2018-04-17

Första tisdagen i Bergdala

började solig. Ju närmare klockan två, desto mer mulnade det – men nå’t regn kom det i alla fall inte.

Efter lite inledande snack satte vi igång: Lasse och Zäta satte igång med bulthålspassningen.

Som ni kanske minns lyckades vi, härom veckan, få frambenen säkrade med en bult i var sida:


Eftersom Gunnar och jag ägnade oss åt mer intellektuella övningar blev det inga bilder på deras pysslande, men de fick till alla sex bultarna till slut.

Vartefter blev del efter del ditsatt, rulle efter rulle lagd på plats, nya delar lagda på rullarna…





Under tiden diskuterade G och jag fönstren:
- vad som kunde/borde visas i vilket fönster
- om till exempel ett fönster skulle kunna vara till för "årets utställning"
- om huruvida det lystrade och/eller det gelbade ska stå i "skattkammaren"...

Slutligen beundrade vi resultatet av det praktiska arbetet, och se’n fick vi årets första utomhuskaffe.



(Lasse var också med, men jag iddes inte resa mig - )

Så var tiden ute, lite frusna var vi alla, så vi slutade för dagen.

Visst låter det kul? Det var det – och: nästa vecka kan du också vara med och ha kul: klockan två i Bergdala!

2018-04-16

Vintern rasat ut från våra fjällar ...

och det börjar bli turistsäsong!

Så nu är det dags att börja vår-rusta museet:
Delar av utställningen behöver updpateras/Byggas om.
Vertikalpantografen skall sätts ihop!
Och en massa annat...

Så från och med nu kommer tisdagsträffarna att vara i Bergdala.
Det är bra att ha med sig en kaffetermos och kanske en bulle eller två, men det är ÄNNU bättre att ha med sig ett apar arbetshandskar, en slägga eller en skiftnyckel eller en pincett eller något annat verktyg som man känner sig hemma med.
Allra bäst är att ha med sig ett kreativt sinnelag - För det är den del saker som vi behöver fundera ut hur de bäst skall göras för att stå pall inför sommarens anströmning:
Första året hade vi en bit över ettusenfemhundra besökare. Förra året runt tretusen. Så i år blir det sextusen...
Imorgon är det tisdag, arbetstisdag, och vi träffas klockan två i museet i Bergdala.
Alla uppfyllda av entusiasm - hoppas vi....

2018-04-14

Moment 22

Ja, alltså: ögonblicket då vi fick årets medlem nr 22 - Björn A överräcker en 200-lapp till sekreteraren, som lovar att vidarebefordra densamma till kassören.


Sekreteraren la nyss en order till sin bank att betala till föreningen, men det lär ju inte bli förrän måndag... (och inte blir det samma slanten, heller)

2018-04-12

Inför fönster-inredningen

Nångång i vintras var vi på Emmaboda åc (försäljningen, alltså). Där fanns breda träpersienner med helt släta lameller. Vi köpte en, i tanken att de skulle bli bra att bygga fönsterhyllor av.

Vi använde några lameller att bygga ljuslådorna till utställningen på bibblan, men det finns gott om dem!


Igår var vi i museet för att "se oss om" (och fick genast 6 turister på besök!) – konstaterade att det kunde bli bra med ett fönster med hyllor ända upp (3 rutor: 1 bottenplanka, 4 hyllor ger totalt 5 hyllor).
Vi har bottenplanksmaterial till 4 fönster – om de tre andra bara har en hylla blir det 3 hyllor till – totalt 8 hyllor att göra.

(Igår kom också ArbetSams museiguider – mkt större låda än förra året, så vi hoppas de räcker till i år. För mera "moderna" människor finns guiden även som app – läs mer här. Den finns även som .pdf - här.)

Nå. Idag bestämde vi oss för att försöka göra några hyllor av dendärninga persiennen: tre lameller bred (ca 10 cm) med två lameller limmade under bör ge en ganska stadig hylla. Om de sedan får ett vinkeljärn att vila på på mitten bör de tåla de flesta av våra små föremål.


Nu ligger de på tork, i något slags spänn.
De är 130 cm långa (nämligen persiennbredden), måste sågas till för varje individuellt fönster (dagmåtten mellan karmarna varierar mellan 100 och 107 cm).

2018-04-10

Nästa vecka i Bergdala,

kom vi överens om idag.
Det gäller oavsett väder, eftersom vi har exakt två tisdagar (och en massa andra dagar också, förståss) på oss att fixa till museet innan vernissagen.

