2015-11-29

Ännu ett stämpeletsningsmönster

(fint ord, va?!?)

Nedan ett par bilder på ett annat mönster från samma plåt. (Klicka för större bilder!)

På plåten finns två storlekar av dethär "propeller"-mönstret (jag antar att de egentligen är rosetter) - den ena innehåller 4 motiv, den andra 5. Motivets höjd är ca 3,8 cm. (Som vi konstaterade häromdagen är mönstren i skala 1:1, så varje glas-storlek behövde sin egen "stämpel")

Om man förmodar att mönstret går runt hela glasen, så kommer det större att ha en diameter på 5,7 cm, det mindre har diametern 4,8 cm.
Under det större mönstret finns en... signatur är det nog inte, "notering"? som kanske kan utläsas "Porto" och numret 1045; under det mindre mönstret finns en längre "notering" som jag inte kan tyda och numret 1044.


Är det någon som känner igen mönstret? (matt-etsat lär det ha varit)

Någon som har förslag på tolkning av "noteringarna"? Eftersom jag läser den ena som Porto tänker jag att det kanske kan betyda portvinsglas - men vad kan den andra betyda? Numren?

Det är väl(?) inte sannolikt att de tillverkade två små glas - de borde väl ha ingått i en servis? Hur många delar brukade det vara i en servis vid tiden?

2015-11-24

Om stämpeletsning, produktionskostnader med mera

Under veckan har K försökt att någorlunda rengöra den rostiga stämpeletsningsplåtens ena sida.
(Det som verkade fungera bäst är en rostlösare som heter MoS2 - låt sitta ett tag, skrubba med (vit) skurduk (något grövre skulle säkert gå bra också) i oljan. Sedan diskade jag i varmt vatten med diskmedel, torkade omedelbart med varmluft.)
Fortfarande finns en hel del rost kvar, men resutatet är betydligt mera läsligt.

Jag fortsätter med "Celebrated Mountain Dew", eftersom det redan vistas här. (Klicka på bilderna för förstoring)


(Ska försöka fixa lite bättre bilder så småningom... med de är ganska läsbara ändå?)

Så. Med mönsterplåt försedda bad vi Hasse berätta allt om stämpeletsning.
Ungefär såhär sa han:

(Stål)plåtarna hade alltid många mönster, kunden betalade för gravyren.
(Hasse påpekar att man därför aldrig får slänga stämpeletsplåtar, eftersom de oftast hade många olika kunders mönster på varje. På den plåt vi har hemma finns 10 mönster på ena sidan, troligen 10 på den andra.)
Eftersom stämpelmönstren är i skala 1:1 måste alltså ett mönster göras för varje glas-storlek.

Plåten måste vara "lagom" varm - den värmdes med hjälp av en (40W) glödlampa under.

Man tager vax som smetas på medelst spatel. (Endast ett svep, viktigt enl Hasse)

Sedan "etspapper" ("speciellt"; "det var inte alla som hade", skulle vara mkt tunt. Som silkepapper, frågade BZ. "Ja, precis."

Etspapperet smetades fast på plåten med vax. (Enl Hasse med bara tummarna, enl Bela med gummivals.)

När papperet sedan försiktigt lyftes av följde vaxet med. Papperet med vax-"stämpeln" lindades runt glaset med "korrekt" tryck; papperet togs bort, vaxet blev kvar.

Etsaren målade nu på etspasta med mjuk pensel. (Inte fluorvätesyran direkt, bara fluorider säger Hasse. Inte flytande, men lätt att pensla på.)

"Det etsades väl nå'n minut" - sedan sköljdes i varmt vatten, då både etspasta och vax sköljdes bort.

"Är det inte svårt att få med alla detaljerna?" "De skulle ju inte vara där [på plåten] om de inte skulle vara nå'n mening med dem" (H)
"Tar det inte för lång tid för 'volym'-etsning?" "Det tar bara nå'n minut per glas" (H)


Mera om etsning och syrapolering:

Etsarna hade egna hemliga recept både på vax och etsbad. Ets-tid avgjordes med ögonen: "är det bra såhär?"

Mattetsning: endast fluorvätesyra
Blank(djup)etsning: fluorvätesyra för "avverkning", därefter sköljs (antagligen), sedan svavelsyra för att det ska bli blankt igen.

