2017-11-17

Två presenter


fick vi igår.

Från Kulturarvscentrum fick vi en bit av ett ugnsvalv (okänd proveniens). Det fick vi hämta själva:


På eftermiddagen, på Folkets hus, fick vi av Gunnar en Rosdalavas, helmatt på insidan och sidenmatt med målning på utsidan.



Dessutom försökte vi alla att demontera en lamphållare (så småningom hade vi troligen förstört alla tre...). Lamphållarna hör till en liten kristallplafond som också kommer från Emmaus, som vi tänkte kunde hänga över vitrinskåpet, att tillföra både ljus och glitter till museet. Dock: en av dem (lamphållarna) är trasig – men det är ju inget problem, bara att byta, ju. Eller...?
Nå, det är långt till nästa turistsäsong, till dess ska vi nog ha lyckats fixa det, på ett eller annat sätt. Tills vidare ligger den diskade lampan i kylförvaring vårt gästrum.


Stjärngossestruten, då? Den är egentligen ett brännvinsglas:


Jag tog hem en stämpelplåt, för att lista ut hur vi kan få till ett stämplat glas (alltså vaxat, men inte etsat). Så fick jag för mig... ett foto, som jag sedan "klippte bort" allt utom mönstret, skrev ut på papper, gjorde strut: såhär blev det.


Om inte det digitala "klippa-ut-andet" (och jag kan bara inte tänka på att sax-klippa-ut) hade varit så pyssligt, skulle detta kunnat vara en idé för några av stämpelmönstren... men kanske nå’n annan känner sig inspirerad? Isåfall, hör bara av er!

2017-11-10

på Emmaus


kan en hitta både ett och annat.

Denhär gången fick vi en röd-gelbad vas, föreställande Växjö domkyrka (efter 1960). Den har etikett – eller, den har etikettfragment.
Nå’n som känner igen? (jag antar etiketten är från förädlaren…?)



Fann också denhär trevliga … muggen? från Hovmantorp. (Det fanns två, en med etikett och nagg, en utan båda – vi valde med etikett.)

Vad kallas en sånhär? Coupe? De flesta coupeglas jag hittat på nätet har ”assiett-fot” (med plats att lägga skeden); dessutom har de inte öra. Så vad kallar vi en sån här?

2017-11-09

Turister? Så här års??

Nej, så var det faktiskt inte. Det var inte vilka turister som helst utan ett förbokat besök av Lessebos' bibliotekspersonal. Och en av deras viktiga funktioner är ju att informera turister och andra besökare om vilka sevärdheter som finns inom kommunens hank-och-stör. Så därför var dagens besök av VIP-karaktär. Fast kallt var det - tyckte både de och vi...

Kerstin berättade både om Föreningen Glas i Hovmantorp, litet om hur museet kom till, om hur vi letar efter föremål och dessutom litet om maskinerna, om pressning och etsning och ett som annat.
Tyvärr hade de inte så lång tid på sig - men de kommer säkert tillbaka, om inte i grupp så i alla fall som "lösa" besökare, nu när de vet att vi finns.



2017-11-07

Golvet runt hålet...

Faktum är, att när vi kom tillbaka vid halv-fyra-tiden så var inte bara hålet färdigt, utan det var bara det allra sista på golvet kvar också.
Titta bara så fint det blev!

Jag tog en liten film också, på det sista...



Nu är det bara att vänta på att de skall torka och sedan får vi ställa nya panto'n på plats!!!

Hålet på gång!


I förmiddags fick vi veta att Hobbe redan gjort själva hålet, och att han nu skulle fortsätta med golvet ikring.

Häromdagen såg det ut såhär:


men nu, när jag kom dit, såg det ut såhär:


Härochdär var golvet så tunt att det var ett under att det hållit för alla turisthoparna.


Hålet blev större...


Jag hade inga hörselskydd, så jag gick hem. Då var hålet såhär stort:


Kanske jag besöker platsen igen, senare idag - tills dess:


(Det finns ljud också)

2017-11-03

På Folkan igen


Höstens första möte på Folkets hus gav oss besök av två ganska rara kamrater. Här syns de betrakta några nya exempel på olika tekniker:


I kanten kan anas vår nya "skylt", som även ska få en pil, för att senare monteras på tavlan utanför hyttan – ni vet, denhär:


Glasen är inte bara nya, de är konstiga också.

Remmaren är först pantograferad, sedan är vinbladen matterade. Frågan är hur?
Observera att matteringen inte är särskilt noggrant gjord – den håller sig oftast inom konturerna, men på många ställen fyller den inte hela bladet. (klicka på bilderna för förstoring)


Skålen: blästrad är den, därom var alla överens.
Sedan utbröt diskussionen: hur gammal kan den vara? Någon ansåg 50-tal, någon 80-tal. Någon trodde den är handgjord, någon trodde maskingjord, någon trodde pressad (godset är tjockt, massan gulaktig).
Dekoren, då? Blästrad, som sagt, men hur? Mönsterkonturerna är suddiga, större delen av skålen är matt. Hur har alltså maskeringen gått till? En möjlighet skulle kunna vara den "stämplingsmetod" som beskrivs i Rosdalaboken (läs på blästringssidan - scrolla förbi Pukebergsexemplet) – men är det troligt? Finns andra sätt att maskera? Isåfall vilka?


Ölglaset, ett reklamglas för bryggeriet Meantime, som ligger i Greenwich, London.
Hur är det gjort, då? (dekoren, alltså) Den är matt, jag tror att den är "nedsänkt" (vilket tyder på blästring, etsning, lasergravyr...) – någon annan tycker den känns "pålagd" (skulle tyda på screentryck eller dekal).

Finns det någon där ute som vet nå’nting om moderna massproduktionsmetoder (inklusive dekor) av reklamglas? Berätta gärna för oss – via kommentarsfunktionen eller mejl till kontakt(at)bergdala-glastekniska-museum.se. Eller, förstås: besök oss på H-torps Folkets hus nå’n torsdagseftermiddag mellan kl 14 och 16.