"Vernissage i Glasriket" (som det hette; vad de kallar det för nuförtiden vet jag inte) går i år av stapeln 27 (fredag) – 29 (söndag) april – Bergdala satsar på söndag 29/4.

Såklart ska vi ha öppet, men vårt förslag är att vi ska begränsa oss till lördag-söndag (eftersom det inte brukar komma så många när B-dala "bara" satsar på en dag). (Kom ihåg långkalsongerna!)

Men, alltså: det finns en hel del att fixa innan dess.

Först ska vi förståss skruva ihop v-pantografen så gott vi kan. Vi tror ju att vi endast saknar själva rit-armen, men det är lite svårt att veta innan alla grejer är på plats. I den hopskruvningen ingår (helst) att vi får till "trappan" på ena sidan – mtrl till den finns; vi tänkte använda "bakarna" från den rivna mellanväggen.

Dessutom ska vi försöka utöka fönster-displayerna: ni minns flaskfönstret?

Det utökades ju med ett par liknande förra sommaren, men nu ska vi försöka få till åtminstone 4 fönster till, helst med hylla på mitten. (4 därför att vi råkar ha material till 4 ”fönsterbänkar”; eventuellt kan vi skaffa mer om så behövs)

Så, alltså: förse er med ögonmått, handskar, kaffe och dyk upp på tisdag kl 14 i Bergdala!

(Den som känner för andra dagar: kontakta oss, så får du nyckel – de finns i museet, så vi behöver låsa upp – Gunnar har också en nyckel, och vet var reserverna finns)

2018-04-03

April april!

(nejvisstja, det var ju i söndags)

Årsmötesprotokollet är nu justerat, och finns till nedladdning här. Där finns också relevanta bilagor.

Lasse och jag började leka med "annonser" (det finns diverse bildskärmar som kan tänkas visa även oss, till exempel på Hovet Folkan). Det urartade snart till olika sätt att hantera bildprogrammet – hur det går att flytta olika lager, bakgrundsfärger osv osv.

Under tiden pratade Zäta allvar med Nicke, bland annat on produktionstakt en gång i världen.
Det ska alltså vara fullständigt möjligt att, i en verkstad med 8 personer, producera 300 brännvinsglas per timme – eller i alla fall nästan 300. I alla fall på Sandvik. (Kom ihåg att gammalt glasfolk alltid talar sanning... ) Självklart efter avsyning, vad trodde ni?!?
(De jobbade fortare på den tiden. Häromdagen talade Jens om för mig hur ont han hade i axlarna när de (i Kosta) gjorde 180 småglas per timme. Fast, det förstås, de var bara 7 i verkstan.)

När de pratat färdigt blev de allt imponerade av Lasses och mina ansträngningar, kolla ba':


Minns ni denhär bilden:

(sågs senast här)
Den har varit ute på en internationell sajt – någon där fann en skål med samma mönster till salu i Frankrike.

Tanken infinner sig snart: kan det ha varit så att pantograferna såldes med ett "start-up kit"? - inte för att g-maskiner direkt kan jämföras med pantosar, men iaf Kutzscher skickade ju med recept på en massa standardmönster.
Tänk om pantograftillverkarna skickade med, tja, 5-10-15 standardplåtar, och att vi just har identifierat en?

Till historien kanske hör att vi faktiskt har två plåtar med detta mönster:
- där, som synes, den ena innehåller en mönsterrapport, den andra två.

En "original" och en kopia?

2018-03-30

Nytt glasfynd:



Till vänster syns rapport-skarven tydligt: ett litet "hack" i den övre bården.


Sex rapporter runt skålen - funnen i Lessebo. Nå'n som vet servisnamn?

2018-03-27

Ännu en intervju

eller, egentligen, en sammanställning av intervjuer - allt handlar om produktionstakten.



Denna (liksom tidigare publicerat) finns förstås också här.

2018-03-26

Det finns ett liv efter årsmötet (tror jag)

Årsmötet avhölls helt enligt planerna i lördags, med hela elva deltagare.
(Protokoll offentliggörs så snart det justerats)

Innan dess, en viktig upplysning:

arbetsträffarna kommer i fortsättningen att hållas på tisdagar kl 14 - 16 (alltså samma tider som förut).

Vi tar ledigt denna vecka; nästa träff alltså på Hovet Folkan tisdag 3/4.

Välkomna!

2018-03-22

vi minns UHV

med ett citat från hennes hemsida:

Vilka av dina produkter för industrin är du mest nöjd?