För syrapolering kan man blanda syrorna i samma bad; även de recepten var hemliga.


Här vidtog en diskussion om ekonomiska brytpunkter (kostnader för plåt jmf med gravyr, tex - diskussionen handlade även om pantografering och panto-plåtar. OBS dock att panto-plåtar fungerar med samma plåt till olika stora glas).

Både Hasse och Bela försäkrade oss andra om att man "aldrig" gjorde kostnadsberäkningar - inte på någonting, inte ens vikten per glas... Kunden fick alltså göra alla sådana beräkningar själv.

Bela berättar: Rosén lyfte upp glaset, tittade på det och sa "detta kan vi få 50 kr för".
Hasse berättar: ingen brydde sig om att ens försöka ta reda på produktionskostnaderna - inte ens med ackordsboken.
Båda försäkrade oss om att ingenting producerades "för lager": man tillverkade endast på beställning.


Slutligen beslöt vi att ha uppehåll ett par veckor, med en julavslutning här på Folkets hus tisdagen den 15 december (Gottfrid har namnsdag) klockan 14.
Anmäl gärna om du kommer, till FH eller mig.

2015-11-21

Skawonius' skisser...

Det är fantastiskt hur man kan komma i kontakt med experter inom skilda områden. När vi väl började fråga runt om våra mönsterplåtar från pantografen kom det upp olika namn, av vilka Börje Åkerblom visade sig vara ett lyckokast! Han hade nämligen Skawonius' skisser och har gett oss tillstånd att använda dem här!
 Närbilder på de två glas-skisserna:

Plåtarna till Stockholmsglaset har vi - och de är på bild strax här nedanför - och kanske har vi Sverigeglasets plåtar också. Men vad vi inte har är själva glasen! Om någon av er som läser detta händelsevis har ett par stycken sådana här glas stående så ...

Hittade en hyfsad bild - klicka här (öppnas i nytt fönster) - bilden kommer från bloggen "Femtiotalsjakten" - länk till inlägget från Kosta här.



2015-11-18

Inne i värmen

blev det inte några bilder - en massa gubbar som dricker kaffe är ju inte så spännande.

Vi diskuterade vad som är nödvändigt (jämfört med önskvärt) att ha med på de skyltar (eller möjligen texthäften) som vi vill ha i Sliperiet till våren/sommaren.

På det hela taget var alla överens om att det helst ska finnas både "processhistoria" (typ: man började experimentera med etsning redan under den faraoniska tiden i Egypten. Såvitt vi kunnat utröna kom tekniken till Sverige redan med St Sigfrid - myten säger att han förvarade fluorvätesyran i den ena av skallarna, svavelsyran i den andra och vaxet i den tredje.)
och "lokalhistoria" (typ: denhär pantograf-typen konstruerades av Nicholas Flamel omkring 1684, men detta exemplar köptes in till Kosta glasbruk den 31/2 1803 från England. Den var i drift i Kosta fram till år xxxx.)

BZ och KF besökte på "Arkivens dag" Vissefjärda arkiv, där vi fick veta att det antagligen kommer att ta flera år innan Kosta-arkivet blir tillgängligt för detaljuppgiftsforskning enligt ovan, men vi får väl vara lite försiktiga med just datumen...

Vi fick några litteraturtips, bl.a om Reijmyres historia samt om "Glasbibeln" - med lite tur har Hasse något extraexemplar för oss andra att läsa i.

Vi tittade på tre plåtar (mer om dem senare), samt fick lära oss om "stämpeletsning".
Om jag rätt förstod den metoden så råkar det finnas en sådan plåt med i det lilla urval som jag bar hem förra veckan. Den är mycket rostig, men jag försökte göra en kalkering på en del av den - lyckades väl bara sådär, men här är den
UPPDATERING: glömde ange måtten - nedanstående mönster är alltså i "färdigskala", nämligen ca 11 x 8 cm


Vi fick veta om skillnaden på djupetsning, mattetsning och blanketsning. (Det låter inte som något man vill hålla på med hemma, precis - vi måste hitta på nå't annat sätt att demonstrera pantografens funktion, om vi ska kunna ha "vanligt folk" i lokalen...)

