Om ambitioner och ambitionsnivåer

Som synes i den förra posten kom Växjöbladet-Kronobergaren på besök i förra veckan. Vi fick mycket riktigt ett fint reportage om våra (hittills mycket blygsamma) insatser på vägen mot ett glastekniskt museum. (Så snart, eller om, de väljer att lägga ut en del av artikeln kommer det att länkas härifrån - )

I detta reportage citeras vi, när vi säger att vår ambition är att [det] nästa sommar ska resultera i ett glastekniskt museum.
För att förtydliga vad vi (i detta fall Björn & Kerstin) menar, skulle vi ha velat ta till några exempel, men tyvärr tycks en hel del ställen ha ändrat sina hemsidor "se'n sist". (denna gång har vi valt att söka via ArbetSam)

Sålunda får vi ta till ord (utan hemsideslänkar): i Karlskrona finns något som benämn(d)es "slupskjulet", där man ideellt iståndsätter mindre träbåtar med anknytning till marinen, samt visar exempel på "färdigrenoverade" mindre marinbåtar (poängen här är att arbete pågår *samtidigt som* slupskjulet är öppet för allmänheten)

Ett mera näraliggande (geografiskt, i alla fall) exempel är hammarsmedjan i Orrefors - vissa av oss har ju varit där, både en och flera gånger, och därmed sett hur det kan gå till: allmänheten har varit välkommen att "titta på" när järngänget har arbetat; allmänheten har haft möjlighet att ställa frågor när järngänget har arbetat - eventuellt har allmänheten även haft möjlighet att ha (framföra) synpunkter när järngänget har arbetat.

Idén med dessa exempel är alltså att man inte (tycker vi, då - ) måste ha någonting "färdigt" innan man kan bjuda in allmänheten att ta del. (Man kan naturligtvis inte begära att allmänheten ska vara villiga att betala inträde till en "arbetsplats")

Så. Låt mig (Kerstin) försöka formulera (om) ambitionen: jag tror att vi kan ha något som tillför "allmänheten" kunskap (som den inte hade tidigare) redan om ett år.
Till exempel kan vi komma att ha en glaspress som man kan få känna på.
Ett annat fullt möjligt exempel är att det kan komma att finnas en pantograf där en enda tallrik kan snurra som den skall - att man alltså kan ställa dit (till exempel) en enda papprulle, och få den ritad med det mönster som skulle ritsats i ett vaxtäckt glas. (Det faktum att en dylik borde ha ritat samma mönster på 12 papprullar/vaxade glas skulle kunna ses som sekundärt, åtminstone om endast ett år).

Det skulle, självfallet, vara SÅ mycket bättre om alltihopa skulle vara "färdigt" - eller, ärligt talat: skulle det vara bättre? Om inget mer funnes att göra/tillföra? Om vi hade lärt oss allt som finns att lära?

Nå. I bästa fall har vi tillgång till elektricitet på tisdag! (Och en gasolbrännare, och gummihandskar, och ett antal små burkar att ha saker i, och...)
Alla välkomna på tisdag, både medlemmar och andra!