De som sålt bäst, det vill säga Mine och Open Minds. Jag är gladast
när jag kan hålla ett företag vid liv. Det är och har varit den stora
utmaningen.


(länk)

Ett spännande fynd / an interesting find

På forumet Precis-en-san hittade jag häromdagen ett spännande glas, pantograferat med ett mönster vi har. (länk till originalinlägget här)

Glasbilderna (med tillstånd):


Mönsterplåten


Kan ett såhär stiligt glas (jag menar benet) ha kommit från Kosta? Om inte: varför har vi plåten?

2018-03-14

En gång Bergdala, alltid Bergdala

som det heter i den gamla ABF-boken.

Vi Bergdalabor är ju alltid där, så även idag. Eftersom årets första studiebesök var inbokat till idag strax efter 10, for vi dit i god tid. När vi fixat till allting (inklusive det första krossade glaset i museets historia – förlåt, Gunnar, det var inte meningen!)

Nå, alltså: sedan gick vi till hyttan för att hålla värmen, och där hände det saker, minsann.
Innanför dörrarna fanns en stor samling fågelholkar:

(Jodå, vi vet att det är träformar i blöt. Vi vet också att formar för blåsning används oftare än friblåsning. Vi tillhör inte dem som tycker att formblåsning är "fusk".)

Däremot pågick det friblåsning i stor skala (dvs grejen, flaskartad, var stor: botten ca 30 cm, höjden ca 65 cm).









Vi hade så’n tur att vi hann se en hel "flaska" bli till, från första bubbla till avknackning. (Jag hade dessutom ..."turen"?... att höra designern ställa en fråga till blåsaren: inte blåser man någonting själv om man använder form?!? Lasse höll masken, svarade att jodå, det gör man.)

Så kom då vår grupp, ett 20-tal medlemmar från STF i Växjö. På uppmaning var de flesta välklädda, men en och annan hoppade lite för att hålla fötterna isfria.




Nästan enochenhalv timme senare för de vidare till Gökaskratt för lunch – många sa’ detdär vanliga (inte hade jag nå’n aaning om...), andra kom ihåg att de sett pantografen i Kosta nå’n gång på 50-60-talet.

På det hela taget en god början på museisäsongen, tycker vi.

Skulle du också vilja komma med en grupp? Hör av dig till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se, så fixar vi det!
För grupper över 15 personer vill vi ha 500 kr.

2018-03-08

På Folkets hus

var det lugnt idag: vi vanliga tre vid ett bord, personalen vid ett annat.


Vi pratade om vad allt som "borde" sparas till eftervärlden, allt från gamla kataloger via beskrivning av mekaniseringsperioden till lokala glasbruks-"dialekter".

(Häromdagen berättade Bergdalablåsarna bland annat om "när jag kom till Skruf förstod jag knappt vad de snackade om" samt att "i Kosta gör de ju saker i helt annan ordning än vi gör här")

Till slut hade vi idéer som kommer att räcka i åratal, även om vi skulle lyckas rekrytera 50 engagerade personer till...

Å andra sidan: tänk vad trist det skulle vara om vi fick slut på idéer!

Idag är det Internationella Kvinnodagen

som instiftades 1910, på initiativ av Clara Zetkin och Andra internationalen.

Sedan 1978 finns Internationella Kvinnodagen med i FNs lista över högtidsdagar.

(Ganska fort gick det ändå – bara 68 år.
En kan jämföra med den kvinnliga rösträtten, kanske: Nya Zeeland var först, 1893.
Det första europeiska landet med allmän kvinnlig rösträtt var Finland, 1906 var det - det sista europeiska landet att införa allmän rösträtt för kvinnor var Lichtenstein, som gjorde det 1984. I delar av Schweiz fick inte alla kvinnor rösta förrän 1990, alltså 97 år efter NZ, eller, om vi håller oss i Europa, 84 år efter Finland.
Clara Zetkin dog 1933, så hon fick ju förstås inte vara med om så mycket av dethär.)
(Och igår kunde det läsas i nyheterna att kvinnolönerna har ”knaprat in” 0,5% på manslönerena under förra året, så det går framåt med... myrsteg?)

Jag har roat mig med att söka efter kvinnliga glasformgivare från före 1950.

Som vanligt står Reijmyre ut, alltid först med allt: hela fyra kvinnliga formgivare under 1900-talets första år. (Reijmyre var förstås först med formgivare överhuvudtaget, de kontrakterade Alf Wallander redan 1898.)