För att det ska bli några spännande bilder kommer här historien om plåtarna till stockholmsglasen från 1946:

Lite slumpvis tog jag hem några plåtar som jag trodde det var stockholmsmotiv på. Det visade sig att baksidorna hade ett likartat gävlemotiv.

Särskilt en av plåtarna var alldeles inkrusterad med vax, på båda sidorna:

( Den svartbrända rundeln får mig att tro att den använts för att släcka en brinnande vaxpanna - men mässingen under är ju underbart blank)

När jag så småningom lyckats av-vaxa (varmluftpistol) och skura de tre plåtarna såg de ut såhär:


Dessutom är alla sex motiven daterade och signerade, men av vem? Jag har fått veta att stockholmsglaset är designat av Sven-Erik Skawonius 1946, men denhär signaturen måste vara någon annans:


Beträffande nästa besök på museet återkommer jag i mejl.







2015-11-13

Pantografen i ny och bättre video!

Nu finns en längre (och bättre, hoppas Zäta) video på hur pantografens rörelser och skalning av motiv hänger ihop.

Här är den:



För liten filmruta? För muspekaren över filmrutan - i nedre högra hörnet visas en symbol för "helskärmsläge" - klicka på den! För att komma ur helskärmsläget använd "Esc"-tangenten, (oftast) övre vänstra hörnet på tangentbordet.
Vill du höra ljudet? Glöm inte att slå på ljudet på din dator... (jag kanske inte är den enda som normalt har ljudet avstängt)

2015-11-10

Idag blev det föreläsning!

Dvs, först var det 1) lite glest med folk och 2) skulle föreläsaren fixa det som behövdes.

Under tiden började jag bläddra i mönsterplåtarna, och förteckna dem med "text" (med text menar jag ord, till skillnad från namnchiffer osv).

Hittade följande:
THE BERKELEY, HOTEL CECIL, RITZ HOTEL, THE ALBION HOTEL, CLARIDGE'S, JUNIOR ARMY & NAVY CLUB, PICCADILLY HOTEL, SCOTT'S, WHITEHALL COURT. S.W. (oläsl), NEW GALLERY, THE PRINCES RESTAURANT, CAFE PARISIEN, BALL & WELCH (oläsl)PTY. LTD samt tidigare omnämnda DEUS PASTOR MEUS

Så nu utlyser jag en tävling: den som kan hitta flest "Albion hotel" i världen till nästa vecka har chansen att vinna en 6-pack ägg! (Var snäll sortera på 1) land 2) (i förekommande fall delstat el motsv) 3) stad/ort)

(Hittade ett par andra "ord"-plåtar som ser väldigt mystiska ut... återkommer om dem!)

Så småningom hade eftersläntrarna anlänt, men "föreläsaren" var inte färdig. Så istället började Jörgen och Gunnar installera den numera lagade grejen till pressen (den som avgör press-utslaget, bland annat)


Småningom kallades till föreläsning: nu skulle vi alla få veta exakt hur rörelserna i pantografens ritbord överförs till (samma pantografs) tallriksdel.
Här är halva resultatet (det är därför den kallas för "del 1" - "del 2" föredrogs muntligt, men fastnade inte på video. Och tur var det; det tog närmare en timme att ladda upp denhär 3 minuter långa videon...)



(Funkar det inkte, klicka på denhär länken!

2015-11-09

(Fler) funderingar om putsning


Med all respekt for Gunnars kompis (han som skrev "Lås in alla skrapor, knivar, stålborstar, stålull och dylikt i ett skåp, släng nyckeln i strömmen."), så tycker jag inte att det rådet är relevant i vårt fall.

Motivering:
- dehär plåtarna är inte, och har aldrig varit, till för att vara perfekta blänkande dekorationer
- dehär plåtarna har aldrig haft en "perfekt" yta (se rep-bilder nedan)
- dehär plåtarna har de senaste 15-20 åren legat oskyddade i öppna lådor, som vi dessutom har rotat i

Dessutom har dehär plåtarna "råkat ut" för vem-vet-vad under åren - de är fettingrodda, de är ärgiga (heter det ärg på mässing, förresten?) och allmänt smutsfläckiga.

