förra året. Men tack och lov kunde vi i alla fall utse "Årets Besökare". Vi var nog så nervösa för den saken.
X-axeln i diagrammet är helt enkelt antalet dagar efter första dagen vi haft öppet. Så det är bara ett löpnummer.

Erkännas skall två saker:
För det första återstår eventuella bussresor och liknande grejer som kan komma under hösten.
För det andra har vi i år bara haft öppet sex dagar i veckan medan vi hade sju dagar i veckan förra året.

Men när man titta på månadsgenomsnitten ser man tydligt vad det är som har hänt. Det här diagrammet vissar genomsnittsantalet besök per öppetdag under april, maj, juni, juli, augusti och september.
Och här ser man tydligt hur juli ligger långt under förra året. Som ni ser på Radio Östergötlands sida (länk här) så är vi inte alls ensamma om detta - och det är ju en tröst.

Å andra sidan fick vi första året (men då är antalet besökare osäkert) in knappt fyra kronor per besökare, förra året 6:70 och i år strax under 8:60. Både Kerstin och jag föredrar att tolka det som att vi dels har en snyggare presentation och dels att vi har blivit bättre och mera proffsiga på att ta hand om besökarna. Till det allmänna intrycket bidrar också - tycker vi - att vi nu har köpt en av Mona Gyllingers tavlog från sommarutställningen. Den är inte slutgiltigt placerad ännu men den pryder sin plats ändå.

Men om vi skall kunna kombinera öppet sju dagar i veckan med ett proffsigt bemötande måste vi utbilda flera guider. Så det är en akut sak som vi måste ta hand om inom föreningen (Glas i Hovmantorp). Ni som till äventyrs ännu inte har gått med i denna illustra förening inbjuds härmed att göra det. Följ bara länken så ser ni hur lätt det är. Vi behöver också ha flera tyskspråkiga medlemmar.

Som ni säkerligen har sett har vi uppdaterat hemsidan med audioguider på svenska och på engelska och tyska versioner kommer att finnas till nästa säsong. Vi har också gjort en ny pantograffilm som ni hittar längst ner på den här sidan. En ny och bättre film om Guillocheringsmaskinerna är också på gång men är ännu inte klar.

2018-08-19

Avslutningskalaset

Igår infriades en av mina gamla drömmar: att få ha en egen (tom) kabeltrumma. Det har stått en ganska stor sådan vid elcentralen i B-dala i flera år, och nu beslutade jag att det var dags att lägga vantarna på den.

Zäta och jag rullade fram den till museet, välte den och skapade ett perfekt mingelbord. Efter lite avborstning invigde vi det:


Vi såg det som extra lyckosamt att ha en uppvaktande nyckelpiga...

Vi tänkte (bland annat) att det kunde komma till pass idag, kanske som serveringsbord?

Nu blev ju varken vädret eller uppslutningen vad vi hoppats på... men å andra sidan hade vi inga problem att få plats inne i museet.


Vi som var där hade mycket trevligt, men det kändes lite snopet att vi bara blev sex personer (4 medlemmar och 2 gäster). Ligger verkligen Bergdala långt bort?

Jag hade visserligen inte bett om föranmälningar, men måste ju ändå fundera: skulle det ha funnits större intresse om kalaset hade avhållits på Hovet Folkan, eller är föreningen(s relativt närboende) medlemmar inte intresserade av att träffas?

2018-08-17

En vanlig torsdag

Igår hade vi besök av Smålandsposten, med förhoppningar om ett större reportage.
(Jovisst skulle det varit bättre i juni, men en kan inte tänka på allt...)


Lite senare begav jag mig till glasbrukskällaren, för att betitta ur-skrotningen av den ena glasugnen:


När jag ändå var där nere kollade jag lite på gamla formar också – vad tror ni de grova gallerformarna användes till?


Vi hade också 40 "vanliga" besökare – men vi saknar fortfarande drygt tusen för att komma upp i förra årets siffror... blir nog svårt med bara denna vecka kvar.

Dessutom har det uppdaterats en del på hemsidan: där finns en ny och bättre film (och text) på pantografsidan, några fler glasexempel och dessutom ett antal audioguider (de har både bilder och tal, och ligger på youtube).

2018-08-14

Årets besökare 2018


blev Jennifer Kirchner från Tyskland. Hon klev in strax efter kl 11, med familjen i släptåg.


Efter det kom ytterligare ett 40-tal besökare, så säsongen verkar inte vara alldeles slut.