Anna Boberg, Ellen Meyer, Greta Welander och Betzy Ählström var alla aktiva vid Reijmyre under seklets första år.

Ingen vet väl säkert när Gerda Strömberg började formge glas, men flera källor säger att hon gjorde det under Strömbergarnas första sejour vid Sandvik (alltså någon gång på 1910-talet). Hon fortsatte vid Orrefors, sedan Eda. När de flyttat till Strömbergshyttan var hon verksam där ända till 1946.

Eva Jancke Björk verkade vid Orrefors 1915-16.

Pukeberg anlitade Alice Nordin och Helena Nyblom under 1920-talet.

Flory Gate designade för Orrefors under 1930-talet.

Nästa namn jag funnit är Tyra Lundgren, som i glassammanhang först dyker upp i Kosta 1935. (Kosta lyckades alltså hitta en kvalificerad kvinna redan 35 år efter Reijmyre...)

Ekenäs anlitade Hildur Haggård 1936 – senare (1942) blev Greta Runeborg konstnärlig ledare där.

Reijmyre gillar kvinnliga formgivare, så de anställde Monica Bratt år 1937. (hon blev kvar där i drygt 20 år)

Astrid Rietz var verksam under 1940-talet, först på Åfors, sedan på Ekenäs.

På Gullaskruf fanns Marianne Stenberg från 1940-talet.

Dorothy Thorpe (också 1940-talet) fanns på Alsterfors.

Asta Strömberg tog över designandet på Strömbergshyttan efter Gerda 1946.

Ingeborg Lundin
kom till Orrefors 1947. (Av någon anledning nämns hon ofta som ”den första kvinnliga designern vid Orrefors”, trots de tre tidigare)

Här tar min (förhoppningsvis ofullständiga!) lista på kvinnliga glasformgivare före 1950 slut – jag fick ihop 18 st.

Hur många gubbar fanns det då?
– det får vänta till nå’n vanlig gubbda... förlåt, vardag. (men eftersom jag har Orreforsboken till hands: bara O hade 13 manliga designers före 1950)

2018-03-06

Två vinterdagar i Bergdala


Ni kanske vet hur det är med pensionärer? Kan inte sitta stilla, söker nya "projekt" hela tiden...

Nå. Det fanns ju en hel del att göra i BGM: g-modellen skulle åter på sin plats (hemkörd blev den häromdagen), anslutas till elektriciteten, skruvas fast i väggen mm mm.

Dessutom kommer årets första buss om en vecka, då behöver ju pressarna vara tillbaka, glasföremålen finnas i skåpet, osv osv.
Alltså försåg vi oss med långkalsonger, handskar, div tillbehör.

Det första som mötte oss var nyttan av att ha en vindruta över dörren:

G-modellen placerades, skruvades fast, anslöts till elen (den fungerade).

Pressarna flyttade vi runt lite – nu står de såhär:

Glasen hamnade i skåpet (utom de som blivit fågelskitiga, en undrar hur – ingen fågel i sikte – de fick gå i bilen för hemtransport och diskning).
Jag tror att de (glasföremålen) förökat sig under vintern, hade svårt att få plats för dem alla.

Under tiden smidde Z planer – varför inte montera ihop v-panton? Argument bet inte, så vi släpade fram sidstyckena. Efter lite pyssel hade vi fått en bult på var sida att "ta" (det återstår 2 bultar på var sida, men för det behövs flera händer och kanske nå’t verktyg...)

Bildbevis på de två bitande bultarna:

Vi la på bordet, lyckades fästa det nog för att det är säkert att luta sig mot –
voilá, en igenkännbar v-panto:



Men det var igår. Vi måste ju hitta på nå’t idag också.

Minns ni centrifug-idén?
Eftersom vi faktiskt äger ännu en (halv-trasig) mjölkseparator, så började vi fixa med den (lyckligtvis fanns den hemma, så vi behövde inte långkallingar idag)

Efter lite pysslande hade vi en fungerande glas-centrifug (nåja...).
Utväxlingen är skrämmande, dvs en behöver nästan inte veva alls för att få fart på grejen. Den lilla hinken innehåller rödfärgat vatten och lampolja (plus en luftbubbla – den får vara kvar så länge).

Det slutade med en liten film:



(Ja, Lasse mfl – jag ska försöka avhålla honom från att montera *hela* v-panton – jag tycker också att ni andra ska få en chans att delta i det skojiga!)