Några bilder (försök till extremnärbilder, med kontrasten aningen uppskruvad för tydlighets skull)
Lägg märke till alla horisontella repor, fotade både på odiskade och diskade/polerade ytor.
Reporna runt blomman måste väl ha uppkommit vid användning? (själv har jag inte bidragit till dem, jag lovar!)
Dessutom finns massor med andra ytskador... (klicka för förstoring)


som jämförelse, en bild ur broschyren nedan - lägg märke till att den är en 320x förstoring:

Efter lite mer googling under veckan har jag bara hittat ett "professionellt" putsråd. Det kommer från firman Nordic Brass - för broschyren om ytbehandling av mässing, klicka här - öppnas i nytt fönster.
Som vi ser finns här massvis med recept som borde passa alla som gillar att leva farligt. (Men som kanske inte är alldeles nödvändiga, bland annat eftersom vi inte behöver en helt metall-ren yta?)

Men där finns också (på sidan 6) ett par förslag till hur man kan hindra återoxidering:

"Inoljning och vaxning
Lackering och laminering används när man önskar ytor
som under längre tid är underhållsfria. Om man istället är
beredd att lägga ner arbete, kan man underhålla och för-
bättra den vackra lystern hos ytor på föremål av koppar
och kopparlegeringar genom att med jämna mellanrum
olja eller vaxa dem. Vanliga oljor är paraffinolja, linolja, ri-
cinolja och citronolja.
Lämpliga vaxer är blandningar av karnaubavax och terpen-
tin eller bivax och terpentin, liksom kommersiellt tillgäng-
liga hårdvaxer för billack.
Medlen förs lämpligen på och gnids in med trasa. Tätare
intervall mellan behandlingarna ger mer attraktiva utseen-
den. Intervallet beror även på vilken nötning detaljerna ut-
sätts för. Några veckor till en gång per halvår kan vara ak-
tuella intervaller. Inoljning eller vaxning med intervall på
något år av naturligt eller konstgjort patinerade ytor före-
kommer också. Man kan förbättra medlens skyddsverkan
genom att blanda in en inhibitor av t ex triazoltyp."

Eftersom museal hantering ("konservering") ofta handlar om att försöka undvika att göra svår-återställbara åtgärder, så föreslår jag detdär med "kommersiellt tillgängliga hårdvaxer för billack" - både billigt, lättillgängligt och någorlunda möjligt att tvätta bort (till skillnad från de flesta sorts lacker). Inte särskilt farligt att hantera, heller...

...och eftersom jag är en tjatig tjockskallig kärring, så föreslår jag fortfarande svinto som första åtgärd...

2015-11-03

Diverse småjobb idag

Först lyfte vi alla rörliga delar till ritbordet på plats, för att se om allt rörde sig någorlunda lätt. (BZ kommer nästa vecka, och han har en bestämd hypotes om hur alltihopa, inklusive hur man ställer skalan på mönstret från plåt till glas, är tänkt att fungera. Jag tänkte det kan bli lättare att förklara om alla delar är någorlunda på plats.) Bilderna från ritbordsoperatörens synvinkel, men själva bordsskivan är fortfarande inte på plats.


Sedan diskuterade vi (igen) hur bred pantografen blir när hopmonterad, och hur man kan få alla delar i våg och lod. Många nya idéer kom upp, från att ställa på stålbalkar (gammal idé) via att vi gjuter en perfekt plint (under pantografdelarna där de står, vilket föranledde en avstickare i diskussionen till att handla om lyftmöjligheter) till att vi flyttar ut hela konkarongen till det södra rummet, eftersom golvet är bättre där.
Efter en stund undrade någon hur bred den egentligen blir när hopmonterad; åter blev någon förvånad över att den blir bredare än den just nu står.

Gunnar påminde sig att vi sett ett brott på någon balk vid flytten, och var fanns detta brott? Vi hittade det så småningom, och det verkar som om lite skräddarsmide och ett par bultar kan hjälpa upp det. (Dessvärre var brottet precis intill en "knöl" för en lagernålsgenomföring, därav behovet av skräddarsmide.)
TILLÄGG: bild på brottet. Alla sorters tips på möjliga lagningar välkomna! (använd gärna "kommentera"-funktionen)(klicka på bilden för att se den i större format - gäller som vanligt alla bilder)


Leif hade med sig ett par bra strålkastare, så han och Nicke satte igång att skruva upp dem i bärlinan. (Eftersom min vanliga kamera har lagt av hade jag lånat en annan, men förstod inte hur jag skulle få igång blixten. Alltså blev bilden minst sagt oskarp...)


Gunnar kom på att det vore bra att återmontera motvikten på pressen, så det gjorde vi. (Lite pyssligare än "gjorde" var det, men det gick till slut)


Vi diskuterade också hur man ska/kan ge sig på att rengöra mönsterplåtarna. Jag gjorde under veckan några experiment (se bilder i föregående post), men herrarna enades om att det skulle vara häftigare om det kunder göras med konstiga kemikaliebad, eller möjligen med citron-och-salt. (Att mina experiment med vinäger resp ättika-och-salt inte var särskilt framgångsrika kunde enkelt förklaras med att varken vinäger eller ättika är samma sak som citron. Vilket förstås är alldeles sant.)

Experiment med mönsterplåtsrengöring

Jag valde en liten för de första experimenten.
Bilder på före:

Första insats blev att bara diska den - hett vatten, diskmedel och en skurduk (blå).

Nästa fick bli lite Häxan på framsidan. Jobbigt, inte särskilt effektivt... (obs bara putsat en del för jämförelsens skull)

Så gav jag mig på baksidan med alla möjliga medel och husmorstips, med varierande resultat. (Klicka på bilden, de olika medlen/metoderna är markerade)

(sedan la min kamera av, så nästa bild blev med blixt inomhus - flera huskurer)

Slutligen tog jag fram stålullen - både torr och i form av svinto. Svinton gav det överlägset bästa resultatet, dessutom med minst arbetsinsats.

Slutsats: börja med diskning, sedan svinto. Sedan får avgöras vad/om det måste putsas vidare.

2015-10-28

Den rör sig! (nog)

Efter museibesöket kunde vissa av oss inte låta bli att bege oss till vår egen apparat... och med kombinationen en redig ingenjör och en observant museibesökare tror vi att vi (B&K, alltså) lyckades förstå hur det egentligen fungerar! (när rengjort så att det rör sig, mm, mm - förstås)

Redan på museet framgick ju hur ritbordet (eller mönsterbordet, eller vad det kan heta) fungerar: med tre "nivåer" med ömsevis sida-till-sida respektive fram-och-återgående rörelser kan man följa ett intrikat mönster "i alla riktningar".

Men: sedan måste ju dessa rörelser omsättas till det jag hittills kallat tallriksdelen, som ju i sin sammankoppling med mönsterbordet bara rör sig fram-och-åter. (för att senare omsätta dessa rörelser till fram-och-åter respektive uppåt-och-nedåt, förstås)

På museet konstaterade vi ju att deras och vår apparat var isärtagna på olika ställen.

När B&K kontemplerat vårt mönsterbord häromdagen (efter att först ha någorlunda lagt ihop det efter modell från museet) hördes plötsligt ett högt AHAAA - NU förstår jag.
Det var B som insåg hur sida-till-sida i bakänden på mönsterbordet blev till fram-och-åter på (den övre nivån av) tallriksdelen... nämligen såhär:
OM våra två "stora hjul" (märkta höger och vänster) sitter mellan mönsterbordets märkliga "koppar" med "piggar" i (grejer som vi tidigare bestämt såg ut som om de skulle utgöra lager för något) och de motsvarande (men uppochnedvända, och därmed mindre synliga) dito på tallriksdelarna - DÅ har vi löst mysteriet med att göra sida-till-sida-rörelser till fram-och-återrörelser... (Polhems "Mekaniska alfabet", ni minns? Kuriosa: till slut fanns 103 "bokstäver"... tur vi inte har så många att skriva med...)

Nå. Bilder på Polhem, jag menar rullarna/hjulen i sin tänkta position:




Men detta var för flera dagar se'n. Idag plockade vi isär delarna till mönsterbordet för att se om vi kunde få dem rena nog att röra sig. Resultat okänt; vi lämnade delarna indränkta i lacknafta med förhoppningen att de blir bättre/renare nästa vecka.




2015-10-21

"Besiktning" av pantografen på Kulturarvscentrum

Igår var vi på Pinnmon, för att jämföra vår pantograf med deras (som en gång stod i Åfors, tror vi alla).

Det kommer att ta ett tag tills jag kan få ordning på allt vi lärde oss - .

Till att börja med: vår och museets är olika. Inte mycket, men fortfarande olika. (Varken vi eller museet har funnit nå't slags tillverkarmärke, men vissa detaljer är olika - olika tillverkare eller bara olika årgångar?)
Bland de skillnader som var lättast att upptäcka är att Åforsmodellen har 5 ritstift/tallrik, medan vår bara har 4. Samt att deras "tallrikar" är mycket mindre.
(Vad man alltså kan fråga sig är: hur mycket är utbytbart - finns, till exempel, möjlighet att skifta till 5 stift/tallrik på vår, när vi väl klassificerat alla extradelar?)

Dessutom är de isärtagna (ritbordet, mönsterbordet eller vad det kan heta, från själva arbetsdelen, den jag hittills kallat tallriksdelen) på olika sätt/ställen. Detta bidrar till förvirringen: men inte har vi en så'n därdet stället?!? Och det har vi ju inte, eftersom vår "så'n där" sitter i den andra delen...

Skitiga blev vi (deras är inte mycket renare än vår), drog publik gjorde vi (kan all magasinspersonal ha beundrat oss vid något tillfälle?) men till slut hade vi (och museipersonalen, som dock var i minoritet) fått till rörelseapparaten på ritbordet - tror vi i alla fall.

Nu gäller det att vi alla kommer ihåg vad/hur det ska vara, så att vi kan göra samma sak här hemma på tisdag!

(Nej, det blir inga bilder: alla bilderna föreställer små intrikata detaljer här-och-där...)

2015-10-13

Vad har vi här, då?

Idag kom det inte många entusiaster: det var bara Bela och jag (och sedan kom Jerry från Smålandsposten, men han hör ju inte till ”oss”).

Vi började med att skruva dit den gejder (tror vi ju att det är) som vi tog bort från mönsterbordet inför flytten.
Vi trodde oss också ha identifierat tyngderna vi lyfte av – problemet var bara att så fort vi rörde vid trampan trillade de av igen. Och visst var de inte fastskruvade, där borta i källaren?

Se’n försökte vi få nå’n ordning på övriga delar till mönsterbordet, men det var inte så lätt…
Vi hittade en grej, en lång en, med två ”glidplattor” som (var och en) kan snurra, men i övrigt är fast placerade. Vi kunde inte enkelt lista ut var den ska sitta.


Så hittade vi en annan grej, som vi efter moget övervägande bestämde skall fungera som ”bredd-hållare” mellan de två tallriksdelarna. (Tittar noga på bilden, så syns det att hålen i bredd-balken passar med bultarna i ändarna på tallriksdelarna.)


Hur de övriga delarna till ritapparaten ska sitta lyckades vi inte lista ut, men vi hittade några glidrullar som passar på gejdrarna. Här ligger de i mönsterbordet (som är uppochned) – fyra lika, fyra lika men något mindre plus två långa (så långa att vi inte kunde hitta någon plats/gejder de passar till).


Vi gör bedömningen att nästa steg måste bli ett besök på museet. Mer om det kommer i mejl, så småningom.
(Ja, och så var SMP på besök – reportage kanske på torsdag)

PS:
Björn hade några (inte värst bra) bilder från museet.
Men... ett par delar kunde jag nog identifiera (håller du med, Bela?)




Jag tror att alla tre bilderna visar en av de grejor vi förstod skulle vara under själva "armen" - men vad detdär litet vridbara plattjärnet är till för kan jag för dagen inte gissa. Besök på museet kvarstår nog som nästa steg!

2015-10-06

Återställare

Idag fixade vi dörren till Strömbergshyttans källare.
När vi var färdiga var det som om vi aldrig varit där.


Därefter for Leif och jag till Bergdala för att beundra pantografen på plats. Bildbevis saknas, men vi pulade och drog och lyfte och... tror att vi kanske kommer att förstå precis hur den fungerar, när vi fått pula lite mer.

Vi spekulerade också om hur man kan få mönsterplåtarna rena och, framför allt, fina och glänsande blanka. Samt om hur vi ska kunna få reda på vilka plåtar som är vilka (alltså, ungefär: denhär plåten användes till att göra mönster på servisen "tuppen och åsnan" (eller vad den nu kan ha hetat)
(En teori jag har, efter att ha rotat lite bland plåtarna, är att en hel del av dem är för "specialbeställningar", till restauranger osv. Tiden får utvisa...)